Dagens frågor I socialistisk riktning Det förekommer att socialdemokraterna säger sig vara positivt inställda till små- företagsamhet. Åtskilliga exempel kan anges på att det påståendet inte stämmer. Ett sådant är partiets inställning till tandvården, nu senast manifesterad i samband med tandvårdsutredningens betänkande. Enligt den socialdemokratiska majoriteten i utredningen - som möjliggjordes av ordförandens utslagsröst - skall landstingen överta minst 35 procent av vuxentandvården. Men det framhålls uttryckligen att det endast är ett etappmål. På litet sikt bör 50 procent övergå i offentlig regi, menar man. Ingenting tyder på att socialdemokraterna skulle låta sig nöja med några 35 eller ens 50 procent. All erfarenhet visar ju att partiets socialistiska aptit växer under ätandet. Här, liksom på många andra områden, är socialiseringen ett naturligt mål, ett förverkligande av den egna ideologin. Och tandläkarna betraktas som en relativt ofarlig grupp att ge sig på. Den är inte tillräckligt stor för att vara intressant i valen, och tandläkarna kan lätt utmålas som privilegierade, profiterande höginkomsttagare. Analogt härmed vill socialdemokraterna i tandvårdsutredningen förlänga den s k etableringskontrollen för tandläkare som infördes samtidigt med tandvårdsförsäkringen 1975. Partiet vill behålla kontrollen till 1987, i de tre största stä- derna ända fram till 1992. Det motiv som åberopas är, att man vill åstadkomma regional balans i fråga om tillgången på tandvård och trygga utbyggnaden av folktandvården. I dag är det svårt, för att inte säga nästan omöjligt, för en nybliven kare att starta privatpraktik. De vill alltså den förment sml>,tÄ•·<>f'> liga socialdemokratin bevara. blir att många tandläkare tvingas inom en företagsform som de inte själva. Naturligtvis leder det till · trivsel och därmed lägre vården. Tidigare försök med t gärder mot tandläkarna manar fö heller till efterföljd. De borgerliga partierna i tand utredningen förordar andra att garantra medborgarna en god vård i framtiden. De vill släppa ringen av privatpraktiker fri utom i storstadsregionerna, där til tandläkare redan är tillfredss Experten i utredningen, förbu tör Lars Sandberg från det, för fram ett likartat alternativ, ligen riktad etablering i Sådana vägar är självfallet att - åtminstone om man vill slå valfriheten i samhället och föra en socialistisk och småföretagarvänlig tik. Utöka tidningskrönikan! Radions tidningskrönika är en av uppskattad service. Där kan man gen inhämta vad Länstidningen i sund, Skånska Dagbladet och Wermlands-Tidningen, sist i krönikan, har skrivit. Det är bra. bättre vore det om radion ville service genom att upplysa om vad de stora utländska som New York Times, The Frankfurter Allgemeine och Le har att säga om världshär1de.lsen1111 skulle hjälpa till att lyfta upp Sverige ur den ankdamm som vi ibland verkar ha svårt att ta oss upp ur. Sverige är ett litet land. Vi är beroende av omvärlden. Våra ideer formas i hög grad efter impulser utifrån. Det är både bra och ofrånkomligt. Men nu tar det ibland lite onödigt 16ng tid. Med en utländsk tidningskrönika skulle det säkert ofta gå snabbare. Politik eller marknad? Den politiska striden står nu het om hur många karensdagar - om ens någon - som svenskarna - alla av dem - skall ha i sjukförsäkringen. Spänningen är stor. Skall regeringen falla? Vad gör moderaterna? Skall arbetsfreden bli lidande? Skall det för första gången i landets historia bli en politisk generalstrejk? Eller blir det, med PaJmes ord, generalstryk för regeringen i höstens val. Det var länge sedan man fick ett så tydligt exempel på vilket otympligt sätt att fatta beslut den politiska processen i många fall är. Hade i stället sjukförsäkringen, liksom hemförsäkringen, varit en fråga för marknaden så hade var och en medborgare själv beslutat hur många karensdagar han ville ha i sin försäkring. Det skulle naturligtvis bli dyrare för den enskilde att ha en försäkring utan några karensdagar, detta bland annat eftersom en del fuskar och sjukskriver sig lite i onödan då och då, men valet hade varit ·u för den enskilde. När nu sjukförsäkringen i stället blivit en politisk fråga, så får alla människor samma lösning, trots att de vid en marknadslösning hade valt olika modeller. Dessutom skapas det en alldeles onödig 163 konflikt i samhället när den politiska apparaten här får ytterligare en konflikt mellan medborgarna att lösa. stutsatsen är' att statsmakten skall vara stark men begränsad. Det staten skall sköta, skall staten sköta bra. Det marknaden kan sköta bättre, skall marknaden sköta. Med andras pengar Moderaternas partiledare Ulf Adelsoho tycks ha skickat ut brev till ett antal personer och bett om bidrag till höstens valrörelse. Pengar behövs ju, och sättet är med moderna maskinella metoder både enkelt och relativt billigt. Det ger också förmodligen resultat. Givetvis går så- dana brev inte bara till partimedlemmarna. Datorerna lämnar ut adresser men ännu inte uppgifter om vilket parti vi röstar på. Ulf Adelsohos initiativ har misshagat redaktörer i socialdemokratiska tidningar, eller möjligen har deras partiledning tagit illa upp och beordrat dem att beskärma sig. Socialdemokratiska väljare bör under inga förhållanden utsättas för besmittelse. Det är ju inte säkert att de utan vidare lägger brevet i papperskorgen. Tänk om någon gick över till de borgerliga! Det socialdemokratiska partiet är självt inte beroende av enskildas bidrag. Ledningen begär pengar av LO, och de olika förbunden skänker belopp i en storleksordning som de borgerliga inte ens kan drömma om att få. LO å sin sida bryr sig inte om att anslagen genom kollektivanslutningen också härstammar från tvångsanslutna borgerliga väljare. Ledningen för LO rör sig maktfullkomligt med andras pengar. I en mel- 164 lansvensk stad inträffade nyligen, att det lokala kommunalarbetarförbundet bestämt att dess medlemmar skulle skänka en gåva till stadens jubileum - det hör till saken, att staden styrs av en betryggande socialistisk majoritet. Arbetsgivaren, staden, beordrades att dra fem kronor i månaden på arbetarnas löner att avsättas för gåvan. Men när detta upptäcktes utbröt stort missnöje och protestlistor gick omkring och skrevs på. En arbetare sade i en borgerlig tidning, att om vi blivit tillfrågade hade vi kanske gett en slant, men så här får det inte gå till. Förbundsordföranden blev överraskad. Jag har aldrig tänkt på saken på det sättet, sade han. Nej , att medlemmarna skall tillfrågas om hur deras egna pengar används, det kändes nytt för honom. Det är inte bara nytt inom LO utan också för det så utomordentligt partilösa TCO. I höstas nämnde Pierre Schori i sin bok om Mellanamerika att både LO och TCO skänkt en halv miljon kronor "till sina kamrater för facklig utbildning i Guatemala" . Facklig utbildning - det betyder i sammanhanget gerillarörelsen. LO ger pengar till vilka socialistiska institutioner man behagar - hur mycket får t ex Fidel Castro? Men att TCO skänker bidrag till en gerillarörelse i Mellanamerika är ändå något annat. Hur många av TCO:s medlemmar har en aning om den saken? Nepotism Under större delen av 44 års innehav av regeringsmakten motstod socialdemokraterna på ett förtjänstfullt sätt frestelserna att använda utnämningsmakten för rena parti- och kollegialitetsutnämningar. Detta förhindrade naturligtvis socialdemokratiska regeringarna utnämna socialdemokrater till · fattningar. Men det var i allmänhet ficerade ämbetsmän med soci tisk partitillhörighet. Lika försiktiga som soc.·..""'''""'ru• na var, lika obesvärade är terna när det gäller att använda ningsmakten för rena ''"..'"'ll"a' heter'' . Mest uppenbart har detta inom kultursektorn och inom UD. likväl är det mest flagranta trots allt att finna inom ett annat Det är den senaste - men inte sista - utnämningen som riktar märksambeten mot utnämn· ken. Det är i klartext utnämni Gabriel Romanus till chef för Sy laget. Gabriel Romanus har inga tiva meriter att peka på. Han har erfarenhet som företagsledare. helt enkelt så att fo lyckats få en i den egna nämnd. Det är fråga om att nämningsmakten för att främja rent sonliga intressen och ambitioner. Utnämningen av Romanus är enskildhet och än mindre någon tagsföreteelse. Den är i stället en klandervärd inställning till maktutövning. En inställning som bär att enskilda personer har något legitim rätt att ställa krav på form av högre tjänster. Funnes gon styrka i den konstitutionella len borde konstitutionsutskottet stalta om en grundlig samtliga viktigare utnämningar gjorts sedan 1976. Ti Dt Si! H: av än sru va fra på är att hru 'IMerna förändras Dill som tänker några år tillbaka erinrar kanske OlofPalme i valrörelsen 1979. ~var mild och uppträdde ibland rent 8'vänligt, han spelade landsfader, fastildet uppenbarligen bar emot. Han pas• inte till att vara slätkammad. Särskilt • han inte fullt trovärdig då han ville limstå som den som i första hand tänkte ,&andra och inte på sig själv. Olof Palme ten maktmänniska. Han strävar efter inneha makt och utöva makt. I år tror Ila att makten kan vinnas på det sätt, i et makt vanligen framträder. Hänlöshet och brutalitet skall det vara. Socialdemokraternas ledning har belllmt att man skall gå hårt fram. PartiIlheteraren böljade, på Sergels Torg av *platser, med ett personangrepp mot 1Dbjöm Fälldin, åhört av några få deIDIStranter och spritt genom Rapport, • förvarnats och stod till tjänst. Till lrdheten skall läggas ohövlighet. Väl lrberett på vad som skulle hända visade TV i Rapport hur partisekreteraren noncMiant hälsade på Sveriges statsminisllr. Olof Palme vände bort huvudet och ilrtsatte ett samtal då han hälsade, om *tkunde kallas så. Svenska folket skulle se hur partiledningen föraktade regechefen. 165 Den hårda attityden har fortsatt i riksdagen. Olof Palme anklagade statsministern för att medvetet söka öka arbetslösheten. Det är naturligtvis lögn. Han fortsatte med att beskylla Gösta Bohman och moderaterna - alltid kallade högern för att antyda något skumt - för "fäaktig" underdånighet inför högerdiktaturer. Osanningen var uppenbar för alla. Den framfördes i riksdagen. Talmannen hade intet att invända mot ordvalet. Att en kvinnlig socialdemokrat av lägre ordning redan följande dag simulerade upprördhet i en riksdagsdebatt och skrek "Vet hut" till socialminister Karin Sö- der är bara en del av den allmänna bilden. Vem har funnit på den här taktiken? Okvädingsord och svordomar ligger bra till för Olof Palme, det vet vi. Men skall alla partiets riksdagskandidater gå ner till hans nivå? För en del socialdemokrater blir drummelaktigheten kanske svår att svälja. Det skall villigt erkännas, att den inte hör till partiets traditioner. Men tiderna förändras. Vad Per Albin Hansson skulle sagt om det nya sättet att uppträda, är lätt att föreställa sig. Vad Tage Erlander tänker om sin skyddsling Olof Palme, säger han inte.