journalisters kunskaper I SvT nr 5/82 skrev Mats Svegfors några tänkvärda tankar om den svenska politiska journalistiken. Om dess hjordinstinkt, om dess osjälvständighet, om dess ytlighet och, mellan raderna, om dess okunnighet. Det sista är nog det allvarligaste. Under det senaste året kom jag av en tillfällighet att få uppleva två betydande utrikespolitiska kriser utomlands. Jag var i USA både då Polen blev militärdiktatur den 13 december 1981 och då Israel ijuni 1982 ingrep mot PLO i Libanon. Efter hemkomsten läste jag samtliga utgåvor av huvudstadstidningarna samt en del landsortstidningar. Jämförelsen utfaller till de svenska mediernas nackdel- det enda, men lysande, undantaget är givetvis Tempus. Det slående vid en jämförelse mellan amerikansk kvalitetsdagspress, nyhetsradioprogrammen och de stora TV-bolagen i USA å ena sidan och våra stora tidningar var i kort generalisering följande: 1 Tyckandets ohämmade utbredning i svensk press. Kontrasten är stor i synnerhet gentemot t ex N Y Times med dess ambition att återge centrala uttalanden och dokument oavkortade. I svenska pressen har viljan/strävan efter opartiskhet, saklighet, "objektivitet" eroderats. Vad händer med läsarnas förtroende? De som kan väljer säkert hellre att hämta sin verklighetsbild ur Economist, Financial Times etc. 2 Okunnigheten om ekonomi och säkerhetspolitik. Det finns undantag. DN har t ex ansträngt sig att bevaka polsk ekonomi. SvD har i Richard Swartz en djupJodande analytiker av Östeuropa. Men i mycket ringa grad tycks det finnas reella 270 kontakter mellan medierna och expertis. I stället väljer man andra- eller tredjehandskällor i förkortad form. 3 Emotionalismen. Givetvis är det riktigt och rimligt att ge uttryck för känslor. Men den sölja av moraliserande svenskt världssamvete och emotionalism som fö- rekom i synnerhet riktat mot Israel (Aftonbladets förstasida: FOLKMORD och Ulf Nitsons i Expressen svammel om Begin m m) framstod i bjärt kontrast till den mera återhållsamma nyhetsjournalistiken i USA. Även vid en jämförelse mellan amerikansk TV och svensk dagspress ter sig USA-TVn mera sofistikerad, mera analyserande. Slutligen. Detta påminner mig starkt om min första upplevelse av kvalitetsbristen i svenska mediers utrikesbevakning. Kuppen i Chile 1973 upplevde jag på Stanforduniversitetet. Där fanns många juntamotståndare, många som satt sitt hopp till Allende. Men också deras verklighetsbeskrivning och analys tecknade en helt annan bild av realiteterna i Chile än vad jag kunde ta del av i den då komplett hysteriska svenska pressen. Här rörde det sig om en och okunnighet som jag skulle vilja teckna som direkt farlig för svensk mokrati på sikt. Efteråt har jag upptäckt att det en avvikande röst i den svenska ten, nationalekonomen och <:PfiiP rn,,.,... riksdagsmannen Bo Södersten. kritiska analys av Allendeepisoden i le har dock knappast fått någon spridning utan den fabricerade ver fortfarande i högönskelig Sverige. En systematisk analys av några dessa tre fall - eller kanske av landskriget där bevakningen i medier aldrig förmådde släppa hatobjektet Margaret Thatcher som tralfigur - skulle säkert fördjupa kritik. En sådan analys vore på sin Ty det svenska världssamvetet hålls faktiskt främst av okunnighet fördomar, inte av en på insikter känsla. I längden är detta givetvis farligt för oss själva, för vårt system.