Dagens frågor skattekompromissen Landets statsminister har trätt fram ur skattekompromissandets rökiga lokaler och förklarat att han uppnått "peace in our time". Enligt bulletinerna från budgetdepartementet skall 90% av löntagarna 0äna på skattekompromissen som innebär en skattehöjning på närmare 10 miljarder kronor för den kommande treårs-periodcn! Kan man förmoda att det är fråga om en s k fålldinare av samma typ som kärnkraftsavvecklingen. Kärnkraftsavveckling innebär att man bygger nya kärnkraftsreaktorer. Bevarad avdragsrätt innebär att avdragseffekten upp till halveras. Och skattesänkningen innebär att skatterna höjs med närmare 10 miljarder kronor. De enda som tror på regeringens glädjekalkyler är förmodligen regeringsledamö- terna själva. Det skall bli spännande att se presentationen av regeringens reviderade finansplan till våren. I denna skall nämligen anges förväntad inflation för det första av kompromissåren. Det vill nog till för att få ekonomidepartementets ekonomer att spå en inflation på 5,5%. Men det blir de så illa tvungna att göra. För blir inflationen högre än så, faller skattekompromissen ihop som det korthus den är. Psalmkommitten Sedan 1969 har en kommitte arbetat med att revidera den svenska psalmboken. Nyligen har den redovisat sina hittills nådda resultat i ett utförligt betänkande. Kommitten menar, att ett antal av psalmerna i 1937 års psalmbok bör utgå. I de flesta fall har den väl rätt. Andra fall är kontrover· siella, eftersom vissa psalmer kanske är mer lästa än kommitten tror. Att psalmboken också är en andaktsbok har den tyvärr inte fåst stor vikt vid. Kommitten lägger fram förslag till nya psalmer. Om dessa blir det säkert diskussion. En sådan bör även omfatta kommit· tens bearbetningar av äldre psalmer - den meddelar att ytterligare ett hundratal är under bearbetning, men det hela beräknas vara färdigt till 1984. Innan dess bör andra instanser beredas tillfålle att studera vad kommitten hittills uträttat på detta område, så att inte ett kyrkomöte och särskilt kyrkfolket en gång i framtiden blir tagna med överraskning. Att verbens pluralformer i princip för. svinner och att mer eller mindre föråldrade ord ändras är inget att säga om. Däremot kan mycket sägas om vissa textbearbetningar, som förändrar innehåll och mening i gamla psalmer men samtidigt ger sig ut för att vara vad de inte längre är nämligen psalmer av Spegel eller Kolmodin eller andra. En flitigt använd bearbetare, Britt G Hallqvist, är föredömlif skicklig i att underordna sig det verk h01 arbetar med, och det visar sig att mycket gott kan komma fram på det viset. F.. annan, Olov Hartman, skriver hänsyntlöst in sin egen teologi i andras psaiiiW! Mellan dessa två ytterligheter finns Ocra goda medarbetare, men helheten har bl"- brokig. Varfår så är, får man nu veta. Kommitten talar om att "det slutliga avgörandet har i de allra flesta fall legat hos dem (bearbetarna) själva. De har också hävdat att de har det stilistiska .ansvaret får utformningen av texten. Kommitten har funnit detta rimligt." I några fall, då en bearbetning blivit alltfår orimlig även får kommitten, har den låtit en annan fårfat· tare lägga fram sin version, men kommitten har inte velat ta ställning. Den har överlåtit åt andra att välja mellan det bättre och det dåliga. Den har med andra ord gett upp kontrollen över vad den satts att utfåra. Det finns drastiska exempel på vart denna efterlåtenhet kan leda. Wallin skrev på ett ställe (424: 6) Så skola vi stärkas att hålla hans bud/ och vaka och tåligen lida. Ordet vaka är vaksamheten mot det onda eller inför domen (Matt 24:42 fl). Bearbetaren skriver: och vaka med alla som lider. Han vill få oss alla till nattsköterskor. Kommitten har inte reagerat. Samma psalm 424 får fö också utstå att vers 7, som ordagrant bygger påjesu liknelse i Matt 25: 14 ff, helt skrivits om. Av en kommentar framgår, att liknelsen ogillas av bearbetaren och inte stämmer med hans teologi. Till dennes särprägel hör också att han här och annorstädes undviker ordet fädernesland. Alltså: när i en av psalmbokens ståtligaste verser läses När vi skola hem till vårt fädernesland/ och skiljas vid detta elände, skriver bearbetaren fårnöjd Och när vi skall hem till sällhetens land/ så fjärran från dödsskuggans länder. Intet ont om Frälsningsarmen, men denna 483 stilblandning i en psalm som Den signade dag är dock sällsynt olämplig. Det "stilistiska ansvar", som bearbetarna tagit på sig, framträder i sådana exempel i fullt ljus. Vad beträffar kommitten, har denna tydligen trott sig kunna ge ut en antologi i stället får en psalmbok. Ju förr kyrkomötet uppmärksammar den saken, desto bättre. Reagan och Thatcher Såväl president Reagan som premmrminister Thatcher har uppenbara problem i sin ekonomiska politik. "Vad var det vi sa" - sägarna gör sig redo. Längtansfullt ser man fram emot det ögonblick då man skall kunna säga att monetarism och utbudsekonomi har havererat. Det finns all anledning att stämma till eftertanke på förhand. Regeringarna såväl i USA som England möter fårvisso problem. Dessa kan dock knappast sägas vara utslag får att en restriktiv offentlig utgiftspolitik skulle vara fel recept får en sjuk ekonomi. Vad som visas såväl i USA som England är snarare att patienten ogärna tar medicinen. President Reagan och premiärminister Thatcher kan kritiseras får att de ställt fårhoppningarna får högt och att de skönmålat den egna politiken. När överdrivna fårväntningar inte infrias återfaller detta tyvärr på den politik som inte fullt ut kunnat drivas. Ett växande budgetunderskott - som primärt inte beror på skattesänkningar - är knappast något utslag av att 484 den offentliga sektorns omfattning skulle vara problemfri. Den engelska ekonomins tämligen snabbt expanderande offentliga sektor - så är det faktiskt - kan knappast heller sägas visa att sociala problem löses genom ökade offentliga utgifter. Vi kommer att få genomlida en period av dryga - for att inte säga dumdryga - kommentarer av våra vanligaste tyckare i massmedia på temat att den liberala ekonomins krisrecept är verkningslösa. Men tröst kommer att kunna hämtas i Frankrike. Problemen på kort sikt i USA och England kommer att fOljas av problem på lång sikt i Frankrike. Och där härskar sannerligen inte liberala ideer. skattemoralens dödgrävare Missnöjet med de höga skatterna, speciellt inkomstskatterna, är notoriskt väl spritt i vårt land. Någon sorts politiska grannlagenhetsskäl gör att många, i synnerhet missnöjda på vänsterkanten, drar sig for att klaga direkt på skattelagarnas innehåll, på skatternas höjd; sådant anses liksom inte riktigt fint, och man finner det mera taktfullt att kritisera dem som sköter skatterna, skatteverket, taxeringsintendenter, taxeringsnämnder etc. Här skall inte beröras de smärre jämkningar i vårt skattesystem, som "den underbara nattens" aktörer nyligen producerat, istället skall uppmärksamheten fåstas på ett bestående missforhållande, som inte kan avlägsnas med några spridda riksdagsbeslut, nämligen den dåliga skattemoralen i vårt land. Aktuell belysning av detta ämne har nyligen lämnats av Gustaf Petren i en skrift. Petren menar, att den strävan till ekonomisk utjämning mellan medborgarna, som legat under de sista år· tiondenas politik, drivits på tok for långt och som konsekvens fått allehanda, ofta framgångsrika, forsök från vanligt folk att undandraga sig uDämningsåtgärderna, att slippa ifrån dessa successiva skattehiijningar och nya avgifter. De allra flesta fOretar eller söker företa olika slags manövrer for att minska eller undgå skatter. I flertalet fall gäller det kanske små belopp, men den samlade ekonomiska effekten blir betydande, enligt Petren sannolikt något tiotal procent av bruttonationalprodukten. En foljd av fOr höga skatter och for höga avgifter på arbetspreto tationer blir uppkomsten av en svalt marknad. Allvarliga påfrestningar uppsdr till foljd av allt detta for rättsordningen dess helhet. Det är ett sympatiskt drag i vår s hällsdebatt att alla forsöker tala vän· om politiska motståndare när dessa d sig tillbaka. Härav har också avgån eller avgående ledare på den socialist' sidan profiterat: högskattesystemets s pare Ernst Wigfors fick allmänt erkänn de fOr sin humana personlighet, Gun Sträng - på väg ut - beröms for humör och gott praktiskt handlag. I s ningens namn bör det ändå sägas, att är socialdemokratins ekonomiminis som reellt är ansvariga for högskatte och högavgifternas olyckliga överd · och därigenom lagt grunden till den då skattemoralen.