okratin som överideologi Tingsten betraktade demokratin överideologi och skrev "Man är men därjämte konservativ, eller socialist". Professor Nils tar Tingstens tes till .....,,..,."'för en studie över ....,.,,,.,vn-nnet och frågar varför kring demokratin som så gott som helt tystnat. Ett torde vara att en pessimistisk demokratins möjligheter att sig i ett alltmer byråkratiserat och samhälle gripit omkring sig. iiiJs,terlänttsk:a demokratin kom att och friheten offrades för Författaren slutar med en av vad de politiska program har att säga om demokrati. Det viktigaste av läge är att stärka kring demokratin som hävdar Elvander. om gränsdragningen mellan och marknadenfår föras i ordning. "Tron på demokratien är icke en politisk åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och socialism. Den innebär en uppfattning om statsstyrelsens form, om tekniken för politiska avgöranden, icke om de statliga beslutens innehåll och samhällets struktur. Den kan alltså betraktas som ett slags överideologi, i den meningen nämligen, att den är gemensam för skilda politiska åskådningar. Man är demokrat, men därjämte konservativ, liberal eller socialist." Så inleder Herbert Tingsten kapitlet "Demokratiens ideer" i sin bok Demokratiens problem (Tingsten 1945, s 57). Vad Tingsten främst avser är de ideer om folkstyre, närmast i form av vidsträckt rösträtt och majoritetsbeslut, samt politisk frihet som demokratins teoretiker sedan länge framfört. Men det är inte bara principer för statsstyrelsens tekniska utformning som innefattas i begreppet överideologi utan också en hög värdering av den fria debatten, som återfinns hos såväl äldre som nyare demokratiteoretiker. Bland de sistnämnda nämns särskilt den engelske statsvetenskapsmannen Ernest Barker och den österrikiske rättsfilosofen Hans Kelsen. Den förre såg i demokratin främst "government by discussion'', varigenom motsättningarna utjämnas och kompromisser uppnås som ger även minoriteten ett visst inflytande. Kelsen framhävde särskilt relativismen, motsatsen tiJl den fanatiska tron på absoluta sanningar, som demokratins egenart och särskilda värde. Allt detta sammanfattade Ting- ~ten i begreppet värdegemenskap: partierna är eniga i huvudsak om demokratins spelregler, och denna enighet är en 236 nödvändig förutsättning för det demokratiska styrelseskickets bestånd. Tingsten tog inte ställning till frågan om värdegemenskapen också måste innefatta riktlinjer för politikens innehåll, men han framhöll att hårda sociala och politiska motsättningar och tvära omkastningar i den politiska kursen undergräver demokratin. Tingstens välfunna uttryck överideologi - som egendomligt nog bara förekommer i det citerade avsnittet - återgavs av den danske rättsteoretikern Alf Ross på ett par ställen i hans något år senare utgivna bok Hvorfor demokrati? Ross förde ungefär samma resonemang som Tingsten kring nödvändigheten av värdegemenskap kring det demokratiska styrelseskicket och den därmed förbundna politiska friheten; friheten framställdes av båda författarna som mera grundläggande för demokratin än jämlikheten. Trots att han var socialdemokrat förkastade Ross de socialdemokratiska anspråken på socialistiska bestämningar av demokratibegreppet. Ekonomisk och social jämlikhet borde i stället ses som antingen förutsättningar för eller konsekvenser av demokratin. Men inte heller näringsfrihet och andra liberala ideer hade enligt Ross något nödvändigt begreppsmässigt samband med demokratin. ''Den garanterar lika litet näringsfrihet som den garanterar frihet från nöd. Det sista är socialismens, icke demokratins mål" (Ross 1948, s 202). Visserligen ansåg Ross att "demokratin fungerar otvivelaktigt lättare under liberalistisk ekonomi" och att den demokratiska överideologin kunde sprängas av oförsonliga motsättningar mellan socialismens anhängare och motståndare (s 181), men han var på det hela taget optimistisk än Tingsten om att förena demokrati och Tingsten hade ju tämligen anammat Friedrich Hayeks mot socialistisk planhushållning sten 1945, s 201 ff; Hayek 1944; 1967, s 263-283). Kelsen och Barker Varifrån hade Tingsten fått iden mokratin som överideologi? Var kanske helt och hållet hans egen se? Det förefaller som om har motsvarigheter i litteratur om demokrati - de av Tingsten själv åberopade tarna Kelsen och Barker - medan termen och dess skarpa avor·<in<niiYI partiideologierna är hans eget Hans Kelsen utgav 1929 en andra ga av en liten skrift från 1920, sen und Wert der Demokratie, renheterna av hotet mot r~,,,..,,..:"··•·•• diktaturideologierna till höger och ter hade satt sina spår. Om ett · tillstånd i klasskampen kunde vilket Kelsen i anslutning till socialdemokratisk teori ansåg möjligt - "dann ist Demokratie hepunkt, zu dem der nach links ausschlagende politische immer wieder zuriickkehren (Kelsen 1929, s 68). För Kelsen, för Tingsten och Ross, var inte jämlikheten demokratins ide. Närmast föreställningen om mokratisk överideologi kommer det ovan nämnda, avslutande manget om relativismen: "Das eigentliche Sinn jenes politischen das wir Demokratie nennen und darum dem politischen Absoluentgegengestellt werden darf, es der Ausdruck eines politischen ist" (s 103). för Ernest Barker var diktaturmot demokratin den givna baktill ett engagerat försvar för de .,..,,u~r•a värdena. Men Barker hade 30-talets engelska debatt om de- .och socialism i tankarna när han Rejlections on Government (1942). lllill,lt;ll.ctuc svårigheten att vara på en marxist och demokrat - ''The you are of the one, the less you are other'' - och han gick skarpt tillmed "Marxist - democrats" av Laski, som sades ha en envillkorlig och taktisk men inte prinbekännelse till demokratin. Överformulerade Barker på sätt: ''Democracy has no doc- (not even, as we shall see, a docof non - intervention): it is its esthat it is hospitable to all docand is only pledged to the process discussion of doctrines'' (Barker s 175). På samma sätt som Ross Barker att blandekonomin är samhällsform som är ''congenial to '""'""'...r" · method'' men också att mellan ekonomisk liberalism demokrati är enbart historiskt och eller begreppsmässigt (s 184). är ingen tvekan om att tanken på som överideologi, som fick mest pregnanta uttryck hos Herbert , är framsprungen ur kampen bruna och röda diktaturerna. Den ytterligare näring ur den debatt om demokratiska socialismens möjligatt genomföra den ekonomiska de- 237 mokratin utan att göra avkall på den politiska, som fördes i England och Sverige på 30- och 40-talen. Hur är då läget i dagens demokratidebatt? Med tanke på att hotet från fascism och kommunism alltjämt är en realitet och att honnörsordet demokrati nu som då missbrukas av allsköns odemokratiska regimer och ideologier skulle man kunna vänta sig, att iden om överideologi och dess normativa appell till försvar för demokratin intar en central ställning i såväl statsvetenskaplig som politisk debatt. Men så väl är det inte. Dagens demokratidebatt En genomgång av ett par nyare översiktsarbeten om demokratisk politisk teori visar, att det är helt andra problem än omsorgen om värdegemenskapen och försvaret för överideologin som dominerar den aktuella statsvetenskapliga demokratidiskursen. ''Hur demokratiska är demokratierna?" är den övergripande fråga som ersatt den tidigare normativa" konstaterar docent Barry Holmström i en färsk artikel om den vetenskapliga demokratidebatten (Holmström 1982, s 7). Graden av folkligt deltagande i beslutsfattandet, de aktiva minoriteternas inflytande, majoritetsregelns innebörd och åsiktsöverensstämmelsen mellan väljare och valda - se där några exempel på frågor som statsvetarna har arbetat med under 60- och 70-talen. I den mån normativa synpunkter antyds är det i regel politisk jämlikhet som är det överordnade värdet, inte frihet som hos de äldre demokratiteoretikerna. Ett tecken på hur bortglömda dessa blivit är, att varken Kelsen eller Barker åberopas i de båda -~~-~----- --- 238 böcker som här använts (Pennock 1979, Lively 1975). Att Tingsten och Ross - som i andra sammanhang hade en stark internationell ställning som samhällsforskare ~ inte heller nämns kan också förklaras av att de tyvärr inte publicerade sina utmärkta demokratiböcker internationellt. Varför har den normativa diskursen kring demokratin som överideologi så gott som helt tystnat? Den engelske statsvetaren Jack Lively ger i inledningen till sin välmatade men ändå lättlästa lilla demokratibok två förklaringar: dels har studiet av demokratins problem blivit alltmer professionellt samhällsvetenskapligt och därmed värdeneutralt, dels har en pessimistisk syn på demokratins möjligheter att hävda sig i ett alltmer byråkratiserat och elitistiskt samhälle gripit omkring sig (Lively 1975, s 3ft). Den sistnämnda förklaringen står i en egendomlig kontrast till demokratins fortsatta popularitet som honnörsord men är nog icke desto mindre riktig. Ytterligare två synpunkter bör tilläggas Tredje världens inmarsch på arenan - den politiska såväl som den statsvetenskapliga - under 60-talet ledde till en relativisering av demokratibegreppet. Den västerländska ("liberala" eller "borgerliga") demokratin befanns vara besmittad av imperialismen och var därtill obrukbar i de nya staterna, som i stället skapade egna former av demokrati inom enpartisystemets ram. Vietnamdemonstrationer och studentuppror vid västliga universitet gav sedan den nya demokratisynen en oerhörd genomslagskraft. Jag skall anföra två litterära belägg för min tes. Göran Palm ville i En orättvis betraktelse (1966) ge en annorlunda och cerande bild av motsättningen dustriländernas rikedom och den världens fattigdom. En av hans tiga provokationer var ett försök död på myten om de västliga · derna som demokratier''. Dessa "som med änglalik hybris och het brukar kalla sig demokratier att de har demokratiska rörtattnir1g311 en anständig uppsättning fri- och heter för sina medborgare'', har i verket starka "diktaturelement" sina egna gränser, såsom underrättelsetjänsten, kyrkan och, förallt, storfinansen. Palm avvisade delningen av världens länder i tier och diktaturer och ville i skiljelinjen demokrati - diktatur vatje enskilt land. ''Det är förvisso demokratisk vind som blåser i idag, och ska man indela världens tycks endast tre typer tydligt · liga: övervägande dåliga övervägande bra diktaturer samt tal blandstater där reaktionära och gressiva tendenser för en kamp" (Palm 1966, s 160, 162, l Den kanadensiske statsvetaren marxisten C B Macpherson utgav en 100-sidig skrift med titeln The World ofDemocracy; den svenska sättningen utkom två år senare. kratins verkliga värld bestod enligt pherson av inte bara den s k mokratin utan även de '""·<O-u.u"•·- rianterna i de kommunistiska och i tredje världen. Den liberala kratin i västländerna sågs som en och naturlig utlöpare av det marknadssamhället och dess renspräglade partisystem. "I den - i de nuvarande östblockslänoch i de u-länder som nyligen har självständiga - kan man säga att · kom som en revolution mot kapitalistiska samhället och (Macpherson 1968, s 14). Me•,.r·nh•·r~r'" ägnade halva boken åt granskning av kapitalismen därmed sammanhängande libe- ......nnlrr.,t·'•n, visade han stor förstå- för frihetsinskränkningarna i de länderna och i tredje och han införde ett vidare, innedemokratibegrepp för att säkert beteckna dessa regimer som deSärskilt i u-ländernas klasssamhällen förverkligas Rousseaus allmänviljan, " den klassiska, föruppfattningen av demokratin" (s synes förmedlade Macpherson på mera sofistikerat sätt samma som Göran Palm: en relativism i pådemokratibegreppet, som leder den västerländska demokratin IIJIRJ1aer:ls och att friheten offras för Det är ett beklämmande att Macphersons bok kom att erTingstens på kurslistorna vid flera iga institutioner kring Den ställde till åtskillig förvirring spridningseffekter ända ned i grundvia läroböcker och lärarutbildi samhällskunskap (Elvander 1982, Det tog åtskilliga år att få bort de spåren av denna begreppsförvir- ....a~tu•~: demokratin, och de är ingalunutplånade. Den mest bestående följden av "Macphersonperioär kanske en förstärkt oförståelse JJJI..,.ken på demokratin som överideo- 239 Demokratisynen i partiprogrammen Ett annat tecken på oförståelse för överideologitanken är att de svenska partiernas principprogram i vissa fall ger uttryck för den egna partiideologin i de avsnitt som handlar om demokratifrågor (här behandlas inte programpunkter rö- rande konkreta författningsfrågor). Tydligast är detta i Vänsterpartiets kommunisternas program (1972, reviderat 1981). Här är kampen för demokrati oupplösligt förenad med kampen för socialismen, varigenom ''grunden läggs för verklig demokrati, för folkets makt över produktion och samhällsutveckling" (s 4). "Folkvälde är inte möjligt så länge en liten del av befolkningen äger och kontrollerar de avgörande produktionsmedlen" (s 18). Hur långt från en värdegemenskap kring en demokratisk överideologi Vpk står klargörs ytterligare i ett särskilt uttalande från 26:e partikongressen i november 1981, "För demokrati och socialism''. Här sägs att ''endast socialismen ger möjlighet till en fullständig utveckling av demokratin", och de borgerliga partierna anklagas för att utnyttja demokrati ''som ett honnörsord för den rådande ordningen''. Å andra sidan bör det påpekas, att uttalandet liksom partiprogrammet innehåller bestämda löften om förstärkning av de demokratiska frioch rättigheterna samt skarp kritik av maktövergreppen i de socialistiska länderna. Tanken på socialismen som oupplösligt förbunden med demokratin återfinns som bekant i förtunnad form i det socialdemokratiska partiprogrammet 1975: ''Socialdemokratin betraktar demokratin som grunden för sin åskådning. Den vill försvara demokratin mot maktmiss- 240 bruk och diktatursträvanden, utvidga den på det ekonomiska fältet och låta dess ideal sätta sin prägel på samhällslivets alla områden. I sin strävan att ge demokratin ett påtagligt innehåll verkar socialdemokratin för allas deltagande i samhällsomdaningen och för att allt fler får fatta beslut och ta ansvar . . . För socialdemokratin är kravet på ekonomisk demokrati lika självklart som kravet på politisk demokrati" (s 5t). Den ekonomiska demokratin ses alltså närmast som en utvidgning av den politiska demokratin, men ett innehållsligt demokratibegrepp framskymtar också i orden "påtagligt innehåll". Man torde kunna säga, att socialdemokraternas demokratibegrepp har inslag av såväl överideologi som partiideologi. Det samma gäller Moderata Samlingspartiet. I ideprogrammet från 1978 framhålls att demokratin inte bara är en beslutsregel utan också innebär värn för individens fri- och rättigheter, integritet och privatliv. "Den innebär en skyldighet att värna samhällslivets mångfald. Den förutsätter att ingen makt i samhället, inte ens demokratiskt grundade statsmakter, får bli så stark att den kan förkväva individernas frihet och samhällslivets mångfald . . . En kollektivistisk demokratisyn, som inte respekterar vaije individs unika värde och som reducerar demokratin till en majoritetsdoktrin, utgör alltså ett hot mot själva grunden för det fria samhället" (s 8). Den starka betoningen av individualism och mångfald och varningen för en kollektivistisk demokrati som så att säga upphä- ver sig själv har ingen motsvarighet i de andra partiernas program. Överideologin i moderat tappning får en nyliberal anstrykning. Närmast den av partiideologier smittade idealtypen för kommer de båda mittenpartierna. partiet hade i 1972 års program en ning till avsnittet "Levande som enbart behandlade och där maktspridning och stånd mellan väljare och valda var kelorden (s 18). Samma tankar mer i 1982 års program, men nu under rubriken "Låt fler forma den" i det inledande avsnittet ' lismen''. Denna omredigering i hållslig riktning tycks inte vara en lighet; nyinsatta stycken om ekonomin, företagsdemokratin ganisationsväsendet bryter av från tidigare inriktningen på rena skicksfrågor. Det är emellertid föga troversiella ting som sägs i dessa stycken (kanske dock med unetantiii ett skarpt avståndstagande från en porativ samhällsutveckling"), och knytning till demokratin görs i formulering: "Om medborgarna att de inte kan påverka sin egen hotas folkstyret. Därför är en marknadsekonomi och också ett sätt att slå vakt om tin" (s 3). I centerpartiets program är det att urskilja en speciell aernol<Iatt:sJI 1970 års program fanns ett litet, allmänt hållet avsnitt om folkstyret inledande grundsatserna (s 7f). rande stycke i det nya programmet 1981 återfinns som inledning till "Folkstyre", och det har fått en renodlad inriktning på Decentralisering av framhävs starkare än hos de -.. men på ett annat ställe i programklargörs att denna kärnpunkt i centogin ses som en förutsättning för kratin: "Ett viktigt skäl för cenkrav på ett decentraliserat samhälatt det ger bättre förutsättningar för ållningen kring demokratin och för "skornas samhällsansvar" (s 9). överideologi? utningsvis skall några argument för på demokratin som överideologi visas. De innebär delvis preciseringav Tingstens och andra äldre demo- "teoretikers resonemang kring värdenskapen, delvis nya synpunkter. För det första kan det sägas att en innehållslig miniroidefinition av detibegreppet underlättar enighet partierna om spelreglerna. En så- enighet har ett egenvärde; man kan lllrdra en parallell till den politiska kon- .Uon som säger att författningsfrågor 111r lösas i samförstånd. För det andra •man på detta sätt en tilltalande mot- . het till en god regel inom vetenn, nämligen att en definition bör så litet som möjligt om hur det Mtiskt förhåller sig och lämna så myclå som möjligt av detta till den empirib forskningens prövning. Vad jag -.mr är att t ex en så central fråga som ldlållandet mellan politisk och ekonoliskjämlikhet bör lösas den normala poiiska vägen genom debatt, utredningar tdl stegvisa reformbeslut och inte geIDID ensidiga majoritetsdiktat utifrån en förutfattad demokratisyn. Frågor av 4dta slag som mera rör politikens inneMO än styrelseskickets former hör nallrligt hemma i den sedvanliga partipoli- 241 tiska debatten och beslutsprocessen. Diskussionen om vilken grad av ekonomisk och social jämlikhet som är en förutsättning för en väl fungerande demokrati bör i såväl politiken som i samhällsforskningen föras utanför själva demokratibegreppet. För det tredje, slutligen, är det ·olämpligt att lägga in vissa åsikter .om politikens innehåll i demokratibegreppet därför att den politiska striden därmed lättare förs över till att gälla själva styrelseskicket, och detta är ett säkert sätt att höja konfliktnivån i samhället. Särskilt i tider av starka politiska, sociala och ekonomiska spänningar kan det vara farligt för demokratins bestånd att på detta sätt ytterligare skärpa motsättningarna. En tillspetsad konflikt kring mera genomgripande förändringar av den sociala och ekonomiska maktfördelningen tenderar nästan alltid att dra med sig en konflikt även kring styrelseskicket (Tingsten 1945, s 157, 235). Men de demokratiska partierna bör inte i onödan inbjuda till en sådan systemkris genom att knyta sina ideologiska huvudmål till det demokratiska styrelseskicket. Det finns goda skäl för den formella och återhållsamma syn på demokratibegreppet som framförallt mittenpartierna ger uttryck för i sina program. Det viktigaste av allt i dagens läge är nämligen att stärka uppslutningen kring demokratin som överideologi. Debatten om gränsdragningen mellan demokratin och marknaden får föras i annan ordning. Referenser Barker, Ernest (1942), Reflections on Govemrnent. Oxford University Press. Elvander, Nils (1982), Demokrati, val och 242 partier i våra vanligaste läroböcker för gymnasieskolan. FLS-aktuellt nr l, s 4-7. Hayek, Friedrich (1944), Vägen till träldom. Stockholm: Natur och Kultur. Holmström, Barry (1982), Några teman i dagens vetenskapliga demokratidebatt. FLSaktuellt nr l, s 7-11. Kelsen, Hans (1929), Vom Wesen und Wert der Demokratie. Ttibingen: J C B Mohr. Lewin, Leif (1967), Planhushållningsdebatten. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Lively, Jack (1975), Democracy. Oxford: Basil Blackwell. Macpherson, C B (1968), Den demokratin. Stockholm: Palm, Göran (1966), En orättvis Stockholm: Norstedts. Pennock, J Roland (1979), Demoeratic cal Theory. Princeton University Ross, Alf (1948), Varför demokrati? holm: Tiden. Tingsten, Herbert (1945). Demokratins blem. Stockholm: Norstedts. Nu kommer resultatet av Svensk Tidskrifts citatinsamling •• LONTAGARFONDER. Motiv och konsekvenser En argument- och citatsamling Skriften kan beställas från Svensk Tidskrift, Linnegatan 28-30, IV, 114 47 Stockholm Telefon: 08/67 59 55 Postgironummer: 7 27 44-6 Pris: kr 17 inkl moms