Litteratur BERNDT ÖHMAN: Hayek och liberalismen Under 1980-talet har liberala ideer fått ökad uppmärsamhet både utomlands och i Sverige. Det återspeglar en ökad misstro mot politiska ideer som förespråkar centralplanering och statlig interventionism. Det är samtidigt oklart vad liberalismen står för i dag. När jag, i ett tidigare skede som universitetslärare, undervisade i ekonomisk och politisk idehistoria behandlade jag liberalism med utgångspunkt i klassisk ekonomisk liberalism, som kunde ges en tydlig beskrivning. Sedan beskrev jag liberalismens utveckling över accepterandet av sociala reformer och av en keynesiansk konjunkturpolitik och överhuvudtaget av välfärdssamhället med en mycket stor offentlig sektor. Frågan är naturligtvis om detta längre är liberalism. Partier och enskilda individer kan utvecklas längs ovan skisserade linjer och med viss rätt behålla sina beteckningar. Men kan också en specifik samhällsteori utvecklas på detta sätt? Newtons gravitationsteori kan inte förändras. Fysiken kan däremot förändras och successivt acceptera nya ideer och således överge gamla ideer. Idehistoria borde skrivas mindre i termer av hur teorier utvecklas, mer i termer av hur vår samhällsuppfattning utvecklas i form av att teorier överges för att ge plats åt nya teorier. Det intressanta med liberalismen i dag är att en del gamla teorier åter blivit aktuella. "Moderna" liberaler försvarar välfärdsstaten samtidigt som alltfler "nyliberaler" angriper den. Själv är jag, vad avser beteckningen liberal, benägen att ge nyliberalerna rätt. Det är ju egendomligt att liberalismen i tex USA står för statsinterventionism. Detta har inget att göra med vad jag själv står för i sak. Jag föredrar t ex också den gamla liberala användingen av ordet frihet, där resurser inte inkluderas. Man kan alltså ha frihet utan att ha resurser (och tvärtom) - tillsammans ger de möjligheter av olika slag. I sak tycker jag att både friheten och fördelningen av resurser är viktiga aspekter på samhället. Språkbruket avgör inte i något av dessa exempel vadjag tycker. Med de liberala ideernas renässans under 1980-talet ökar intresset av att studera innebörden i klassisk liberalism. I viss mening får man sådan kunskap i nationalekonomin. Men där studeras dels den perfekta marknaden, dels bristerna i den faktisk fungerande marknaden - slutsatserna kan bli mycket olika (mer eller mindre liberala). På 1930-talet stod bristerna i marknaden i centrum (konjunktursvängningarna). Keynesianismen innebar en kraftigt ökad statsinterventionism och byggde outtalat på en föreställning om en rationell ekonomisk politik. Under 1970-talet började man alltmer tvivla på rationaliteten i kollektiva beslut med en förändrad syn på den offentliga sektorn som följd. Det är numera ytterst få som förespråkar en central planekonomi. Detta tvivel innebär inte i sig en ökad tro på en perfekt marknad. Frågan för 1980-talet är hur vi orienterar oss i en värld med brister i både det politiska och ekonomiska systemet - om man så vill både i den politiska demokratin och i marknadsekonomin. Under 1970-talet publicerades en mängd skrifter om marxismen. Det var av intresse även för icke-marxister. Det är på samma sätt i dag ett allmänt intresse att de centrala liberala ideerna presenteras. Peter Stein har försökt tillgodose något av detta behov i sin bok Att läsa Hayek (Timbro samhällsdebatt, ca 67 kr) Det är en introduktion till en av de mest framstående liberala tänkarna under 1900-talet. Boken är, som Stein framhåller, ingen ersättning för grundkällorna utan, i all sin sakliga inriktning, tänkt som en stimulans ätt läsa Hayek. Hayek är i stort sett en klassisk, ekonomisk liberal. Han anknyter gärna till Adam Smith, delvis i uttalad polemik mot en "rationalistisk" fransk upplysningsliberalism. Men Hayek tolkar inte klassisk liberalism som en modell för en perfekt marknad. Det finns såtillvida inte mycket av harmonilära hos Hayek. Tvärtom betonar han bristerna i denna modell och särskilt informationsbristerna ialla typer av samhällen. Sådana brister tas ofta till intäkt för kritik av marknadsmodellen. För Hayek är informationsproblemet i stället ett centralt argument för marknadsekonomin. Det är, menar Hayek, den typ av ekonomi som bäst klarar detta problem (och därmed många andra problem). Hayek förenar alltså kritik av modellen med ett försvar av marknadsekonomin. Hayek är mycket mer än ekonom. Hans kritik av centralplanering bygger även på statsvetenskapliga och filosofiska resonemang. Han ägnar stort intresse åt författningsfrågor och således åt poli- 135 tikens grundvalar. Jag har där svårt att förstå hans distinktion mellan demokrati och folkstyre (där majoritetsregeln tilldelas en orimligt central roll). Hayek synes här inte tillräckligt noga skilja på politikens former och innehåll - man kan ju acceptera demokratins former utan att gilla den förda politiken. Jag använder ordet demokrati just i betydelsen folkstyre - vem skulle bestämma om inte "folket"? Men jag är oförhindrad att ha synpunkter på hur detta folkstyre ska utformas. För egen del har jag, senast i Economic Democracy (Högskolan i Örebro 1985), hävdat att ett demokratiskt samhälle i vidaste mening innebär en kombination av politisk demokrati och marknadsekonomi - med bestämda krav av typen konkurrens, ägandespridning och löntagarinflytande i företagen. En stark centralmakt torde vara en förutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi. Det är inte alls detsamma som en stor offentlig sektor, som både direkt och indirekt (skattefinansieringen) kan väsentligt försvåra marknadsekonomins möjligheter att fungera. Hayek har synpunkter på alla dessa frågor och det framgår tydligt av Steins bok. Den borde därför fungera som en introduktion till Hayek genom att den åtminstone antyder dennes väldiga bredd. Dessutom ges anvisningar om litteratur både av och om Hayek.