Ã…KE THULSTRUP: SprÃ¥kets vulgarisering SprÃ¥ket är en produkt av människor skriver fil dr Ã…ke Thulstrup. Han ger en rad exempel pÃ¥ vulgariseringen av svenska sprÃ¥ket. Betydelseskillnader mellan ord suddas ut, stavelser slopas, prepositioner lägges till verb - tex "starta upp'~ - och pronomen böjs fel. Det olyckliga användandet av ordet dom i skriftsprÃ¥k i skolan leder till att ungdomarna inte längre vet när dom ersätter de eller dem. Paradexempel ges som detta av en nyhetsuppläsare i radio härom Ã¥ret: "Dom kräver att dom ska ge dom dom löner som dom hade förut". Vi har rätt att dra gränser mellanförändringar som stÃ¥r i harmoni med sprÃ¥kets väsen och sÃ¥dana som verkar vulgariserande, konstaterar författaren. "SprÃ¥kets vulgarisering" är naturligtvis inte nÃ¥gon oomtvistlig term, som inte behöver ·definieras. J ag skall emellertid tillÃ¥- ta mig att med exempel, som jag har samlat upp under Ã¥rens lopp, försöka klarlägga vad jag menar. Som symtom pÃ¥ vulgarisering betraktar jag dessa företeelser: Att sudda ut betydelseskillnaden mellan ord som enligt traditionellt svenskt sprÃ¥kbruk har helt skilda funktioner. Att behandla vissa ord, som om de tillhörde en helt annan ordklass än den i vilken de av Ã¥lder har inräknats. Att lÃ¥ta ord genom ett slags glidning la tvÃ¥, distinkt Ã¥tskilda betydelser i stället för en. Att använda vissa ord pÃ¥ ett uppenbart oriktigt sätt. Att genom renodling av de egenheter som kännetecknar vissa stilarter Ã¥stadkomma ett slags rotvälska.·Att genom tanklöst uppta· gande av engelska lÃ¥nord Ã¥stadkomma samma resultat. OförmÃ¥gan att skilja md· lan vÃ¥ra pronomens olika kasusformer och att använda dessa former pÃ¥ rätt sätL Manin att godtyckligt kapa av vissa ords sista stavelse eller ett av de ord som sen urminnes tid ingÃ¥r 'i stÃ¥ende uttryck. Att godtyckligt stoppa in prepositioner efter verb som i traditionell svenska aldrig fick sÃ¥dana tillskott. J ag kallar dessa sprÃ¥kliga egenheter vulgariserande, därför att de tenderar att försvaga den nutida svenskans samhörighet med det sprÃ¥k som vÃ¥r klassiska litteratur är skriven pÃ¥ och även med det sprÃ¥k som bildade människor av Ã¥lder talar. Jag skall nu exemplifiera de sprÃ¥kli förändringar som jag här ovan har ka teriserat som vulgariserande. Betydelseskillnader utsuddas Förstutsuddandet av de traditionella skillnaderna mellan vissa ords betydelser. Antingen - _eller har i traditionell svenska en viss bestämd betydelse, varken - eller en annan, vare sig - eller en tredje. J ag avstÃ¥r frÃ¥n den trÃ¥kiga uppgiften att definiera de tre uttryckens olika funktioner och hänvisar läsarna till tillgängliga uppslagsverk. Under senare Ã¥r har vare sig - eller tenderat att tränga ut och ersätta bÃ¥de antingen - eller och varken - eller. För mina örön lÃ¥ter det gruvligt, .när vÃ¥r radio dag efter dag lÃ¥ter oss lyssna till vändningar som "vare sig Erik eller Johan kunde komma". Konjunktiven är ju annars inte nÃ¥got populärt modus, men i det anförda exemplet tycks det omfattas med för~usÂ- nmg. FrÃ¥gan om ordklasserna. Annorlunda är adverb, och adverben kännetecknas av att de används som bestämning till verb. Nu har en del gott folk fÃ¥tt for sig att annorlunda även kan brukas som bestämning till substantiv. Reklammänniskor skriver med förkärlek "en annorlunda film". "De nya proven togs i ett dike strax innan dess mynning i Albysjön." Här begagnas " innan" som preposition, trots att ordet i verkligheten är konjunktion. Och det hänfor sig alltid till tiden, aldrig till rummet. Betydligt värre är det, när vanliga ord genom betydelseforskjutning kommer att fÃ¥ betyda tvÃ¥ helt skilda saker. Vad nästa egentligen betyder rÃ¥der det inget tvivel om. Det betyder den närmaste - alltsÃ¥ 277 detsamma som det tyska nächste. Ett mycket stort antal svenskar har emellertid under senare tid fÃ¥tt fÃ¥r sig, att nästa ocksÃ¥ kan betyda "den som kommer efter den nästa". Med "nästa gata" menar de inte den närmast foljande utan den som kommer efter denna. Med "nästa söndag" menar de inte den söndag som ligger endast nÃ¥gra dagar avlägset utan "söndag i nästa vecka" - alltsÃ¥ söndagen efter den närmast foljande. Detta exempel pÃ¥ sprÃ¥klig forbistring är ett verkligt allvarligt exempel pÃ¥ barbarisering. Tänk bara pÃ¥ alla de missforstÃ¥nd som det mÃ¥ste antas öppna väg for! Utländska ord ges ny betydelse Ett allvarligt ' exempel pÃ¥ vulgariseringfor att inte säga barbarisering - är den·nu grasserande vanan att använda utländska ord i nya, helt oriktiga betydelser. Ett fult exempel är justitiemord. Det betyder "avrättning som innebär felaktig tillämpning av lagarna". Nu för tiden talas ofta om justitiemord, när nÃ¥gon lagöverträdare har fÃ¥tt sig utmätt ett alltfor hÃ¥rt straff. Men ett fängelsestraff kan aldrig rimligen betecknas som ett mord. I radion och TV'n talas i dessa dagar ofta om generalstrejker pÃ¥ skilda hÃ¥ll - i Polen, i Spanien, latinamerikanska länder. Det är nästan alltid frÃ¥ga om lokala strejker - alltsÃ¥ ingalunda om " total arbetsnedläggelse", som · generalstrejk ordagrant betyder. Hur har detta befängda missförstÃ¥nd uppkommit? Antagligen sÃ¥ att den ifrÃ¥gavarande strejkaktionen ursprungligen siktade till att bli en 278 allmän arbetsnedläggelse, en storstrejk, som det heter pÃ¥ svenska, men i själva verket bara blev en lokal eller provinsiell sÃ¥dan. Ordet generalstrejks enorma popularitet inom tidningsvärlden och radion beror tydligen pÃ¥ att de som sysslar med nyhetsfÃ¥rmedlingen tycker att det lÃ¥ter pampigt. Det är dock bara frÃ¥ga om en dÃ¥lig översättning av det engelska general strike: Storstrejk pÃ¥ svenska. Ett annat trÃ¥kigt exempel pÃ¥ felöversättning är vÃ¥ra militära myndigheters beslut att ge namnet robot Ã¥t det nya vapen som definieras som "styrd raket". PÃ¥ engelska kallas det guided missile, pÃ¥ franska missile guidee, pÃ¥ tyska Lenkrakete. Var har vÃ¥ra militärmyndigheter fÃ¥tt ordet robot ifrÃ¥n? Jo, frÃ¥n Karel Capeks drama " R U R" (1920). Där skildras hur pÃ¥ mekanisk väg framställda maskinmänniskor blir världens herrar. Capek kallar de konstgjorda människorna "robotar" (av det tjeckiska robotnik, träl - ett ord som fö är ljudhistoriskt besläktat med vÃ¥rt arbete liksom med arvode). Serlan 1920-talet har man i vÃ¥rt land liksom utomlands använt " robot" som beteckning dels pÃ¥ maskiner som har vissa människaliknande egenskaper, dels pÃ¥ människor som intar en mekanisk hÃ¥llning till arbetet. Ordet robot hänger alltsÃ¥ oupplösligt samman med ordet arbeta. Vi lär snart komma att disponera mekaniska hushÃ¥llsarbetare, hushÃ¥llsrobotar, som utfÃ¥r vä- sentliga delar av vÃ¥r städning. Hur vÃ¥ra högsta militärmyndigheter kunde komma pÃ¥ den olycksaliga iden att lÃ¥na ordet robot fÃ¥r att ge det Ã¥t ett av den moderna vapenteknikens mest effektiva fÃ¥rstörelseverktyg är fullkomligt obegripligt. En mindre passande benämning pÃ¥ den styrda raketen kunde inte ha valts. Vid internationella jämförelser riskerar vi att den drar löje över vÃ¥rt land Rotvälska De särskilda stilarterna renodlas ibland, sÃ¥ att intrycket av rotvälska uppkommer. 1976 utgav Svenska Akademin en av professor Inge Jonsson redigerad bok med titeln " Vad händer med svenska sprÃ¥ket?" Verket innehÃ¥ller bl a ett bidrag av dr Nils-Erik Landeli om det sprÃ¥k som används i Statens offentliga utredningar. Han ger detta exempel: " Överväganden beträffande reklamens lämpliga omfattning pÃ¥ olika omrÃ¥den mÃ¥ste byggas pÃ¥ en sammanvägning av ·olika konsekvenser. I frÃ¥ga om marknadsfÃ¥ringens egna resursansprÃ¥k är det möjligt att ange en 'rangordning' mellan olika konkurrensmedeL Däremot är liknande generella omdö- men omöjliga beträffande informationsvärde, externa och indirekta effekter." Men även vardagligt slangpräglat sprÃ¥k utrustas nu fÃ¥r tiden med engelska termer av motsvarande kvalitet i sÃ¥ snabb takt att en traditionellt skolad läsare har svÃ¥rt att följa med. PÃ¥ en dagstidnings frÃ¥gespalt undrade en konfunderad läsare vad det nu inträngande ordet digga betyder och om det bör accepteras. Den högt skolade per· son som redigerar frÃ¥gespalten fÃ¥rklaradt ordets innebörd och hade alls ingen i.- vändning mot dess användande. Ordet at bete tycks vÃ¥ra radiomedarbetare inte kunna fÃ¥ över sina läppar. "jobb" skall det heta. Det lÃ¥ter tydligen trevligare. Och vulgärare. Ett vulgärt slanguttryck av inhemskt slag som ivrigt omhuldas av vÃ¥r radio är "han har fÃ¥tt sparken", dvs "han har avskedats". Det tarvliga uttrycket verkar ännu tarvligare, när det, som ofta sker, formuleras " Direktören har sparkats" . Böjning av pronomen Att vÃ¥ra pronomen mÃ¥ste böjas i olika kasus fick man pÃ¥ min tid lära sig i realskolans första klass. Vi fick pÃ¥ sÃ¥ sätt veta, att de (di) heter dem (dom) i dativ och ackusativ och att denna objektsform skall begagnas, när ifrÃ¥gavarande pronomen fö- regÃ¥s av preposition. Eftersom vi läste tysk grammatik samtidigt med att vi inhämtade den svenskas egenheter blev dessa lätta att fatta. Nu tycks ungdomen varken lära sig nÃ¥gon svensk eller tysk grammatik i skolan och anser sig därför kunna suveränt sätta sig över vad som har gällt som god svenska. De säger i mycket stor utsträckning dom i nominativ till och med när de t ex i Radio/ TV läser upp en text som innehÃ¥ller de: "Dom orter inom vilka mera omfattande planläggning av luftskyddet antages kunna ifrÃ¥gakomma - - -" Dom används nu ideligen i Radio/TV som ersättningsord för den eller den regeringen eller tidningen: "Upsala Nya Tidning dom skriver -- -" Eftersom den reguljära objektformen dem (dom) nu av mÃ¥nga betraktas även som nominativform 279 uppstÃ¥r en viss förvirring, när ifrÃ¥gavarande pronomen förekommer i olika betydelser i en och samma mening. Under SACO-strejken för nÃ¥gra Ã¥r sen karakteriserade en nyhetsuppläsare i radio den nämnda organisationens krav sÃ¥ här: " Dom kräver att dom ska ge dom dom löner som dom hade förut" - dvs innan prisstegringen hade reducerat dem. Ingen modern sprÃ¥klig egenhet är sÃ¥ vulgariserande - för att inte säga barbariserande - som denna. Den pÃ¥minner om de bristfÃ¥lligt utbildade USA-negrernas bruk av them i nominativ liksom om utpräglat svenskt smÃ¥barnssprÃ¥k. Detta innehÃ¥ller ocksÃ¥ den pÃ¥ sitt sätt logiska formen domses. Förvirringen nÃ¥r sin höjdpunkt, när det pronomen som här har behandlats förekommer som objekt eller föregÃ¥nget av preposition och där dom (dem) skulle vara pÃ¥ sin plats. Menjust där mobiliserar vÃ¥ra sprÃ¥kliga nydanare en helt omotiverad kärlek för nominativformen och skriver dc i stället för dom. Vid uppläsning av sÃ¥dan text blir det förstÃ¥s dom. Följande tvÃ¥ exempel har anträffats i en dagstidning som inte alls är känd för att slarva med sprÃ¥ket. Exempel: " Det finns i dag planer pÃ¥ att ta hit fler bÃ¥tflyktingar förutom släktingarna till de som redan är här." "Formerna för fastighetstaxeringen är inte identiska m.ed de man utgick frÃ¥n när arbetet pÃ¥ taxeringen inleddes." Slopande av stavelser Ibland verkar det som om vÃ¥ra unga, otillräckligt utbildade radio- och tidningsmän 280 hade alldeles oerhört brÃ¥ttom. En del radiomän hoppar i sitt sluddriga uttal helt enkelt över en eller annan stavelse i de ord varav deras forelagda text bestÃ¥r. Den sista stavelsen rÃ¥kar i vissa radiotalares mun särskilt ofta ut for detta öde. Nästan alla de nyhetsuppläsare i radio som jag brukar lyssna till säger i dag va i stället for vara. Det lÃ¥ter for mitt öra gräsligt vulgärt - och dialektalt. Infinitivformen va drar gärna med sig supinumformen vatt. "Var har'u vatt i natt?" for att citera en gammal revyvisa. VÃ¥ra tidningsmän enas med radiotalarna om att skriva och säga styre i stället for styrelse - som detta ord av Ã¥lder har uttalats. Ett styre är nÃ¥gonting som finns pÃ¥ cyklar och vissa kälkar - nÃ¥gonting helt annat än en styrelse. Ord som skrivs och uttalas likadant men har helt skilda betydelse brukar kallas homonymer. Tillkomsten av mÃ¥nga nya homonymer i ett sprÃ¥k är ett klart forfallssymtom. Överhoppade ord I detta sammanhang kan det absurda uttrycket "jag skall höra av mig" anforas. Den korrekta formen är som bekant "jag skalllÃ¥ta höra av mig". "]ag skall höra av mig" är en absurd anhopning av icke pÃ¥ nÃ¥got sätt relaterade ord. Ytterligare nÃ¥gra exempel pÃ¥ ordstympning i modern (dÃ¥lig) svenska. "l genomsnitt" är ett gammalt uttryck, troligen inlÃ¥nat frÃ¥n tyskan. Det är for lÃ¥ngslä- pigt for vÃ¥ra ungdomar, som tydligen har brÃ¥ttom. MÃ¥nga av dem säger därfOr i stället "i snitt". - VÃ¥ra politiska beslutsfattare foljer med i galoppen. De talar inte längre om "den proposition som regeringen har lagt fram for riksdagen". Nu för tiden anses regeringen helt enkelt "lägga" sina propositioner i riksdagen. - Är det verkligen sÃ¥ brÃ¥ttom? Stanna upp - starta upp En annan neddragande tendens är sÃ¥ att säga helt motsatt den senast exemplifierade. Den gÃ¥r ut pÃ¥ att fOr sammanhanget helt onödiga smÃ¥ord fogas till verbet, kanske i ett slags fOrstärkande syfte. Riksdagsman sÃ¥ och sÃ¥ "binder" sig inte fÃ¥r en viss stÃ¥ndpunkt: han "binder upp sig" i stället. Andra exempel pÃ¥ denna neddragande tendens som jag har observerat i vÃ¥ra massmedier är "stanna upp", "starta upp med", "stoppa upp". Dylika helt onödiga tillägg kastar grus i det sprÃ¥kliga maskineriet. "Stoppa upp" bör rimligtvis betyda detsamma som "uppstoppa". Ett ord som for tanken till uppstoppade djur. Utländska pluralisformer Det är omöjligt att behandla vÃ¥rt sprÃ¥ks vulgarisering utan att nämna ett ord om det barbariska sätt pÃ¥ vilket vi nu fÃ¥r tiden behandlar utländska pluralisformer. Erik Wellander tar upp det dystra kapitlet tiD grundlig behandling i sin " Riktig svenska", och här skall jag därfor endast fÃ¥lla ett par ord om saken. Former som narkotika och (mass)mcdl är pluralisformer av i det forra fallet at tingen ett latinskt narcolicum eller ett grekiskt narkotikan och i det andra fallet av det latinska medium, medel. Dc grekiska orden pÃ¥ -on fÃ¥r liksom dc latinska pÃ¥ -um ändelsen a i pluralis. Detta borde inte vara sÃ¥ svÃ¥rt att förstÃ¥. Men tyvärr promenerar mÃ¥nga människor omkring med den fclakti~a föreställningen att narkotika är en .ingularform och konstruerar därför den bestämda formen narkotikan. Denna form är nu sÃ¥ vanlig i tidningarna och radion, att den nästan kan räknas för inarbetad. PÃ¥ analogt sätt uppfattas även massmedia som en singularform, med den bestämda formen massmedian. Det latinska ordet medium är ju av gammalt välkänt inom drt sprÃ¥k, och det heter - likaledes av gammalt - medier i pluralis. Det bör alltsÃ¥ heta ma smedier(na), inte massmedia. Att snobba med latinska ändelser som man i alla fall inte kan hantera rätt - narkotikan, massmedian - mÃ¥ste stämplas som sprÃ¥klig barbarisering. SprÃ¥kets förändring Men tjänar det nÃ¥gonting till att kritisera nya uttryck som uppenbart har vunnit popularitet? Förändras inte alla sprÃ¥k oemotstÃ¥ndligt enligt sina egna lagar? Nej - ingalunda. SprÃ¥ken är inga växter. De utvecklas inte organiskt. De är produkter av människor och lever pÃ¥ folkens läppar liksom i deras skrifter. Förskjutningar i ljudsystemet sker vanligen enligt nÃ¥got slags 281 mre lagbundenhet. Men ordskattens omvandling sker i enlighet med mänskliga viljor. Vi har rätt att dra gränser mellan förändringar som stÃ¥r i harmoni med sprÃ¥- kets väsen och sÃ¥dana som verkar vulgariserande. En viktig förändring av svenskt skriftsprÃ¥k av det förra slaget genomfördes smärtfritt för nÃ¥gra decennier sen. Flera skönlitterära författare, sedan tidningarna och därefter förvaltningen beslöt att även i pluralis begagna verbens singularformer - som sedan mÃ¥nga Ã¥rhundraden tillbaka hade brukats pÃ¥ detta sätt i talet; stundom även i skrift. Peder Swart (d 1562) berättar i sin berömda krönika om Gustav Vasa, hurusom denne pÃ¥ riksdagen i VästerÃ¥s 1527 för riksdagsmännen berättade om Kristian Il:s olika illdÃ¥d sÃ¥ livfullt "at them brast thÃ¥rer alf ögonen". Ända sedan 1500-talet har sÃ¥ledes bruket att begagna verbens singularformer även i pluralis existerat. Att en pÃ¥ böjningar rik formlära successivt förenklas är en företeelse som vi känner frÃ¥n mÃ¥nga sprÃ¥k. Det var ett klokt grepp av de högsta beslutsfattarna att omsider ge vika för den. Det är olyckligt, att skriftsprÃ¥kets formlära pÃ¥ viktiga punkter skiljer sig frÃ¥n det vÃ¥rdade talets. Jag drar en skarp gräns mellan den här senast berörda förändringen och de i svenskt tal och svensk skrift djupt ingripande modifieringar som jag här ovan har exemplifierat.