Dagens frÃ¥gor Biskopar om kärnvapen Sju präster varav fyra biskopar - de i Göteborgs, Linköpings, Lunds och Stockholms stift - sände tidigt i vÃ¥ras ut ett upprop att undertecknas av övriga präster i Svenska kyrkan. Hur mÃ¥nga som följde deras anvisning vet vi inte. . Till innehÃ¥llet ligger nämligen uppropet nära andra sÃ¥dana, som har sitt ursprung i den speciella propagandastöt som sattes in i samband med den ryska ubÃ¥tens strandning i Blekinge skärgÃ¥rd. BÃ¥ten var som bekant utrustad med kärnvapen. Den passade illa in i den stora, frÃ¥n Moskva inspirerade kampanjen för Östersjön som ett fredens hav och för kärnvapenfria zoner. Den intensifierade propagandan skulle fÃ¥ svenska folket att glömma verkligheten. Till formen kunde uppropet vara direktöversatt frÃ¥n - originalsprÃ¥ket. Svepande pÃ¥stÃ¥enden utan täckning utmärker detta slag av upprop. "Nära hälften av världens forskare arbetar med att utveckla förstörelsevapen; konventionella vapen och kärnvapen." Nära hälften, lÃ¥ter det inte trovärdigt? Hur mÃ¥nga av biskoparna har räknat dem eller har förutsättningar att beräkna deras antal och är villiga att stÃ¥ för uppgiften? Men de har gÃ¥tt i god för den med sina namn. "Kärnvapnen har gjort människan till Herre över liv och död. Därmed har hon satt sig i Guds ställe." Var finns logiken, eller är teologi bara fraser? Om kärnvapnen gjort människan till en gud eller till gudens ersättare, förefaller människan vara ganska oskyldig. Men om Gud är Herre över liv och död, är det väl Han som gjort kärnvapnen, liksom alla andra vapen och rent av jaktgeväret. "Vi kan dessutom säga att tilliten till kärnvapen och terrorbalans är en form av dyrkan." Det lÃ¥ter välövertänkt om den, som menar att dagens terrorbalans mellan de tvÃ¥ stora penmaktema förhindrar ett krig dem, fördöms som skall han eller hon undgÃ¥ bi och Guds dom? Skall vi övergÃ¥ till att friden pÃ¥ jorden Ã¥tervinnes om skrotar sina kärnvapen och · neo behÃ¥ller sina? Alla fyra biskoparna kan inte till den grad menlösa, eller lösa. Förslagsvis bör de läsa propagandaskrifter de ombeds att teckna. Menar de verkligen vad är det illa beställt inom kyrkan. Fäaktig underdÃ¥'itighet Grenacta är en liten västindisk ö. förut brittisk koloni, men fick litisk självständighet inom mars 1967. FrÃ¥n själ styrdes Grenacta demokratiskt val enligt brittiska principer. V och 1972 vanns av Grenacta bour Party. 1972 fick GULP 13 mot oppositionens Grenada Partys 2 mandat. 1974 blev självständigt, med GULPs Gairy som premiärminister. 1976 förlorade GULP en del en allians av GNP och en kallad New Jewel Movement mandat mot GULPs 9. GULP fortfarande majoritet i n~rl~1mPrlfÂ- Gairy fortsatte som I mars 1979 avsattes Gairy ien statskupp och NJMs ledare shop blev premiärminister. upplöstes och ersattes av People's Government bestÃ¥ende av reoch ett revolutionsrÃ¥d. Bishop dÃ¥ att fria val skall hÃ¥llas, dÃ¥ nationell säkerhet och ekoär säkrade, vilket han att ta nÃ¥gra Ã¥r. kommer knappast nÃ¥gra och Grenada är och komförbli en socialistisk diktatur. brukar vara duktig pÃ¥ att ta ord, när han diskuterar andras till frÃ¥gan om demokrati och Socialistiska internationalen, tar en mycket aktiv del, antog uttalande om Grenada, i vilket att man " stöder de pÃ¥gÃ¥ende ....,,inoo,rn<> hos Grenadas regering ut en ny konstitution syftande val." socialistinternationalens och inställning till diktaturen pÃ¥ har nyligen myntats ett pasuttryck: "fÃ¥aktig underdÃ¥nighet". lnlkniru• pÃ¥ avvägar rättegÃ¥ng mot " fredsforskaren" Wilkes, som när detta skrivs pÃ¥gÃ¥r Svea hovrätt, släpade försvarsad- - vem annars än Hans Göran - in den gamle professor Myrdal som vittne. Myrdal förklarahovrätten att militären mÃ¥ste skaviss mystik kring sin verksamhet försvara sina anslag och att det inte finns nÃ¥gra hemligheter. borde meddela detta till den ryska avdelning ubÃ¥tsförband. Som jurist borde han annars veta, att som gör hemligheten är att svensk yddar olika verksamheter för insyn bar ganska hÃ¥rda straffskalor för M som ägnar sig Ã¥t utforskning av 211 dem. Detta gäller lika om det är civil eller militär myndighet som använt hemligstämpeln. Även fru Maj Britt Theorin (s) ville vittna och begärde att fÃ¥ del av vissa hemliga handlingar; man fÃ¥r gissa att hon med sitt djupa militära kunnande skulle meddela att hemligstämpeln använts felaktigt. Hon har inte heller förstÃ¥tt vad det rörde sig om. När en kunskapstörstande fredsforskare cyklar omkring och fotograferar radaranläggningar, bör han rimligen inse att de objekt han metodiskt söker upp kan vara hemliga. Professor Myrdal antydde att Wilkes varit omdömeslös i sitt val av plats för sin semesterresa. Det kan sägas. Han hade nyss avvisats ur Norge, där han flitigt samlat uppgifter om NATOs förrÃ¥d av militär materiel. Det var inte tillÃ¥tet. Borde han inte ha tänkt pÃ¥ att Sverige inte heller ville lÃ¥ta honom samla liknande uppgifter, fastän svenska? Han kunde ha frÃ¥gat sin chef i SIPRI, det internationella fredsforskningsinstitutet i Stockholm. Det öppnade nämligen av okänd anledning sina dörrar för honom, dÃ¥ han tvingats lämna Norge. Han har besvarat vänligheten med att skada SIPRis anseende och att ställa omdömet hos dess ledning i tvivelaktig dager. I en Brännpunktartikel i SvD den 29 april tog professor Kjell Goldmann avstÃ¥nd frÃ¥n en propagandaannons, avsedd att pÃ¥verka Svea hovrätt till Wilkes förmÃ¥n. Samtidigt skrev han att säkerhetsproblemet kring denne "väger lätt i jämförelse med de demokrativärden som stÃ¥r pÃ¥ spel". Vad som Ã¥stadkommits, menar han, är att bÃ¥de fredsaktivism och fredsforskning för mÃ¥nga kommer att framstÃ¥ som om de avsÃ¥g att komma Ã¥t 212 det svenska försvaret. Vad beträffar fredsaktivismen, vars avsikter beror av hur mÃ¥nga kommunister som öppet eller hemligt leder olika grenar av den, bör den inte förblandas med fredsforskning, som i sina bästa former inte bara är ett tyckande utan Ã¥tminstone försöker att vara vetenskap. Men om fredsforskningen försiggÃ¥r i form av Wilkes insamlingsresor - att dessa skulle ha haft till avsikt att gagna svenskt försvar har ingen kunnat göra gällande - tycks det vara en medborgerlig rättighet och rent av skyldighet att vara skeptisk mot dem. LO-socialism Socialdemokraterna är pÃ¥ defensiven i löntagarfondsfrÃ¥gan. I tal och skrift försöker de pÃ¥ allt sätt tona ned de konsekvenser som fonderna leder till pÃ¥ lÃ¥ng sikt. Kampropen och parollerna frÃ¥n 1981 Ã¥rs SAP- och LO-kongresser har bytts ut mot försiktiga och slingriga undanglidningar. I ett brev till 200 000 smÃ¥- företagare gÃ¥r Kjell-Olof Feldt t o m sÃ¥ lÃ¥ngt att han säger: " Men det väsentliga är att Du och Ditt företag inte berörs av löntagarfondernas aktieköp - sÃ¥vida Du inte själv vill det." Det är emellertid nödvändigt att den ideologiska grund löntagarfonderna vilar pÃ¥ blottläggs. 1981 Ã¥rs gemensamma LOSAP-förslag mÃ¥ste sammanställas med de fondförslag som lades fram 1976 och 1978. Dessa sammantagna mÃ¥ste i sin tur ses som en produkt av fackföreningsrö- relsens markant ändrade attityd och den roll den tilldelat sig för framtiden. I " LO-rapporten" , som förelades 1981 Ã¥rs LO-kongress - och som blivit alltför litet uppmärksammad - ges följande sammanfattning av fackföreningsrörelsens framtida uppgift (sid 1971 Ã¥rs LO-kongress utgjorde en logisk milstolpe. De problem och ställningar som Ã¥terstod i det samhället sedan de stora sociala merna genomförts kan inte lösas ditionella fackliga vägen. Nu vem som skulle bestämma i ekonomin och i företagen. Men de ocksÃ¥ vilka värderingar som dominera. Det gällde makten. eningsrörelsen tilldelade sig vid kongress en ny roll eller som det rapporten: " 1971 Ã¥rs LCI-k<m~rress kerade en ideologisk omsvä11gni~ Trots TCO-ledningens häftiga tier och tillbakavisanden fmns det ning att pÃ¥minna om den pÃ¥tagliga politisering TCO och en dess fackförbund genomgÃ¥tt talet. LO 80-rapporten med tillfredsställelse att <><>nn<>rtt...,.. lan LO och TCO när det gäller fackliga frÃ¥gor varit fruktbart. LO 80-rapportens skap gäller inte löner och övriga etta förhÃ¥llanden. Även frÃ¥gan nomisk demokrati - det uttryck den socialdemokratiska debatten sätta begreppet socialisering - dast ett medel. Nu gäller det att människorna. ''Genom att sera ekonomin kan man sedan duktionens karaktär, tatets fördelning - och själv." Vägen till detta mÃ¥l skall gÃ¥ utökat ägande. . Medlet är fonder. Inom de sektorer man · nÃ¥r den vägen förutsätts ett ökat gat fackligt inflytande. Det gäller de mindre arbetsplatserna dit ktliga förtroendemän skall fÃ¥ tillträde erforderliga finansiella resurser. Det •löntagarfonderna och den utbyggda ltJiga apparaten kan Ã¥stadkomma ske via det som i rapporten kallas ighetsvägen" . Facket skall ha ett nde inflytande över samhällets s- och industripolitik. här redovisade tankegÃ¥ngarna gÃ¥r en het ström genom hela den fackliflörelsen. UtgÃ¥ngspunkten är densamoavsett om det stÃ¥r LO, Metall eller ~ under programmet. I en motsvaMde rapport till Metalls kongress 1981 IIIIovisas samma ideer och samma mÃ¥l. :s näringspolitiska rapport "Samnäringspolitiken'' redovisar det ke mest lÃ¥ngtgÃ¥ende förslaget till iserad planekonomi som hittills dagens ljus i fackliga sammanhang. varande förslag Ã¥terfinns annars en- .. i VPK-program eller yviga ungso- . tiska framtidsvisioner. med u-hjälpen da demokratier har en skyldighet mot själva att främja de värden deras eget llJrelseskick bygger pÃ¥. Denna hÃ¥llning .-ororenlig med stöd till regimer som är tÃ¥ndare till eller likgiltiga inför llaskliga rättigheter och social utveck- .....SÃ¥ hette det i den borgerliga trepartireJiringens utrikespolitiska deklaration 'fRn 1981. Bättre kan det naturliga mÃ¥- lit för den svenska bistÃ¥ndspolitiken bappast uttryckas. Men lever vi upp till deprinciperna? Nej! Riskdagen beslöt den 5 maj att sänka Hjälpen till det kommunistiska Viet• frÃ¥n 365 till 345 miljoner kr. Modelltema ville halvera summan, medan so- 213 daldemokraterna förordade att den skulle höjas till 400 miljoner kr. I debatten hävdade utrikesminister Ola Ullsten att moderaternas krav vllr liktydigt med att vilja "bestraffa vissa länder genom att dra in anslag". Det är ett märkligt argument. Vi kan bortse ifrÃ¥n att även regeringspartierna ansÃ¥g en. lÃ¥t vara obetydlig sänkning av vietnambistÃ¥ndet vara motiverad. Det väsentliga är att Vietnam är en diktatur. Regimens inställning till mänskliga rättigheter torde framgÃ¥ av att flera hundra tusen invÃ¥nare de senaste Ã¥ren med risk för livet och nästan alltid med förlust av all sin egendom flytt frÃ¥n landet. Är det bara för ro skull de sökt sig till en osäker tillvaro i andra stater, bland dem Sverige? Eller är det rentav för att förtrycket i hemlandet blev mer än de kunde uthärda? I begreppet mänskliga rättigheter ligger ocksÃ¥ att lÃ¥ta grannstaterna vara i fred för militär aggression. Vietnam har lagt under sig Laos och hÃ¥ller Kampochea ockuperat - trots att talrika FNresolutioner krävt att trupperna skall dras tillbaka. Det betyder att svensk uhjälp indirekt används till erövringskrig. Överensstämmer det med den borgerliga trepartiregeringens princip att demokratierna är skyldiga mot sig själva att främja de värden deras eget styrelseskick bygger pÃ¥? Förvisso inte. Kan en minskning av stödet till Vietnam, som förtrycker sin egen befolkning och anfaller andra länder, med fog kallas för bestraffning? Är inte en sÃ¥dan Ã¥tgärd i själva verket en enkel gärd av rättvisa, ett sätt att visa medkänsla med alla de människor som drabbats av diktaturregimens brutalitet?