PER UNCKEL: Superi mot välfårdssamhället Btror alkoholmissbruket på att det är for lätt att {a tag på sprit? Frågan ställs av riksdagsman Ptr Unckel. Han hävdar att det inte kJälper med atr /Orbud. Vi må~te i ställetfinna orsakerna till dtntmolionella hjälplöshet som alltflera drabbas arorh som är roten till många svårigheter. Den offmtliga maktens vilt omfattande ambitioner har deformerat normala mänskliga reaktioner och forutsättningarfor personligt ansvarstagande. Dtlleder till slut till ovilja och oformåga att 1jäh bjuda till. A!lafel och brister löses inte bäst az· dm ojjentliga makten. Återge enskilda ftånniskor den värdighet som ingen med vett och Ullja berövat dem, men som ändåförtvinat i den 'lllnlliga offentliga maktens stora famn, skriver Mjattaren. Ett samhälle som bygger på 1)4/mnsvar är mer krävande än dagens, men har orksåforut~ättningar att fostra den unga gtntmtionrn så att livetfår någon mening. Välf<irdssamhället Sveri~e knakar i fogarna. Ekonomiska bekymmer tränger sig på. Vi tvingas byta kurs Rir att återerövra grunden får den materiella tryggheten och framåtskridandet. Men välfardssamhället knakar i fogarna också i andra hänseenden. Många människor trivs inte. Särskilt gäller detta ungdomar. Sverige är uppenbarligen intt> bra får alla. Kanske är det inte ens bra får flertalet. Ort materiellt goda verkar inte räcka får att främja harmoniska människor. Alkoholproblemen är ett av många tecken på ett samhälle i olag. De sätt vi hittills valt får att bekämpa missbruket är samtidigt symtomatiska får fårhållandet mellan den offentliga makten och de medborgare på vars uppdrag denna makt verkar. Alkoholmissbruket Alkoholforbrukningen vårt land framgår a,· fåljande diagram. Bakom statistiken döljer sig ofta djupa tragedier. Och utanfår kurvorna finns alla de som inte statistikerna hittat eller som inte hunnit tillräckligt långt utfor det sluttande planet. Riksdagen brukar ägna alkoholpolitiken några timmars uppmärksamhet varje år. Då krävs det att "samhället'" skall ta sitt ansvar får de utslagna. Regt>ringen brukar få i uppdrag att lägga fram ett åtgärdsprogram. En ny utredning tillsätts for att hitta på mera sofistikerade sätt att göra spriten mera svårtillgänglig. Kanske fårbjuder man snabbvin. Under debattens gång dukar ytterligare nå- gon - fcirmodligen ung - missbrukare under ute på Sergels torg. Debatten inne i riksdagshu- 50 Konsumtion av spritdrycker, vin och starköl Uter per inv. 15 Ar och dirOver 14 .. '12 l '.k'l 10 .•r... l \ l '~ ~ ~ ~--"""r-....-+--l L l\. Sprit -.L' l-- ',..... ~ -- ' / "; .. : ... .. -· ..... ··...'~in .- - ... .... -... ..... .... .... -, .... ...... . --, ...StarkOI : .... .............. ..... 954 55 56 57 56 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 11 • .ur Rapport 80. Alkohol och narkotika -fakta och debatt (CAN) set hade nog inte varit så lätt att fårstå även om hon eller han fått en chans att höra den. Också nykterhetsrörelsen kräver krafttag av "samhället". Ett samlat politiskt program får att stävja superiet måste till. Lördagsstängt på systemet och registrering av alla systembolagets kunder är viktiga inslag i ett sådant program. strömmen beskylls får att vilja göra svensb folket till fyllbultar. Det är något fel på ett samhälle som så til den grad missfårstår vad det är som håller pi att hända - som tror att det sups och bråka därfår att det är får lätt att få tag på sprit. Lösningarna är lika enkla som geniala. Ändå Krisen gäller mer än ekonomin fungerar de inte, vilket dagens bekymmer bär Den kris som idag sysselsätter svensk samhä alltfår tydliga vittnesbörd om. Vi lyckas inte få debatt handlar nästan bara om ekonomin. M bukt med missbruket, oavsett vilka åtgärder rätta hävdar de borgerliga partierna i allm" den offentliga makten sätter in. Om denna bist- het och moderata samlingspartiet i synner ra erfarenhet säger emellertid alkoholdebatten att Sverige lever över sina tillgångar. I särs nästan ingenting. De få som vågar gå mot hög grad gäller detta om den offentliga sekto som drar värdefulla resurser från de enskilda verksamheter utan vilka ett fritt och framåtsträvande samhälle inte är möjligt. Socialdemokraterna accepterar inte tesen att ckn offentliga sektorn blivit fOr stor. Åtminstone gör man det inte officiellt när det finns så många pipor att skära i vassen genom att söka !t regeringen skulden for de ekonomiska på- frestningar människor idag utsätts for. l realittten vet naturligtvis också socialdemokraterna att vi inte kan fortsätta som hittills. Ändå är inte den ekonomiska krisen vårt lands värsta huvudvärk. Sveriges svårigheter ligger djupare än så, och på ett plan där socialckmakrater inte ens när de anstränger sig vill eller kan fOrstå att det är något grundläggande piet med hela välfårdsbygget. Inte minst den unga generation, som saknar andra erfarenheter och referensramar än vad dagens samhälle erbjuder håller på att fOrsättas ien modlöshet och tristess som utgör grogrund för fundamentala störningar med räckvidd livet ut. Den socialistiska analysen av dagens Sverige innehåller ingenting av ånger eller omprövning. Ångrar man något så inskränker det sig till att man inte byggt ut den offentliga makten fort nog. Felet är att de s k "kommersiella krafterna" all~ämt kan göra sig gällande. Det är profitörerna som är problemet, hävdar socialdemokrater, kommunister och allsköns kulturtyckare med en mun. Skallet på de "kommersiella krafterna" är så banalt att t o m de som flitigast hänger sig åt det for att fOrklara all världens ondska måste höra hur ihåligt det låter. Men som en ursäkt för ytterligare ingripanden från den offentliga maktens sida har det dessvärre varit tillräckligt 51 också fOr att övertyga roreträdare fOr helt andra värderingar än dem som kampen mot "kommersialismen" velat främja. Av dem som inte tror på ett samhälle där den enskilde i alla avseenden behöver överhetens vägledning borde man ha rätt att kräva att intresset flyttades från forbud mot snabbviner till ett fOrsök att finna orsaken till den emotionella hjälplöshet som allt flera i vårt samhälle kommit att drabbas av. För det är den hjälplösheten som är roten till de svårigheter som är på väg att bli oss övermäktiga. Dövande offentlig makt Problemet idag är inte att spelrummet fOr annat än det som den offentliga makten står for är for stort. Problemet är istället att den offentliga maktens vitt omfattande ambitioner har deformerat normala mänskliga reaktioner, skyddsmekanismer och forutsättningar for personligt ansvarstagande och engagemang. Den offentliga maktens välvilliga hand dö- var. Varfor anstränga sig när någon annan ändå tar ansvaret? Varfor över huvudtaget överväga att göra en extra insats om det ändå inte spelar någon roll, om det inte finns några relationer mellan vad man gör och åtgärdernas resultat? Who cares? Det är ansvarslösheten som skapar den emotionella torftigheten i dagens svenska samhälle, hjälplösheten och meningslösheten, till slut också oviljan och oformågan att själv bjuda till. Är det under sådana omständigheter så konstigt att många väljer att fly, till spriten eller till den lättkonsumerade forströelse som de "kommersiella krafterna" erbjuder? Dagens ungdomar är ett lättfångat byte. 52 Men det är att vägra se sanningen och orsakerna att ropa på samhällets ansvar. Hjälplösheten kommer att finna nya uttryck. Vi fårlorar alla någonting i en samhällsutveckling som degraderar den enskildes personliga ansvar. Men mest av alla fårlorar naturligtvis de som bäst behöver andras stöd. Hur är egentligen - får att ta ett exempel från det sociala området - det samhälle funtat som fostrar sin medborgare så att många av oss tar långa omvägar runt medmänniskor som har det svårt, bedövade av tron eller vetskapen om att det nog finns någon samhällets bårbärare bakom knuten fårdig att ombesörja den omvårdnad som - som det så vackert brukar heta - är "en demokratisk rättighet"? Föreningslivet Det finns somliga som menar att lösningen på dagens mänskliga kris - om det nu över huvudtaget finns anledning att erkänna att en sådan finns - ligger i att med de s k folkrörelsernas hjälp t>rhjuda en ny och utvecklande gemenskap. Det är i och får sig ingen dålig tanke, även om den har drag av att nalkas bekymren bakvägen. Men också tör att fårverkliga folkrörelsegemenskapen skall den offentliga makten engageras. Staten och kommunerna står beredvilligt till fårfogande med allt från ledarhjälp till bidrag får preventivmedelsupplysning. Och formell effekt ger stödet naturligtvis. Medlemskartoteken fylls. Aktiviteternas antal ökar. Men engagemanget? Och frimodigheten? Och den äkta gemenskapskänslan? Den offentliga makten håller på att ta kål också på den naturliga och spontana form får mänsklig samverkan som ideella organisationer borde utgöra. Gemenskap runt en bidragsansö- kan är inte någon riktig gemenskap. Ungdomarna super på foreningslokalerna istället. Who cares? Välvilja Att vi tillåtit den offentliga makten att tillväxa som den gjort har naturligtvis många orsaker, av vilka flera är självklara och välmotiveradr. Utan en stark samhällsmakt går det inte heller att utnyttja den mångfald och dynamik som den enskilda sektorn rymmer. H otet mot den enskildes integritet och självkänsla ligger inte i dessa välmotiverade krav på offentlig verksamhet utan snarare i den i och får sig naturliga men ändå alltfor aningslösa tron att alla fel och brister överallt i samhälld bäst löses av den offentliga makten. Vi måste våga lita på våra medmänniskor Hur skall vi av människorna kunna begära det ansvarskännande, den hänsyn och den solidaritet som varje samhälle behöver får att kunna fungera, om vi samtidigt fårnedrar dem genom att inte tilltro dem fårmågan att fårstå sitt egrt bästa. Alkoholproblemen kan inte lösas om vi tror att det är fårnuftigt att klä av den enskildr ännu mer av den värdighet som var och en id~ redan har får lite av. Hårt uttryckt kanske det t o m är så att vi kastar människor åt alkoholen - eller i värsta fall åt narkotikan - genom att fårvägra dem den självkänsla som behövs fOr att upprätthålla en egen identitet. Så blir alkoholpolitiken och åtskilligt anna av det som den offentliga makten i sin upphöjda vishet fåretar sig i verkligheten direkt kontraproduktivt. Positivt sparande Det finns mot den här bakgrunden knappast anledning att bara beklaga de offentliga besparingar som nu nödvändiggörs av ekonomiska skäl. Kanske kan dessa besparingar också bli upptakten till en annan syn på den offentliga maktens uppgift och omfattning. En besparinl\sdebatt som än så länge fOrts i undan- 11\cnde och närmast ursäktande termer skulle därmed kunna få en inriktning som konstruktivt kan bidra till att återge enskilda människor dtn värdighet som ingen med vett och vilja herövat dem, men som ändå fortvinat i den vålvilliga offentliga maktens stora famn. Det samhälle som bygger på självansvar är Pärmarfår årgång 1980 53 kanske ett mera krävande samhälle än dagens. Det begär av familjerna att dessa skall kunna erbjuda den uppväxande generationen trygghet och harmoni. Det begär av foråldrarna att dessa skall kunna vara barnen till vägledning. Och det begär av medmänniskorna att man skall känna solidaritet med varandra - inte därfor att någon samhällsmakt i lag stadgat att det skall vara så, utan därfor att den spontana och naturliga relationen människor emellan sä- ger oss att det är rätt och tvingande att hjälpa varandra. Ett sådant sämhälle har forutsättningar att fostra den unga generationen så att livet får någon mening. kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, te! 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 30:- på postgiro 727 44-6.