GUNNAR DAHMEN: Våra nya biblar Det finns nu flera nya översättningar av bibeln - eller delar av den. Den översättning av Nya Testamentet som bibelkommissionen lagt fram skiljer sigfrån de andra genom att den är resultatet av ett lagarbete. Vägledande har varit att bibelns religiösa ärende skall bli klart, skriver teollic Gunnar Dahmen. Översättarna har ställts infår stora svårigheter då de grekiska orden ofta har många betydelsevarianter. Men var det då nödvändigt att ändra Fader Vår? Riksskatteverket forklarade härforleden att man tvingas sila mygg och svälja elefanter. Den bibliska bildens innebörd kvarstår men eljest var det ju kameler det gällde. Klen bibelkunskap kommer säkert att jämna vägen for bibelkommissionens "Nya testamentet". Allt fårre lägger märke till forändringar. Värre var det när vi 1917 fick vår nuvarande kyrkobibel. Ändå lär nog namnändringar som Olivberge~ Kafernaum, Golgata och Lasaros irritera de flesta. Den barmhärtige samariten har blivit samarier och publikanen tullindrivare. Där finns åtskilligt annat att sätta frågetecken for, men det vore orättvist att låta en rad exempel på tvivelaktiga förändringar bli till en dom över verket. Den nya översättningen är en god nyhet, ett evangelium. En som har särskild anledning att vara glad är aposteln Paulus. Vad som i hans brev hittills varit omständigt, tillkrångla~ invävt med paranteser och bestrött med småord framträder här med en klarhet som gör honom rättvisa. Att han det oak· tat inte alltid är lätt att forstå säger redan Petrus, när han skriver att " där finns somligt som är svårt att fors tå". Synd bara au den så kallade Kärlekens lovsång i Korintierbrevet i den nya översättningen bliVIt så torr och utan klang och rytm. Det gäller hela den nya översättningen att den kan verka vardaglig men översättarna fårklarar att grundtexten är vardaglig. Detta på- stående ska man inte utan vidare ta för gott. Teorier av det slaget kommer och går. Den nya översättningen är lätt att läsa. Texten löper utan att vara sönderhackad i verser och en fortlöpande kommenta-r nedanför texten på varje sida ger korta förklaringar och i vissa fall andra översättningsvarianter. Den stridbare domprosten G A Danell menar att kommentarerna i vissa fall innehåller tolkningar som är vilseledande. Man får hoppas hans farhågor är överdrivna. Däremot kan man invända att kommentarerna ofta är skäligen överflödiga och triviala. Att "han brast i gråt" också kan översättas med "han grät häftigt" är väl knappast värt att tala om? Nyöversättning? Om den nya bibeln kommer att bli "av Konungen gillad och stadfåst" återstår att se. I vilket fall som helst är svenska bibelläsare fårsatt i en helt ny situation. Om man i bokhandeln hitintills haft att välja sin bibel enbart med tanke på utgåvans utseende och pris måste man nu välja mellan olika biblar. För bibelstudiet är det en tillgång att ha olika varianter. Översättarna i bibelkommissionen är angelägna framhålla att det är fråga om en verklig nyöversättning och inte bara en reviderad text. Men det är en illusion att tala om en nyöversättning. Så skulle det vara om ledamöterna inte haft någon som helst kunskap om bibeln utan blivit förelagda den grekiska texten som innehållande något man aldrig tidigare känt till. En sådan situation är otänkbar och ingen översättare kan frigöra sig från en text som hela tiden ringer i örat. Men om det hade varit möjligt skulle det varit intressant att se vad resultat det blivit. 507 Anpassa innehållet till modernt språk Att utgå från principen att anpassa innehållet till vår tids språk är inte alldeles invändningsfritt. Martin Luther lyckades med konststycket att dels fånga upp det levande språk som talades och dels av detta göra ett språk som kunde bli normerande. Vår fårsta svenska översättning bär starka intryck av tyska språket men den var dock "Then Helgha ScrifTt på Swensko". Den både talade folkets språk och gav dem ett språk. Vilhelm Moberg har sagt att han läste Karl XII:s bibel får att i sitt fårfattarskap kunna fånga de rätta nyanserna. Ord och vändningar från vår gamla bibel lever fortfarande kvar fastän de fårsvann redan i 1917 års översättning. De finns inte bara i vårt språk utan också i kyrkans gudstjänst, böner och psalmer. I vår svenska högmässa hör vi allt fortfarande "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden till människorna ett gott behag" trots att dessa ord inte finns i bibeln. Där står "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor, till vilka han har behag"! Det är inte bara en annan lydelse utan kan också ge en annan mening. Den nya bibeln har "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt". Att utropstecknet har fårsvunnit är ganska naturligt eftersom det inte längre är en jublande lovsång utan en skolmästerlig beskrivning. Att frid har blivit fred är också en nyhet. Saken är den att det hebreiska ordet "Shalom" - Frid! - på svenska kan återges med orden fred och frid. Andra språk har 508 inte denna möjlighet. Det är sant att vårt ord "frid" inte utan vidare täcker vad som ligger i "fred" och det är väl denna brist man velat undanröja genom att bruka ordet fred. Men frid kan täcka såväl den frid som kan finnas även i ofreden likaväl som den fred som är vapenvila. Fred kan emellertid betyda bara en sak - att det icke är krig. Problematiken kring en översättningsfråga som denna är ett exempel bland många på att man kan inte alltid täcka den ursprungliga betydelsen med en översättning - man måste överlåta något till den som utlägger texten, förkunnaren. Huvudsaken är att bibelns religiösa ärende blir klart. Det har varit vägledande för översättarna. Förståelsen ska inte försvåras av ålderdomliga ord och uttryck. Farväl alltså till ord som: begabba, bespotta, evärdelig, förlossning, illfundig, kalk, klentrogen, outsäglig m fl. Ibland kan man fråga sig om man inte är alltför hjälpsam. Livklädnanden har blivit skjorta och sitt ljus ska man i fortsättningen inte sätta under skäppan men väl under sädesmåttet. Det är sådana och andra förändringar i vårt eget språk som motiverat nyöversättningar. Förhållandet är detsamma i andra länder. Nya textfynd har inte spelat någon roll. Visserligen kan man då och då få läsa om nya textfynd som "skakat" kyrkan men när den första uppståndelsen lagt sig, har det visat sig att texterna i hög grad ansluter sig till dem som man hållit sig till. De som en gång valde bland traditioner och skrifter visste tydligen vad de gjorde. Flera översättningar Vad som gav kraftig stöt framåt i översättningsfrågan var den s k raggarbibeln, en översättning av Markusevangeliet av Eric Grönlund, en präst i Stockholm som hade mycket med ungdomar att göra. Scdan dess har flera översättningar följt. Mest använd är " ya testamentet på vår tids språk" av David Hedegård. Han hade anseende som en bibeltrogen forskare och när han kunde tillåta nya ord verkade det lugnande. Hans översättning har hittills gått ut i en och en kvarts million exemplar och användes flitigt även i kyrkor. Samtidigt med bibelkommissionens verk kommer nu också en översättning av Bo Giertz. Till skillnad från Hedegårds och Giertz's är bibelkommissionens Nya testamentet ett lagarbete. De har varit litteraturhistorikern Staffan Björck, teol lic Per Block, författaren och översättaren Olov Jonasson, grekprofessorn Jonas Palm, exegetikprofessorn Harald Riesenfeld och för. fattaren Karl Vennberg. I fråga om översättningar bör kanske också nämnas ''Levande testamentet" som är en mycket Iii översättning från ett engelskt original Tanken att man måste anpassa sig efter dagens språk betyder emellertid att ca översättning blir fort föråldrad. Frågan ir om man inte måste överlåta åt fOrkUJo naren att göra de anpassningar som hall speciella åhörare kräver. Alla kan inte tiDfredsställas med en och samma översäuning. Den utredning som föregick bibelkommissionens uppdrag hade tänkt sigatt man skulle ha en mera traditionsbundca kyrkobibel men vid sidan därav också en mera tidsanpassad folkbibel. Tanken avvisades och i stället har vi nu fått bibelkommissionens Nya testamentet. Arbetet med Gamla testamentet pågår. Ingen översättning kommer att ha så- dana förutsättningar att nå ut som den utgåva vi nu fått. Man kan för sakens skull mdast glädjas åt det sätt varpå staten låtit kyrkor och trossamfund svara för dess spridning. Naturligtvis kommer den att accepteras även om man genom ett nytt Fader vår gjort sitt bästa att helt i onödan väcka nog så motiverad förargelse. "Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kom- 509 mer" lyder den bönen. När man nu vet att det grekiska ord, som ligger bakom "daglig" kan äga jag tror det är inte mindre än nio betydelsevarianter måste man fråga sig varför man inte stannat vid det vedertagna och därmed inte avlägsnat sig från vad man har gemensamt med bönen på alla andra språk. Vad beträffar det vardagsnära språket så kan det i dag tyckas väl torftigt i jämförelse med vad vi varit vana vid. Men om vårt språk fortsätter att utslätas, angliceras eller byråkratiseras så kanske även den översättning vi fått i dag snart nog kommer att låta som inskrifter på mossiga gravstenar.