Skära ned och koncentrera är han heller inte främmande fÃ¥r. De tunga dagstidningarna med 45 lösa delar är dömda inom n~gra ~r. enligt TorekulL I stället bör vardagsnumren magra, helgnumren bli fylligare. JOHAN ANDERSSON SUNDEEN: Ja, en intressant om än extremt personlig och n~got tidningsteknisk rapport fdn SvD:s omstöpnings~r har Bertil Torekull onekligen skapat. Den är värd att läsa. pÃ… LJUNGGRENFRONTEN INTETNYTT S tig-Björn Ljunggren har gjort sig känd som en skarp kritiker av den socialdemokratiska partiapparaten. Med hjälp av en vass penna och en sällsynt god fÃ¥rm~ga att locka läsaren till skratt och fÃ¥rtjust sm~Â- kluckande, har han häcklat socialdemokratin fÃ¥r dess ideologiska stagnation och dess ofÃ¥rmiga att finna svar p~ en ny tids fclgor. Fclgan är dock om inte Ljunggren själv hÃ¥ller p~ att fastna i fÃ¥rutsägbarbetens klister. I alla fall är det ett best~ende intryck efter genomläsning av hans senaste bok Ett visst mÃ¥tt av frihet (Tiden). Frihetsklausul Det skall i ärlighetens namn sägas att boken är fÃ¥rsedd med en varudeklaration som talar om att innehÃ¥llet huvudsakligen bygger p~ tidigare publicerat material och tjänar som en sammanfattning av ....................................................................... Ett visst mÃ¥tt avfrihet. Stig-Bjöm Ljunggren. Tidens förlag 1994. fÃ¥rfattarens nuvarande sdndpunkter. Men är det fÃ¥r mycket begärt att p~ 170 sidor finna n~gra spännande uppslag som utvecklar, snarare än upprepar, vad som tidigare tänkts och sagts? I korta drag är Ett visst mÃ¥tt avfrihet ett fÃ¥rsök till att göra upp med socialdemokratins okritiska hÃ¥llning till välfÃ¥rdsstaten. Stig-Björn Ljunggren tar sin ut- ~ngspunkt i vad han kallar Per Albin Hanssons frihetsklausul, en deklaration fr~n den d~varande socialdemokratiske partiledaren om att folkhemmet m~te ge utrymme fÃ¥r frihet och enskilt ansvar. Ogenomtänkt etatism Alldeles glasklar blir inte kopplingen till den diskussion som sedan fÃ¥ljer om att välfÃ¥rdsstaten bara är ett av m~nga steg i samhällets utveckling; poängen tycks dock vara att socialdemokratin m~ste inse att medborgarna är formögna att själva fatta beslut. Detta inte minst som en fÃ¥ljd av välfÃ¥rdsstatens fram~ngar. De enskilda är mer kompetenta än n~- 354 SVENSK TJDSKiliFT gansin tidigare att rÃ¥ över sina egna liv. Att i denna situation hÃ¥lla fast vid etatismen och ryggradsmässigt säga nej till fÃ¥rändringar är, menar Ljunggren, föga genomtänkt. Och visst är det sÃ¥. Men intelligent kritik av välfärdsstaten rÃ¥der det ingen brist pÃ¥. Förgäves söker läsaren efter fÃ¥rfattarens syn pÃ¥ socialdemokratins uppgift efter välfärdsstaten. PÃ¥ vad sätt skall den skilja sig frÃ¥n borgerlighetens? Vad skall ge den ett eget existensberättigande? Den enda tydliga skiljelinjen som uppenbarar sig är att Ljunggren anser att moderaterna har en okritisk syn pÃ¥ marknaden, partiet vill inte se att denna kan komma i konflikt med gemenskaper i det civila samhället. Och det kan man fÃ¥rvisso tycka, men vad är dÃ¥ alternativet? Och hur kan man organisera samhället sÃ¥ att utrymme ges Ã¥t bÃ¥de marknadens dynamik och gemenskapernas stabilitet? Intet till övers FrÃ¥gor som dessa fÃ¥rtjänar att belysas ur en socialdemokratisk fÃ¥rnyares synvinkel. I stället upptas en stor del av boken av en polemik med de sÃ¥ kallade nytraditionalisterna, kretsen kring Göran Greider, Peter Antman m fl. Till dessa har Ljunggren intet till övers. De beskylls fÃ¥r att syssla med intellektuell humbug, och fÃ¥r att avvisa kritik mot socialdemokratin som konspirationer frÃ¥n illasinnande folkfiender. Nytraditionalisterna anses sabotera möjligheterna fÃ¥r en positiv socialdemokratisk utveckling. Även om kritiken pÃ¥ det stora hela är riktig finns det skäl att frÃ¥ga sig om inte Ljunggren dÃ¥ och dÃ¥ faller i samma grop som dem han kritiserar. Om högervÃ¥gen berodde pÃ¥ svagheter hos vänstern, kan inte intresset fÃ¥r de sÃ¥ kallade nytraditionalisterna i nÃ¥gon mÃ¥n bero pÃ¥ svagheter hos högern? För fÃ¥rfattaren blir socialdemokratins utveckling mest en frÃ¥ga om en allians mellan insnöade partigängare och mer eller mindre grumliga tänkare pÃ¥ landets kultursidor. Mycket saknas Det finns sÃ¥ledes en hel del kritik att rikta mot Ett visst mÃ¥tt av frihet. Läsaren saknar en blick bortom den inarbetade horisonten. FrÃ¥geställningar med berö- ring till den intressanta diskussion som pÃ¥gÃ¥r inom bland annat tysk och fransk vänster om att uppfylla vänsterns vision genom samhället snarare än genom staten ryms dessvärre inte i Ett visst mÃ¥tt av frihet, likaledes förbigÃ¥s de tankar om en ny gemenskap som odlas av labourpartiets nye ordfÃ¥rande Tony Blair, och den svenska debatten om självfÃ¥rvaltande och egenmakt skymtar bara förbi som hastigast. Nog hade trÃ¥dar som dessa fÃ¥rtjänat att spinnas vidare pÃ¥ i en socialdemokratisk frarntidsdiskussion? Förlorad gemenskap Kritiken betyder emellertid inte att det saknas poänger, dÃ¥ vore inte StigBjörn Ljunggren den han är. Bitvis blixtrar han till, och läsaren hajar till och nickar instämmande. Hans kritik mot strömlinjeSVENSK T!DSKRIFT 355 formningen inom socialdemokraterna och moderaterna, och mot partiapparaternas tendens att kväsa det fria tänkandet är väl värd att uppmärksamma. Likaledes görs tankeväckande iakttagelser om vikten av att söka Ã¥terfinna den gemenskap som gÃ¥tt forlorad i moderniseringsprocessen. Här finns, som forfattaren pÃ¥pekar, sannolikt nyckeln till ett vinnande program for det komLILLEMOR LINDBERG: mande decenniet. Moderaterna, kds och socialdemokratin har var och en p:\ sin kant börjat nysta i gemenskapshetsgarnet, men steget är hos alla partier lÃ¥ngt till ett genomtänkt helhetsprogram. Här kunde en viktig uppgift finnas for en självständig debattör som Stig-Björn Ljunggten. Dessvärre tog han inte chansen att närmare utveckla dessa tankar i Ett visst mÃ¥tt avfrihet. ALTERNATIV FLYKTINGPOLIT IK F Ã¥ ämnen diskuteras sÃ¥ mycket man och man emellan som flykting- och invandrarpolitiken. Kritik av den stämplas dock lätt som rastsm eller främlingsfientlighet. I boken Invandring - sammanbrott eller utveckling? behandlar Ingrid Björkman, Jan Elfverson och Ã…ke Wedin den sÃ¥ kallade flyktinginvandringen som började i mitten av 1970-talet och pÃ¥ allvar tog fart i mitten av 1980-talet. Denna skiljer sig frÃ¥n den tidigare invandringen genom att dels komma främst frÃ¥n tredje världen och dels vara mycket stor i forhÃ¥llande till den svenska folkmängden. Författarna betecknar den svenska brvatrdritrg - sarmnatrbrott eller utveckling. Ingrid Björkman,JanElfvenon ochÃ…keWedin. Samfundet for nationell och internationell utveckling 1994. flyktingpolitiken som ogenomtänkt, illa planerad, kortsiktig och inhuman. De pekar pÃ¥ att Sverige utvidgat flyktingbegreppet och att permanent uppehÃ¥llstillstÃ¥nd även beviljas dem som har sÃ¥ kallade flyktingliknande skäl, krigsvägrare och s:ldana som av humanitära skäl anses böra fl stanna här. I själva verket är det en mycket liten del av dem som flr asyl i Sverige som är berättigade till det enligt FN-konventionen. Invandrarna har svÃ¥rt att fl fotfÃ¥ste pÃ¥ arbetsmarknaden och mÃ¥nga blir beroende av socialbidrag for sin forsörjning. Sverige spenderar miljarder pÃ¥ att utreda asylansökningar men flertalet sökande saknar godtagbara asylskäl. Det är dags att angripa orsakerna till flyktingströmmen i stället for att sätta in de största resurserna p:\ fOljderna av den, anser forfattarna. Det är ocksÃ¥ stötande, 356 SVENSK TIOSKRIFT