----------------------............... Dagens frågor Civilkurage Under denna rubrik påtalade Anders Björck for 6-7 år sedan den ängslan, som många borgerliga element - både bland de statsanställda och i näringslivet - visade, när det gällde att uttrycka sin politiska uppfattning, ännu mer fö när fråga blev om att kritisera socialdemokratiska projekt och allehanda vänstcrpåfund. Denna räddhåga hos borgerligt folk var, om också i princip klandervärd, dock begriplig under den långa socialdemokratiska regeringstiden. Man var faktiskt for många önskvärda åtgärder, många nödvändiga reformer beroende av olika socialistiska instanser; ibland hängde också, for tjänstcmännens del och särskilt under den sista Palme-tiden, vederbörandes befordran på att han visat sig välsinnad och i varje fall inte avslöjat en klart oppositionell inställnmg. Denna ängsliga forsiktighet må som sagt ha varit forstådig under slutet av den 44-åriga socialistperioden - men det sorgliga är, att motviljan mot offentliga borgerliga ställningstaganden fortsatt även efter 1976. Delvis hänger detta naturligtvis samman med svårigheterna for i synnerhet äldre människor att skaka av sig lång vana vid rådande vänstcrideer, men det beror också på andra omständigheter, bl a en viss obenägenhet att offra tid på medborgerliga insatser - som kan distrahera från det egna jobbet eller den egna firman - vidare på den vänsterdominans, som under efterkrigstiden kommit till stånd både inom en del arbetsområden, ej minst kommunal tjänst, samt i många sorters massmedia. Vad skall man nu göra åt det här? Det väsentliga är naturligtvis att formå dc borgerligt sinnade att inse, att det är en medborgarplikt inte bara att rösta vart tredje år utan också att dessemellan vid behm· hävda sina borgerliga meningar. Det kan ske ej blott vid kaffebordet och under kollegprat i arbetspauser utan även offentligt - i diskussioner inom fåretagsdemokratins ram, vid opinionsmöten och i tidningsinsändare samt, ej minst, genom ett aktivt medlemskap i sitt parti. För en del äldre är det kanske svårt att vänja sig vid dessa aktiviteter, men dc yngre bör rimligen kunna tillägna sig en sådan livsstil. Här inger inte minst den goda rekryteringen till moderatforcningarna på studentplanet fOrhoppningar: har man vant sig att vid sin skola eller vid sitt universitet visa klar fårg, (och moderaterna är i allmänhet de största bland studcntforcningarna!), bör det inte vara svårt att fortsätta och göra detsamma också efter övergången till arbetslivet. Mer vanskligt är det att häva vänsterdominansen inom massmedia. Dc som söker sig till journalisthögskolorna eller överhuvud väljer massmedia som sitt arbetsområde tycks i stor utsträckning vara utpräglat vänstcrfolk. Procenten rena kommunister vid en deljournalistiska utbildningsanstalter är forskräckande hög, ,·änstcrinslaget på flera - formellt sett - borgerliga tidningar är som bekant icke ringa. Här får man hoppas, att även borgerliga ungdomar och andra intellektuella skall dras till de - ofta både intressanta och välbetalda - arbetsplatser som det är fråga om. Det är hög tid för alla sorters inflytelscrika borgerliga att söka motarbeta vänstertrycket från massmedia, det vänstertryck, som trots Afghanistan och trots Polen yttrar sig i en ogenerad antiamerikansk nyhetsförmedling t ex om president Reagan och i kommentarerna till dennes politik. Föräldrautbildning Barnomsorgsgruppens slutbetänkande om fåräldrautbildning under barnens förskoloch skolålder "Barn och vuxna" är nu ute på remiss. Kommitten som tillsattes 1973 av dåvarande socialministern har tidigare avlämnat två betänkanden bl a om den övergripande målsättningen för en allmän fåräldrautbildning. Målet för föräldrautbildningen skall enligt utredningen vara att alla vuxna tar ansvar för att ge alla barn en god uppväxtmiljö, att alla får stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin och barnens situation samt att alla barn och ungdomar förbereds för vuxenroll och föräldraskap. Allt tal om ökat ansvar för den enskilde har på intet sätt påverkat utredarna. Dc traskar vidare i gamla socialdemokratiska fotspår mot en samhällsstyrd attitydpåverkan. Föräldrarnas ansvar för fostran och normbildning försvagas till förmån för fackliga och politiska organisationer, studieförbund och professionella barnavårdare. 241 Utredningen kräver rätt till betald ledighet fyra dagar per år och barn upp till 16 års ålder. Ersättning skall utgå från föräldraförsäkringen för att delta i arbetet i den kommunala barnomsorgen eller i skolan. studieförbunden skall få kampanjoch stimulansbidrag. För att få en ökad debatt kring familjens förhållanden skall de få 10 miljoner kronor i bidrag. Kommunerna skall få ett statsbidrag på 25 kronor per barn upp till 16 år att fördelas till föreningslivet för verksamhet i vilken barn och föräldrar deltar. Härtill kommer alla kostnader för vidareutbildning av personal i skolor och inom barnomsorgen för att den skalllära sig föräldrasamvcrkan. I betänkandet står det till och med att det är angeläget att man finner former för ersättning till föräldrar för barnvaktsutgifter i samband med föräldraträfTar i förskolan på kvällstid en gång per månad. Utredningens förslag andas glad visshet om att allt blir bättre bara man får större anslag. De olika alternativ som utredningen föreslår avslutas visserligen med att regeringen givit alla utredningar tilläggsdirektiv i mars 1980 att inga kostnadskrä- vande reformförslag får framläggas. Barnomsorgsgruppen förordar därför ett alternativ som ryms inom nuvarande bestämmelser om den särskilda föräldrapenningen och som innebär att 60 dagars ledighet med full ersättning destineras till deltagande i barnomsorg och skola. Man understryker dock att att det är nödvändigt att föräldraförsäkringen utvidgas så snart de ekonomiska förutsättningarna gör det möjligt. 242 Tanken att föräldrar skall gå m i vardagsarbetet i fårskolan och skolan är god. Frågan är emellertid om det inte är hög tid att kräva något av föräldrarna i stället fcir att alltid ställa krav på ökade bidrag och ersättningar. Tjällossning En dag i maj kom våren. Björkarna hade väntat sedan i april på att få spricka ut: nu blev de ljust gröna med en gång. Viporna hade kommit och hur de överlevde snön den l maj får Naturväktarna förklara. Dessa konstaterade att göken var sen. Naturligt, förefaller det, eftersom ännu inga bon fanns fardiga att lägga ägg i. Den kom alltså med majdagen och våren. Minsta kräk i kärr och syra, fcir att citera Bellman, livades till ny yra. Naturens värma väckte och livade också våra vägar. 16 000 km väg bröt ut i tjälskador. Härom är intet annat att säga än att vi bör vara tacksamma fcir varje vårtecken. Är det fcir övrigt någon som tror att vi fått betala mindre i skatt om vårkänslorna i vägarna uteblivit? Skattctryckct är konstant och låter sig inte ens påverkas ay politiska löften i vårens tid, livligt fårklaradc och lika livligt bortförklarade. Ty även politiker yrade. Kjell-Olof Feldt skrattade högt efter den underbara natten med Rolf Wirtcn. Ola Ullsten, mer behärskad, meddelade att han väl gladdes åt nattens fröjder men att detta inte anatomiskt märktes på honom. Härmed ville han ha sagt att inte ens ett småleende fick röja hans tillfredsställelse, då han på nytt skulle odla sitt kompanjonskap med den från sin glada resa till Kina återbördade statsministern. Ola Ullsten borde studera FalstafT Fakir och Mönsterfarmaren. Denne brukade i maj - eller var det kanske forst i juni? - då rågen blommade skära och binda buketter att sälja på torget, medan halmen lämnades till Adrians moder, som därav band de nättaste halmhattar. Enda resultatet av odlarens mödor! Men sådana politiska vårtecken återkommer fårhoppningsvis inte varje år. Det gör däremot ett annat, som är oföränderligt, nämligen Svenska Turistfåreningens årsskrift. Utan att ens öppna denna bok vet läsaren, att inom pärmarna finns ett helt landskap: geologi från urtiden, geografi, historia, kulturhistoria, industri. hantverk, besöksvärda platser, turistik, allt fårhöjt av sällsynt vackra bilder. I år gäller det Dalsland. Håverud, det mesta som de flesta vet om Dalsland, återfinns alltså i flera varianter. Årets praktbild kan beundras på sid 178. En del bilder saknar underskrifter och andra underskrifter får den vetgirige gissa sig till var de hör hemma, vilket är originellt men kanske avsett att motverka det lätt stereotypa, som kan vidlåda en landskapsserie. Utomordentlig lokalkännedom och kunskap utvecklas i en bok som denna. Ett önskemål ger sig självt: utöver författarnas namn en kortfattad presentation av dem. Ett annat, också riktat till redaktören: skulle inte fårfattamas lärdomsiver ibland kunna dämpas något? Av dem har en benägenhet att med namnet Brättne vilja beteckna den ort, som numera heter Vänersborg. En gång Brättne hade kanske varit nog. Hannibalsfejden 1665 har inte en promille av bokens läsare hört talas om förr och inte om Krabbefejden heller. Några närmare bestämningar borde göras. Detta gäller också orter. Var finns Byälven? Den svårlästa karta, som förekommer i boken i två versioner, tycks vara obekant med namnet (KAK:s stora atlas saknar 243 det också i registret), men Byälven har tydligen spelat en roll för Åmål, vars namn - det betyder Ödeskog eller något sådant - ger osökt anledning att föreslå en artikel om nästa landskaps ortnamn. Årsskriften är bra och, som antytts, ett av de stabila och pålitliga vårtecknen i denna egendomligt ostabila maj månad 1981.