MATT! HÄGGSTRÖM: Vårt behov av frihet Kravet på ökadfrihet för den enskilde är till stor del en spontan reaktion. Medborgarna tycks ha tröttnat på att myndigheterna skall detaljstyra deras tillvaro. Viktigt är nu att konkretisera och precisera hur och på vilka områden den enskildes valfrihet skall kunna vidgas. Det är intefråga om att avskaffa varenda bestämmelse, myndighet och förbud men väl att bryta en utveckling som för länge sedan har passerat gränsen till det acceptabla. Ökad enskild frihet är en förtroendeförklaring som bygger på en optimistisk människosyn, skriver Matti Häggström. Matti Häggström är andreredaktör på tidningen Barometern i Kalmar. Den pågående frihetsdiskus ionen är det bästa som hänt i den politiska debatten på länge. l mycket är det en revolt , framsprungen ur svenska hjärtans djup. Det är en till stor del spontan motståndsrörelse mot den utveckling som med vissa uppehåll pågått under hela efterkrigstiden i riktning mot allt större makt för staten, kommunerna och de stora kollektiven och allt mindre inflytande för den enskilde över sig själv och sin tillvaro. Under 1960-talet var det otänkbart med en frihetsdebatt av det här slaget. Då skulle samhället allt bestyra, lösa snart sagt alla problem, stora som små. Var det något fel på individen, bröt han mot gällande lagar, eller uppförde han sig illa i övrigt var det, paradoxalt nog. samma samhälles fel. Förenklat uttryckt var samhället samtidigt· det ondas upphov och läkare , samt alla goda gåvors givare. Den enskildes roll krymptes undan för undan mot statistens, utom när det gällde att betala kalaset. Nu är det inte så längre. Det förefaller som om t o m det myndighetstoleranta och stryktåliga svenska folket fått nog av övermakt och fogdevälde. Människorna tycks ha tröttnat på att bli behandlade som ansvarslösa barnungar, oförmögna att ordna till det bästa för sig själva och sina anhöriga. De godtar inte längre alla förnumstiga förbud eller alltför långtgå- ende intrång i deras valfrihet, och de betvivlar allt mer att myndigheterna begriper så mycket bättre än de Jälva. Oroade För socialdemokraterna kom den här reaktionen uppenbarligen som en chock. De betraktar den med oro. framför allt därför att frihetskraven går stick i stäv med partiets strävanden. Ja. mer än så. med dess grundläggande ideologi . Det var ju socialdemokraterna som en gång talade om behovet av "det starka samhället" och sedan handlade därefter. Starka- på vems bekostnad? Individernas givetvis. Det finns några prominenta socialdemokrater som nu är mer ängsliga än de övriga. Det är civilminister Bo Holmberg och vice statsminister Ingvar Carlsson. Den förre vill fullfölja intentionerna från de borgerliga regeringsåren att minska den statliga detaljstyrningen av kommuner och landsting. Utbyts kommunernas "öronmärkta" bidrag mot en klumpsumma från staten att spendera hur de vill, innebär det ökad decentralisering av inflytandet från Kanslihuset i Stockholm till de kommunala församlingarna. Då fattas besluten närmare medborgarna. som bättre kan påverka sina makthavare. Allt det här är i och för sig vällovligt. Lika angeläget är dock att kommunerna decentraliserar inflytande till de enskilda människorna. Men då är inte Bo Holmberg längre lika intresserad. Vice statsministern har hittills fungerat som den socialdemokratiska regeringens frihetsalibi. Se här, har det kunnat sägas, även vi förespråkar ökad frihet för medborgarna. Och Ingvar Carlsson har försiktigt angripit några av de frihetsbegränsningar socialdemokraterna infört under sina år i regeringsställning. Han har också dristat sig att säga att kollektiva lösningar inte alltid är den lämpligaste metoden att vidga individens frihet. Dessutom har han gjort en dis- 201 tinktion mellan formell frihet - frånvaron av yttre tvång - och "frihetens faktiska dimension". dvs vilka reella möjligheter den enskilde har att göra vad han önskar. Den sistnämnda frihetsaspekten handlar då om den allmänna välståndsnivån i samhället. Ju högre standard för de stora medborgargrupperna, desto större frihet har de att köpa det som de åstundar. Vilkas frihet? Men sedan blir det svårare för Ingvar Carlsson. Frågan uppstår nämligen vilkas frihet som det är väsentligast att vidga i dag. Medborgarna tror inte längre på tesen att deras inflytande ökar över TV-programmen för att det finns ett TV-monopol ... För socialdemokraterna är svaret nu som tidigare givet. Det är samhällets, myndigheternas. de stora kollektivens, organisationernas frihet som kommer i första rummet. Men just mot det synsättet är frihetsrevolten i dag riktad. Medborgarna tror inte längre på tesen att deras inflytande ökar över TV-programmen för att det finns ett TV-monopol - hela svenska folkets TV. Eller över järnvägsnedläggningar, biljettpriser och tågservice för att vi har någonting som heter Statens Järnvägar. Eller att deras möjligheter att påverka företagens handlande skulle växa för att ett antal fackföreningsfunktionärer, handplockade av re- 202 geringen, placeras i fem löntagarfondsstyrelser, där de skall sitta och jonglera med skattebetalarnas miljarder. Vad det nu rör sig om är någonting annat, nämligen att konkretisera och precisera hur och på vilka områden den enskildes valfrihet skall kunna· vidgas. Samhället är så impregnerat med förbud, bestämmelser och regler att man måste tränga fram på bred front på de flesta sektorerna. Några skall här anges. En utgångspunkt är då att ökad frihet är nyttig för den enskilde därför att den gör honom till en fullvärdigare - säg gärna lyckligare - människa. En annan är att mer frihet ökar effektiviteten, eftersom det innebär skärpt konkurrens. Det tidigare gnatet på konkurrenssamhället har dessbättre dämpats. Konkurrens är ett ofrånkomligt inslag i ett fritt samhälle med marknadsekonomi, det må sedan gälla mellan politiska partier, idrottsmän, professursökande docenter eller tvättmedel. En tredje utgångspunkt är övertygelsen att det finns rader av områ- den där vidgad enskild frihet inte leder till negativa konsekvenser för de svaga grupperna i samhället. Vårdområdet Ett viktigt fålt där friheten kan och bör byggas ut är vården. Just inom vården passar det privata initiavet illa, hävdar Arbetet (s) och Aftonbladet (s) tror att det skulle hota demokratin. Åsikterna visar hur utbredda fördomarna är på många håll. I stället för att - som sjukvårdsminister Gertrud Sigurdsen vill - motverka privatpraktiserande läkare och fritidspraktiker skall sådan verksamhet uppmuntras. "Samhället" i form av landstinget skall inte bestämma omfattningea härav. Det skall efterfrågan på vård, dvs patienterna göra. Likaså bör den befångda etableringskontrollen av privat· tandläkare upphöra. Den har lett till ea tydligen omfattande svart marknad af privatpraktiker. Den enskilde bör ges ökade möjligheter att välja - privata ef. ler offentliganställda läkare, privata eller offentliganställda tandläkare. Och poteDo tieila företagare inom vårdbranschen bci få chans att pröva sina krafter i ädel täv. lan med den offentliga vården. Likadant bör det vara inom barno~ sorgen. Mycket av den utförs av priva dagmammor, förätdrakooperativ och t familjsdaghem, för att nu inte tala Oll föräldrarnas av många så föraktade skötsel av sina egna barn. Men i benhäJ-. dogmatism bekämpar socialdemokrat~ na, anförda av socialminister Sten A• dersson, privata daghem. "Vinstintret set" får inte påverka verksamheten, si> ger han och hävdar dessutom att det inta skulle bli billigare. Hur vet han det? V-. för inte ge det enskilda initiativet tillfälle att visa vad det duger till? Då kan föräJd. rarna också i ökad omfattning välja o. sorgsform. Går det dåligt, blir efterfi'JJ gan på sådan barnomsorg låg och då behöver inte socialministern oroa sig över konkurrensen längre. Valfriheten måste även stimule111 inom skolans område. Olika skolfo11111 och pedagogiska system bör få växa <Xi frodas jämsides och konkurrera på lill villkor. Då främjas framstegen inom" bildningen. Därför skall inte privats lornas verksamhet försvåras och föräij ramas valfrihet beskäras. Kommunerna En avgörande del av frihetsdebatten måste föras i de kommunala församlingarna. Där kan åtskillig verksamhet privatiseras. Bara för att kommunerna en gång i tiden funnit ett visst åtagande motiverat behöver det inte vara så i evärdliga tider. Här måste ett förutsättningslöst nytänkande till. Varför skulle inte lex fastighetsförvaltningen lämnas ut på entreprenad - vilket f ö redan skett på några håll? Varför måste vi ha kommunalt sophämtningstvång? Tror någon att enskilda personer skulle avkrävas utgifter för tjänster som de inte bett om och inte utnyttjat om det funnits konkurrens eller om sophämtningen skötts av privata företag? Baraför att kommunerna en gång i tiden funnit ett visst åtagande motiverat behöver det inte vara så i evärdliga tider. Ett annat område berör friheten från myndighetsförtryck. Generalklausulen mot skatteflykt är ett exempel på det. Många av förslagen från kommissionen mot ekonomisk brottslighet leder till ett svällande kontrollsamhälle och reducerad näringsfrihet. Den i och för sig motiverade kampen mot skattefusk och skatteflykt tar sig allt mera utmanande uttryck. Kronofogdemyndigheter bedriver flygspaning mot medborgare och tillfrågor kvinnor om de tillbringar nättema hos sina män. Företagens uppgiftslämnande ökar. Omvänd bevisbörda föreslås ivissa fall osv. Vilket samhälle vi får 203 om de tendenserna tillåts breda ut sig är det lika lätt som otäckt att föreställa sig. Inom bostadspolitiken gjorde de borgerliga regeringarna tyvärr alltför litet för att röja upp i regleringarnas urskog. Nu travar socialdemokraterna på som förut. En utredning har föreslagit långtgående åtgärder för att hindra den enskilde att bo i sitt sommarhus under vintern och omvänt, att förvandla sitt året-runthus till fritidsbostad. Till vaJje pris skall hans egna önskemål motverkas. Och den berömda s k friggeboden - dess tillkomst framställdes ju som en stor liberaliseringsåtgärd - är i realiteten omgärdad med rader av förbud. Byggnaden får inte vara större än 10 kvadratmeter, takhöjden får inte överstiga en viss nivå, sorgfälliga anvisningar ges om avståndet till tomtgränsen, man får inte tillbringa dygnsvilan där med någon enda människa, inte hustrun, inte ens sambon! För att inte tala om framstötarna om bostadsförmedlingsmonopol i kommunerna och kommunernas privilegier när det gäller inköp av mark och fastigheter. Den fria konkurrensen blockeras av favoriseringen av s k · allmännyttiga bostadsföretag, förbudet mot strandtomtsbebyggelse är kategoriskt, motståndet mot ägarlägenheter är starkt, och nu planeras s k hembud och priskontroll på bostadsrätter. Vart tog kraven på ökad frihet för den enskilde individen vägen? Vi har också kontrollerande statliga organ på alla upptänkliga områden. Jämställdhetsombudsmannen drog nyligen i härnad mot en 86-årig kvinna som föredrog män i stället för kvinnor som hjälp i trädgården. Könskvotering vid intagning till vissa utbildningslinjer, föräldrakvo- 204 tering vid skötseln av småbarn är andra exempel på myndigheternas och politikernas tendens att i detalj lägga sig i enskilda människors högst privata angelä- genheter. Fackets makt Ett särskilt problem är fackets växande makt och svällande ambitioner. De kan ta sig befängda uttryck. En enskild medlem förbjuds träda ur sitt förbund. En annan sparkas ut därför att han har en åsikt som strider mot fackets. Elektrikerförbundet inför en obligatorisk, kollektiv hemförsäkring hos Folksam. Kommunals avdelning i Helsingborg begär skadestånd på 5 000 kr av fritidsnämnden för att den låtit medlemmarna i en fattig bordtennisklubb iordningställa lokalen inför sina tävlingar. Tvångsanslutning av fackföreni ngsmedlemmar till det socialdemokratiska partiet pågår som förut, trots riksdagens upprepade avståndstaganden. Inom bostadspolitiken gjorde de borgerliga regeringarna tyvärr alltför litet. Till det här kommer den nitiska förbudsmentaliteten hos en del riksdagsledamöter och kommunala förtroendemän. Det är krav på förbud mot allsköns företeelser som de tycker illa om eller tror vara farliga - flipperspel , enarmade banditer, försäljning av snabbvinsatser och annat. Konstigheterna är speciellt utbredda inom alkoholpolitiken. Pizzerior hindras från att servera folköl, but~ ker tillåts inte sälja pilsner efter kl 20 på kvällen. maskrosvin får inte tillverkas osv. Alla sådana bestämmelser har det mycket goda syftet att bistå den enski~ de. Men, underförstått, det inser han inte själv, det gör bara myndigheter och politiker. Det finns många tler områden - tex den väldiga rundgången av skatter och bidrag - där det är befogat att kräva mer frihet för den enskilde. Det är inte fraga om att avskaffa varenda bestämmelse, myndighet och förbud men väl att bryta en utveckling som för länge sedan passerat gränsen till det acceptabla för dem som värnar om ett öppet, fritt samhalle med respekt för den enskildes integritet och ansvar. Attityden bör vara att det allmänna inte skall ägna sig åt. än mindre ha monopol på, sådan verksamhet som enskilda sköter lika bra eller bättre. För· bud och tvång skall primärt förbehållas de människor som visar sig oförmögna att klara de förpliktelser friheten ofrånkomligen medför. Förtroende Ökad frihet för den enskilde är en för· troendeförklaring. Det bygger på en opt~ mistisk människosyn, på förvissningea om att de flesta medborgarna vill och kan ta det ansvar som följer. Dä1för är frihetsdebatten en stor, stimulerande ut· maning. Dess framgång beror på i vilkea utsträckning de eggande visionerna kaa förvandlas till praktisk politik - till köU och blod.