Litteratur
JOHN-HENRI HOLMBERG:
Höstböcker
Den beskaste och samtidigt mest njutbara
kritiken av det svenska samhället bestås i
höst inte i någon debattbok utan i en roman,
Gunilla och Sven Fagerbergs Los Angeles. I
boken kontrasteras världsstaden Los Angeles med sin konstanta förändring och sin
oöverskådliga mångfald mot Sverige, landet
som "byggts om till ett drivhus för klantskallar, från skolan till långvården", landet som
utan pardon styrs av de planerare som vill
skapa ett jämngrått kollektiv där alla är lika
dumma.
Också Göran Hägg kritiserar den svenska
byråkratin ur oväntad vinkel. I Kupesamhället, som har undertiteln "Kultur, språk och
humanism i det byråkratiska systemet", analyserar han hur vårt samhällssystem tvingar
in individerna i strängt från varandra avskilda
fack, kupeer, och därigenom ställer grupp
mot grupp.
Också andra av höstens politiskt intressanta titlar avviker från det gängse debattformatet. Pseudonymen lngela BuIls utger en ny
satirisk roman, Osis, Palme, som gycklar
med den socialistiska regeringen och LO.
Ekaterina Koncevaja-Kolman ger i Sången
om Uljanovsk en bild av det öde som drabbade hustrun till en under Stalin dömd sovjetisk avvikare. Och den holländske författaren
Ward Ruyslinck återkommer i romanen Resetwlfet till individens utsatthet då hon står
inför överheten.
Romanformen har också förre världsbankschefen William Clark valt för sitt framtidsscenarium Sammanbroffet. Nord-Sydkonflikten 1987, som skildrar en tänkbar konfrontation mellan den industrialiserade världen och utvecklingsländerna inom några år.
Om indoktrineringens metod och konsekvenser. och om klyftan mellan kommunistisk ideologi och verklighet. handlar ytterligare en politisk roman i höstutgivningen: Helga
MNovaks Får:elvinr:Ws. Huvudpersonen är
en ung kvinna i Östtyskland som sätts i kaderskola och vars utveckling följs genom en
rad år.
För den veterligen första antologin politiska framtidsvisioner i landet svarar jag själv
i egenskap av sammanställare. I samlingen
Fmmtiden it((i'ir riiffa ingår 12 korta och
längre framtidsbilder. originalskrivna av
Sven Christer Swahn och Bertil Mårtensson
samt översatta av bl a Brian W Aldiss, Orson
Scott Card, Harlan Ellison, Ursula K Le
Guin och Kurt Vonnegut; ur skilda aspekter
tar de alla upp totalitarismens funktioner och
inverkan på individ och samhällsliv.
Av mera traditionellt debattbokssnitt -
men fortfarande knappast traditionella politiska titlar - är Gisele Asplunds Karriärens
villkor. Män , kvinnor och ledarskap. Den diskuterar könsfördomar och fördomsfullhet
inom de flesta aspekter av samhällslivet och
ger därigenom en bild inte bara av kvinnors
utan framför allt av individers svårigheter i
ett kollektiviserat samhälle.
Också den franske antropologen Pierre
Clastres Samhället mot staten kan läsas som
en oväntad och tankeväckande kritik av en
rad för de flesta av oss givna antaganden.
Clastres driver bland annat tesen att vi i vår
syn på främmande kulturer anlägger en automatiskt fördomsfull aspekt när vi utgår från
att vår egen samhällsorganisation med nödvändighet är den "riktiga"; han betonar
bland annat att samhällen utan stat på intet
sätt behöver vara "primitiva" utan helt enkelt funnit andra regleringsmekanismer än vi.
Två symposieböcker, om än av mycket olika karaktär, utkommer under hösten. Den
ena är redigerad av David H Ingvar och har
titeln Alf förvänta; den innefattar de uppsatser som i februari lades fram vid ett tvärvetenskapligt symposium kring våra framtidsförväntningar. Medverkar gör åtta forskare, bland dem förutom sammanställaren själv
Bengt Westerberg, Jörgen Weibull, Hans
Zetterberg och Alf Henriksson.
Den andra samlingstiteln är Är konservatismen död?, som i bokform återtrycker de inlägg som under samma rubrik i våras publicerades på Svenska Dagbladets brännpunktsida. Här medverkar en lång rad politiker och
idedebattörer, från vänster såväl som från
höger; det mest fascinerande intrycket av debatten är kanske att de som i första hand
begråter konservatismens eventuella hädangång är våra mest vänsterradikala intellektuella. Men så är det knappast heller den
klassiska konservatismen som varit socialismens huvudmotståndare. utan snarare den
radikala liberalism som under förra århundral
 508
det bekämpades av såväl konservativa som
socialister.
I sin moderna tappning har för övrigt den
sortens liberalism, numera ofta kallad nyliberalism eller - som i den anglosaxiska världen - libertarianism, i höst för första gången
fått en utförlig presentation på svenska i och
med utgivningen av Robert J Ringers bok
Dags för frihet. Till skillnad från tidigare
översatta debattörer betonar Ringer inte ekonomisk effektivitet eller nyttoaspekter på liberalismen, utan dess moraliska innebörd:
statens makt över individen måste minskas
inte för att den leder till ineffektivitet utan
därför att den är orätt.
Sist tre "historiska" titlar: en som ser bakåt och två som ser framåt. Bakåt blickar Alf
Åberg i De första utvandrarna, en rikt illustrerad och fängslande anekdotisk bok om de
tidigaste svenska Amerikaemigranterna, de
som lämnade sina hem långt före den stora
emigrationsvågen under senare hälften av
1800-talet. Medan G Harry Stine och BengtArne Vedin bägge blickar framåt i respektive
Rymdföretaget och Godmorgon framtid,
Stine mot det välstånd som står att vinna
genom indu trialisering av närrymden och
Vedin (i en också illustrationsrik bok) mot de
möjligheter till ett långt rikare liv ett fritt utnyttjande av dagens oerhörda teknologiska
möjligheter inom de flesta områden erbjuder.
Sammanfattningsvis således en långt ifrån
ointressant bokhöst ur icke-socialistisk synvinkel - om än dock på ett originellt sätt.
Debattboken av traditionellt, politiskt snitt är
näst intill utrotad; idag publiceras böcker
som förvisso kan läsas som debattinlägg, men
som utges endera som "rena'· fackverk eller
som skönlitteratur. De titlar som fortfarande
utger sig öppet för att vara politiska har uppenbart svårt att hävda sig på marknaden.
Och kanske är detta faktum i sig det mest
talande i höstens bokflod: kravet på en vidgad "samhällsdebatt·• var för femton år sedan ett av den nya vänsterns mest betydelsefulla paroller: idag har till och med det kravet
förkastats av den bokläsande allmänheten.
Höstens böcker: debatt i nya
skepnader
Amnesty International : Årsrapport /984.
Nybloms förlag.
Gisele Asplund: Korriiirens l'illkor. Miirr,
k1·imwr oclr ledarskap. Trevi.
lngela Bults (pseud): Osis. Palme. Hammarström & Åberg.
William Clark: Sammanbrottet. Nord-Sydkot!flikten 1987. Ordfront.
Pierre Clastres: Samhället mot staten. Nordan.
Gunilla & Sven Fagerberg: Los Angele.v.
Alba.
John-Henri Holmberg (red): Framtiden ittfiir
rätta. Timbro.
Göran Hägg: Kupe.wmlrället. Wahlström &
Widstrand.
David H Ingvar (red): Att fiin•iinta. Wiken.
Ekaterina Koncevaja-Kolman: Sången om
U/janm•sk. Hammarström & Åberg.
Janerik Larsson & Mats Kockberg: Det arrdra Finland. Timbro.
En bok om det kapitalistiska. borgerligaoch dominerande- Finland, i kontrast mot
"finlandiseringens" inbillade sovjetinriktade.
Leif Lewin: Ideologi oclr strategi. S1·ensk (III·
/itik under JOO år. Norstedts.
Stort upplagd idehistorisk studie.
John Stuart Mill: Om _fi-ilreten. Natur och
Kultur.
Den klassiska liberalismens mest centrala,
kortfattade verk i synnerligen välkommen
nyutgåva.
Sleven W Mosher: Den hmstnajorden. Timbro.
Utomlands mycket uppmärksammad rapport från landsbygdens Kina idag. av en
amerikansk forskare som fått leva ett år i
en kinesisk by.
Richard M Nixon: Tl·clnrcklar krärs till (redens ,·iirlcl. Svenska Dagbladet. ·
Helga M Novak: Felgel ,·ingliis. Alba.
Robert J Ringer: Dags .fi'irfrihet. Timbro.
Ward Ruyslinck: Reserl'lltet. Fabel.
Johannes Salminen: Griinslaml. Alba.
En bok om Finlands balansgång mellan
Sovjet och västvärlden: på sätt och vi~ en
 teoretisk pendang till Larsson-Kockbergs
mera journalistiska bok.
G Harry Stine: Rynu{företaget. Timbro.
Bengt-Arne Vedin: Godmorgon ji-wntid. Atlantis.
Alf Åberg: Defiirsta u/\'llllllrarna . Natur och
kultur.
ERIK ANNERS:
Konsten att skriva
l ~in avslutanJe essay: Konsten at! minnas"
behandlar TheJe Palm i sin senaste men förhoppningsvis inte sista krigshistoriska bok -
"De vita och Je röda" - (Militärhistoriska
Förlaget) något så subjektivt som konsten at!
skriva memoarer. Inte många skulle våga sig
p{t det iimnet och än fiin·e skulle lyckas. l J en
gamla liirJomsskolan skulle man tah1t om et!
fritt ämne. Det kriiver i högsta grad at! författaren. till lärdom och kritisk förmåga. ocksit
kan lägga konsten at! skriva. Och den konsten behiirskar Palm . Näst efter Frans G
Bengtsson torJe han vara vår bäste historiske
e·sayist - orsaken till at! han inte intager en
mer känd ställning i vår litlerära värld (om
den svenska kulturella ankdammen nu tål en
så anspr[lksfull beteckning) iir helt enkelt at!
han begränsat sig till et! område för konnässörer. nämligen Je krigshistoriskt intresserade. Vad som ger liv och intresse åt hans studier över märkliga. ofta besynnerliga historiska gestalter. iir hans mästerliga inplacering av
dem i den historiska bakgrundsmiljön. där
han låter både ideologiska och materiella rekvisita komma till sin fulla rätt.
Men framförallt skall hans litterära penselföring berömmas . Frans G Bengtsson skrev
509
Är konserwaismen död? Svenska Dagbladet.
Bertil Östergren: Vem är Olof Palme? Timbro.
Den första heltäckande studien i Olof
PaJmes politiska liv ; redan före utgivningen
en kontroversiell och mycket uppmärksammad bok.
för det mesta arkaiserande. i långa rullanJe
perioder. som gjorde sill osvikliga intryck genom tyngden bakom alla belletristiska konststycken. Palm skriver en mer modern svenska : han behärskar formlära och syntax lika
väl och åstadkommer med de mildaste metoJer starka effekter - Jen som vill se exempel
på det kan lämpligen läsa det sista stycket i
" konsten at! minnas".
Men innan Palm kommit så långt har han
hunnit med mycket - från boerkriget och
inbördeskriget i Ryssland mellan vita och
röda över Jalta och två generaler. amerikanen MaeArthur och fransmannen Massu, där
likväl skuggan av en annan general ligger
tung över portriitlet, samt John Foster Dulles
och Suezkrisen.
Det är svårt att välja Jen vackraste blomman i en sådan bukett. Sådant är alltid en
smaksak. Själv har jag haft mest nöje av studien över MaeArthur- en gestalt, som aldrig
blev mer känd i Sverige och vars historiska
betydelse för Amerika och Japan och därmed
för det ·å snabbt expanderande Stillahavsbältet knappast kan överskattas. Han hade under sin lå11ga tid på Filippinerna lärt sig förstå
Fjärran Ostern, och få av historiens stora