- ------------- -- PER DAHL: Med kamel under vattnet H ört sent i höstas. Åhöraren, en flicka, frågar på mycket lantlig skånska: "Men när du möter allt fler främmande utlänningar i vardagen, i affären, igranskapet blir du inte rädd då?" John Biggins: Sailor of Austria. Secker & Warburg, London 1991 Diskrimineringsombudsmannens maner när han svararäraristokratisktsirliga."jaa, min familj har under detta århundrade varit verksam i Sverige, Danmark, Ryssland och några andra länder. Vad jagminns har vi aldrig varit rädda." Vad krävs för att någon skall känna trygghet utan språkgemenskap? Bildning, världsvana, familjetraditioner? Institutioner som, likt den katolska kyrkan eller det multinationella företaget, står fast oföränderliga ovanför den begränsade nationalstaten? Kanske är den traditionella historiska berättelsenhopplöst passe, men för att vara passe är John Biggins Sailor of Austria både spännande och rolig, ochhåller säker distans både till sentimental melodram och pojkboksheroism. I en stil som något påminner om Evelyn Waughs i trilogin Sword of Honour låter Biggins Otto Prohaska dela med sig av minnena från tiden på Medelhavet. Den italiensk-polske tjecken Ottokar Ritter von Prohaska var i romanen nämligen framgångsrik österrikisk-ungersk u-båtskapten 1915-18. Med Pola, S:t Veit am Flaum och Cattaro som baserverkställer han ett allt merverklighetsfrämmande k u k marinministeriums planer ända till den dag hemmahamnarna befinnes heta Pula, Fiume och Kotor. 1918 flockar sig folkhavet, likt ankommen mjölk, i skilda språkgrupper. Ingen läsare skallvänta sig programmatisk naturalism av Remarques slag i denna bok, författaren håller stilen svalt distansierad. Huvudpersonens hållning påminner inte sålitetom den, som kavallerigeneralen Mannerheim företer under samma period, som.den skildras av Stig Jägerskiöld.MenBigginsväjerinteför ohyggligheter, t ex besättningsmäns psykoser när de fått reda på att de torpederat ett trupptransportfartyg med 2 000 man ombord, eller när Prohaska själv anklagas för att av misstagsänktdenu-båthans svågerfannsi. Mindre dramatiska prövningar för besättningen gör sitttillför sjökrigets vardag: det kan varaatt bli utfordrad enbartmed polsk kålpuddingjust innan de får uppdraget att ligga under vattenytan i minst 24 timmar. Eller att frakta den ovanligt ädla och argsinta kamel, som en upprorisk shejk vill ge kjesar Karl, från Libyens kust tillbaka till Dalmatien. I u-läge ... Varför en engelsk lektor i Wales stannar för just detta ämne är svårt att lura ut. John Biggins har dock gjort ett gott hantverk, tycks kunna sin mellaneuropeiska historia och behärska en stil som inte avkräver verkligheten högre rationalitet än man har anledning av förvänta. Möjligen lider han av en viss ställföreträdande titelsjuka och förmåga till idealisering av dubbelmonarkin, men detta uppvägs snart av sinne för lokalfärg och en ton av medkännande humor. Kan fictionlitteratur över huvud taget berika oss med erfarenheter vi själva sällan gör? Om så någon gång är fallet skulle den nu anmälda skildringen kanske kunna ge oss en något ökad insikt i hur lojaliteter och samhörighet kan te sig i det mångnationella samhället.