ERIK ANNERS: EN KAMP MOT ÖVERHETEN U nder det andra världskriget Ã¥ngrade vi i Sverige mÃ¥nga gÃ¥nger 1925 Ã¥rs nedrustningsbeslut. Ett nästan lika fatalt beslut fattade de svenska statsmakterna Ã¥r 1972. Därmed började den lÃ¥nga nedrustning, som faktiskt pÃ¥gÃ¥r än i dag och som kunde ha fatt katastrofala följder. Ar 1972 ingick i beslutet att Sverige efter tio Ã¥r inte längre skulle ha nÃ¥gra jagare eller fregatter, fartyg som dittills svarat for den uthÃ¥lliga ubÃ¥tsjakten. Ersättning planerades inte! Sovjetunionen drog med all rätt slutsatsen att Sverige intelängre skulle kunna forsvara den svenska skärgÃ¥rden mot en basering av annan makts flottstyrkor - överellerundervattenytan. SO\jetsflotta inledde därfor en stort upplagd och välkamouflerad spanings- och forberedeloeoffensiv mot den svenska skärgÃ¥rden- frÃ¥n Karlskrona till Kalix- for att i krig kunna utnyttja Sveriges marina l karnp rnot överhetetl. Örlog och debatt. Hans von Hofsten. Bokforlaget T Fischer & Co AB 1993 svaghet och hindra Nato frÃ¥n att göra det. Sannolikt hade man ocksÃ¥ avsikten att göra svenskarna uppmärksamma pÃ¥ hur allvarligt man pÃ¥ sovjetisk sida bedömde forsvagningen av det svenska marina neutralitetsforsvaret. Det är överflödigt att här redogöra for de otaliga mer eller mindre allvarliga incidenter, som den sovjetiska offensiven ledde till. Den mest remarkabla var naturligtvis den sovjetiska ubÃ¥ten U 137:s grundstötningutanforKarlskrona. Vackrare syn lär den svenska flottan inte fa se pÃ¥ lÃ¥ng tid framöver. De dramatiska och inte sällan skrämmande händelserna i den svenska skärgÃ¥rden under de sovjetiska operationerna har nu fatt sin belysning i en sammanfattande bok av en av de mest uppmärksammade svenska aktörerna under den sovjetiska ubÃ¥tsaktionen mot Sverige, nämligen den for nÃ¥gon tid sedan avlidne kommendörkaptenen Hans von Hofsten. Boken har utgivits av brodern Gustaf von Hofsten - som till den broderliga insikten i Hans von Hofstens psykologi har fordelen att vara 304 SvENsK TrosKRIFT sjöofficer, han ocksÃ¥. Boken har fatt titeln "I kamp mot överheten. Örlog och debatt". Men det är inte enbart en debattbok utan ocksÃ¥ en självbiografi, där fÃ¥rfattaren skildrar sin ungdom och sin utbildning liksom karriären fram till chefspositionen pÃ¥ en jagarbrygga. Av den tämligen konventionella skildringen av de egna levnadsödena framgÃ¥r emellertid ett faktum av verklig betydelse i det historiska sammanhang, där von Hofsten senare skulle framträda: han hade en naturlig fallenhet fÃ¥r navigation i skärgÃ¥rd och manövrering av snabba, lätta fartyg. Eftersomjust den svenska skärgÃ¥rden är ett av de svÃ¥raste omrÃ¥dena i världen fÃ¥r militär (fÃ¥r den delen ocksÃ¥ civil) navigation var dessa fÃ¥rdigheter en stor tillgÃ¥ng. Von Hofsten fÃ¥rstod uppenbarligen mer än de flesta av sina överordnade och kolleger den sjömilitära problematiken i samband med den so\jetiska offensiven. Förmodligen fÃ¥rstod han ocksÃ¥ bättre än de flesta vad som ur sjömilitär synpunkt krävdes fÃ¥r att sätta stopp fÃ¥r de so\jetiska kränkningarna av svenskt territorium. Den av hans broder tillfogade dokumentationen av hans debattinlägg bör noga studeras av varje läsare, som vill tränga närmare in i detta viktiga skeende i det svenska fÃ¥rsvarets historia. Ja, är det historia, eller har vi att räkna med att det Ã¥teruppstÃ¥ndna Ryssland fortsätter de sjömilitära operationerna mot Sverige? Säkerligen stÃ¥r den ryska statsledningen i sÃ¥ fall inte bakom. Men det är med tanke pÃ¥ den ryska byrÃ¥kratins strängtsegregerade organisationfullt möjligt att en specialapparat inom den ryska marinen fortsätter operationerna, om inte annat sÃ¥ av moraliskt-patriotiska skäl. Men med en fortsatt rysk demokratisk regim kommer antagligen sÃ¥dana efterdyningar av det kalla kriget att efterhand försvinna. Hans von HofStens i och fÃ¥r sig nyttiga och upplysande bok ger emellertid ocksÃ¥ anledning till ett antal reflexioner över vissa allvarliga principiella frÃ¥gor. För det första: skall en officer, hög eller lÃ¥g, engagera sig i en fÃ¥rsvarspolitisk debatt med utnyttjande av de speciella kunskaper som han fatt i sin utbildning eller betrotts med, fast de var hemlighÃ¥llna? För det andra: om en officer framträ- der som debattör och riktar kritik mot politiker eller överordnade, hurstarka är dÃ¥ kraven pÃ¥ bevisning? Och har Hans von Hofsten uppfYllt dessa krav? PÃ¥ den fÃ¥rsta frÃ¥gan kan kort och gott svaras att det kan en officer visst göra, fast pÃ¥ egen risk. De repressalier han far räkna med bör han bära utan klagan i medvetande om att en ämbetsman, som framträder som folktribun, tager pÃ¥tagliga personliga risker i sin karriär. Men SVENSK TIDSKRIFT 305 han bör tagaledning av Immanuel Kants moraliska sats att varje människa bör handla s:'i att hans handlingssätt kan upphöjas till allmän lag. Sannolikt kommer en stunds eftertanke infÃ¥r Kants varning att leda till att obetänksamma engagemang avstyrs. Den andra fclgan - med fÃ¥ljdfclga - är sv:'irare att besvara. Det är uppenbart att kraven p:'i bevisning m:'iste vara mycket starka- fast till sin karaktär olika - om det gäller politiker eller militära kolleger. Politiker är nämligen publika personer, de har ställt sig själva i offentlighetens ljus och formar kring sin person en politisk bild. Att beskylla en viss politiker fÃ¥r att svika sitt land därfÃ¥r att han bedriver en politik som han anser riktig fÃ¥r Sverige, men man själv anser skadlig, är fÃ¥rfelat. Politikern har rätt till sina värderingar, och far st:'i fÃ¥r dem infÃ¥r väljarna. Annorlunda är det med en militär kollega, t ex en överordnad. Om kritiken här g;'ir över en viss snäv gräs, innefattar kritiken beskyllning fÃ¥r ~änsÂ- tefel - och ju längre kritiken g;'ir, ju längre kommer man in p:'i det straffrättsliga planet. Följdfclgan är allts:'i: Har Hans von Hofsten uppfyllt beviskraven i sin kritik? Som exempel kan vi taga beskyllningarna mot Torsten Engberg som fÃ¥rsvarsstabschef och som militärbefälhavare i Mellersta Militäromddet. Engberg skulle ha fort ÖB bakom ljuset genom att utelämna "obekväma fakta som han bedömde skulle misshaga den politiska ledningen". Detta skulle ha bidragit till att "Sverige i vissa skeden inte vidtog de Ã¥tgärder som var möjliga och nödvändiga fÃ¥r att fl fram ett avgö- rande där vi resolut kunnat avslöja och undanröja Sovjets militära verksamhet p;'i svenskt territorium". Hans von Hofsten tillägger att "det finns ocks:'i flera indikationerp;'i att TorstenEngbergi sin nuvarande befattning (boken är publicerad 1993) som militärbefälhavare i Mellersta Militäromcldet agerar p;'i ett likartat sätt i samband med inträffade ub:'itskränkningarinommilitäromcldet". Hans von HofSten säger själv rent ut att "detkännsfÃ¥rrnig utomordentligtotrevligt att dra fram n:'igonting som är s:'i allvarligt, men samtidigt s;'i sv:'irt att bevisa". Ja, man fÃ¥rst:'ir honom; det enda han kan framfÃ¥ra som bevisning är "informationer, som jag senare fatt tillg;'ing till", "initierade källor som hävdar", "att det g;'itt till p:'i det sätt jag har beskrivit har jag erfarit frÃ¥n ett antal mycket trovärdigakolleger, somjaglitar p;'i", "det finns ocks:'i flera indikationer p:'i" etc. Anonyma källor och subjektiva bedömningar far allts:'i motivera allvarliga anklagelser, som till p;'i köpet är sv:'ira eller omöjliga att motbevisa. Författaren 306 SVENSK TIDSKRIFT motiverar sitt handlingssätt med att han mÃ¥ste säga det han sagt, därför att han inte kan se att han "har nÃ¥gon annan möjlighet än att säga det här om jag vill fortsätta att vara en sanningssägare efter mÃ¥ttet av min förmÃ¥ga. InnehÃ¥llet har sÃ¥ stor betydelse att det heller inte är min privatsak om detta hÃ¥lls hemligt eller ej". Dessa Hans von Hofstens ord avslöjar mycket i hans tankevärld. SÃ¥ skall nämligen inte en "officer och debattör" tänka, för dÃ¥ har han tappat sinnet för proportioner. Fenomenet i frÃ¥ga har blivit allt vanligare under trycket av massmedia. Den disciplin och den strä- van efter stillsam pliktuppfyllelse, som utbildning och yrkesmiljö skall ge en officer, vars uppgift kan bli att bestämma över människoliv, bryts ibland ner av massmediaslockelser. Publiciteten, ställningen som vÃ¥rs tids ljusgestalt "debattören" förvrider omdömet- och sÃ¥ börjaravslöjandena" flöda underivriga (och tacksamma) hejarop frÃ¥n tv, radio och press. Boken hade tjänat en välmenande och duglig officers minne bättre om de obestyrkta anklagelserna hade strukits. Vad han haft att säga är viktigt nog ändÃ¥. Pärmarför inbindning av Ã¥rgÃ¥ng 1992 kan rekvirerasfrÃ¥n Svensk Tidskrifts expedition, te! 08-667 59 55, eller genom insättning av kronor 70:- pÃ¥ postgiro 7 27 44-6 SvENsK TIDSKRIFT 307