346 än den kantige pansarofficeren, men ändå densamme. Hans företrädare Napoleon m kunde aldrig förstärka sin karisma genom att locka örnen att sväva ovanför sig genom ett köttstycke gömt i hatten, lika litet som den slagfärdige gamängen CARL JOHAN UUNGBERG: Ulf Adelsohn fick sin bild laddad genom dramatiskt mörker och jublande massor i sporthallar. Vem vet - Carl Bildts kommande karisma grundas kanske just på hans torra, lite ämbetsmannamässiga iranier? En härlig tid för professorer N i förstår, i Sverige intresserar sig ingenför författningen. Ingen känner till den, skrev den tyskeförfattaren Hans Magnus Enzensberger i en reportagebok 1982. Statsvetarporträtt. Svenska statsvetare under 350 år. Red. Gunnar Falkenmark, SNS 1992 Här belyses ocksåettkruxför svensk statskunskap: ingen känner till dess ämne, vari vår statsförfattning ändå borde vara kärnan. Vi harlängeundgått skarpakonflikter som hade kunnat få författningen att bli kött och blod. Svenska författningsutredningar brukar ignoreras av allmänheten. I en faktafylld och bitvis charmerande bok Statsvetarporträtt: Svenska statsvetare under350ärvisas bl ahur smaltintressestatsvetamas frågor genom tiderna väckt, och hur sällan deras ofta snävt offentligrättsliga verk väckt genklang utanför disciplinens innersta krets. Undantag bildar 1809 års författning samt det parlamentariska och demokratiska genombrottet. Vadärskälet?Intevardeherrarsomhär passerar revy personligen slätstrukna- W E Svedelius som införde källgranskning och forskade om dalaupproret, Rudolf Kjellen somansågsvaraenfantterribleoch var lärofader bl a till Gunnar Myrdal, eller den lärdeoch vältaligeGeorg Andren som blev landshövding. Axel Brusewitz med sin lågande radikalism och sin varma omsorg om studenterna, Fredrik Lagerroth som imponerade på och retade så många med sitt hetsiga försvar för frihetstiden, ellerHerbertTingsten, somäraktuelligen. Ändå frågar man sig, hur mycket distans -- tillsitt ämne, staten,dessalärostolsinnehavare egentligen ägt. Och i vad mån de - trots flit och skarpsinne - förmått se riskerna med de offentliga maktbefogenheterna, ellerförekomma statens expansion? Någon svensk Tocqueville har vi knappast haft. Det sägs i boken att det var en härlig tid att vara professor i. Det var det säkert, om mansertilldenauktoritetsomämbetet länge ägde. Men borde inte professorerna medjustdenna positionlätthakunnatställa än mer oberoende, långsiktiga frågor? Den ofta pragmatiska forskningssynen kan ha samband med, att den första lärostolen i statskunskap, en donation, präglades av en gestalt som kom ur de styrandes led, riksrådet Johan Skytte, som därmed ville göra blivande ämbetsmän kunniga i politik och vältalighet. Så kom efterföljarnavisserligen att ha olikaåsikter omstyrelsesättet, men statens roll ifrågasattes mig veterligt aldrig. Att Sverige saknat de obe- - - - - - - - - 347 roende institutioner som på andra håll främjat mångfald i tänkandet kan även ha bidragit. I Europa har kyrkan företrätt en oberoende sociallära och en naturrättslig syn, vilketnogsörjtävenför enviss tankens mångfald. När svensk socialdemokrati ännu ägdemakt utveckladeen rad statsvetare sympatier med denna.Är det en slump, att 1980-talets offentliga kris tycks ha tagit många statsvetare i vårt land på sängen? Till Svensk Tidskrift anknyter boken naturligtnogofta.Elis Håstad varpå 1930- talet redaktör, Georg Andren skrev mycketiSvT, såiblandäven Lagerrothsom dock även fick bannor i spalterna. Också Gunnar Heckscher - "underbarn" med dubbla uppdrag enligt OlofRuin- verkade i ett halvsekel i SvT. Avsnittet om Axel Brusewitz är signerat Nils Andren. En informativ bok som väl fogar sig till den SNS tidigare givit ut om svenska nationalekonomer.