krati och frihet Tidskrift inleder här en kring demokratins villkor. Gösta Bohman att debattens syfte bör vara förutsättningarna för att det demokratiska systemet och sambandet mellan individuell frihet och utveckling. Den politiska ..u"""""'" mÃ¥ste begränsas. Det i största möjliga utsträckning Ã¥t enskilda medborgare att inom ramen av nödvändiga ta ansvar för och fatta om sin tillvaro. Mot den ledare som i januari inledde Svenskt Tidskrifts demokratidebatt kan riktas invändningar. De gäller parallellerna med Polen, med 30-talets Tyskland och med Chile. De gäller ocksÃ¥ det närmast kategoriska pÃ¥stÃ¥endet, att "demokratin alltid hotas inifrÃ¥n av den ekonomiska krisen". Motsatsen kan lika väl vara fallet. Brister i det demokratiska systemet kan leda till eller i vart fall medverka till uppkomsten av ekonomiska kriser. Den debatt Svensk Tidskrift tagit upp är emellertid utomordentligt angelägen. Idag mera än nÃ¥gonsin tidigare. Det är strängt taget anmärkningsvärt, att den öppna västerländska demokratins villkor och kännetecken inte ägnats större uppmärksamhet hos oss än vad fallet varit hittills. Efter Alf Ross' bok "Varför demokrati?" har debatten uppe i Norden främst förts av nationalekonomer som Lars Jonung och Johan Myhrman. statsvetarna har sysslat med andra frÃ¥gor. Detta kan bero pÃ¥ att det starkt värdeladdade demokratibegreppet betraktats som sÃ¥ självklart och givet, att en djupare analys framstÃ¥tt som onödig. Demokrati har kanske blivit ett slags religiöst postulat, vars mening och innebörd inte fÃ¥r ifrÃ¥gasättas. l sin tur kan detta ocksÃ¥ vara ett skäl till att ordet demokrati kommit att missbrukas och vantolkas. Det har kunnat utnyttjas för syften som, drivna till sin spets, riskerar att utplÃ¥na de värden demokratin ytterst stÃ¥r för. Demokrati i bemärkelsen folkstyre är självfallet inte bara ett sätt att fatta beslut. Eller att genom majoritetsavgöranden lösa uppkomna meningsmotsättningar. Demokrati är nÃ¥got mycket mera omfattande. Begreppet beskriver ett sam- - - -- 120 hällssystem, inte beslutsformer. Folkstyre förutsätter att medborgarna själva ytterst avgör sina förutsättningar att inom samhällets vida ramar verka som enskilda, självständigt handlande fullmyndiga individer. De har att i den egenskapen slutligen avgöra hur och av vilka de skall "styras". De styrda skall kunna göra sig av med de styrande och sätta andra i deras ställe. Men demokratibegreppets innehÃ¥ll är ocksÃ¥ till sist en frÃ¥- ga om enskilda människors krav pÃ¥ inflytande, självständighet och oberoende, deras möjligheter att bestämma över och forma sin tillvaro, deras förmÃ¥ga att fritt och öppet ge uttryck Ã¥t Ã¥sikter och tankar. Att ge och mottaga information. Den demokratiska samhällsformen krä- ver allmänt omfattade fasta rättsprinciper inte bara för samlevnaden enskilda individer emellan utan ocksÃ¥ för förhÃ¥llandet mellan stat och individ. Demokrati förutsätter respekt för individen. Den ekonomiska liberalismens syfte har varit att öka individernas frihet och därmed nationernas välstÃ¥nd. Den ekonomiska friheten utgör en av grundpelarna i det demokratibegrepp vars andra element är den politiska friheten. Var gränsen skall dras mellan de politiska avgörandena och dem som direkt rör de enskilda människornas tillvaro och livsföring, hör till det viktigaste i demokratidebatten. Den grundläggande förutsättningen för det västerländska samhällets unika välstÃ¥ndsutveckling har varit just balans och samverkan mellan Ã¥ ena sidan den liberala revolutionens frigö- rande krafter - dess uppgörelse med feodalväldets och det merkantilistiska ekonomiska tänkandets centraldirigerade värld - samt Ã¥ den andra framväxten av den moderna politiska rlornn~Â- Genom denna kunde en statsmakt gas upp, vilken garanterade ett gelsystem för inte bara medborgarna emellan utan ocksÃ¥ landet mellan dem och amhällets trädare. Och det var medborgarna som fick möjlighet att forma detta systems innehÃ¥ll. Liberal contra kollektivistisk syn Den ekonomiska friheten krävde förutsatte - ett styrelseskick vi självständiga, myndigförklarade, svarstagande medborgares med den politiska beslutsprocessen. dessa tvÃ¥ oskiljaktiga element som listiska tänkare inte haft klart för i vart fall dragit felaktiga si De har accepterat folkviljan som läggande bestÃ¥ndsdel i demokratin. dÃ¥ det gällt att tolka " folkets ja" har deras betraktelsesätt kvantitativt. Det har för dem räckligt att statsmakten i val att styra landet. Den har därmed legitimerats att tolka och t ·r.rotr<>.-1• viljan pÃ¥ ett likartat sätt som gamla samhället ansÃ¥g sig legi handla för folkets - och sitt bästa. Begreppet folkvilja har got uteslutande kollektivt. Ett tetsbegrepp. Inte en frÃ¥ga om hundratusen olika viljor och önskemÃ¥l. Inte främst en frÃ¥ga ment för och emot. Inte om vad vara sakligt rätt och förnuftigt. vad de i val godkända ner vara rätt och riktigt. Just i seende har motsättningarna liberala och den kollektivistiska kommit till sitt mest pÃ¥tagOch det är just här som frÃ¥n liberal utgÃ¥ngspunkt självklara: Politiska makan inte lösa de mÃ¥nga tuÃ¥ter tusentals frÃ¥gor som varavgörs av enskilda människor. politiskt beslut skall kunna förvinna förstÃ¥else, mÃ¥ste det vara folkligt förankrat. Det vara förnuftsmässigt godDemokratiska majoritetsbeslut formellt folkligt förankde behöver för den skull inte ·s vara förnuftiga i sak. Fö- för politiska eller andra kollekytterst begränsade möjlighebetydelsefulla enskilda ärenden förnuftsmässiga prövning som individer förmÃ¥r göra. KolleklinriiPtoh " lut mÃ¥ste därför reserett begränsat antal viktiga poliom den pÃ¥ individens öppna demokratin skall och utvecklas. därför som liberala ekonomer under det senaste Ã¥rtiondet fria ekonomins fortbestÃ¥nd till för demokratibegreppets livshar dessutom kunnat konstatei ekonomin försvadet politiska systemets beslutsmetoder tillÃ¥tits in i den sektor som tidigare varit enskilda människors valfriansvarstagande. De har ocksÃ¥ ·sa, att tilltron till demokratin , liksom ocksÃ¥ förtroendet för som utsetts att förvalta de uppgifter som överförts frÃ¥n den ska sektorn till den politiskt 121 Om denna förtroendekris har kollektivismens föresprÃ¥kare - socialdemokraterna - länge varit medvetna. Men i stället för att gÃ¥ avpolitiseringens och avkollektiviseringens för dem svÃ¥ra väg har de sökt vidga den kollektivt utövade makten. Fackliga och andra gruppintressen har kanaliserats till ett växande antal starka organisationer, vilka var och en förutsätts verka i kraft av den styrka som deras medlemsantal förmedlar. Syftet har varit att bevaka medlemmarnas önskemÃ¥l i den politiska fördelningsprocessen. Därmed har vi fÃ¥tt ett nytt slags "blanddemokrati". De maktpositioner som organisationerna kommit att intaga har försvagat statsmakternas auktoritet - som objektivt verkande offentliga organ - och försvÃ¥rat deras möjligheter att hävda allmänna samhällsintressen. Särskilt pÃ¥fallande har detta blivit, när sänkt tillväxttakt ställts i förhÃ¥llande till tidigare minskade resurser till förfogande för för~elning till olika grupper. Dubbel rösträtt Den korporativistiska utvecklingen har skapat ett slags dubbel rösträtt. En utövad av ledarna för organisationerna och härledd av medlemmarnas mandat att fö- reträda dem inför den politiska makten. Samt en allmän rösträtt utövad av medborgarna i allmänna demokratiska val. Den svenska konstitutionen har tagit bestämt avstÃ¥nd frÃ¥n det korporativa systemet som sÃ¥dant. Likväl har en faktisk och reell maktförskjutning kommit till stÃ¥nd, vilken starkt pÃ¥verkat och begränsat den strikt grundlagsenliga. Belysande - och samtidigt skrämmande - är Stig Malms och Lennart Bodströms direkta 122 och och indirekta hotelser att tillgripa politiska strejker för att hindra regering och riksdag att utöva sina konstitutionella befogenheter. En annan väg att stärka den kollektiva intressebevakningen vid sidan av den allmänna politiska beslutsprocessen - den s k tredje vägen - beträddes framför allt under det sena 60-talet och det tidiga 70- talet. Själva demokratibegreppet överfördes till nya omrÃ¥den. Ekonomisk demokrati, demokrati pÃ¥ verkstadsgolvet, skoldemokrati, demokrati pÃ¥ tidningsredaktioner, i det stora TV-huset, ja, t o m demokrati i hemmet mellan föräldrar och barn. Detta slags överförda demokrati syftar till att ersätta individuella beslutsformer med kollektiva. Av den enskildes egen efterfrÃ¥gan eller av egna värderingar styrda avgöranden fÃ¥r vika för principen om majoritetens överhöghet. Att klistra demokratietiketten pÃ¥ sÃ¥- dan verksamhet är ett tecken pÃ¥ sprÃ¥kligt förfall. Begreppet "folkdemokrati" belyser riskerna för detta slags missbruk. Med än större skärpa pÃ¥visades de pÃ¥ sin tid av George Orwell i hans "1984". Han har fÃ¥tt rätt. Härutinnan, liksom i mÃ¥nga andra hänseenden. "En person som medvetet vÃ¥ldför sig pÃ¥ sprÃ¥- ket kommer" - säger New Stateman's förutvarande chefredaktör Paul Johnson i sin bok "Enemies of Society" - "nästan säkert att vÃ¥ldföra sig pÃ¥ människor om han fÃ¥r makt att göra det." Vad är ekonomisk demokrati? Stora demokratiska partier - de svenska socialdemokraterna exempelvis - har tyvärr gjort sig skyldiga till samma missbruk av demokratibegreppet. Samt ägnat sig Ã¥t att bygga upp ett slags kring olika slagord. Tillräckligt ofta repade har de till sist fÃ¥tt ett slags mitet. De har inte ens fÃ¥tt · Vad är exempelvis begreppet ' misk demokrati"? När kan vi fÃ¥ gisk, genomarbetad tolkning av snart vaJje socialdemokratiskt nyttjade begrepp? De kollektiva fonder som sägs skola garantera rige tillförs riskvilligt kapital för att nödvändiga investeringar för pÃ¥stÃ¥s vara en väg att ''ekonomiska demokratin''. uppbyggda aktiesparfonder emot ''fondkapitalism''. Enligt aldemokratiska ideologen Jan skall genom de kollektiva derna "industrin "Direktörsväldet" mÃ¥ste bort. den pÃ¥ enskild äganderätt byggda nadsekonomin vägen? Att Valter Ã…man griper reagerar är förklarligt. Han tar avstÃ¥nd frÃ¥n slagordsdebatten gällande, att gemenskapen anställde och hans företag inte vecklas genom löntagarfonder. bildning för inte "löntagaren det egna företagets hjärtpunkt". ingen "ekonomisk demokrati". om. Vi fÃ¥r "en byrÃ¥kratiskt styrd demokrati för löntagarna". är därmed närmast total. Men kanske är just oklarhet eftersträvas. En fantasieggande het. Det kan vara lättare att niskorna - väljarna - med som för tanken till föra en debatt i krassa och kalla miska termer. En debatt som sa behovet av produktivitet och arbete, nya initiativ, spakrävande insatser. Jämställdoch solidaritet attraherar pÃ¥ ett "effektivt utnyttjanlands tillgÃ¥ngar av arbete och Men dunkelt tal fördunklar de vÃ¥rt och andra länder ställs tider. Och försvÃ¥rar för lande möjligheter som stÃ¥r och mÃ¥ste utnyttjas, om välstÃ¥nd och frihet skall kunna stärkas. allmänna rÃ¥dslag skall de s k - ett begrepp som strängt en förolämpning mot de fria i en öppen demokrati - fÃ¥ Där skall opinion bildas och av majoritetsbeslut fastställda föras vidare och pÃ¥verka av regering och riksdag. Inte sakargumentens styrka. Inte i objektiva och förnuftets kyliga i sakfrÃ¥gan. Utan legitimerade en majoritet. Det är sÃ¥ skall växa fram till drivkraft i det förestÃ¥ende vamot denna allmänna bakgrund om demokratin bör föras. vars främsta syfte bör vara att förutsättningarna för att förett demokratiskt system av den angivit och ocksÃ¥ - inte minst sambandet mellan demoindividuell frihet och ekonomisk FrÃ¥gan om möjligheterna att t - genom f3.sta rättsregler Ã¥t folkstyret träder dÃ¥ i förDärnäst behovet av en klarare än hittills mellan den polimaktsfär och det ommedborgarna genom valfrihet 123 och ansvarstagande själva formar sin tillvaro. Grundläggande fri- och rättigheter Under det första Ã¥rtiondet efter andra världskriget pÃ¥gick ett intensivt arbete för att stärka den enskildes rättsställning och bygga upp skydssmekanismer för mänsliga rättigheter och grundläggande friheter. Därbakom lÃ¥g inte minst erfarenheterna frÃ¥n andra världskrigets grova kränkningar av individernas bÃ¥de fysiska och andliga integritet. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna utgjorde ett steg. Andra, längre gÃ¥ende - och ocksÃ¥ sanktionerade - skyddsregler formades i EuroparÃ¥dets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Genom tilläggsprotokoll tilJ konventionen tillkom en omfattande katalog av skyddsföreskrifter. De demokratiska staternas konstitutioner har i växlande grad sökt ge motsvarande garantier Ã¥t individuella rättigheter. VÃ¥r svenska regeringsform reglerar i sitt andra kapitel relativt uttömmande de grundläggande fri- och rättigheterna. Vi moderater har velat gÃ¥ längre i det hänseendet än andra. Vi har menat att grundlagens skydd bl a mot ingrepp och inskränkningar i näringsfriheten och egendomsrätten inte är tillräckligt. FrÃ¥n motsidan har hävdats, att detta skulle alltför mycket begränsa den politiska handlingsfriheten för statsmakterna i en demokrati. Den finska grundlagen har starkare och annorlunda utformade garantier än vÃ¥r. För vissa frihets- och egendomsinskränkningar krävs olika grader av 124 kvalificerad majoritet. Tidigare ansÃ¥gs detta som en hämmande belastning för statsmakterna. Numera torde motsatsen vara fallet. Max Jakobson har nyligen i en artikel gjort gällande, att den kvalificerade majoritet som krävs för all viktigare finsk lagstiftning - normalt tvÃ¥tredjedels, men i undantagsfall även femsjättedels - tvingar de politiska partierna till samarbete över skiljelinjen mellan höger och vänster och förhindrar kastningar i den politiska beslutsprocessen. Även majoritetsregeringar mÃ¥ste söka stöd hos oppositionen för att genomföra sina förslag. Därför kan - säger Max Jakobson - det som sker i Storbritannien inte inträffa, nämligen att parlamentet med knapp majoritet beslutar förstatliga en industri, som sedan efter nya val med en knapp annorlunda majoritet Ã¥ter privatiseras. Den bundenhet som majoritetsreglerna skapat skulle enligt Max Jakobson ha utgjort en förklaring till den stabilitet som präglat den finska samhällsekonomin under det senaste Ã¥rtiondet. Majoritetsmissbruk Att i själva rättssystemet bygga in ytterligare garantier mot majoritetsmissbruk är obestridligen en svÃ¥r väg att vandra. Gränsdragningsproblemen är mÃ¥nga och svÃ¥ra. Vi st kan och bör man nÃ¥ längre än vad vi gjort i Sverige. Det är emellertid inte tillräckligt att bygga ut grundlagsskyddet. Även i icke grundlagsskyddade frÃ¥gor mÃ¥ste det finnas ett sÃ¥ pass brett samförstÃ¥nd kring vissa fundamentala principer i och för samhällsarbetet, att de enskilda medborgarna har rimliga möjligheter att förutse vilka förändringar som de kan drabbas av i sin tillvaro. Fasta normer och värderingar frÃ¥gor som inte berörs i grundlagen förutsättning för att samlevnaden enskilda människor skall fungera tiansfritt och för att handlande skall kunna vinna fol stÃ¥else och möta förtroende. I är det frÃ¥ga om vad jag skulle politisk moral. Om fasta Och om respekt för sÃ¥dana. Om engelsmännen kaHar "the rule of Kan det vara rimligt - har man hittills tama svenska debatten - att lÃ¥ngtgÃ¥ende fördeln· Ã¥tgärder, som överför egendom komster frÃ¥n en minoritetsgrupp majoritetsgrupp, skall kunna bara en enda rösts majoritet eller elit efter lottning i riksdagen? inte ocksÃ¥ här direkta grundlagen eller ändrade regler som kan utgöra garanti "plundring av minoriteter" som slags beslut i realiteten kan Särskilt om normlösheten fÃ¥r bli cip för statsmakternas handlande nu tycks ske pÃ¥ skattelagstiftni lÃ¥ngt tidigare ägt rum pÃ¥ stiftningens omrÃ¥de. För lag! medvetna medborgare i en te det betraktas som i vaije fall anstötligt att ändrade plötsligt godtages, vilka totalt den ekonomiska situationen för av enskilda medborgare som ekonomi med hänsyn till gällande ler. Och än mera anstötligt att med den uttryckliga mo · majoriteten av medborgarna att det bara är en minoritet som umgänget enskilda medborgare skulle det slags pÃ¥ kvantitativ "kontraktsbrott" betraktas stötande. Men i förhÃ¥llandet l individ anses det demokraMajoriteten har besluminoriteten. SÃ¥dan är demokrasÃ¥ skall den definitivt inte vara. ur denna vidare demokratiär den reaktion som ledaren för största politiska parti gav uti en TV-intervju om det nu ak- . Den tunga, sakliga frÃ¥n myndigheter och orviftades bort som nÃ¥got helt 1u1Jllallu~;;. En majoritet i riksdagen förslaget. Det räckte. Men kan inte besluta om vad som fungerade var denna företrädare för svenskt viktigare än att industrins konoch villkoren för nyföretasamt att medborgarintres- ' rättssäkerhet och förnufIM""a15at beaktas. den politiska maktutövningen givna slutsatser av de tankar framförts mÃ¥ste vara att den makt- och myndighetssom sÃ¥dan mÃ¥ste begränsas det i största möjliga utsträckning Ã¥t enskilda medborgare inom ramen av nödvändiga · ta ansvar för och fatta be- 125 slut om sin tillvaro. Själva gränsdragningen mellan den offentliga och den privata sektorn ärju nära nog avgörande för kvaliteten pÃ¥ den öppna demokrati som utgör mÃ¥let för alla som vill sätta den enskilda människan i centrum. Den är enligt min mening avgörande ocksÃ¥ för samhällsekonomin. Ju mera vi inskränker den enskildes möjligheter att efter mÃ¥ttet av förmÃ¥ga och resurser, genom valfrihet och egna arbetsinsatser själv bestämma över sin tillvaro, desto mer kommer det demokratiska systemet att försvagas. Ju fler uppgifter som flyttas över frÃ¥n den privata sektorn till av väljarna i allmänna val utsedda politiker i regering, riksdag och kommunala församlingar, desto mer sluten blir demokratin. Och - vilket inte minst de senaste Ã¥rtiondena bekräftat - desto svagare blir den ekonomiska tillväxten. Om dessa för demokratibegreppet be tydelsefulla relationer har under de senaste Ã¥ren förts en allt livligare debatt framför allt i de anglosaxiska länderna. Särskilt intressanta är de analyser som görs av den i Förenta Staterna numera verksamma landsflyktige polske professorn Leszek Kolakowski. Denne sägs vara socialdemokrat och har ägnat sig Ã¥t att särskilt belysa socialdemokratins roll i och betydelse för demokratiseringsprocessen. Belysande för hans tänkande - och läsvärt inte minst för svenska fondsocialister - är en nyligen i tidskriften Encounter publicerad artikel "What is Living (& what is dead) in the SocialDemoeratic ldea?''. Majoritetsregeln kan inte - säger han - godtagas i den socialdemokratiska idevärlden som en absolut princip. Den mÃ¥ste stÃ¥ tillbaka för principen om de oförytterliga indivi- 126 duella rättigheterna. Iden om människans frihet och rättigheter är med andra ord överordnad grundsatsen om majoritetsbeslutens giltighet. Frihetsbegreppet mÃ¥ste betraktas som själva kärnan i en socialdemokratisk idesyn. Utan friheten förlorar alla andra värden sitt innehÃ¥ll. Kolakowski underkänner kategoriskt den traditionella socialistiska iden att staten skall nationalisera allting. Den medicinen har - hävdar han - överallt och utan undantag resulterat i totalitär despoti. I den pÃ¥gÃ¥ende demokratidebatten har professor Dan Usher i Oxford i sin bok ''The economic prerequisite of democracy" pÃ¥visat, att demokratin förutsätter fri marknadsekonomi. Med sina mÃ¥nga oberoende beslutsfattare och maktcentra har marknadsekonomin skapat den maktbalans i samhället som demokratin kräver. Den har kunnat fördela samhällets överskott utan uppslitande politiska strider. Den politiska demokratin kan enligt Usher i längden inte tÃ¥la de pÃ¥frestningar som blir följden av att staten bestämmer och fördelar inkomsterna i samhället. Eftersom det inte rimligen kan finnas nÃ¥gon samstämmig uppfattning om vem som skall tjäna mest, en gruvarbetare eller en läkare, en byggnadsarbetare eller en kamrer, leder majoritetsbeslut i sÃ¥dana fördelningsfrÃ¥gor bara till motsättningar och konflikter. Problemen kan lösas bara av en fri marknad. En lÃ¥ng rad andra forskare kommer frÃ¥n olika utgÃ¥ngspunkter till i stort sett samma resultat. Inte minst intressant är ekonomiprofessorn vid La Probe University, E L Jones, som i sin för nÃ¥got Ã¥r sedan utkomna, inte alldeles lättlästa, bok "The European miracle" bl a serar de faktorer som gjort och inte det rika Asien - till centrum. Han hävdar, att den tiska marknadsekonomin i det av nationalstater uppbyggda Europa leva sitt eget liv genom ekonomins relse frÃ¥n närgÃ¥ngen kontroll av tiska makten. Där fanns en rik, självständig och litterat grupp furstar och aristokrater Ã¥ den ena och den utsugna massan pÃ¥ fälten andra. Det var hos denna som fick växande och allt större se, som marknadsekonomins fÃ¥stes till gagn för Europa. Professor Douglas North vid tons State University gör den privata äganderättens som en självständig bestÃ¥ndsdel i hällsbyggandet utgjorde en av de gaste orsakerna till den i lutionen. En efterträdare till ge den privata äganderätten större tyngd i den europeiska processen. Alltmedan Carl hemma i Sverige hävdar att begreppet saknar all själ vans. Det är - menar han, Erlander- blott enjuridi "-"·"'"••• struktion. I stort sett bara en sedan statsmakterna genom kande lagregler klätt av begreppet anser lämpligt med hänsyn till sk intressen. En annan ekonom, Harvey stein vid Harvard University, har den enskilde individens hPtvn••'•"' samlade kollektivets resultat. ningsförmÃ¥gan, energin, motiven derbörandes insatser, "the spirit" med andra ord, som blir vad som Ã¥stadkommes. Som sambeskrivning pÃ¥ de egenskaÃ¥syftar använder han det frÃ¥n · hämtade begreppet "X-fakDen företräder viljan att ansig, lusten att satsa, strävan efter nÃ¥got nytt och att ta risker, stÃ¥ pÃ¥ egna ben och att göra sitt att ha ambitioner, att tillägna sig utnyttja kunskaper. Och hans är att det fria kapitalistiska ekosystemets överlägsenhet över ning med olika etiketter beatt X-faktorn fÃ¥r betydligt större i det förra än i det senare. var det slutsatser av det slaget Anthony Burgess att i en interi Stockholm för nÃ¥gon tid sedan att han rentav hatar staten, därden vill begränsa individens frimisstänker alla politiker och är övertygad om att vi har det bättre samhällets krav gÃ¥tt lÃ¥ngt i Sverige dÃ¥ det gäller regerade" . Och politiskt styrda. därför hÃ¥rt beskattade. Längre än annat hÃ¥ll i västvärlden. Vi kan , att tvÃ¥ tredjedelar av vÃ¥r napasserar den offentliga iform av tjänster och transfere- - bostadsbidrag, socialbidrag, , pensioner mm. har de politiska makthavarna- - kommit att bestämma verkliga levnadsstandard. insatserna och de egna inkoms- -de som pÃ¥verkas av X-faktorn - att spela en allt mindre roll. ifrÃ¥n att detta försämrat produk- 127 tiviteten och tillväxten i ekonomin, har det ocksÃ¥ ökat motsättningarna mellan olika grupper. Det demokratiska samhället har inte orkat hÃ¥lla igen gentemot de välorganiserade gruppernas inbördes oförenliga krav. I en artikel i Stockholms-Tidningen för nÃ¥gra veckor sedan ställde sex socialdemokratiska ekonomer hÃ¥rda krav pÃ¥ sitt parti i frÃ¥ga om den ekonomiska politiken. De kritiserade särskilt den "kravmaskin" som det genomorganiserade samhället byggt upp och faran för att dess sinsemellan oförenliga ansprÃ¥k skulle förlama statsmakternas möjligheter att komma till rätta med den ekonomiska krisen. De hävdade - liksom jag - den ekonomiska nödvändighetens och de objektiva argumentens sakliga krav framför kollektiva egoistiska gruppintressen. Jag tillÃ¥ter mig citera: "Nu kräver PRO att partiet skall garantera värdesäkringen av pensionerna. Hyresgäströrelsen vill att hyresgästerna skall kompenseras för hyreshöjningar. Kommunalpolitiker i lÃ¥nga rader kräver att kommunerna inte skall komma i kläm. De offentliganställdas fackföreningar begär fullständiga förtjänstutvecklingsgarantier. Det har redan förvarnats om att LO i avtalsrörelsen 1983 tänker begära kompensation för regeringens Ã¥tstramningspolitik. Olika branschförbund och -organisationer kräver alla att just deras bransch bör fÃ¥ statligt stöd, osv." De sex ekonomernas slutsats var att den partiledning som ger efter för dessa olika gruppers krav inte kommer att kun- 128 na ta landet ut ur rÃ¥dande ekonomiska svÃ¥righeter. Ett fritt demokratiskt samhälle Demokrati som uttryck för människors självstyrelse och frigörelse mÃ¥ste ständigt bevakas, försvaras och förnyas. Ett fritt demokratiskt samhälle förutsätter en fri och öppen ekonomi. Samspel och balans mellan individers och gruppers önskemÃ¥l och intressen. Bara i ett fritt ekonomiskt system har människorna möjlighet att själva ta och bära ansvar samt att bestämma över avkastningen av sina insatser. Ett fritt samhälle är beroende av en stark statsmakt som grund för inre yttre trygghet. Som garant ocksÃ¥ makt missbrukas. Ju mer .,..'"'"a""' regleras och styrs av politiska desto svÃ¥rare blir det för det fullgöra sina grundläggande Redan idag har stat och kommun sig sÃ¥ mycket, att de inte kan elementära uppgifter. Samhället vit alltmera svÃ¥röverskÃ¥dligt. kande krafter har växt fram. grepp som " politikerförakt". maktens auktoritet undergrävs. Vi svag regering och en ineffektiv ning. Det är demokratin som till som förlorare. El D Prt