l l l l l CHRISTIAN BRAW: Aktiv folkkyrka Med utgångspunkt från Thomas Söderbergs bok aktivfolkkyrka frågar komminister Christian Braw vad Kyrkan är. Braw är även känd under .fo1jattarnamnet FJ Nordstedt. Han redogörfor Söderbergs uppfattning av Kyrkan som en samhällsinstitution. Själv menar han att den är någonting annat, något som inte går att organisera bara genom parlamentariska majoritetsbeslut. I valtider önskar få politiska partier framstå som kyrkofientliga. Men de hör till ovanlighr· terna att man eljest sysselsätter sig med k~rk· liga frågor. l svnnerhet gäller det de princi· piella frågorna. Ett undantag utgör Centerpar· tiet, som genom en ny debattskrift markerat sm vilja till aktiv statlig kyrkopolitik. Det är Thomas Söderbergs Aktiv folkkyrka (LTs f<irlal{ Thomas Söderberg utgår från en positi\· in· ställning till kristendomen. Han utgår ocksa från att majoriteten av vårt folk delar denna hans inställning: "Det finns ändå en for de allra nesta gemensam grund. Det krävs en sadan grund fOr att samhället skall kunna fun,gt:ra. l vårt land är denna grund, trots alla angrepp. kristendomen." Författaren har i si tt forord angett att han inte har vetenskapliga anspråk. Men han \iU ändå inte vara ovetenskaplig, säger han. utan han vill bygga på fakta. Hans framställning skulle givetvis vunnit i trovärdighet, om han redovisat de fakta han bygger på, t ex for ett yttrande som detta, att kristendomen är den gemensamma grunden ror de nesta i vårt land. Ännu mer skulle hans framställning vunnit på om han talat om vad han i detta fall avser med kristendom. Som det nu är, kan den kritiske läsaren få det intrycket, att fOrfattaren inte kan belägga vad han påstår och inte kan tala om vad han menar, om man ville pressa honom. Genom dessa brister i framställningen blir själva grunden fOr vad han vill ha sagt tvivelak· tig. Anser man sig bygga på fakta är det alltid bra att tala om vilka fakta man bygger på. Annars kan man ge intryck av att bara gissa eller tycka. Söderberg har, som nämnts en positi\ in· ställning till Kyrkan och dess uppgift i samhällrt. ~len vad är då Kyrkan? Här tar Söderberg avstånd från vad han kallar "teologernas kyrka'', d vs alla uttryck for Kyrkans självmedvetande, som finn i psalmbok, katekes, trosbeännelse.Ja, han tar till och med avstånd från lituttryck får Kyrkans av Gud givna syn på sig sjil1 som finns uttryckt i Bibeln, iJesu ord om kYrkotukt och i Apostlagärningarnas beskrivam~ av Urkyrkan. I stället är Kyrkan får hoaom ''den konkreta kyrkan" , d v s den folkkyrkliga organisation vi nu har i Sverige. Han komIller slutligen fram till den uppfattningr-n, att "hrla jordens folk är Guds Israel''. Uppgiften mden kyrkliga organisationen blir då mdast III ~öra människor medvetna om detta faktum. När han skall be kriva den kyrkliga uppgiften nånnare framstår den närmast som en slags krapeutisk verksamhet: att människor skall få iid. Han kan också säga, att människor skall komma närmare Gud. Men det stora, andlöst spännande perspektivet skymtar aldrig: den l'l·i~a saligheten. För att den kyrkliga verksamheten skall få lae;kraft är det, säger forfattaren, nödvändigt att den kyrkliga organisationen liknar andra ore;anisationsformer i samhället. \'arfår det skulle 1·ara så undviker han att belägga. Om det 1 ore så som han säger, är det j u totalt obfe;ripligt hur Frälsningsarmen kommit att omfattas m"d så mycken folklig sympati. Den vanligaste organisationsformen i samhället, foreningen , är också av något inte redolisat skäl utesluten från att göra den kyrliga l"erksamheten trovärdig. I stället är det tydlit(tn så, att det är de kommunala organisationsformerna, som fårfattaren tänker sig vara fortroendeingivande. Om Kyrkan har en sådan ore;anisation kommer det kristna budskapet att 55 få mycket större gensvar i folkdjupen. Avsikten är alltså. att folksuveräniteten skall genomforas på alla plan i Kyrkan. Folksuveränitetens forsta sats är som bekant, att all makt utgår från folket, d v s allt kan avgöras genom majoritetsbeslut och majoriteten har alltid rätt. l Svenska Kyrkan har man sedan gammalt haft en ansvarsfårdelning med ett stort folkligt ansvar i forvaltningen och ett särskilt prästerligt ansvar i själavården, d v s de frågor som rör Kyrkans lära och sakramentsforvaltning Författarens avsikt är att denna mycket gamla ans1·arsfårdelning skall upphävas. Folksuveräniteten skall slå igenom på alla plan. Också frågor om den kristna trons sanning, d v s frågor om hur en människa blir evigt salig, skall avgöras genom majoritetsbeslut i en parlamentarisk forsamling. Det är så folkkyrkan skall aktiveras och framstå som trovärdig, det är så hon skall vinna människors hjärtan. Det är så vårt lands framtid som ett kristet folk skall räddas. Däremot framkommer det aldrig i skriften något önskemål om att Kyrkans inflytande i samhället skall ökas genom utökad kristendomsundervisning, skolandakter, kyrkligt inflytande över lagstiftningen, ökad tillgång till sändningsticler i radio och television , ökade anslag till central kyrklig verksamhet. Det är naturligt att sådana forslag inte framfors, eftersom de inte är politiskt möjliga, även om de av många skulle anses önskvärda. Författaren kan säkerligen bedöma det politiska livets lagar. Men man ställer sig frågan. om han har samma säkerhet i att bedöma det andliga livets lagar. Ar det verkligen så, att det blir lättare for en människa att lämna sig i 56 Guds händer, om dt>n själavård som hon miitt>r är bestämd av majoritetsbeslut i en parlamentarisk fcirsamling? Detta är nämlip;en konsekvensen av forfattarens synpunkter. Det är ingen tvekan om att författaren till Akttv folkkyrka har goda avsikter, liksom man säkerligen kan vara övertygad om att han orh hans meningsfränder organist>rar en ur många synpunkter värdefull och sund folklig opinion. l\1en till sist måste man ändå fråga sig, vilken Gud och vilken religion det ytterst handlar om Är det Allfaderstron och den gamla germanska stammens kultgemenskap det rör sig om - om en gång i Tredje Riket? Den fine tyske publin · ten Theodor Haecker skrev just under Trrdtr Riket, att gränsen mellan kristendomen <xh denna andra religion, Herrgottreligion. som han kallade den, den gränsen går ,·id läran om Gud som den Heliga Treenigheten.