JANERIK IARSSON: SÅ FÖDS ETT NYTT SVERIGE B jöm Ehnbrants Så föll den svenska modellen är enkombination av bitvis riktigt intressant politiskt samtidsreportage och en mycket reaktionär politisk pamflett. Blmbrant skildrar den politiska utvecklingen under de senaste åren, krisåren från 1988 och framåt. Han gör tillbakablickar dels till Grängesberg åren före, under och direkt efter andra världskriget dels till 70- och 80-talens politiska skeende. Det Ehnbrant brottas med är den reaktionära drömmen om att frysa allt som det en gångvar, Grängesberg 1965. Han vet att det inte är möjligt men han kan inte överge denna dröm. Hans framtidstro är nära noll, hans dysterhet är kanske en god spegling av det svenska folkets framtidsångest 1993. Det finns stora hål i hans bok. Detta är en politisk skrift. Företagare och fåretagande spelar som i nästan alla socialdemokraters (ochmångaborgerliga politikers) verklighetsbild ingen roll alls Så föll den svensita modellen. Björn Elmbnnt. T Fischer & Co 1993. medundantagforforetagandets talesman, SAF, som i huvudsak fir ikläda sig den forutbestämda bovrollen. Ehnbrants ångest överarbetslösheten är den centralt placerade politikerns. Han har aldrig ett ögonblick, verkar det, tänkt tanken att det ärjobben det handlar om. Ochjobben är summan av det som fåretagen behöver. Socialdemokraterhar monopol på arbetslösheten. Är inte AMS helt och hållet en socialdemokratisk kaderorganisation? Jovisst. Men om jobben har varken socialdemokratin eller AMS mycket att säga. För då blir perspektivet mikro. Den som vill läsa en mycket mera spännande och uppbygglig bok om framtiden kan rekommenderas lVIrapporten Den långa vägen. Där finns de beska recepten, men också en ljus framtidsvision. Bilden av ett Sverige som mår väl igen. Så foll den svenska modellen har sina fortjänster främst i den insiktsfulla skildringen inifrån av socialdemokratin. Men även kritiken av i forsta hand moderatema är tänkvärd. Ehnbrants känslighet for klassperspektiv och överklassarrogans är nyttig läsning for SVENSK TIOSKRIFT 453 1 alla borgerliga politiker- mer for vissa. Blmbrant har vassa saker att säga om dåligjoumalistik, hans funderingar kring den ängsliga konformismen och bristen på verklig debattmångfald är träffsäkra, hans analys av blockpolitikens avigsidor är tänkvärd. Analyserna av 80-talets ekonomisk-politiskadebattär en orättvis betraktelse (han bortseri så hög grad från de låsningar som skapats och som politiker och riksbank inte kunde bryta sig loss ur utan mycket stora kostnader) men visst är den tänkvärd. Blmbrants anti-liberalism passar åtminstone inte min smak. Han har ingen tro på individualism kombinerad med personligt ansvar, hans bild av avregleringar är helt kolsvart men hans analys av reglerarnas "public choice"-agerande saknas, han har ingen tilltro till en ung generations formåga att tänka fritt, att omsider skapa en egen svensk ordning som tar fasta på både det goda från det forflutna (t ex önskan att inte ta tillbaka sönderslitande klassklyftor) och se en positiv framtid utan att man släpar med sigall gammal kollektivism och rigiditet. Blmbrant anser t ex att den höga svenska fackliga organisationsnivån är ett evigtvärde sominte "tarspelas bort". Nonsens. Den nivån är bara en spegel av de formåner politikerna gett facken - i Norge där vissa sådana formåner saknas är organisationsnivån mycket lägre utan att den norska nationen slitits sönder av klasskrig. Samforstånd om galenskaper är blott galenskaper. Samforståndet har bara ett värde om det duger att bygga på. Den självklarheten har inte Blmbrant ännu nått fram till. Det har dock många i en yngre socialdemokratisk generation insett. Där är man inte ute efter att vårda partiets Leninmonument, utan att bidra till skapandet av ett gott Sverige som är en integrerad del i ett nytt Europa. Kommer det att finnas svenska ledare som förmår kommunicera en ny framtidsbild?JagtyckernogattBlmbrant i alltfor hög grad avskriver också dagens centrala aktörer, Bildt och Carlsson. Hans skildring av de två är spännande läsning, men är hans slutsats rimlig att de tu aldrig kan mötas? Fan tro't. Det är så mycket i det Blmbrant skildrar som varit "politiskt omöjligt" ena sekunden for att i nästa ögonblick vara det mest självklara. Framtiden är oforutsägbar- och det är bra. Läs gärna Blmbrants bok, den innehåller många pärlor, men tro inte på hans dystra framtidsbild! 454 SvENsK TIDSKRIFT