et fråga för Europadomstolen IUUtmt~tuu~n:> avgörande i det målet kan bli ett tungt vägande utvecklingen av standarderför ägandeskyddför Europas Samhällsdebatten rymmer förslag som syftar till att genomgripande skilja enskilt ägande från ett inflytande på användningen av egendomen som karakteriserat just ägandet. Sådana förslag är inte något nytt. De uttrycker en s k funktionssocialistisk syn på hur kapitalism skall försättas i vanmakt. Den teknik som kan användas har Gunnar AdlerKarlsson sammanfattat i parollen: "Låt oss . . . söka undvika de uppslitande strider som är oundvikliga om vi slår in på den formella socialiseringens väg. Låt oss i stället beröva våra nuvarande kapitalister en efter en av deras äganderättsfunktioner, så att de om några decennier står kvar formellt som kungar, men reellt som mer eller mindre maktlösa symboler för en förgången tid''. Det nya nu är alltså inte tekniken utan att den förs fram som officiella utredningsförslag med generellt syfte på det ekonomiskt politiska området. Den klassiska motsättningen mellan socialism och kapitalism har ställt enskilt äganderättsintresse mot det allmännas äganderättsintresse. Nu anmäler sig nya kategorier av intressenter. Frågan är om de skaiJ honoreras med äganderättsfunktioner. En sådan kategori är den fackliga arbetarrörelsen, en annan är hyresgästerna. TiiJ båda anknyter aktuella förslag om omvandling av befogenheter från nuvarande ägarekategorier utan ersättning vare sig från det allmänna eller från de tänkta "förmånstagarna". Det är därför tid att undersöka hur det är beställt med skyddet för ägare som anser att äganderätt bör gälla mer än något att deklarera och att bli beskattad för. Kan de söka skydd i grundlagarna eller i landets internationella förpliktelser? 138 Det har redan skrivits så mycket om förslaget om löntagarfonder i SAP/LOtappning att jag inte nu skall gå närmare in på det. Av betydelse för vad jag här vill framhålla är emellertid att fonderna några år framåt i tiden skulle s a s ha ätit sig in i företagen och utan ersättning tagit över andra aktieägares inflytande. Systemet har då också fått en betydande effekt på värdet av just aktieinnehav. Så till hyresgästerna. Ett utredningsförslag har lagts fram om s k underhållsfonder (SOU 1981: 47) som nog är betydligt mindre allmänbekant än SAP/LOförslaget om löntagarfonder. Förslaget skiljer ägaren från möjligheter att bära ansvar för sin egendoms bibehållande. Det innebär bl a att fastighetsunderhållet anknyts individuellt till hyresgästernas eget bestämmande. Förslaget grundar sig på en ideologi med band till löntagarfondsförslagets effekter på enskilt ägande. Konstitutionellt skydd Vad står då emot kraven på att till förmån för en socialistisk omdaning av samhällsförhållandena, för att i "solidaritetens namn'' , avskaffa grunderna för enskilt ägande och omfördela värdet av kapitalinsatser till andra än ägarna? Vilken frihet har våra samhällsorgan, med riksdag och regering i spetsen, att till det allmänna eller till andra, kollektiv eller enskilda, omvandla befogenheter som i dag utgör grundläggande element i ägares bestämmande över sitt? Ligger det någon mening i tal om ett grundlagsförsvar mot befogenhetsomvandling? Eller räcker det att politiker blir överens en eller annan ny underbar natt för att förändra ägandets väsen i hänseenden här i landet? Dessa frågor har nyligen inför Europarådets instanser till för mänskliga rättigheter, något ämnet en särskild aktualitet. fastighetsägare har - i ett mäl i bourg som förtjänar hittills med viss framgång - fört mot den svenska regeringen med ning av långvariga inskränkningari ägarebefogenheter. Målet kom förhandling inför Europadomsrollen 23 februari i år. Beträffande beskaffenheten svenska rätt kan först äganderättens grundlagsskydd i framstår som föråldrat. Så vår regeringsform: "Varje (fysisk eller juridisk person) egendom tas i anspråk genom tion eller annat sådant uu·""'""'ll'' vara tillförsäkrad ersättning för enligt grunder som bestäms ilag" Här avses äganderätt eller med särskilt ekonomiskt värde tvångsövertas. Begränsningar i ten att använda egendom, tex planlagstiftning, skulle sålunda · fattas av uttrycket "annat sådant gande" . Om skydd mot underhållsfonder står inte att grundlagen. Att en riksd skulle ta bestämmandemakten skilda ägare för att ge den åt ägandet blir en belastning eller löst, är dock något som inte föresvävat våra grundlagsfåder. måste i varje fall anses vara fallet allmänna självt inte ingår som ne mellanhand. Att grundlagen gen synes tala emot löntagarr och andra betydande inskränki ägarfriheten bör därför inte befrån krav på positivt grundlagsstöd "rder av detta slag. En helt annan är vilket civilkurage svenska domkan tänkas våga visa inför eventuväl en gång fattade, politiska beslut grundlagsstöd. internationella skyddssystem för "het i vårt land som Europakon- . nen erbjuder aktualiseras nu som inför Europadomstolen, där två a fastighetsägares anspråk på msskydd prövas. Av cirka 14000 ål till europakommissionen sedan ·dades 1950 har endast cirka 450 handlats. När så kommissionen i r 1980 fann att klagandena i visst nde utsatts för en kränkning av ntionen om skydd för de mänskrättigheterna blev fallet det 36:e att av Europadomstolen, vars avgö- nu blir det slutligt bestämmande i fråga som i första hand aktualisei målet är om långtgående befogenerande ingrepp av svenska sta- (expropriationstillstånd med åtfölbyggnadsförbud under avsevärd kränkt fastighetsägarnas rätt till sin om. För att fällas måste staten ha utanför den rätt som erkänns av ntionens tilläggsprotokoll att gera "sådan lagstiftning som staten erforderlig för att reglera nyttjanviss egendom i överensstämmelse det allmännas intresse''. nu Europarådsdomstolens avgö- 139 rande i fråga om ägandeskyddet går emot den svenska regeringen, som är fastighetsägarnas motpart, måste detta enligt internationell rätt följas i Sverige. Avgö- randet får då stor betydelse för utvecklingen av ett modernt äganderättsskydd. Befogenhetsregleringar som vartefter alltid aktualiseras får i så fall ske under större hänsyn till en avvägning med tanke på den enskildes bestämmandeintresse än som påkallas av lydelsen av gällande grundlag. Ärendet är alltså av största praktiska betydelse. Bakgrunden Två stockholmsfastigheter låg under byggnadsförbud, den ena mellan 1954 och 1979, den andra mellan 1968 och 1980. För den första gavs expropriationstillstånd 1956, vilket regeringen upphävde 1979. För den andra fastigheten gavs expropriationstillstånd 1971, som också det upphävdes 1979. Domstolsprövning hade kunnat ske bara om kommunen tagit tillstånden i anspråk. Men den prövningen skulle i så fall endast ha gällt fastställande av expropriationsersättningens storlek. Någon möjlighet att överklaga regeringsbesluten om expropriationstillstånd eller att få omprövning av dem fanns inte. Inte heller byggnadsförbuden kunde påverkas, annat än genom ansökningar om dispens för byggnadslov, trots att expropriationstillstånden upphävde sökandenas normala befogenheter att bygga efter gällande stadsplan. De nackdelar som fortlöpande utvecklades för fastighetsägarna under förbudstiden var enligt dem bl a att försäljning försvårades, att investeringar i fastighe- 140 terna blev ekonomiskt äventyrliga på ett oacceptabelt sätt, att byggnadslov från kommunen blev förenade med krav på eftergifter i ekonomiska hänseenden, att klagandena blivit hämmade i sina möjligheter att få inteckningslån och att de inte kunnat bebygga sina fastigheter. Prövningen hittills Europakommissionen fann att den sammanlagda långvariga effekten av förbuden otvetydigt utgjort betydande intrång i fastighetsägarnas rätt i den mening som tilläggsprotokollet till konventionen avser. l bedömningen av om intrånget trots allt varit berättigat tog kommissionens ledamöter därpå i detalj upp olika moment i vad de ansåg vara avsevärda negativa effekter på sökandenas äganderätt. Majoriteten fann då att nackdelarna i de särskilda fallen inte varit större än som skäligen kunde tålas. Inom majoriteten av lO - mot tre som ansåg att ursäktlig avvikelse förelåg mot äganderättsskyddsregeln i tilläggsprotokollet - fanns en minoritet på fyra som hade en från de övriga sex avvikande argumentering. Deras huvudsynpunkt var att den långa osäkerheten om egendomens öden hade inneburit en kränkning av konventionen, om ägarna inte hade kunnat avveckla sitt ägande mot åtminstone den ersättning som skulle följa av reglerna om ersättning för expropriation. Om de fyra som omfattade denna principsyn läggs till de tre som velat ge bifall till sökandenas talan, finner man att principen stötts av en majoritet inom kommissionen. Målets betydelse En viktig aspekt på målet är att len genom sina överväganden kan väg för ett mer dynamiskt, ja äganderättsskydd än det hittills tagna. Detta har varit fixerat vid som en enhet med ytterst endast de som återstår när staten skalat av benen på den kapitalistiska och spritt styckena bland de för behövande. Ägarna har lämnats turligtvis på grundval av v rl""·hn•i"' spenser, bygga om ladugården tiO hus. Bland frågor som domstolen nu ta ställning till är i vad mån intresseavvägning får ersättas med behandling av skilda ägare under administrativa myndigheter dispenspraxis, och detta under på grundval av ett en gång fattat genhetsomvandlande beslut. En fråga är om det allmänna i ka bakom en hpjf'noPnihPtcrP•OJ.,.nnlt påverka skyddet för ägande, så kan komma att elimineras, när anspråk framställs som särskilt de. Här gäller det om kon · som ett värn i sig mot skilda eller om staterna själva skall nom krav på respekt för sina om angelägenheten bakom gärder ''balansera bort'' skyddet för ägarfriheten. l vad mån också befogen tingar till omedelbar förmån för kollektiv eller andra grupper av skall kunna bemötas rättsligt · nationellt forum är inte ännu prövning. Domstolens aktuella målet kan emellertid bli vägande bidrag till utveckling 141 lerför ett tidsenligt ägandeskydd för ~ länder. Åtminstone gäller detta ~ogenhetsregleringar som omöjligIDormal användning av egendom, därigenom från rättsskyddssynpunkt blir lika allvarliga för den enskilde som de direkta avhändelser av egendom eller befogenhetsöverföringar omedelbart till det allmänna som vår grundlag tycks ha haft i sikte. Stöd Svensk Tidskrift genom att bli medlem i Föreningen Svensk Tidskrifts Vänner ~ &:Föreningen har till ändamål att stödja Svensk Tidskrift ekonomiskt och därmed rbevara och utveckla tidskriften. Föreningen har nått ett glädjande stort gensvar 1; bland Svensk Tidskrifts läsare. JI'Medlemmarna kallas till årssammankomst torsdagen den 13 maj 1982 kl 18.15 å r~ Smiska Läkaresällskapet, Klara Östra Kyrkogata 10, Stockholm. ~ Medlemsavgiften är minst kronor 100:- per år. Avgift som ständig medlem är minst , kronor l 000:-. 1:(~ Bankgiro 698-8901 - Postgiro 19 32 20-1 1':~ En presentation bifogas detta häfte. : l ~· ' l• Ill ~ l! llf 1!1 IIi