det personliga planet. Ochjämfört med den knastertorre Feldt ärStenAndersson betydligt mer öppenhjärtlig och personlig. 'Jagville att politiskverksamhetskulle vara rolig, helst lustbetonad", skriver han. Förmodligen ville han också skriva en rolig bok. Han har- delvis -lyckats. Där framträder också en politiker som gillar debatten, showen och upptågen i politiken -ja, det politiska spelet. Det har han kryddat med en god portion politiskintuition. Dennaintuition, denna omedelbara känsla för vad som bör sägas ROBERT L. WOLKOFF: och göras, har han haft god användning för. Exempelvis när han ordnade demonstrationermot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 eller när han utan att veta något om sakfrågan lovade att stoppa skogsbesprutningen på Sergels Torg 1979. Där någonstans uppenbaras också att Sten Andersson är en politiker som kan tala med folket på torget på deras eget språk. Det vore en olycka för svensk demokrati om sådana politiker tillhörde historien. För svensk socialdemokrati vore det förödande. BEHOVET AV LOJALITET F ör några år sedan löd tidningsrubrikerna: "Rektorförbjuder 'Du gamla, du fria"'. Det var en rasistisk grupp som stod som initiativtagare till iden att skolavslutningen bör inledas med nationalsången. Rektoms beslut att förbjuda det var förståeligt, om ändå minst sagt klumpigt. Det slående var emellertid den märkbara bristen på intellektuella Loyalty, An Essay 011 the Morality ofRelatioiiShips. George P. Aetcher 1993. instrument med vilka man överhuvudtaget kunde diskutera problemet. Samma brist har kommit till uttryck i en lång rad samhälleliga frågor: De religösa minoriteternas ansökan om dispens for en viss sed; kulturkrocken mellan det svenska juridiska systemet och invandrargruppernas kutym; kvinnopartiet; medicinska frågor; maskebygget m fl Alla dessa frågor är förknippade med begreppet lojalitet. Och lojalitet är ett begrepp som hittils, dess dominerande 384 SVENSK TIDSKRIFT - vardagliga inflytande på mänskliga förhållanden till trots, saknat en systematisk filosofisk ochjuridisk behandling. En ny bok, Loylty, An Essay on the Morality of Relationships, av George P. Hetcher, den ansedde professorn ijuridik vid det amerikanska Columbia University, har för avsikt att korrigera denna brist. Lojalitet, enligt Heteher "är ursprunget till det politiska livet, ett liv i vilket samspel med andra blir det främsta sättet att lösa problem". De moraliska teorier som alltsedan 1700-talet har dominerat västerländskt tänkande, Kants "deontologiska etik" och Benthams "utilitarianism", är otillämpliga som vägledning i vardagsligt moraliskt beteende. För Kant är moral endast möjlig for människor så självständiga att de har total kontroll över sig själva och kan agera utan hänsyn till sin omgivning. FörBenthamärmoral endast möjlig för den som inte tar hänsyn till egenintresse, som endast tänker på det samhälleliga kollektivet.Varken det ena eller det andra tillhör verkligheten. Samtidigt som dessa teorier faller, anser Fletcher, faller också det västerländskabegteppet "justitia",vars grundläggande princip är just opartiskhet. Rättvisa är, eller åtminstone skall vara, blind. Problemet är emellertid att en stor del av det vanliga människor gör inte alls är blint och opartiskt. Det är istället ett uttryck för lojalitet till min familj, min grupp, mitt land, min Herre. Och särskilt idag, då grupplojalitet är i tilltagande, medan klyftan mellan nationalstaten och de diverse grupper den inrymmer är allt mer uppenbar, är insikt i denna aspekt på mänskliga förhållanden allt mer nödvändig. Det ärinte Fletchers avsikt att plädera för lojalitet och mot opartisk rättvisa. Vi mhte vänja oss vid en verklighet där båda dessa livsåskådningar blandas. Om man försöker ignorera den dynamiska spänningen som alltjämt finns mellan dem, då uppstår just den oförmåga att hantera vardagliga spörsmål som under senare år drabbat såväl Sverige som alla andra länder i Väst. Ingenstans ärdetta klarare än i diskussionen om invandrarpolitiken och rasismen. Hur kan man bestämma sig för en viss politisk linje om man endast håller sig till abstrakta resonemang baserade på "moralisk rätt"? Hetehergörinte anspråk på att ge "det rätta svaret" till sådana frågor. Han förnekar faktiskt att det finnss ett sådan "rätt" svar. Det som han erbjuder är ett nytt "realm ofdiscourse". Om man använder lojalitetsbegreppet, blir det möjligt att diskutera problem utan vilda anklagelser av "rasism" kontra "landsförräderi".Ty det enkla, helt naturliga faktumet är att "utomstående" (oavsett om det gäller nationella förhållanden eller personliga) "inte kan kräva samma behandling som SvENsK T IDsKRIFT 385 de som ärföremål forlojalaförbindelser". Staten har ett legitimt intresse av att kräva, och uppfostra barn till, lojalitet gentemot nationen. Samtidigt har minoritetsgrupper ett lika legitimt krav på lojalitet gentemot gruppens intresse. Staten, hävdar Fletcher, bör undvika att använda rättens makt for att tvinga människor att vara illojala gentemot sina mest intima förhållanden. Aandra sidan måste människor inom olika lojalitetsförhållanden visa hänsyn for det som kan kallas "public space", inom vilken varje individ har en plikt att behärska sig själv för det allmännas väl. En intellektuell aspekt på denna "public space" är en diskussion där ideer står for sig själva, i stället for den allt mer dominerande "perspectivalism", som är en förvanskning av lojalitet. Dess utgångspunkt är att man måste stödja dem som tillhör den egna gruppen, oavsett vad det tycker och tror. Kravet att kvinnorbörröstafor ettkvinnaparti eftersom partiet består av kvinnor som därmed fortjänar andra kvinnors lojalitet, är typiskt i sammanhanget. Fletcherpåpekaratt det finns enviktig plats for patriotiska ritualer i forsöket att skapa en gemensam nationell identitetsoch ansvarskänsla. Ett amerikanskt perspektiv, förvisso. Om det hade varit såatt densvenskaflaggan och densvenska nationalsången var litet mer av alhnängods, då hade det emellertid varit omöjligt for rasister att så lätt kapa dessa viktiga svenska nationella symboler. När allt kommer omkring, hävdar Fletcher, är vi våra lojaliteter. Vi är inte människor-i-allmänhet eller "världsmedborgare". Vi är snarare nexus av otaliga historiskt, geografiskt och kulturellt betingade förhållanden. Medan liberalt tänkande tenderar att betona individen, ochindividensfria val, betonar en lojalitetsetik att forhållanden föregår individen. Dessutom, "kommer lojalitet med ett inbyggt moment av slump. Den som funderar över sina lojaliteter bör vara medveten om att saker och ting kunnat vara annorlunda. Man kunde varit född i ett annat land, man kunde gift sig med någon annan, eller varit anställd vid ett annat företag . : . Denna känsla av slump . . . bör foranleda tolerans for andras lojaliteter". I mötet med människor av andra lojaliteter, är det som forbinder oss med dem inte abstrakta filosofiska principer, utan det historiska självet, som "ger oss den mest övertygande forklaringen varforvi börbehandla andra somvåra brödersom delarett gemensamt öde och levnadsvillkor." 386 SvENsK T iosKRIFT