STIG RAMEL: Marknadsekonomiska fonder kan bli styrkebälte För att Sverige skall kunna fungera på marknadsekonomiens grund, fordras att det finns en bred enighet om spelreglerna och att medborgarna är medvetna om nödvändigheten av att de följs. Vidare fordras ett vitalt näringsliv som har hög lönsamhet och därmed kan investera får framtiden. För att denna breda enighet skall kunna uppfyllas fordras kompromisser. Kompromissen är en nödvändig del av vårt politiska system. Hård konfrontationspolitik - som den vi har sett i Storbritannien - skulle undergräva grundvalarna får den svenska modellen. Vi kan inte byta ekonomiskt system vart tredje år. Detta var bakgrunden till mitt fårslag i löntagarfondsfrågan som kritiserades i Svensk Tidskrift nr 7/81 under rubriken "Fondkompromiss omöjlig". Den lösning jag skissat vilar tryggt på marknadsekonomins grund, och är närmast identisk med den som Assar Lindbeck nyligen föreslagit. Hörnpelarna i mitt fårslag är: a) indi-· viduellt ägande med "raka rör", b) decentraliserade fonder med inbördes konkurrens om lönta,garnas sparande samt därmed c) ett lönsamhets- och inte politikerstyrt fondsystem. Men samtidigt skulle det innebära en kraftig spridning av kapitalägandet och betydelsefullt folkligt engage· mang i näringslivet - i både dess svårigheter och dess framgångar. Sådana fonder tror jag skulle bli ett styrkebälte får Sverige. Tyvärr har socialdemokraterna nu vid sin kongress bundit sig får ett system som, om det genomfördes, i stället skulle bli en kvarnsten runt halsen får alla berfrda parter. Även om socialdemokraterna skulle vinna valet 1982 tror jag dock inte att ett sådant system verkligen kommer att ge· nomfciras. Man kan inte regera Sverige mot fackföreningsrörelsen har det sagts. Detsamma borde i så fall gälla näringslivet. Därfår måste det bli en kompromiss - förr eller senare - som är fårenlig med de marknadsekonomiska spelreglerna. Ett gammalt talesätt beskriver väl situationen: man kan leda fram hästen till brunnen - men inte tvinga den att dricka.