STIG STRÖMHOLM: Demokratins faror Medan detframstår som självklart, att den demokratiska beslutsmodellen legitimerar all offentlig maktutövning, talas det alltför sällan om vad det är som legitimerar den demokratiska beslutsmodellen, skriver professor Stig Strömholm. Som underrubrik till denna artikel har han satt "Bevare ossför våra vänner!" Demokratins vänner kan tillfoga systemet obotliga skador genom att diskreditera det. Demokratin som system kan överansträngas bla genom att användas på områden där det saknar legitimitet. Den demokratiska beslutsmodellens riktiga och lämpliga användningsområde är generella "ram"-beslut på områden som angår alla medborgare i ungefär lika hög grad. När jag tidigare haft behov av defi · ner av "demokrati" - i privata anal ka sammanhang, utan alla anspråk vetenskaplighet - har jag nöjt mig att tala om den ''rösträknande bes modellen". Ochjag har, helt torrt, på den, låt vara primitiva, frids rande rationalitet som det innebär låta ett så lätt konstaterbart förhäll som röstetalet fålla utslaget i svåra gor. Jag har sorgfålligt avstått från kväden över demokratin; jag har v för det missbruk av termen "dem tisk" som det innebär att använda d beteckning för ett politiskt beslu stem för att karakterisera helt andra nomen, t ex en jämn fördelning av n heter i samhället, för att nu inte tala seder, tilltalsskick eller klädedräkt. allt sådant finns utmärkta och klarg· de särskilda ord; i det förra fallet är fråga om "rättvisa i fördelning"; till senare skall jag strax återkomma. De senaste åren har inte givit n som helst anledning att frångå d sakligt återhållsamma attityd till te och begreppet ''demokrati''. Tvä Som s k honnörsord i en offentlig d av tidvis närmast infantil prägel har ' mokrati" och "demokratisk" til breda ut sig som ett segt och oge trängligt intellektuellt gummi arabi över områden, där de saknar valje nuftig hemortsrätt. Så primitiv förefi debatten att vara eller att åtminstone vis ha varit, att få eller ingen vågat pa missbruket av orden helt enkelt dan sådant lätt kunde tolkas eller ställas som angrepp på saken eller andra ord som uttryck för s k fascis .,.,"u"""' av ordet "demokrati" sig närmast ofattbart hur långt gärdena ordet "demokrati" på hunnit irra från det torg och den ing som var dess ursprungliningsområde. Några blygexempel må berika den efterläsarens säkert redan välkuriositetskabinett. För ett eller år sedan fann jag, i vad jag trodde en saklig, i huvudsak juridisk-tekdiskussion om de s k löntagarfonförenlighet med svensk konstiturätt, den invändningen mot mitt uttryckligen framförd - Jälvständig invändning i sak: för fanns ej plat - att det ena eller avmina argument inte var "demo- ". Så stod det verkligen, rätt upp och upphovsmannen var, märkdet kan låta, juris professor. Det i rättvisans namn tilläggas, att de ..rnrPt1mc•.:•urister och statsvetensom deltog i diskussionen - sannolikt inte hade samma behov av legitimera sig inför ett tänkt galleri av att kraftfullt styrka sin progressi- ' utan hänsyn till intellektuella kostr - inte ett ögonblick hemföll åt de floskler. I detta fall betydde okrati" alldeles bokstavligt talat ting (utom naturligtvis "dålig", astlig", "sådan som jag ogillar", t ibrist på hänvisningar till konkreta . skaper är liktydigt med "ingen- '). andra sammanhang låter sig någon innebörd spåras. De senaste femtjugo årens nu så gott som helt ge- ..rörda totaldestruktion av de europemaner - i fråga om samtalston, tillkick, brev til, later och klädedräkt 171 - som missionärer alltifrån Ansgar till Hjalmar Söderberg med åtminstone partiell framgång lyckats inplantera bland våra enbackar har alltför ofta oemotsagd fått passera som "demokratisering" - som om nu "demokrati" skulle innebära ett systematiskt nedbrytande av de murar av integritet kring den enskilda människan och av hövlighet och en smula distans, friktionsdämpande olja i de mellanmänskliga relationerna i det urbaniserade massamhället, som erfarna högkulturer vetat att med möda bygga upp. Att svenskarna tagit sina kontinentala förebilder alltför allvarligt och trasslat till sina tilltals- och umgängesseder på ett sätt, som otvivelaktigt måste ha varit en plåga för dem som kände sig stå utanför hemligheterna, och som påkallade reformer i förenklande riktning - det är nu en annan sak och inte någon ursäkt för destruktiva excesser. Vad de vilsekomna orden "demokrati" och "demokratisering" i dessa sammanhang står för är självfallet något oändligt fjärran från den rösträknande beslutsmodellen. Orden användes för att försköna en omfattande grupp av fenomen, vilkas korrekta språkliga beteckningar sträcker sig från vanlig hederlig feghet (hos t ex indignerade intervjuoffer, som inte vågar hävda sin uppfattning om rimligt uppträdande gentemot närgångna massmedierepresentanter), via opportunism (hos dem som gör en dygd av fegheten), över medveten oförskämdhet (t ex hos nyss nämnda representanter), medveten reformsträvan (hos egalitära drömmare), aggressiv lunsighet (hos nackknyckande en-ann-så-god-som-enann-filosofer), ren aningslöshet (hos de flesta) till ren infantilism (hos alla de 172 unga, svikna och bedragna, som förvägras kunskap om alternativa möjligheter och som bär framtiden på sina oskyldiga läppar; de börjar sina brev, om de alls skriver några, med "hej!" och slutar med '' hej då!"). Endast med den allra största välvilja kan man för att beteckna fenomen så- dana som de nu uppräknade finna en gemensam term. Att tala om "utveckling mot större folklighet" skulle vara en grov orättvisa mot de stundom intill kruserlighet polerade maneren hos svensk allmoge; att tala om "proletarisering" vore på samma sätt en oförtjänt släng åt en befolkningsgrupp, som under sin heroiska kamptid stred även för civiliserade maner (som man då insåg bjöd åtminstone ett visst skydd mot översitteri och pennalism). Låt oss kalla den svenska tölpighetens seger för infantilisering. Det anger åtminstone den inverterade mognadsprocessens riktning. Att denna process inte har med " politisk demokrati" att göra är alltför uppenbart för att behöva vidare utvecklas. Reservera "demokrati" för det politiska beslutssystemet Om jag sålunda framhärdar i tanken, att ''demokrati" är en term, som bör reserveras för ett politiskt beslutssystem och att ordets användning på främmande områden är ett verbalt taskspeleri, som bör påpekas, analyseras och avvisas, vill jag på en punkt medge, att min torra begreppsbestämning är otillräcklig eller åtminstone kan uppfattas som alltför teknisk eller rentav negativ. Jag menar då varken det förhällandet att kring beslutssystemet "demokrati" vuxit upp· giska föreställningar, ofta av stor tet och värme, som i och för sig ett tämligen löst samband med den räknande beslutsmodellen, eller det tum att demokratibegreppets värdeladdning på många områden vetet och hänsynslöst "'"tJ•v'""''a"' att ge glans åt företeelser som samman med "demokratin" på liga eller svekfulla grunder. dessa förhållanden kan dryftas här. Vad jag åsyftar - och där jag medger, att jag tidigare presenterat mokratin" alltför snävt - är helt följande. l och för sig behöver den räknande beslutsmodellen inte någon som helst "filosofi" eller· gi" utöver den mycket enkla som erfordras för att fastställa åsikt som samlat de flesta rö den mycket elementära common som behövs för att konstatera, att en beslutsregel som säger, att "de åsikt skall råda", kan ge oändliga strider, en regel som "den enkla majoritetens åsikt råda" är lätt att hantera övervägande sannolikt att den nande modellen skulle fungera illa ler i varje fall betydligt sämre än är fallet - så snart besluten på trädde starka och kanske stridbara minoriteters intressen försåvitt inte modellen med en tyst förutsättning, alla röster har åtminstone lika "värde". Den fullt genomförda rtPrnn~... knappast tänkbar utan den föreställningen om alla männiursprungliga frihet och likhet. Att röster skulle på fullt allvar tillerkänlika värde är inte gärna möjligt om alla röstande anses ha i stort sett lika Och detta, för att ta ytterligare ett är en nödvändig utgångspunkt för resonemang - och alla politiska MKt·per och lösningar - som bygger på om ett oförytterligt, okränkbart om ordet tillåtes, heligt "människo- ... Den iden kan förvisso accepteoch i en rad viktiga sammanhang respekteras i regimer. som inte är i intet annat system är föreställom människovärdet så direkt retill de centrala och väsentliga pobeslutsprocesserna som i demo- . Detta ger, vill jag mena, det desystemet en principiell etisk , som naturligtvis - i vår värld - kan åtminstone temporärt av låt oss säga konstateramoraliska dygder i ett empiriskt stulyckorike med annat politiskt syän det demokratiska. Men bevisligger på lyckoriket; det måste empirisk granskning. Utav framtidsväxlar göre sig icke . Framtidstermer med sådana som "mänsklig" eller "demokrasocialism jnnefattar ett åtagande fullgöra en bevisskyldighet som ingen veterligen förmått klara. med vänner &·11W''·L4 sammanhang skall inte ordas om -.-.lrr•>t•" fiender. Inte så att dessa skulle vara lätta att identifiera och avslöja. Inte heller kan de betecknas 173 som ofarliga. Allt som allt ter det sig likväl -just här och just nu - något mer angeläget att peka på de skador det demokratiska systemet kan tillfogas av sina mest entusiastiska förespråkare. För enkelhetens och begreppsredans skull utgår vi från att dessa är i god tro; att de verkligen är demokratins vänner. Det är självfallet en förenkling. Verkligheten är mer nyansrik. Demokratins vänner kan tillfoga systemet obotliga skador genom att diskreditera det. För denna verksamhet tillhandahåller en generös natur oräkneliga möjligheter: varje icke adekvat beteende av företrädare för det politiska systemet är ägnat att diskreditera demokratin. Särskilt betänkliga är sådana misslyckanden, som kan bli föremål för direkt jämförelse med lyckosamma politiska förlopp och framgångsrikt politiskt handlande i andra former än de demokratiska - t ex när den agerande är en diktator eller en diktatorisk regim. Det vore sannolikt en kraftig överdrift att påstå, att det demokratiska systemet idag skulle vara på aJ!var ifrågasatt i Sverige. Men detta konstaterande ger oss inte rätt att ignorera varningssignaler. Angrepp mot sådant som kan betecknas som perifera ( men därför inte mindre viktiga) områden förekommer inte sällan. Tryckfriheten liksom den ekonomiska friheten stretar ej sällan i motvind. Värre är kanske att det utbredda missbruket av ordet demokrati i stora och inflytelserika miljöer faktiskt givit termen en klart negativ eller i varje fall löjlig klang. Det finns sammanhang, där ''demokratisk" ("demokratisering") i kretsar, som varken är intellektuellt, socialt eller 174 moraliskt undermåliga, kommit att uppfattas som beteckning för dramatiska standardsänkningar (allvarligast är utbildningsområdet), för ineffektivitet (om beslutsförfaranden) och för tristess (om stadsplanering och byggande) - för att nu ta några exempel, vilkas giltighet ingen allvarlig och klarsynt iakttagare gärna kan bestrida. Mot sådana negativa effekter av ett slappt språkbruk finns ej andra botemedel än att återge de förhånade termerna deras rimliga användningsområde och fortsättningsvis respektera det. Systemet kan "överansträngas" Mer speciella faror hotar demokratin som system genom att detta system "överansträngs". I första hand kan detta ske på tre olika sätt: genom att det användes på områden, där det saknar legitimitet; genom att det införes på sådana gebit, där det sakligt inte passar; genom att det nyttjas på fält, där det kommer i konflikt med rimliga rättssäkerhetskrav. Som grundläggande hypotes vill jag hävda, att den demokratiska beslutsmodellens riktiga och lämpliga användningsområde är generella "ram"-beslut (till skillnad från individuella tillämpningsbeslut) på sådana områden som utan alltför långsökta eller subtila motiveringar kan påstås till sitt principiella innehåll angå alla samhällsmedborgare i ungefär lika hög grad. Hypotesen har underbyggts, framställts och utvecklats med åtskillig flit i tidigare skrifter. Jag avstår dock från självcitat. Det är min förhoppning, att det följande resonemanget skall på en gång underbygga och illustrera det grundläggande antagandet på de tre kritiska områden där demokratins båge kan spännas så att den Den demokratiska modellen har i samhälle fått en ny - dvs cirka tioårig - uppgift, som vittnar om utomordentliga betydelse """'"v'"""~ med omgivande, låt vara vaga, ka föreställningar kommit att intaga i svenska samhället: demokratin, Legitimerar all offentlig vårt samhälle. Någon reellt rande legitimationsbas, t ex en historiskt given "rätt" eller en nedärvda anspråk, erkännes icke. om det i vår nya regeringsform den offentliga makten "utövas gama". Lagar kan endast den tiskt legitimerade statsmakten, gen, stifta. Någon motvikt mot tins maktutövning känner inte den fattning som riket antog för åtta dan. Vad legitimerar den demokratiska slutsmodellen? Medan det sålunda framstår som klart, att den demokratiska dellen legitimerar all offentlig utövning, talas det alltför sällan om det är som legitimerar den nPI'n/"""'"" beslutsmodellen. Likväl behöver också legitimation. Det behöver makt. Enklast inser man kanske landet, om man söker finna ett empelsituationer, där en majoritet röster, som förordar en viss åtgärd, mot en minoritet om 50, som åtgärden skall utebli. Varför är det mening, som här får förbli "rätt" att de 51 får bestämma? att man, i brist på finare in måste räkna rösterna för att finna lö som skall antagas, Men - och i denna speciella konfrontation fragan upp med särskild kraft - är överhuvudtaget "rätt" att några ,....,,a.uJu•'-• över andra? Är den sakman röstat om alls sådan att offentoch offentligt beslutfatär motiverade? Kunde inte de 50 i fl valja sin lösning. På det spörsmå- man inte något svar i den de- 'ska ideologin eller beslutsmodelDenna ideologi och denna modell offentlig maktutövning, men inom det område där offentlig som sådan är legitimerad. Och det , antyddes det i grundhypotesens · härovan, endast i frågor som itt principiella innehåll angår alla 111allsn1eoborgare i lika hög grad. ~""'"r"'tl k maktutövning kan vara lika tyrannisk som diktatorisk, oli- ' plutokratisk eller vad som behaDet ter sig visserligen- kanske: vår enhet är i själva verket inte så stor genomsnittligt sett mindre sannolikt demokratiska regimer ägnar sig åt · än att diktaturer, enpartistater andra styrelser hemfaller åt sådant. några garantier finns inte. Börjar •(ii~Mnl"~~•· alltför energiskt befatta sig sådant som helt enkelt inte angår allmänna", riskerar den att snabbt editeras. !(Jränserna för legitim offentlig makting har i Sverige berörts något i nd med diskussionen av Iladlagsskyddet för de mänskliga frirättigheterna. Men detta är helt otilligt. Spörsmålet hör till dem som rätt och statsvetenskap borde ägna uppmärksamhet. Den normativa limuteringen - "legitim" maktutöv- 175 ning - borde inte jaga bort några vetenskapliga purister: vad det handlar om är att finna, pröva och systematisera argument för offentlig maktutövning. Det är möjligt att ett gammalt och beprövat mönster för analy av relationerna mellan enskild och allmänt - samhällskontraktets - kan tillhandahålla en första hj~l~l sådana undersökningar. Skulle vårt parlament en vacker dag stifta en lag av innehåll att alla rikets inbyggare skall bära skära underkläder - för att nu taga ett osannolikt, groteskt överdrivet exempel - då skulle vi stå inför ett handfast exempel på en maktutövning, som ingen ideologi kan legitimera, om så lagen stiftades av en enhällig kammare. Återhållsamhet i den offentliga maktutövningen - respekt för villkoret "som kan påstås till sitt principiella innehåll angå alla samhällsmedborgare i lika hög grad" - är en av garantierna för det demokratiska systemets livsduglighet. ·Den andra faran: att systemet utnyttjas på områden, där det sakligt inte passar. Grundhypotesens positiva bestämning: den demokratiska beslutsmodellen hör hemma på de generella beslutens, rambeslutens, område, till skillnad från de enskilda avgörandenas. Smygdemokratisering Det är visserligen sant, att handlingsprogram av typen "en man - en röst" hittills på det hela taget lyst med sin frånvaro i svensk offentlig debatt. Beslutande organ - myndigheter, nämnder, råd - har inte sett sina verkställande befogenheter överförda till "demokratiskt utsedda" (hur det nu går till) församlingar. 176 l gengäld har man i stor skala prövat vad som kan betecknas som en egendomlig form av indirekt "smygdemokratisering": partier och korporationer har marscherat in i de beslutande organen. Att vara "representerad" har blivit ett tecken på erkännande, makt och betydelse. De beslutande organen tycks alltför ofta sammansatta inte med sakkunskap och beslutsförmåga utan med "representativitet" som främsta riktmärke. Man konsulterar fiktiva valurnor och låter dessas utslag ge organens sammansättning. Besluten blir därefter: kompromisser dikterade av det sannolika resultatet av lyckligt undgångna voteringar. Även om det korporativa inslaget i beslutfattande organ ofta kanske är mer framträdande än det demokratisk-politiska, innebär själva modellen likväl en väsentlig utvidgning av det "demokratiska" beslutsområdet. Ytterligare utvidgningar framstår som högeligen tvivelaktiga från demokratins synpunkt. Den sakliga och ideologiska rågången mellan politiskt beslutsfattande och tillämpningsbeslut inom de politiska ramarnas ytterkontur vinner på att hållas tydlig. "Representationsmodellen" är en egenartad hybrid, som framför allt vid skärpta politiska motsättningar och vid fortsatt fackligt-politiskt rävspel riskerar att bjuda en skendemokratisk legitimation för beslutsfattande snarare än garantier för vare sig saklighet, sakkunskap eller konsekvens i verksamheten. Utrymmet medger inte återgivandet av groteska sannsagor om korporativ prestige på förunderliga avvägar och om spelet kring remissyttranden och personfrågor i sådana organ. Sådana sagor finns emellertid. l de skendemokratiska '"o'""'"~" kulissernas förlängning - för att nu en bland många oroande <>~r,PII'tpr•.• derna. l sex år har man ~<"<>•·rp~·•tnnti dat på verktygets skaft, medan om verktygets egg har besvarats från år till år, alltefter tider, turer och valbarometrar. symptomatiskt: vad verktyget skall nyttjas till, och hur, likgiltigt vid sidan av det centrala mentet: vem skall hålla i skaftet? skall vara representerad? med många röster mot hur många för l den illusionsarkitektur som ''demokratin'' som legitimerad tar fonderna att bli det vådligaste nadsverket. Det är emellertid · första. Den tredje fara för demokratin hotar från dess entusiastiska men niga vänner: att den S(UtSmOdellen UtVidgas till nmrl!I1,PII. den kommer i kontlikt med tens krav. Det hör till de omistliga ritningarna i ett rättssamhälle, att linjen mellan politiskt och slutsfattande respekteras. ' lisering" och "decentralisering" illa genomtänkta honnörsord - mer eller åtminstone fattiga "demokratisering" - som skilda risker för rättssäkerheten. slutande församlingar träder i ämbetsmannamässig rätt,,u.•au•IJ"III nebär redan i sig en viss rättstryggheten. Om dessa ges ökade befogenheter - vagt avfattade ramlagar - finns om risk för rättsolikhet inom riket. Hur välmenande och värmande 177 tingar, att besluten skall, som det heter, liras "närmare människorna", måste Yllje förslag i den riktningen noga prö- • till innebörd och konsekvenser. Uttilgningar av demokratiskt valda organs blmpetens är inte självklara framgångar • demokratin. Återhållsamhet i makttillväxt är en förnäm, alltför ofta förbisedd dygd. För den demokratiska modellen har dess utövning uppenbara fördelar. Till demokratins dagliga böner borde höra den välkända och beprövade: bevare oss för våra vänner. &Moderaterna Udandsvlllbyrin Baggenagatan 25, S-111 31 Stockholm Telefon 08- 23 61 80 OBS! Utlandssvenskar! Som utlandssvensk har Ni rösträtt i 1982 års riksdagsval. Vi moderater drev igenom den fullständiga rösträtten för utlandssvenskarna, därför att även Ni skall ha möjlighet att påverka utvecklingen i Sverige. Reg_istreringsblankett kan rekvireras från Ambassader och Konsulat i utlandet, från RSV, 171 94 Solna och från Moderaternas Utlandsvalbyrå. Blanketten måste vara RSV till handa före den l juni 1982. Varje persons röst kan vara avgörande. Utnyttja rösträtten! Tveka ej att ta kontakt med oss om Ni vill fråga om något. Utlandsvalbyrån )l! Il/t!)!~-~''-- Maud de G/er '· "1 .l " 1 l fi i