MARGARETHA AF UGGLAS: Till sist några ord om det socialistiska system som så grundligt och ohjälpligt avslöjat sitt rätta ansikte i Polen. För en icke-socialist ligger det nära till hands att säga: äntligen! Äntligen är förlå- ten riven. Äntligen är propagandafraserna bortsopade och det kommunistiska förtrycket framträder i all sin brutalitet. Vad kunskapen om Stalins häxprocesser inte lyckades åstadkomma, vad upproren i Ungern och Tjeckoslovakien inte ledde till, vad Solsjenitsyns böcker om Gulagarkipetagen inte förmådde, det har de polska arbetarnas utmaning och förkastelse av det kommunistiska systemet, den s k arbetarstaten, åstadkommit! De har stuckit hål på den internationella mytbildningen kring kommunismen som ett- trots alltmänskligt system för "folket". I Sverige vrider sig arbetarpartiet - kommunisterna, vpk - i kramp. Partiledaren Lars Werner försöker lugna alla med sitt hyggliga utseende. I Frankrike åstadkommer Polen stora spänningar inom Mitterands regeringskoalition där kommunister ingår. Och den socialdemokratiska socialistinternationalen får kalla till extramöte i Paris för att få rättning i sina led vad gäller inställningen till utvecklingen i Polen. De opinionsmässiga effekterna av händelserna i Polen kan ännu inte överblickas i hela sin vidd. Den fria fackföreningsrörelsen solidaritets tillkomst och utmaning gentemot den kommunistiska diktaturen lär dock komma att betyda minst lika mycket för åsiktsbildnigen under 80-talet som Vietnamkriget på sin tid gjorde för det röda 60-talet. I själva verket sion med den kommunistis utvecklingsmodellen runt om i Det är inte bara i Polen som den tiska planhushållningen, förutom neboende förtryck av friheten, också sin katastrofala oförmåga att ekonomisk välfärd. En lång rad som under bl a applåder från den socialistiska modellen, har nu tera sjunkande produktion och mässiga statsfinanser. Tanzania, miljarder i u-hjälp av bl a Sverige, skilt illa ute. Kenya, som har ekonomi, har klarat sig väsentligt Angola har knappast någon kommit i gång sedan portugiserna de landet, och i Moc;:ambique finns ning att hysa oro inför de styrandes diga satsning på kollektivj kommunistiska vietnameserna är på att kriga, men de klarar inte att den egna befolkningen. Bröd och frihet var ett lagord från liberalt håll under 70-talct sig av för att något bromsa s'""~''""rn temas krav på att u-Ja.nw;sai bart skulle bedrivas med stater. Verkligheten är den att klarar varken brödet eller friheten. Detta har på ett utmärkt sätt av Handelsbankens chefsekonom Jalakas: "Nog är det lustigt att bara drabbar kommunistiska l är en politisk missväxt som är 60 mal. Där har det individuella · satts av kollektiv likgiltighet." Lösnu Norsu