l dag och i morgon
V S Naipul är omtyckt som sidlärare bl a
av Indien och Latinamerika. I Indien: raseri och revolt (W&W, 478 s) återvänder
han till sina fäders land och ser det med
värme och tillförsikt. Boken bygger på
intervjuer och möten, skildrade med poetisk öppenhet.
Om livsstilars möten och konflikter vet
PER DAHL:
I orkanens öga
"Jag har i personliga samtal, telefonsamtal, brev och skisser fått berätta
för major Wernstedt hur det hela
gick till och jag anser att enda sättet att
kunna fortsätta lögnerna är att jagfår vara
ensam om åtminstone den sista." Ett
svenskt befäl i vinterkrigets frivilligkår
skriver till en före detta soldat som nu vill
berätta. Den förmodade hjälten som stupat under försök att rädda en soldat hade
själv som "stabsturist" ipatrullen haft del i
den olyckliga utgången. Skotten som dö-
dat den sårade och honom själv hade inte
kommit från ett ryskt vapen utan från
hans eget.
Bo Hugemark (red): I orkanens öga. Probus1992
Schabbel med förberedelser och samarbete eller ej - hjältebegravning blev det.
"Om vi dragits in i kriget hade naturligtvis
otaliga svenskar av de överlevande haft
liknande smärtsamma minnen att leva
253
förre diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel mycket. Han lägger fram sina
åsikter i boken Tankar i tigertid (Brombergs, 206 s). Medan radiojournalisten
Gunda Magnusson däremot i Sin egen
lyckas smed: De startade eget i Sverige
visar att invandring också kan ge personliga möjligheter (Timbro, 179 s).
med" konstaterar Bo Hugemark i inledningen till antologin "I orkanens öga:
1941 - osäker neutralitet", i vilken docent Göran Andolf relaterar det ovan
nämnda händelseförloppet vid Pyhäjärvi.
Antologin är den tredje i Militärhistoriska avdelningens serie, i vilken tidigare
Stormvarning och Urladdning utkommit.
Visserligen sveper anfallet mot Sovjet förbi vårt närområde, men den latenta pressen fann.s där. En av artiklarna, "Svensk
polis och Gestapo" av Klaus-Richard
Böhme, visar de svåra avgörandena i en
mindre sektor av samhället, polisarbetet,
men därmed också tydligare. I vilken mån
var det förenligt med neutralitet och
svenska intressen att behålla ett tekniskt
samarbete med Tyskland i avgränsade
polisfrågor? Å ena sidan kunde ju Sverige
faktiskt ha viss hjälp av samarbetet, som
bl a skedde genom den redan före kriget
upprättade föregångaren till Interpol. Å
andra sidan var ju den tyska polisen politiserad, och så även snabbt Interpolföre- 254
gångaren. Böhme ger en nyanserad skildring: svenskarna var ibland farligt naiva.
Men den samarbetspolitik som t ex Maria
Pia Boethius och Maj Wechselmann visat
fram finner han få tecken av.
Den ämbetsman som ansvarade för
polisens internationella kontakter, H Sö-
derman, går också ur perioden med bevarad integritet, inte minst hos de allierade.
Ändå hade han medverkat som expert vid
undersökningen av van der Lubbe, mannen som dömdes för riksdaghusbranden i
Berlin.
Att relatera de mer allmänna artiklarna
i en kort anmälan låter sig inte göras;
bland dem finns Arvid Cronenbergs
skildring av personmotsättningarna inom
krigsmakten, där kretsen kring Ny militär
tidskrift stod mot en åldrande ÖB, general Thörnell. Titeln till en av tidens folkskrifter, "Hårt mot hårt" skulle även kunna stå för denna kamp. Anmälaren, som
varken upplevt beredskapstiden eller är
väl insatt i vårt lands beredskapshistoria
har nog svårt att fatta hur hårda tagen
var ... Här finner man även skildringen
av Sverige och Europa ur japanskt perspektiv - nedtecknat av hustrun tilJ Japans militärattache, liksom dokumentation av en av periodens stora matematiska
triumfer - brytandet av den tyska "Geheimschreiber"-koden.
En allmän reflektion inställer sig dock
här som andra gånger när Sveriges läge
1939-45 skildras. Aven om man i efterhand klart kan urskilja de moraliska värdena hos de krigförande parterna är det
aldrig givet, att vårt eget lands intressen
sammanfaller helt med den "goda" sidans, hur mycket vi än sympatiserar med
denna. Krigets perspektiv från den högsta
ledningen i väst skilde sig alltför mycket
från det som Stockholms geografiska läge
gav. Samrna erfarenhet gjorde t ex de
Gaulle: Frankrikes intressen som allierad
var inte automatiskt de samrna som andra
allierades. Vad som avgjorde i diskussionerna var den militära potentialen.
Något för Sverige att tänka på när ett
enat demokratiskt Europa ofta framhålls
som den vision som skall lösa alla framtidsproblem.