CARLLING:
EN OKÄND DELAVVÅR
MILITARHISTORIA
E
tt av våra minst omskrivna
krig torde vara det ryska
kriget under åren 1788-90.
En ny bok från Militärhögskolans militärhistoriska avdelning, under redaktörskap av Gunnar Arteus,
kanske innebär en förändring av detta. I
själva verket var·det vårt största militära
engagemang mellan stora nordiska krigets slut år 1721 och vårt indragande i
Napoleonkrigen år 1808. Den centrala
gestalten i hela boken är av naturliga skäl
Gustav III både som 'anstiftare' av
kriget och som ytterst ansvarig för den
svenska krigföringen.
Boken består av fem uppsatser som
behandlar olika aspekter av kriget nämligen: bakgrund till kriget, svenskakrigsmaktens tillståndvid krigets början, landkriget, sjökriget samt till sist några slutsatser om Gustav III:s insatser och militära ledaregenskaper.
Av krigsoperationerna är de till sjöss
mest bekanta. Av drabbningarna kan
Gustav III:s krig. Gunnar Arteus, red. Probus
1992
nämnas de bägge slagen vi Svensksund,
den vid Hogland samt det 'Viborgska
Gatloppet'. Dessa slagoch övriga svenska
örlogsinsatseranalyseras i det avsnittsom
behandlar sjökriget. Av stort intresse är
beskrivningarna av de aktuella fartygstyperna. Sjökrigets stora betydelse för
krigsutgången understryks då egentligen hela den svenska krigsplanen sprack
när konungens bror hertig Carl misslyckades att slå ryssarna vid Hogland.
Förloppen vid landkriget är betydligt
mindre kända. Detta är i viss mån förvå-
nande då operationerna var tämligen
omfattande och större än exempelvis
under 1808-1809 års krig. Även avsnittet som behandlar landkriget är väl genomfört.
Samtliga kapitel är mycket välskrivna
och har en utförlig not- och källförteckning. Detta i kombination med åtskilliga illustrationer gör boken väl värd att
läsa för alla med intresse av vår militärhistoria.
SVENSK TIDSKRIFT 303