ELISABET HOLM: Nya attacker mot privatläkarna Antalet heltidsarbetande privatläkare ökar och fritidspraktikernas antal har nästanfördubblats de senaste åren. För att stoppa utvecklingen föreslår nu socialdemokraterna ändrade ersättningar till dessa läkare från sjukförsäkringen. Trots allt vackert tal om frihet fortsätter i stället kontrollen och styrningen att växa. Elisabet Holm, som nu är moderat oppositionsråd i Örebro läns landsting, var under åren 1979- 1981 hälsovårdsminister i den borgerliga regeringen. I motiveringen till den nya hälso- och sjukvårdslagen utvecklas ingående värdet av sjukvård i privat regi. Lagstiftaren såg förekomsten av såväl privatpraktiserande läkare som privata sjukhem som en värdefull del av sjukvården. Det vore därför logiskt att man såg med tillfredsställelse att antalet heltidsarbetande privatläkare tycks öka igen och att antalet verksamma fritidspraktiker nästan fördubblats de senaste åren. Så tycks dock inte vara fallet. Såväl hälsovårdsminister Gertrud Sigurdsen som socialdemokratiska landstingspolitikei: är klart irriterade över denna utveckling. Socialdemokrater kan inte acceptera att enskilda initiativ ställs till förfogande inte bara för människor som söker sjukvård utan också inom andra samhällsområden, t ex inom barnomsorgen. Socialdemokraterna kan inte tillåta att vård och omsorg drivs med vinst. Men man underlåter då omsorgsfullt att definiera begreppet vinst. Det blir enklare så i den slagordsbetonade debatten. Att privat verksamhet kan drivas billigare än offentlig är inte detsamma som att den ger enskilda personer vinst, såvida man inte därmed menar en skälig inkomst som motsvarar den offentliganställde lä- karens eller förskollärarens lön. Patientens rätt till fritt val av läkare bortser man från. Trots allt tal om ökad frihet dominerar hos socialdemokraterna en obruten önskan att styra och kontrollera. Ersättningen till privatpraktiker ändras Kan man inte med hälso- och sjukvårdslagens hjälp sätta stopp för privatläkare så söker man nu göra det via ersättning- 182 en från sjukförsäkringen. Socialdepartementet och landstingsförbundet har nu kommit överens om en schabloniserad ersättning från sjukförsäkringen till landstingen som skall samordnas med försäkringsersättningen till privatpraktiserande läkare. Man anför ekonomiska skäl för detta, men utan svårighet kan man spåra en underförstådd önskan att inskränka privatpraktiserande läkares anslutning till försäkringen. Mycket lättvindigt bortser man från att sjukförsäkringen är en försäkring och inte en skatt. Avgiften tas visserligen ut på skattsedeln och är obligatorisk, men det är dock varje enskild människas rättighet att använda denna försäkring som han själv anser bäst. Före 1970 betalade patienten hela arvodet till läkaren mot ett kvitto som berättigade till återbäring hos försäkringskassan. Det nuvarande systemet med en fastställd patientavgift och direkt utbetalning tillläkaren av försäkringsersättningen är ett enklare förfaringssätt, som dock inte på något vis ändrar grundprincipen i systemet. Att som socialdemokrater och centerpartister gör tala om offentligt betald vård hos privatläkare vittnar endast om att man inte har denna grundprincip klar för sig. Den prestationsrelaterade ersättningen till landstinget och till privatpraktiserande läkare skall dessutom utgå efter ett schablonbidrag beräknat efter antalet invånare i länet. Landstingen skall teckna samverkansavtal med privatpraktiserande läkare. Detta avtal skall vara förutsättning för att dessa läkare skall få del av försäkringsersättning. De heltidspraktiker som i dag finns garanteras ett sådant samverkansavtal som ger dem rätt att bedriva privatpraktik i oförändrad omfattning fram till ordiniiii pensionerings tidpunkt. Den rätten skal enligt planerna inte kunna överlåtas. Ii tersom huvuddelen av de i dag vert. samma privatpraktikerna närmar pensionsåldern skapar man med regler en effektiv metod att kringga stämmelserna i hälso- och sjukvårdsit gen. Formellt hindrar man inte privatli: kare att arbeta, men deras patienter inte kunna använda sin sju när de konsulterar privatläkare. Det man åstadkommer är en total ning till sjukvården samtidigt som helt bortser från patientens önskan valfrihet. Endast den som kan betala karens hela arvode utan utnyttjande sin sjukförsäkring kan fritt välja sin re . Då har man verkligen skapat en vård för de rika och gett dem en het att köpa sig vård för pengar. fantastiskt hyckleri inrymmer inte socialdemokratiska propagandan! Med all respekt för centerns bygdspolitik måste man ändå va att kampen förs med tiska argument. Lägger man därtill att avsikten är ersättningen till privatpraktiserande kare skall avräknas från landsti försäkringsersättning är det lätt att att i socialdemokratiskt styrda kommer intresset att teckna avtal med privatpraktiserande läkare vara synnerligen svalt. Några sk praktiker kommer det alls icke att plats för. Glesbygdens problem Det är beklagligt att centern i landstingsförbundets styrelse så reservationslöst accepterar dessa tankegångar. Centern föreställer sig att man genom dessa förändringar skall få läkare till glesbygden. Detta skulle man möjligen få om man väsentligt höjde försäkringsersättningen till de privatpraktiker som är villiga att etablera sig i glesbygdsområden. Det är en förändring man borde pröva istället för denna fullständiga socialisering som man nu är i färd med att införa. Dock bör man ha klart för sig att troligen helt andra faktorer styr läkar- och tandläkaretablering. Även om det finns arbete för en läkare är det inte så säkert att en rnakal make kan få arbete inom sitt yrke på en mindre ort. Även skolförhållanden spelaren viktig roll. l Norrland kan avståndet till en gymnasieskola vara mycket 183 långt. Det är inte enbart för sitt eget nöjes skull som tandläkare hellre stannar kvar i storstaden och försörjer sig som taxichaufförer i stället för att flytta till Norrlands glesbygder. Med all respekt för centerns glesbygdspolitik måste man ändå kräva att kampen förs med realistiska argument. Moderaterna i landstingsförbundet sä- ger bestämt nej till de planerade förändringarna. Moderaterna hävdar att ett nytt försäkringssystem skall vara knutet till patienten och ge patienten rätt till eget val av god sjukvård. Även med bättre försäkringsersättning innebär en ökad andel privatpraktiker en påtaglig tillgång för samhället. l ett samhällsekonomiskt perspektiv får man helt orimliga konsekvenser om man motarbetar en utveckling mot fler försäkringsanknutna privatpraktiserande läkare och tandläkare. Pärmar för inbindning av årgång 1983 kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, te! 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 35:- på postgiro 7 27 44-6.