-
HERMAN SEILER:
Katolsk sociallära i USA
v:ssa centrala begrepp i katolsk sociallära såsom subsidiaritet har på
senare tid dykt upp även i den
svenska debatten. Det kan därför vara av
intresse att anmäla en publikation av professor Henry W Briefs, Georgetown University, Washington DC (nu Woodstock
Theological Center) som ursprungligen
publicerats i America och nu föreligger
på tyska i en serie Skrifter om ekonomisk
politik:
Henry W Briefs: Tbeplogische Konzeptionen und ökonomische Realität. Neoere Ueberlegungen zur katholischen Soziallehre. Gustav Fischer, Stuttgart- Jena- New York 1992
Den som inte avskräcks av en akademisk
titel hittar här en kortfattad introduktion
till den katolska socialläran såsom den utvecklats av påven Leo XIII i rundskrivelsen Rerum novarum (1891), Pius XII i
Quadragesimo anno (1931), Johannes
XXIII i Mater et magisfra (1961), i Andra
vatikankonciliets pastoralkonstitution
Gaudium et spes (Kyrkan i världen av i
dag, 1965) och i dokumentet från den
andra biskopssynoden i Rom 1974 De
justitia in mundo (Justice in the world).
Denna sociallära (som kanske snarare
bör kallas en katolsk socialetik) kontrasteras här mot amerkanska biskoparnas
herdabrev US Bishops Pastoral Message
and Letter, Economic Justice for All:
Catholic Social Teaching and the US Economy, 1986.
Katolikerna i USA:s politiska föreställningsvärld har traditionellt varit nära förknippade med vissa privatmoraliska frå-
gor (abort, äktenskap, skilsmässa m m).
Under de senaste 25 åren, alltså sedan
Andra vatikankonciliet, har nya perspektiv anlagts. Genom konciliets anda, i synnerhet med anledning av konciliets pastoralkonstitution Gaudium et spes och det
positiva ställningstagandet i dokumentet
om religionsfriheten, har de amerikanska
biskoparna resp den amerikanska katolicismen alltmer blivit medveten om att
kyrkan är en "Public Church" med ett
moraliskt ansvar för de samhällspolitiska
och samhällsetiska problemen.
Briefs koncentrerar sig i sin mångfasetterade uppgörelse med de amerikanska
biskoparnas herdabrev i grunden på en
fråga som David Hollenbach, en huvudmedarbetare i herdabrevet, framhåller:
Kräver de amerikanska biskoparna med
sin "option for the poor" som grundläggande rättvisekrav inte något som överskrider den traditionella etiken i katolsk
sociallära? Hollenbach, som uppenbart
har tagit starka intryck av den europeiska
s k "politiska teologin", anser att Justice
for All kräver en omstrukturering av den
amerikanska samhällsekonomin och samhällsstrukturen. Orättvisa är enligt honom
människors "marginalisering" i deras politiska och ekonomiska kontext. Kravet på
rättvisa syftar därför enligt Hollenbach
företrädesvis på en omfördelning av politiska och ekonomiska rättigheter. De
maktlösa skall kunna delta i beslutsprocesserna och rättvisan skall förstås som
"rättvisa genom deltagande".
Vi behöver inte närmare gå in på Briefs
uppgörelse med David Hollenbachs tolkning av JusticeforAlloch påvarnas sociallära. Det egentligt intressanta för svenska
läsare torde främst ligga i den inblick i den
amerikanska katolicismens uppgörelse
med socialetiskt och samhällspolitiskt
tänkande som framställningen speglar.
 436
Den kan kanske antydningsvis karaktäriseras genom en "ordningsetisk" uppfattning av rättvisekravet i samhällspolitiken
och en "förändringsetik", syftande till en
integrering av "marginaliserade", fattiga
och förtryckta till att bli "aktiva subjekt" i
samhället.
Man kan emellertid beklaga att Briefs i
sin uppgörelse inte fördjupat sig mer i
Johannes Paulus II:s senaste rundskrivelse Centesimus annus (15.5.1991), där på-
ven å ena sidan bejakar den fria marknadsekonomin men samtidigt också betoDANNE NORDLING:
nar kravet på förändringar och på en omfördelning i världsekonomin så att rättvisare förhållanden skulle kunna åstadkommas mellan i- och u-länder. Utifrån denna
nya infallsvinkel skulle det ha varit av
intresse att få veta något om hur den amerikanska diskussionen har påverkats av
denna encyklika.
Briefs framställning rör sig på en relativt hög abstraktionsnivå. För europeiska
läsare skulle några närmare upplysningar
om de amerikanska katolska socialetikerna ha varit värdefulla.
Är människan osjälvisk?
I
den ideologiska debatten har den
tongivande uppfattningen under lång
tid varit att människan egentligen är
osjälvisk. Enkla moralsociologiska studier visar visserligen att människorna i
många fall agerar med ett uppenbart, om
än ibland långsiktigt, egenintresse för
ögonen. Och inte sällan hänger de sig åt
en rovgirig egoism av det mest brutala slag
- nu senast demonstrerad i Somalia och
det gamla Jugoslavien.
Richard Dawkins: Den själviska genen.
En socialbiologisk studie. Prisma 1992
Men doktrinen om människans osjälviskhet förklarar de egoistiska yttringarna
med ett osunt inflytande från kulturen
och civilisationen manifesterat speciellt i
föreställningen om äganderätten. Den
"ädle vilden", det kommunistiska "ursamhället" och den urkristna egendomsgemenskapen är exempel på föreställningar
om människans altruistiska natur när den
enskilda äganderätten inte praktiseras. I
den romantiska utopismens föreställningsvärld, som bygger på en atavistisk
längtan tillbaka till dessa "altruistiska"
samhällen i modem form, är människans
medfödda osjälviskhet själva kardinalpunkten. Utan en osjälvisk natur eller åtminstone en formbar natur (som ett
"oskrivet blad") kan ett samhälle utan
"ekonomistiska" marknadstransaktioner
bara genomföras med tvång. Utopin tappar i så fall en stor del av sin attraktionskraft.
Här finner vi orsaken till att det framstår som oerhört viktigt för de utopiska
ideologiernas företrädare att undertrycka