en ravsax Den friheten, den friheten! Visst kan den vara besvärlig att bära ibland, men sällan så till den grad som den nu blivit för socialdemokraterna. I våras väckte vice statsminister Ingvar Carlsson berättigad uppmärksamhet med sitt s k frihetstal. Det innehöll ansatser till självprövning. statsrådet tillstod att han emellanåt gick mot röd gubbe när ingen bil syntes till. Han tyckte också illa om att socialdemokraterna först av alla krävt förbud mot parabolantenner. Han ville dessutom bygga ytterligare kolonistugor för att flera människor skulle kunna skaffa sig sådana. Vackert! I en balanserad artikel i Dagens Nyheter (ober) i början på januari vidareutvecklade han sin frihetsfilosofi. Han hävdade bl a att det ökade välståndet vidgat friheten för allt fler, som nu fått materiella förutsättningar att realisera sina önskemål. Ingvar Carlssons utspel är som en dynamitladdning för socialdemokratin. De kan nämligen väcka förväntningar. stubintråden har redan anbringats av sjukvårdsminister Gertrud Sigurdsen och socialminister Sten Andersson. De har direkt saboterat vice statsministerns frihetsapologi och vältaligt demonstrerat den ideologiska rävsax deras parti nu fastnat i. Gertrud Sigurdsen har vänt sig mot att numerären besökande hos fritidspraktiserande läkare stigit från 200 000 år 1975 till 500000 i dag. Det beror på att landstingsanställda läkare under de borgerliga regeringsåren fick större möjligheter att starta fritidspraktik. "Då måste vi göra någonting", betonar sjukvårdsministern bistert. 68 Man ser framför sig reaktionen i socialdemokraternas innersta kretsar - när inte Ingvar Carlsson är närvarande förstås. Läkare extraknäcker som privata företagare, och inte nog med det - patienterna gillar det också. Självfallet skall sådana missförhållanden stoppas. Friheten för läkare att utöva sitt yrke även på fritiden måste begränsas, de sjukas möjlighet att anlita en fritidspraktiker likaså. Som om det inte vore nog har Svenska Managementgruppen arbetat fram ett förslag om privata daghem. Företaget skulle bygga och driva dem, och kommunerna placera in barnen på dem från daghemskön enligt nuvarande system. Kulingen på det socialdemokratiska partikansliet övergick därmed till full orkan. Sten Andersson slog näven i bordet så att varken Olof Palme eller snörmakare Lekholm kunde gjort det bättre. Han betonade att nu skulle han se till att statsbidragen till privatdaghemmen drogs in. Arbetet (s) underströk att vård och omsorg lämpar sig illa för enskilda initiativ. Tidningen tänkte tydligen på privattandvård, privata läkarmottagningar, privata sjukgymnaster, privat åldringsvård, hemsjukvård samt förätdrakooperativa daghem och daghem enligt trefamiljsmodellen, som ju också är privata vårdini· tiativ. Ja, på alla de områdena är olägenheterna enorma - eller hur? Vad Gertrud Sigurdsen och Sten Andersson givetvis fruktar är direktajämfö- relser mellan privat och offentlig vård Tänk om det visade sig att enskilda ini!~ ativ tillgodosåg medborgarnas vårdbehov lika bra eller bättre än offentliga: Däremot är statsråden likgiltiga för dea frihetsbegränsning deras tvångspolitik medför. Med offentliga vårdmonopol undanhålls ju en viktig sektor i samhället från privat företagsamhet. Så punkterades Ingvar Carlssons fö~ modligen välmenande frihetsfundering~; sorgfälligt av hans egna partivänner. Men han behöver inte oroa sig. F~ hetskraven kommer att hållas vid liv av andra än socialdemokraterna. Nämliget av alla dem som inser att privatisering a offentliga tjänster inte bara handlar 011 effektivitet och konkurrens, även om del är nog så betydelsefullt. Utan också 011 skapandet av ett samhälle som är bättre för medborgarna, därför att de får större frihet, större möjligheter att välja mellat olika alternativ. Matti HiiRRStrörr