Debatt
NILS ELVANDER:
Överideologin är frihetens bästa värn
"Med demokratin som överideologi finns
inget försvar mot demokratiseringen som
överideologi.'' I denna pregnanta formulering sammanfattar Carl-Johan Westholm sin
huvudinvändning mot min tes att det viktigaste idagens läge är att stärka uppslutningen
kring den demokratiska överideologin. De
socialistiska kraven på "ekonomisk demokrati", alltså samhällets totala demokratisering, hotar frihetsvärden som är en omistlig
del av det demokratiska styrelseskicket och
den därmed förbundna överideologin.
Jag kan bara instämma i detta, och det är
ingen ny ståndpunkt för min del. Huvudlinjen
imina många inlägg mot löntagarfonder enligt
de långtgående LO-modellerna har just varit
ständiga varningar för att den ekonomiska
demokratin i LO-tappning på längre sikt blir
ett hot mot den politiska demokratin. Men jag
anser fortfarande, att denna debatt bör föras
utifrån tanken på demokratin som överideologi. Jag skall här försöka i all korthet att
visa, att överideologitanken i själva verket är
det bästa värnet för demokratin.
För det första är det ju uppenbart, att kravet på ekonomisk demokrati är detsamma
som ett krav på omfattande socialisering i en
eller annan form och därmed faller utanför
överideologin. Det är fråga om ett innehållsligt demokratibegrepp som måste avvisas så-
som varande oförenligt med överideologin.
För det andra är det ju så, att de politiska
fri. och rättigheterna - tanke- och yttrandefrihet, tryckfrihet, församlings- och organisatioosfrihet etc - ingår i demokratibegreppet
enligt alla vedertagna definitioner. Den politiska friheten betraktas allmänt som en omistlig beståndsdel i den demokratiska överideologin, och just därför brukar den åtnjuta
grundlagsskyddets helgd.
Det räcker alltså inte att definiera den politiska demokratin som enbart allmän och lika
rösträtt samt majoritetsregeln. Men den politiska friheten kan inte existera utan ett betryggande materiellt underlag. Om staten
skulle äga alla instrument för opinionsbildning - eller om fackföreningsrörelsen eller
storkapitalet skulle ha en sådan ekonomisk
maktställning, att den fria debatten kommer
att förkvävas - skulle pluralismen i samhället gå förlorad, och därmed skulle den politiska friheten bli en tom form. Härav följer att
försvaret för de politiska fri- och rättigheterna blir ett allmänt försvar för friheten och
pluralismen i samhället, riktat mot all slags
övermäktig ekonomisk-politisk maktkoncentration, socialistisk såväl som kapitalistisk.
Alltså är den demokratiska överideologin,
innefattande även de materiella garantierna
för de politiska fri- och rättigheterna, det
bästa värnet för den demokratiska friheten . I
denna mening är demokratibegreppet innehållsligt. Det borde vara möjligt att nå allmän
enighet bland de demokratiska partierna
kring ett sådant demokratibegrepp. Men då
måste denna viktiga debatt föras inom och
mellan alla dessa partier!
/