JAN P SYSE: Det norska valet Det norska valet i september blev en stor framgångfor de borgerliga. jan P Syse, som ärformann, alltså ord.forande,for Oslo Heyre, menar i denna artikel att väljarna ville ha en borgerlig samlingsregering. Men den tvistiga abortfrågan gjorde, att forhandlingarna mellan de tre borgerliga samarbetspartierna blev resultatlösa och Heyre, valets mestframgångsrika parti, bildar regering. I framtiden, menarforfattaren, måste sådana tvärpolitiska motsättningar mellan de borgerliga dämpas nerfor sakens och väljarnas skull. jan P Syseforväntas allmänt få den tunga posten som ordforande i stortingets finansutskott, dvs han skalllotsa regeringen Willochs nya ekonomiska politik genom Stortinget. Spänningen i valet i september knöt sig först och främst till om det skulle bli borgerlig seger. Det stod visserligen i korten. Ändå var det stor glädje på den borgerliga sidan - särskilt inom Heyre - över att de tre på kallade samarbetspartierna, Heyre, Kristelig Folkeparti och Senterpartiet, ensamma fick majoritet. Därmed blev man oberoende av de två andra borgerliga partierna, Venstre och Fremskrittspartiet, som man visste skulle som tungan på vå- gen komma att slita i regeringen från var sin ytterkant av borgerligheten. Det största spänningsmomentet gällde om man skulle få en samlingsregering eller inte. Inom Heyre fanns en genuin önskan om en samlingsregering med stor majoritet i Stortinget bakom sig. Samtidigt var det helt klart, att man inte ville ha någon upprepning av tidigare regeringstragedier både i Sverige och Norge, där tvärpolitiska frågor av typen EG och kärnkraft redan från starten hade hotet om upplösning i sig. Abortfrågan är ett sprängämne av samma typ vid denna korsväg i norsk politik. Antingen måste frågan klaras av helt innan regeringsbildningen eller också skulle man fora den med sig som en tidsinställd bomb. Det slutade också med en ren högerregering. Samtidigt beklagar man djupt inom alla tre partierna, att ett så- dant tvärpolitiskt problem skall kasta sin skugga över regeringsbildningen, när väljarna så klart har givit order om vad de menar bör ske. Ännu en gång har borgerlig politik fln lära sig att bullernivån kring tvärpolitiska uppfattningar bör dämpas, så att man undgår att köra fast en annan gång. Det bästa blir lätt det godas fiende i den sak det gäller, samtidigt som det i viss grad fordunklar den avgörande skiljelinjen mellan en socialistisk och en borgerlig liberalkonservativ utveckling. På borgerlig sida blev valet en stor seger får Heyre. Partiet har visat sin styrka över hela landet. Med stor rätt kan man tala om att den pietistiske "vestlandsfanden" har blivit Heyreman. Uppe i norr knöt Heyre åter fasta band med breda skikt av väljarfolket. I Nordland fylke fårdubblade partiet sitt mandatantaL Valstriden Den politiska Norgekartan har helt fårändrats under loppet av 8 år. Med 31,6% av rösterna har Heyre gjort sitt starkaste stortingsval sedan 1924. Årets val gav 6,8% ökningjärnfort med 1977 och nästan dubbelt så hög procentandel som 1973. Med nästan 800 000 röster har Heyre vunnit sin starkaste anslutning sedan partiet grundades 1884. Partiet ställer också upp med sin största stortingsgrupp sedan fårsta världskriget. Valet är ett historiskt och geografiskt genombrott får Heyre. skumtoppar på högervågen slog också fårbi partiet och säkrade fyra mandat i Stortinget, däribland ett i Oslo, får Fremskrittspartiet ytterst på högerflygeln. Heyre gjorde samtidigt ett mycket gott val i huvudstaden. För fårsta gången efter kriget blev det större än Arbeiderpartiet i ett stortingsval, faktiskt hela lO%. Man vände mandatantalet från 7-6 till Arbeiderpartiets favör till 7-5 till Heyres favör! 447 Arbeiderpartiet fick sitt mandatantal reducerat från 76 till 65. Andelen röster gick ned med 5%. Dess nya kvinnliga ledare kämpade en dråplig kamp, medan resten av partiet visade mycket liten fightingspirit. En av vänstersidans gamla hövdingar, Tryggve Bull, karakteriserade Gro Harlem Brundtlands insats med orden: " hon visar i alla fall att hon avser att dö stående"! Det skapade åtskillig respekt både bland meningsfränder och motståndare. Det har också bidragit till att stärka hennes framtid inom Arbeiderpartiet, vilket också många menade var ett starkt sidamotiv i hennes insats. Detta hindrar inte, att Käre Willoch drog det längsta strået i deras många dueller och attjust dessa dueller på många sätt bidrog till att ge honom en långt bredare plattform i folks medvetande. Arbeiderpartiet klarade i stort sett att hålla en enig fasad under valstriden, men det tidigare intrycket av ett parti med starka flyglar både i inrikes- och utrikespolitiska frågor var ändå fast grundat hos många väljare. Atomfria zoner, skatt, räntetak, bostadslagstiftning, offentlig styrning och byråkrati har behandlats så att det tillsammans med personliga motsättningar hade skapat en bild av ett parti, som inte längre hade skor på fåttema och visste var de trängde mest på folk. För den nya regeringen står klart definierade programpunkter i kö får att bli genomfårda. En av de viktigaste uppgifterna blir att upprätthålla ett gott fårhållande till de två samarbetspartierna.