MÅNGA EUROPAVÄGAR HANS WALLMARK Moderaternas entydiga ställningstagande för ett svenskt medlemskap i det europeiska samarbetet ärinte odelat prositivt. Toleransen ochförståelsenför oliktänkande inom partiet är liten, skriver Hans Wallmark. - Moderata politiker får inta de mest suspekta och ideologividriga hållningar, menar Wallmark. P ~ presskonferensen: - Kan man vara moderat och samtidigt motst~ndare till svenskt EG-medlemskap? Fclgan formulerades av en uppburen TV-kommentator som i likhet med sina etermediakollegor fcln Stockholm vanligtvis brukar lägga beslag p~ den första halvtimman av träffarna med ledande politiker. Statsminister Carl Bildt hade aprop~ EGs regeringschefers möte i Köpenhamnjust sagt n~got om hur viktigt det är att Europadebatten är vital och att det måste vara "högt i tak" hos de svenska partierna. -Hurhögtärdet Mhos moderaterna, undrades det. Och ~r det att vara en ledande moderat företrädare samtidigt HANS WALLMARK är politisk skribe11t och medverkar regelbulldet i ett a11tal moderata tid11i11gar. som man uttrycker skepsis mot EG/ EU? Carl Bildt besvarade det sista med ett ja. Fast n~gon s~dan sade han sig förstås hittills aldrig ha träffat. Dock finns det moderater och partiet närst~ende personer som befinner sig n~gonstans p~ en gclskala fcln misstänksamma mot fortsatt Europaintegration till ryggmärgsmässigt fientliga till alla tänkbara stora politiska projekt. De existerar, men syns och hörs sällan. Så ta är de knappast heller. Däremot är nog somliga av dem rädda. Oroliga för att inte betraktas som "riktiga" moderater. Inom den svenska högern harEGkritik nämligen närmast kommit att jämställas med högförräderi. Moderata politiker far inta de mest suspekta och ideologividriga hållningar- motsätta sig privatiseringar, införa ny byclkrati, höja skatter eller vägra att infria löften om SVENSK TIDSKR.I FT 337 sänkta avgifter- utan någon reprimand. Gränsen går vid att ifrågasätta den nuvarande Europapolitiken. Då höjs röster om uteslutning. I grunden är detta en forsummande attityd. Inom Sveriges näst största parti forekommer ingen konstruktiv debatt om EG/EU. Ingen bemödar sig om att penetrera for- och nackdelar. Och ingen vill ge sitt bidrag till analysen om hur det europeiska samarbetet bör gestalta sig om exempelvis tio år. Istället hyllas den nuvarande regeringslinjen - och sedan tar det vara bra med det. Pågående process Men som så många ledande politiker vist noterat: den europeiska gemenskapen är inte fix och fårdig. Det är en pågående process. Av det skälet borde det vara hyperintressant att debattera vad som bör ske respektive inte ske. Det går dessutom alldeles utmärkt att vara skeptisk och samtidigt partilojal. Det har vi ju statsministerns ord på! Att ett svensk EG-medlemskap erbjuder storartade möjligheter behöver väl knappast ordas om i denna tidskrift. Argument vilka vältaligt betonar att EG skapades i fredens och frihetens tjänst och att den fria "hemmamarknaden" beståe nde av över 300 miljoner konsumentermedfri rörlighet forkapital, tjänster, varor och människor utgör grunden for fortsatt ekonomisk utveckling. Som konservativ bör och kan man medvisst allvardiskuterafyra "problemområden". 1) Den nationellakontrollen och överhögheten. 2) Utvecklingstendenserna inom EG (ett liv efter Maastricht?). 3) Planekonomi med europeiskt ansikte. 4) Den nuvarande svenska hållningen. Hur långt kan det europeiska samarbetet komma att gå? Det är ingen hemlighet att det finns människor och politiska grupper som drömmer om en europeisk pendangtillAmerikas Förenta Stater. men är en sådan utveckling önskvärd? Ett sätt att öka det federala inslaget och därmed begränsa den nationella kontrollen är att ge parlamentet ökade befogenheter. Idag är det mest en forsamling for pratglada politiker utan egendig makt. En av den svenska Jakampanjens ledande banerforare, Marit Paulsen, pläderar dock i tidningsartiklar for att parlamentet skall ges större möjligheter att intervenera och tygla kapitalet. Är det en "utopi" vilken delas av alla EG-vänner? Bör inte som idag de enskildamedlemsländerna kunna stoppa eller forhindra oönskade projekt? Eller ärvi oundvikligenpåvägmot enfederativ lösning där Sverige och andra länder bara har att rätta sig efter beslut i EG- 338 SVENSK TJDSKRIFT parlamentet? P~ socialdemokra-ternas partikongress i Göteborgtalade sig Ingvar Carlsson varm för ett politikernas EG som lade band p~ marknaden och kapitalet. Argumenten om centralism brukar oftast bekämpas med vackert tal om subsidiaritet- ett ord vilket är lika sv~rt att uttala som att veta vad det verkligen betyder. Naturligtvis är det en skön tanke att besluten skall fattas p~ lägsta möjliga niv~. men vem skall se till att regeln efterlevs? Vem har tolkningsföreträde? G~r det att uppn~ balans i synenp~subsidiaritet mellan exempelvis brittiska skeptiker och franska federalister? Valutor i harmoni Utvecklingen inom EG ~r nu mot fördjupat samarbete inomn~gra utpekade omclden.Ambitionen är att bland annat skapa ett fungerande valutasamarbete. De senaste m~nadernas händelser p~ penningmarknaderna visar hur sv~rt det är (även om entusiasterna kan utropa att det hela naket avslöjar hur nödvändig ytterligare integration är). Men ~r det att ha valutor i harmoni om inte ekonomierna är det? Självfallet inte. Av detskäletharocks~ grundläggandevillkor uppställts. Regler som visar sig var nog s~ sv~ra att följa. Är inte den bittra verkligheten s~dan attvalutorna endast kan l~sas till varandra den dag de olika länderna i hög grad ekonomiskt utvecklas i samma takt och riktning? Det innebär att väsentliga ekonomiska beslut inte kan fattas och budgetposterantas av de enskilda staterna utan allt s~dant m~ste göras i samarbete. Underdylika betingelserblir naturligtvis tal om säkerhetspolitiska arrangemang och sociala minirnilösningar begripliga. Men är det n~got som vi vill sträva efter? Överhettning InomEG tycks det ocks~ finnas förkärlek för de stora projekten och gemensamma manifestationerna. Finns inte en risk att de stora lösningarna i sir. tur möjliggör det stora missbruket? När penningkranarna släpps på är det lätt för cheferna att bli extravaganta- det är alltid n~gon annan som betalar. Kan inte EGs organ clka ut för överhettning? Dagligen avslöjas ocks~ mygel kring jordbruksstödet.Hursamvetslösaskojare "mjölkat" till sig miljoner genom att falskeligen p~st~ sig bedriva boskapsskötsel eller odla i omclden som varit berättigade till höga bidrag. Är det i sig inte en naturlig reaktion d~ ungefår 75 procent av EGs medel används till jordbruks- eller regionalstöd? Samtidigt finns en närmast planekonomisk övertro på de olika konferenserna med EGs regerings- ochstatschefer. Det hela m~as upp som tillfållen d~ politikerna skall ta "krafttag" mot arbetslösheten eller en SVENSK TI DSKRIFT 339 stagnerad ekonomi. Lösningar som allt som oftast heter stimulanspaket och subventionsmiljoner (interventionslösningar av socialliberalt märke). Istället for attlikt en sovjetisk generalsekreterare mässa om "en traktor, en traktor och en traktor till" meddelarEG-talesmannen "ett stödprojekt, ett stödprojekt och ett stödprojekt till". Det finns sannerligen områden som borde penetreras i den svenska EGdebatten. Spörsmål där EG-vänner har skäl att vara kritiskaellermisstänksamma. Dessvärre ärdet spöklikt tyst kringsådana frågor. I bästa fall fora resonemang i lågmäld ton vid privata middagsbjudningar. Men är det inte ett allvarligt taktiskt missgrepp av dem som önskarpropagera for ett svenskt ja till EG att inte också seriöst debattera problemen och avarterna inom det europeiska samarbetet? Till varje pris Den officiella hållningen har hittills varit att Sverige n"låste med till varje pris. Men så kan rimligtvis inte vara fallet. Vi skall med till rätt pris- och det kan sedan i sig vara rätt högt. Det går inte att konmu ifrån att det är sårande när politiker i sin Euroentusiasm nästan forringar vad Sverige har att bidra med. Visserligen skall vi inte forhäva oss - 8,6 miljoner människor huttrandes på en kontinentens perifera halvö - men även vi harbehovav att fa höra nationellt klingande och sporrande tal någon gång. På den punkten haronekligen de svenska politikerna mycket att lära av sina europeiska kollegor som gärna tar till brösttoner när det gäller att måla upp sitt lands betydelse. När Spanien eller Grekland gick med iEG bad de knappast om ursäkt for sin existens. Då var det högburet huvud! Samarbetsvision Det talas ofta om att detta är en ödesfråga eller århundradets viktigaste politiska beslut. Just detta faktum borde i så fall entusiasmera anhängare att vara vidsynta. Som EG-medlemmar måste vi väl ha en vision om vad vi vill göra av samarbetet? För den svenska högern torde det vara tämligen självklart: Minska detaljstyrningarna, öka handeln, underlätta for de fyra friheterna, minska bidragsrullningen samt intensifiera samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Många svenska socialistermenarockså att EG gör det möjligt att på allvar driva en keynesiansk ekonomisk politik. Ett land kan inte bedriva överbudspolitik, men tillsammans klarar vi av det! Risken är stor att socialdemokrater kan finna meningsfränder får denna linje även bland kontinentens så kallade borgerliga partier. 340 SVI!NSK T!DSKili FT