BROR OLSSON: Staten som martyr Mycket tyder på att politikernas handlande i stor utsträckning styrs av massmediabilden. Det är därför av största vikt att bilden av skattemyndigheternas jakt på skattefuskare kompletteras med en kritisk bevakning av skattemyndigheters och skattedomstolars sätt att fungera. Om vi hade haft en sådan rapportering hade vi kanske sluppit skattetilläggssystemet, bevissäkringslagen och generalklausulen. Staten uppträder ofta vårdslöst genom sina skattefunktionärer som tycks ha större intresse av att åstadkomma höga taxeringar än Lagliga och riktiga sådana, hävdar författaren. Bror Olsson är civilekonom ochjurist. Han arbetar vid advokatbyrå i Stockholm. Våra massmedier visar i sin nyhetsrapportering stort intresse för skattefrågor. Det finns anledning diskutera om rappor· teringen kan anses ge en riktig bild av förhållandena på skatteområdet. Tyngdpunkten i skatterapporteringen ligger på redogörelser för uppdagat eller påstått skattefusk. Till allmänheten når en strid ström av rapporter om hur skat· temyndigheterna genom kontrollinsatser av olika slag lyckats avslöja skattskyldi· ga som sägs ha undandragit sig skatt med större eller mindre belopp. Redogörel· serna är ofta inträngande och deras samlade effekt på den allmänna opinionen förmodligen stor. Stoffet till rapporteringen tycks massmedierna hämta huvudsakligen från myndighetssidan. Klart är att man via denna kanal i stort sett bara får tillgång till sådant stoff som myndigheterna själva anser tåla publicitet. Vad som inte gagnar myndigheternas sak sållas natur· ligen bort redan vid källan. Med någon tillspetsning kan sägas att massmedier· nas rapportering i detta avseende väsent· ligen sker på myndighetssidans villkor. Ett stående inslag i massmediernas skatterapportering har under många år också varit redovisning av statistik över resultatet av skattemyndigheternas mer övergripande kontrollaktioner. statistiken för vmje särskild aktion är avsedd att visa hur stora skattebelopp som myndigheterna dragit in till staten. Det är de kontrollerande myndigheterna själva som upprättat statistiken - på basis av sina egna taxeringsförslag - och därefter ställt den till massmediernas förfogande. Att märka är att det bär rör sig om eu statistik som måste betecknas som otiiJ. förlitlig och missvisande. Till synes alldeles okritiskt har massmedierna vidarebefordrat statistiken till allmänheten och upprepat redovisningen därav vid åtskilliga tillfällen. Material som kommer från skattemyndigheter tycks massmedierna utan vidare ta för gott. Grundtemat Grundtemat i massmediernas nyhetsrapportering från skatteområdet framträder tydligt: man utmålar staten som den svage parten, staten som den ständigt lidande parten, staten som martyr. Till grundtemat hör också att statens skattefunktionärer genomgående beskrivs som rättskaffens personer, kämpande det godas kamp men kämpande mot svårt och ibland övermäktigt motstånd i form av skrupelfria skattskyldiga. Temat är emellertid falskt. Staten som aktör på skatteområdet är ingalunda nå- gon svag och ständigt lidande part. Genom sina skattefunktionärer uppträder staten ofta vårdslöst, bryskt, aggressivt mot enskilda skattskyldiga. Ett stort antal skattskyldiga påförs varje år för höga taxeringar och därmed för hög skatt. så- dana övertaxeringar drivs fram inte bara av funktionärer på taxeringsnämndsnivå utan även av befattningshavare högre upp i hierarkin, t ex taxeringsrevisorer och taxeringsintendenter. Mest utsatta för övertaxeringar är sådana kategorier skattskyldiga som det är politiskt opportunt att angripa, t ex företagare. Intresset att åstadkomma höga taxeringar har hos många skattefunktionärer tagit överhanden över intresset att åstadkomma lagliga och riktiga taxeringar. Om detta ger massmedierna ingen eller ringa information till allmänheten. 407 Därmed fattas något väsentligt i bevaknmgen. Skattedomstolarna Än allvarligare är emellertid att massmedierna inte uppmärksammat att vi på skatteområdet saknar en opartisk rättskipning. De organ som fått i uppgift att avgöra skattetvister mellan staten och de skattskyldiga - länsrätter, kammarrätter och regeringsrätt - domineras idag av personer för vilka statens rätt är det primära och den enskildes rätt sekundär. Andan i skattedomstolarna är sådan att många skattskyldiga, som gått till process för en rättfärdig sak, har kämpat förgäves. Som skatterättskipningen fungerar står det klart att den har djupgående demoraliserande verkningar på skattskyldigsidan. skattedomstolarnas engagemang för staten kan möjligen betraktas som en fö- reteelse av indirekt natur. Djupare sett rör det sig kanske om ett medvetet eller omedvetet engagemang för den nya klass, som skattedomstolarnas ledamöter själva tillhör och som idag kräver ett bestämmande inflytande i alla samhällsfrågor, nämligen kåren av offentliga funktionärer. Ett högt skattetryck och en hårdhänt skatteindragning ligger i den nya klassens intresse. Det sätt varpå skattedomstolarnas ledamöter utövar sitt ämbete är av väsentlig betydelse för den nya klassens självkänsla och för dess makt och position i samhället. För vetgiriga journalister borde det finnas åtskilligt att utforska på skatterättskipningens fält: urvalet av ledamöter till skattedomstolarna, ledamöternas bakgrund och kunnande, skattedom- 408 stolarnas arbetsformer, skötseln av utredningsansvaret, takten i avverkningen av mål, tendensen i avgörandena, kvaliten på beslutsmotiveringarna, rättssö- kande skattskyldigas erfarenheter av skatteprocess och deras förtroende för dömande organ. Bland svenska journalister torde det knappast förekomma att de söker kontakt exempelvis med advokatbyråer eller med revisions- och redovisningsbyråer för att via dem nå skattskyldiga, som slagits för sin rätt mot staten, och på den vägen dra fram information om hur skattemyndigheter och skattedomstolar arbetar. Om så skedde, skulle massmedierna förmodligen dagligen kunna lämna redogörelser för upprörande fall av fiskala övergrepp mot enskilda. En undersö- kande journalistik, vars resultat kanske skulle komma att ogillas av skattefunktionärer och skattedomare, synes emellertid inte ligga i tiden. Myndighetskanalen Massmedierna tycks alltså nöja sig med att lita till myndighetskanalen, när det gäller att skaffa nyhetsmaterial från skatteområdet. Det betyder att massmediabilden huvudsakligen baseras på ett underlag, som myndigheterna sovrat och tillrättalagt för att låta staten framträda som den svage och lidande parten och därmed främja myndigheternas eget intresse av mer makt och mer resurser. Detta sätter i sin tur sin prägel på lagstift· ningen. Mycket tyder nämligen på att våra politikers handlande i stor utsträck· ning styrs just av massmediabilden. Om massmedierna hade fullgjort sin uppgift och redovisat en allsidig bild av förhåJ. landena på skatteområdet - innefattande även en kritisk bevakning av skatte· myndigheters och skattedomstolars sätt att fungera - skulle vi kanske ha sluppit de för Sverige som rättsstat mest generande inslagen i vår skattelagstiftning: skattetilläggssystemet, bevissäkringslagen, generalklausulen. Åtskilliga andra defekter i lagstiftningen skulle kanske också ha eliminerats. Den ensidiga biJ. den av staten som martyr påverkar oavbrutet allt utredningsarbete och alla beslut som rör skattelagstiftningens for· mella och materiella innehåll. Det brukar ofta framhållas av massmedierna själva, att en av deras viktigaste uppgifter är att närgånget granska statsmaktens handlande mot enskilda. Av nå- gon anledning tycks massmedierna erneJ. lertid ha fridlyst skattemyndigheter och skattedomstolar. Frågan är vad anledningen kan vara. Kanske finns det f01 för ett antagande som framförts i annal sammanhang, nämligen att delar av jour· nalistkåren har särskilda ideologiska band till kåren av offentliga funktionärer och att delar av den förra kåren i själva verket ser som sin uppgift att beskydda den senare.