TRESLOW: ns svek mot borgerligheten ,.,,wnr111rtiernas skatteuppgörelse tin betytt för ekonomi beskriver fillic w som själv tillhör de . Uppgörelsen utgör det sveket mot borgerliga sedan regimskiftet 1976, taren. Nu måste mitten sig. Skall man sträva efter rättFisa i beskattningen eller skall med den ruu•·mnKrH(iska skattepolitiken? Den omdiskuterade skatteomläggningen och begränsningen av villaavdragen innebär enligt dem som ansvarar för uppgörelsen - mittenparterna och socialdemokraterna - att endast cirka lO000 villaägare skulle drabbas. Artikelförfattaren tillhör dem. Eftersom jag känner mig helt främmande för beskyllningen att vara nolltaxerare eller skattesmitare, vilket i den enklare debatten anses vara de enda drabbade, har jag valt att ta till orda för att påvisa det svek som framförallt mitten gjort sig skyldig till gentemot en grupp villaägare och indirekt mot en betydligt större grupp medborgare. För drygt tre år sedan inköpte vi en nyproducerad frifinansierad, relativt dyr med riksmått mätt, och till cirka 80 procent lårrefinansierad villa med avsikt att bo kvar där och successivt amortera ner skulderna. Mindre än tre år senare bestämmer Folkpartiet och Centern i samarbete med Socialdemokraterna att räntorna för upptagna lån löpande på 60 respektive 30 år ej längre till fullo skulle få dras av vid beskattningen efter en övergångsperiod på tre år. Därefter beskärmar man sig över att villaägarna blivit upprörda och skrämda av felaktig moderat propaganda. Alla villaägare vet att de första åren av ett fastighetsinnehav är påfrestande. Det besvärande var att skatteuppgörelsen över en natt knuffade undan förutsättningarna för att på sikt styra upp privatekonomin. En kalkyl över det framtida utfallet av avdragsbegränsningarna visade att det skulle krävas helt orealistiska inkomstförstärkningar under åren 1982-1985 för att klara att bo kvar. Det hade ju också för säkerhets skull 192 byggts in i uppgörelsen att s k höginkomsttagare, dvs de med mer än 102000 kronor, inte skul)e få ta ut några nämnvärda lönelyft framöver. Resultatet av mina överväganden blev att huset efter stora ansträngningar till sist kunde säljas på senhösten 1981 med en stor förmö- genhetsförlust. Här rök en stor del av familjens sparkapital. Största sveket sedan 1976 Vad har denna enstaka händelse för allmänt intresse? Jag vill påstå att skatteuppgörelsen fp-c-s i själva verket utgör det allvarligaste sveket mot borgerliga värderingar som gjorts sedan regimskiftet 1976. Det är därför föga konstigt att väljama sviker mittenpartierna, som för de flesta väljare hittills uppfattats som företrädare för ickesocialistiska intressen. Alltsedan 40-talet har mellaninkomstgrupperna sakta proletariserats. Utan att någon ingripit har marginalskatterna genom inflationen ökat till orimliga tal för mycket stora grupper av inkomsttagare. 70-80-procentiga marginalskatter, som ursprungligen var avsedda för de allra högsta inkomsterna, har blivit normala för stora löntagargrupper. Resultatet har blivit att den svenska medelklassen i ett europeiskt perspektiv har fått se sin konsumtionsförmåga efter skatt minska på ett sätt som inte ens det socialistiska Frankrike av idag skulle våga drömma om att diskutera. Det kan naturligtvis hävdas att inkomstutjämning är bra i sig. Socialdemokraterna hävdar detta. Det är däremot borgerlig politik att hävda att arbete skall löna sig. Det gjorde bland annat förre folkpartiledaren Gunnar Helen till ett stort valnummer redan i böljan talet. Hans partibroder Wirten emellertid med uppenbar se i 1982 års finansplan att """'""'J.. relsen bidrar till en fort att jämning. Människorna i samhället, och för dem politiken skall föras, har lertid successivt reagerat mot trycket. Ett sätt att trots höga skatter spara för framtiden var hem och därav följande Detta hade fram till Wirtens u natt accepterats av Det för breda löntagargrupper andningshålet i en socialistisk tik medverkade således två partier till att täppa igen. Avdragen var dessutom sedan en förutsättning för småhu var därför inte möjligt att i sin avskaffa ränteavdragen. Däremot man begränsa rätten att göra det, bara en minoritet, beräknad till 10000 villaägare, skulle dessa råkade vara de som gått ini marknaden under den borgerliga ringstiden, att det framförallt var ägare i storstadsområdena, ofta miljer, och att det mest rörde tion, det brydde man sig inte om. statssekreterare Bengt We påpekat, röstade knappast några sa lO000 heller med Folkpartiet. argumentnöd vittnande försvar görelsen. Nödvändigt med skattereform I borgerlig livssyn ligger en arbeta och förkovra sig och att för framtiden. Den förda s - det skall gärna medges - fört in borgerliga dygder på avvägar. Därlr det angeläget att reformera skatteme! så att arbetslust och sparande ieras. iEn marginalskattesänkning är och fördärför mycket angelägen både av ällsekonomiska och privatekonoaskäl, men kombinationen avdragsnsningar marginalskattesänkr i den form som nu föreslås, är ett både mot en borgerlig skattepolitik, rättssäkerheten för alla medborgare mot de villaägare som drabbats, rtiväljare eller ej. Det behövs ingsärskilt moderat agitation för att skabitterhet och ilska hos de villaägare drabbats av den underbara nattens ekvenser eller hos andra borgerligt ade människor som nu kan riskera utsättas för något liknande attentat 6ll sina privatekonomier. Skatteuppgörelsen förblir ett svek mot tirgertig politik och mot rättssäkerhe- 193 ten. Två borgerliga partier har genom skatteuppgörelsen medverkat till stora förmögenhetsförluster för småsparare och husägare. Detta har väljarna förstått och bland annat därför ser opinionssiffrorna ut som de gör för de nuvarande regeringspartierna. Man fortsätter i samma stil. Trots att de höga marginalskatterna utjämnat inkomsterna efter skatt fortsätter mittenregeringen att i sina sparförslag rikta en extra udd mot de högre inkomsttagarna. Nu senast skall de statliga räntebidragen skäras ner. I samma veva höjer man bostadsbidragen som faller bort vid måttliga inkomstnivåer. Villaägarna har inte, som mitten förestäHer sig, så stora marginaler ens om de är s k höginkomsttagare. Därför bör mitten bestämma sig. Skall man sträva mot större rättvisa i beskattningen genom lägre marginalskatter och en flackare progressivitet eller skall man fortsätta med den socialdemokratiska skattepolitiken.