ULF KRISTERSSON:
MELLAN LUST OCH NYTTA
D
et finns böcker som är s~
fyllda av sm~ och stora
spännande tanketcidar -
vissa barasomanekdoter,
andra som härledda resonemang - att
varje form av sammanfattning blir
missvisande. Just s~ känner jag ofta när
jag läser Lorentz Lyttkens. Det gällde
hans förra bok Uppbrottetfrån lagom och
det gällerilikahöggrad hans nya, Mellan
lust och nytta.
Det handlar som s~ ofta hos Lyttkens
om l~ngsiktigt verkande värderingsforskjutningar, och i detta fall hur de
forändrarv~rt sätt att upplevajobbet och
välfärden. Boken är som helhet en
svidande - men ovanlig - kritik av
välfärdsstaten. Han skisserar de sociala
katastrofer som hägrar om vi inte inser
att "den svenska centrala enhetsdrömmen" är en produkt som är
historiskt passe.
Tre resonemang tyckerjag är särskilt
intressanta. För det forsta hans beskrivMellan lust och nytta. Lorentz Lyttkens, Akademeja,
1993.
ning av det svenska oberoendet, eller
rättare sagt mycket selektiva känslan av
oberoende. Svensken ochsvensk retorik
framhiller mycket ofta värdet av att vara
"oberoende" och vi har nog lite till
mans accepterat resonemanget utan att
inse dess konsekvenser. Dissikerar man
detta oberoende framsclrdetsomextremt
selektivt, nästan förljuget. Oberoende
är n~got vi är- ellervill vara- gentemot
andra människor av kött och blod. Dem
vill vi varken "ligga till last" och heller
inte behöva "ta hand om". Vi talar ofta
om hur institutioner har frigjort människor fcln släktens tv~ngsband. Vi kan
forverkliga oss själva istället for att ta
hand om andra. Men oberoende är
mycket sällan n~got vi bekymrar oss for
gentemot det anonyma. "Samhället" -
fast de menar nog staten - är det inget
problem att vara beroende av. Det har
nästan ansetts kränkande att vara beroende av sina barn, föräldrar eller nära
vänner, men asocialt och suspekt att inte
vara beroende av stat och kommun.
Lyttkens beskriver denna känsla eller
mentalitetmedträffiäkerprecision. Hans
SvENsK TtDSKRtFT 455
 förklaring till varfår vi har utvecklat
detta i grunden falska oberoende, ligger
inte i individualism, inte i amerikansk
en-man-reder- sig-själv-mytologi.
Iställetharvi enslags omvänduppfattning
av tryggheten. Det verkar för svensken
vara frihet från band som ger trygghet,
inte nära band man kanlita på.Blott den
som inte behöver lita på sin bästa väns
omtanke, kan uppskatta hans vänskap,
blirdenlite bisarraslutsatsen. "Oberoendet är framfårallt frihet från band till
andra människor. Det är inte rädslan att
ligga tilllast i största allmänhet som styr
utan rädslan att behöva ligga andra,
konkreta människor till last.", skriver
Lyttkens.
Jag erinrar mig Ingemar Ståhls beskrivning om "det svenska" i att samtidigt som lagen gjorde banden mellan
makar mycket lättare att lösa upp, gjordes banden mellan arbetsgivare och arbetstagare mycket svårare att lösa upp.
Vi har på något vis velat ersätta den
trygghet som är känslomässigt förpliktande, mänskligt bindande, irrationell
och omöjlig att prissätta, med en annan
trygghet som konstitueras avjust det att
den inte binder ihop människor vid
varandras känslor. Detärvälingenslump
attdennamycket svenskaform av extrem
individualism hyllas av folkpartister mer
än av några andra, socialdemokrater
inkluderade. Band mellan människor
gör oss sårbara inför varandra. Vi tar
hänsyn utan rationell grund.Just det har
nog den sociala ingenjörskonsten aldrig
lyckats förlika sig med.
För det andra lyfter Lyttkens fram en
ny generations rätt nya kravpåsynlighet,
privat och i jobbet. Bland unga människor står synliga - ibland rent exhibitionistiska - jobb högt i kurs, medan
de traditionella indutsrijobben ligger i
botten. Utbildning, media och mycket
annat har befordratkänslan avattviljastå
i centrum får andras uppmärksamhet.
Permanent- tex genom sittjobb - eller
bara får en dag (i Lotta Engbergs TVprogram "Kär och galen") . Han
konstaterar att många av dessa med krav
på synlighet och expressivitet kommer
att bli nyttiga och framgångsrika. I
"upplevelseindustrin" behövs de synliga
människorna. Det är inte de gamla
dygderna som skapar framtidens mest
framgångsrika medarbetare. Utan när
medarbetarens "personliga intresse
sammanfaller med företagets intresse är
det lusten som skapar nyttan." Och det
verkar varken företag eller samhället i
stort vara beredda på.
Fördet tredje är det Lyttkens tes attvi
oroar oss för fårändringarnas konkreta
symboler, men missar förändringens
inneboende dyarnik. Den ser vi inte,
protesterar därfår inte emot och står
därför helt handfallna inför. Det på-
minner om kronans fall: Inga politiker
hade kunnat fatta beslutet att skriva ner
456 SvENsK TIDsKII.I FT
 kronan p:l det sätt som nu har skett via
marknaden. Den levnadsstandardförsämringen är vi alla bara betraktare
av. Ingen har fattat beslutet. Det skulle
inte g;1 att fatta, för det hade inte fltt
majoritet.
P:l samma vis är det med m:lnga av de
stora och viktiga samhälleliga förändringsprocesserna. EllermedLyttkens ord:
"DetärrnedSverigesommedpuppan
och larven. För den naturintresserade
som enbart har sina sinnen till hjälp
förblir puppan oföränderlig ända fram
till det ögonblick d:1 den spricker och
THOMAS GUR:
fjärilen tar sig ut. Kunde man istället
följa larvens utveckling i puppan vore
fjärilens befrielse inte samma stora
överraskning. Barn växer ur sina kläder
men s:l sm:lningom ocks:l sin barnslighet... En paradox är att svenskarna och
deras förtroendevalda blandar ihop
puppan och fjärilen. Panik och ångest
sprider sig när puppan spricker bland
dem som tror att fjärilen inte kan leva
utansitt skydd. Men puppan sprickerför
att fjärilen inte längre kan leva med
puppan."
l ENSAMHETENS LABYRINT
S
verige finns inte längre. Som
en homogen nationalstat, med
en homogen kultur och ett
etniskt homogent folk danades
det kring 1520-talet och har nu upphört
att existera.Visst, det hade n:lgrakolonier
över Östersjön under ett par decennier.
l ensamhetens labyrint, Mauricio Rojas, Brombergsl
En Moderna Tider bok, 1993.
Och det hade Finland och det miste
Finland. Och det hade, men vann
egentligenaldrig, Norge,trotsenlevering
och tv:lngsäktenskap. Men i hjärtat och
i hjärtlandet var Sverige ett helgjutet
och ensartat land och detta land finns
allts;\ inte mer.
Istället finns ett nytt Sverige där
närmare var tionde innev:lnare är
utlandsfödd. Vad mer, deras barn, den
SVEN SK TI OSKRI FT 457