ofrihet
De krafter - kalla dem gärna antiliberala
- som strävar efter att ytterligare begränsa den enskildes valfrihet och rättigheter är av något skiftande karaktär.
Där finns de som i riksdagen sjunger
de förnumstiga förbudens lov. De har
lyckats genomdriva eller efterlyser förbud mot alkoholreklam, lördagsöppna
systembutiker, maskrosvin, snabbvinsatser, mellanöl, enarmade banditer.
flipperspel och mycket annat. Kraven
emanerar många gånger ur en undermedveten desperation. Problem som alkoholmissbruk bland ungdomen är en bister realitet. Somliga politiker känner
trycket att "göra någonting". Men de
bakomliggande orsakerna till missförhållandena ter sig ofta svårbegripliga och
komplicerade. Betydligt enklare verkar
det då att blunda för sjukan och rikta
åtgärderna mot dess symptom.
På det viset föds krav på diverse förbud, alexanderhugget mot den gordiska
knuten. Hanteringen är välmenande i all
sin enfaldiga beskäftighet. Och initiativtagaren tycker sig ha fått rejäl lön för
mödan och anser sig verkligen ha motiverat sitt riksdagsmandat när exempelvis
en försummad krogänka tackar honom
för att mannen inte längre kastar bort
några pengar på enarmade banditer i restaurangfoajeerna sedan apparaterna
förbjudits.
Bakom de här förbuden står i regel
mittenpartister. Särskilt ofta kommer de
från "det liberala partiet i Sverige", som
ju Ola Ullsten kallar folkpartiet.
Socialdemokraternas angrepp mot den
enskildes frihet är inte lika ytliga och
oförargliga. De ligger på andra plan och
är betydligt farligare.
Efter Olof Palmes maktövertagande i
 höstas har allsköns genomgripande förbud eller begränsningar av den enskildes
handlingsfrihet tillkommit. Fler är att
vänta.
Se på angiverilagen! Den förpliktar var
och en som betalar över 500 kr för exempelvis husreparationer att meddela det
till myndigheterna, så att de skall kunna
utöva sin storebrorskontroll över skatteuppbörden.
Se på generalklausulen mot skatteflykt! Det var djupt olyckligt att den infördes av den borgerliga trepartiregeringen. Den borde ha tänkt på det gamla
talesättet att ger man djävulen ett lillfinger tar han strax hela handen. Den
utvidgning socialdemokraterna nu genomfört inbjuder till godtycke, men det
är ännu värre än så.
Tre nya lagar tillkommer vaije dag
året om, utöver de många vi redan har.
Ändå begär regeringen nu av den enskilde att han inte bara skall hålla reda på
vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Han skall dessutom veta - eller,
rättare sagt, kunna gissa sig till - vad
som enligt lagen är godtagbart men vad
myndigheterna ändå "underförstått"
inte accepterar. Individen skall alltså i
detalj kunna sätta sig in i tänkesättet hos
regleringslystna, socialistiskt inriktade
politiker och genomskåda vad de vill,
trots att de inte själva förmått precisera
det.
179
Se på planerna att återinföra en affärstidslag! Den skall förbjuda butikerna att
ha öppet under vissa tider, även om det
är just då konsumenterna önskar handla.
Butikerna stänger givetvis självmant om
det inte kommer några kunder. Men nej
- det är politikerna som skall bestämma
när den enskilde skall tillåtas göra sina
inköp och därmed basta.
Se på planerna att införa s k hembud
för bostadsrätter. Den enskilde bostadsrättsinnehavaren skall inte längre få sälja
sin lägenhet till vem han vill utan enbart
till den som bostadsrättsföreningen eller
kommunen anvisar.
Och se på regeringens förberedelser
för att försvåra inrättandet av fritidspraktiker av typ City Akuten i Stockholm. Patienterna uppskattar den formen av vård, men vad betyder det? Avgörande är att socialdemokratiska politiker inte gör det.
Förbud och regleringar av det här slaget krymper systematiskt enskilt initiativ
och enskild handlingsfrihet på område
efter område. De leder obönhörligen till
ett råare, kallare, kantigare samhälle
med allt mer kuschade medborgare. Det
är en utveckling som det finns alla skäl i
världen att motverka. För sådan, just så-
dan är socialismen.
Matti Häggström