THEDEPALM: Sverige och Mellanamerika Socialdemokratiska partiets internationelle sekreterare Pierre Schori gav i höstas ut en bok om utvecklingen i Mellanamerika. Thede Palm har skrivit sin artikel med utgångspunkt från denna bok. Han vill ha sagt att han avslutat artikeln i början av juni i år, och mycket har kunnat hända sedan dess. Det är modigt av Schori, menar han, att våga ge ut en bok om länder, där regimerna växlar snabbt och revolutioner avlöser varandra. Schori är emellertid starkt engagerad i utvecklingen i Mellanamerika genom att han har en framträdande ställning inom Socialistinternationalen. Efter ett eventuellt regimskifte i höst kommer hela Sverige att bli engagerat, säkerligen genom en mer antiamerikansk utrikespolitisk inställning och dessutom genom att ge u-hjälp till Kuba och Nicaragua. Gerillaräder och terroraktioner slås Uff under stora rubriker. Vardagslugn k stateras under små. En liten tidnings tis på några rader den 3 maj innehöll, en 1-majdemonstration gått genom torna i staden San Salvador utan s ningar från något håll. Vem hade ku förutsäga detta bara några månader · gare? Lugn i El Salvadors huvudstad värt all uppmärksamhet - så länge varar. Det intryck en läsare här hemma genom tidningar och TV av politisk v samhet i Mellanamerika är att revolu ner avlöser varandra och att gerillav samhet och blodigt förtryck uppt · överallt. Men så är inte fallet. I länder råder normal ordning, även om känner sig hotade av oroliga gra Detta gäller t ex Honduras, som g ·· till det revolutionära Nicaragua. kan inte veta vad som där händer, när. Därför är det modigt gjort att s · en bok om läget i de många mellana kanska staterna, där allt är snabbt fö derligt. Pierre Schori, det svenska aldemokratiska partiets internatio sekreterare och verksam inom Soci · internationalen - där han enligt en ning, som kunnat konstateras i Väst! land, snarare uppträder som vänste kal än som socialdemokrat - gav i tas ut boken "I orkanens öga. Om kommande revolutionen i Central ka" (Tidens förlag). Redan genom bl kens titel säkerställer han sig. I ork öga betyder lugnet före stormen: R lutionen kommer, förr eller senare. Honduras är ett bra exempel. Land lugnt, men det befinner sig enligt Sc en ''förrevolutionär situation''. En så god bedömare som Ung har i en recension i SvD den l WS i år skrivit positivt om Schoris llrpa inställning mot vissa regimer i •nanamerika men kritiskt om hans lätande attityd gentemot Kuba. len senare är dock lätt att förklara: ri är direkt underställd Olof Palme, lCastros vän. Kung framhåller med Ila att Schori är både beläst och berest b det område han behandlar och till- ..er att han ''ger en föredömlig historam till Centralamerikas nuvarande III som brännpunkt i världspolitiken.'' letta är dock något förenklat. Schori sä- llf, för att nämna ett exempel, att " den (llnska kolonialismen var lika hänsynshär som på öarna. Motståndet slogs lid lika brutalt. Urgamla kulturer krosldes: aztekerna, mayas, toltekerna. •fanns guld och silver att hämta. Kött kakao exporterades i stora mängder l Europa.'' Att kakaoexporten skulle lira så upprörande är svårt att förstå - Mttexporten på 1500-talet känner jag till. Tottekemas kultur hade gått untlr flera århundraden före Columbus, to äldre mayakulturen likaså och av et yngre fanns bara rester kvar. Men ri tycker illa om västerländska stor- .Uter, Spanien då och USA nu. Hans tok innehåller många fakta men måste iltså läsas med förstånd. Objektivitet ... förmodligen inte eftersträvats, men Irernot engagemang. nden till de blodiga inbördesstfia i El Salvador ligger utan tvivel i dsak i den jordbrukspolitik, som ynslöst utnyttjade och förbrukade inhemska arbetskraften. När till sist 323 ett förtvivlat uppror bröt ut på 1930-talet, undertrycktes det med sådana metoder att "lugn" rådde i ungefär femtio år. Grogrunden för ett nytt uppror fanns kvar. Den opposition, som framträdde på 1970-talet, undertrycktes visserligen av en militärjunta, men den stöddes.som Schori påpekar av den katolska kyrkan. Gerillakriget bröt ut. Ett försök till en jordreform inleddes, men en reform, som går ut på att jordlotter skall delas ut till lantarbetare samtidigt som produktionssiffrorna från stordriften av samhällsekonomiska skäl skall hållas uppe, är inte lätt att genomföra. Fullständigt kaos uppstod med en höjdpunkt i mars 1980, då ärkebiskop Romera mördades, sedan han bestämt uttalat sig mot den regerande juntan. Från 1981, då president Reagan tillträdde i USA, fick samma junta hjälp därifrån - den hade en tid köpt sina vapen från Israel. I Washington var man övertygad om att gerillan fick vapen från Kuba via Nicaragua, alltså från den internationella kommunismen. Det är knappast troligt att denna åsikt förändrades, då Socialistinternationalen ingrep på gerillans sida och samtidigt både understödde med pengar och erbjöd sig att mäkla fred. Att ett val trots allt kunde hållas i mars i år berodde först på att juntan störtats och ersatts med en regering av civila och militärer med kristdemokraten Napoleon Duarte i ledningen. Vidare tryckte USA på: juntan hade visat sig vara alltför belastad för en allierad och dess metoder var omänskliga. Att folket ville ha fred var inte heller att misstaga sig på. Gerillan hotade tilllivet var och en som gick till det val, som också Socialistinterna- 324 tionalen tog avstånd ifrån (Schori kallar valet "att putsa förtryckets fasad"). Mot alla förväntningar gick valet lugnt, deltagandet blev stort, något valfusk har inte påvisats. Resultatet blev också oväntat. Kristdemokraterna såg ut att vinna med 24 platser av 60 i parlamentet men blev utmanövrerade av fyra småpartier till höger under ledning av en f d gardesofficer Roberto d'Aubuisson. En koalitionsregering med kristdemokraterna bildades med ett program, som i varje fall omfattar jordreformer, även om motståndet mot dem är stort på sina håll och kan medföra att de skjuts upp. Det är ingen hemlighet att USA klargjort att det inte kunde bli fråga om stöd till en ytterlighetsregering. Alltså finns en möjlighet till lugnare tider i El Salvador; men därför fordras att gerillan lägger ned vapnen och att militären hindras från att utkräva hämnd. Återfall från båda sidor kan förväntas och har också förekommit. Landets nye "interimspresident" Alvaro Magana har dock i början av maj tagit upp frågan om amnesti för deltagare i gerillan. Den blodigaste regimen Den regim, som under de senaste åren haft makten i Guatemala, har förmodligen varit den värsta i Mellanamerika. Olika bedömare har gjort olika beräkningar av antalet mördade per år. Gemensamt för dem är att de räknat mördade i tusental, att de framhåller att terrom letts direkt av regeringen och att ett stort antal av offren varit indianer. Guatemala stöddes efter andra världskriget av både ekonomiska och politiska skäl av USA. De amerikanska investeringarna var avsevärda. En stabil regim var önskvärd. Från 1977 stoppade president earter det militära stödet - terroll hade blivit alltför hänsynslös. När presio dent Reagan tillträdde, trodde förmodJi. gen både han och Guatemalas regeringlchef general Garcia att allt skulle återal till det gamla. Men regimen var för svAr Ett val ordnades den 7 mars för att l fram en ny och "ren" regering, men valfusket var påtagligt och ingen kunde • skillnad på Garcfa och hans efterträdare. En av de sista dagarna i mars kom ea lösning av rent mellanamerikansk 1110' dell, nämligen en revolution. Den orgam. serades av yngre officerare. Vad den kal medföra är, när detta skrivs, inte klart. Ledarna ville nämligen avsätta junlal, vilket lyckades, men de hade inte föf'bo. rett en ny regering. De tillkallade en r• brigadgeneral Rios Montt, som tidigall stått i opposition mot armeledningen odl som då skickats till Spanien som militiJ attache. Därefter hade han tagit avsked. En gång tidigare hade han ställt upp iel val som kristdemokraL Han gör inte Jll. gon hemlighet av sin kristna tro. Utsitema för landet med honom i ledni!IJI borde alltså vara hoppingivande, mea just nu är de inte mer än så. Vilket stM han har är inte möjligt att säga. Ett laMi som alltför länge haft blodshämnd SCII en integrerad del av sitt samhällssyst~ övergår inte plötsligt till någon humaJi. tär regim. Det omstridda landet Ännu 1979 lydde Nicaragua under diklttom Somoza och hans familj - Sclllli kallar med rätta regimen ett farniljef<n. tag. Detta stödde sig på ett nationalgarde och var starkt korrumperat. Efter ett blodigt inbördeskrig tog sandinisterna över. De är uppkallade efter en tidigare aationalhjälte Sandino och de stöddes raJan från bötjan av Socialistinternalionalen och från hösten 1980 av en särskild kommitte inom denna. Där återwms Fran<;ois Mitterrand (om han fortfarande sitter kvar är väl tvivelaktigt), Willy Brandt, Michael Foot, Anker Jöraensen, Bruno Kreisky samt Olof Palme, Socialistinternationalens sekreterare svensken Bernt Carlsson och Pierre Schori. Den sistnämnda målar i sin bok en revolutionär idealbild av Nicaragua 1980. Men även hos honom märker man en viss osäkerhet vad beträffar 1981. "Olyckskorpar kraxar om en obönhörlig totalitär utveckling," heter det. Han lånmer ingenting om de hänsynslösa förflyttningarna av indianer i gränslanden mot Honduras, ett brott mot mänskliga rättigheter som annars är väl värt att framhålla. Han talar inte heller om hur många tusen militära "instruktörer" från Kuba, som nu bygger upp sandinisternas "hemvärn'', den polis- och armeorganisation som skall skydda den nya diktaturen. Vill han veta mer om den saken kan ban vända sig till Alfonso Robelo, en oppositionsledare som hoppat av till USA och som Schori känner. Eller kan ban vända sig till den säkerhetschef från Nicaragua, som hoppat av i Costa Rica och som där sagt att sandinisterna håller på att lägga landet under Sovjetunionen. Den katolske ärkebiskopen i huvudstaden Managua har i en intervju understrukit, att striden mot Somoza var hela folkets sak och att begeistringen var stor över sandinisternas seger. Men nu sak- 325 nar rörelsen ett bredare stöd hos folket. Brott mot människorätten, militariseringen, centraliseringen, allt tyder på att ett marxistiskt totalitärt system efter mönster från Kuba utvecklar sig, sade han. Själva maktövertagandet gick inte heller idylliskt till. Massgravar med skjutna Somozaanhängare har påträffats. Åtskilliga tusen politiska fångar finns i primitiva fängelser. Schori nämner dem inte. Men, som Kiing påpekat i sin ovannämnda recension, han säger inte heller ett ord om fängelserna på Kuba i Fidel Castros polisstat. Vi - dvs Socialistinternationalen - bör "fortsätta att medverka till att Ronald Reagan lär sig leva med sandinisterna och sandinisterna med oppositionen," skriver Schori majestätiskt i sin bok. Man får räkna med att det kommer att ta tid. Sverige i bilden En svensk kan fråga om alla dessa blodiga revolutioner i mellanamerikanska smårepubliker egentligen har någon betydelse för Sverige. Svaret är ja, i två hänseenden. Först är som här framgått svenska socialdemokrater verksamma i den mäktiga och starkt vänsterradikala Socialistinternationalen, som ivrigt engagerat sig i Mellanamerika. Schoris bok visar i alla avseenden hans förkärlek för Kuba och hans aversion mot USA och mot president Reagan personligen. Inte heller finner man någon som helst förstå- else för att USA, som redan har det kommunistiska Kuba mellan sig och den för USA livsviktiga Panamakanalen, reagerar mot att få fler Moskvatrogna l: [: i' [: 326 länder i detta känsliga område. Med Olof Palme som eventuell - detta skrivs i början av juni - statsminister i höst kan svensk utrikespolitik förmodas åter bli · aktivt anti-USA. Till någon fördel för Sverige blir ju inte detta. Det andra är att Sverige, som näst Sovjetunionen ger det största ekonomiska bidraget (345 milj svenska kronor) till Vietnam trots dess pågående erövringskrig mot Kampuchea, med Olof Palme vid makten kan förmodas komma att återuppta subsidierna också till Kuba, trots dess engagemang med trupper på flera ställen i Afrika, nu också i Mellan- .... amerika. Officiellt blir det väl som ticfi. gare, att den svenska hjälpen avses för inköp av skrivpapper! Hur diktaturent Nicaragua än utvecklar sig, kommer detta land att få fortsatt ekonomiskt stöd från Sverige. Vid Olof PaJmes sida i l· majdemonstrationen i år gick en repro. sentant för den nya diktaturregimen. Redan lämnar enligt Schori LO cd TCO(!) bidrag till gerilla och revolutioai Mellanamerika. Svenska staten förvättas ha råd med större summor. De sve~~~o ka skattebetalarna, ett tåligt släkte, kommer att få ge sina pengar i form av ohjälp.