STURE ESKILSSON: Ronald Reagans ekonomiska politik MÃ¥let fÃ¥r president Reagans politik är att bekämpa inflationen, lätta den offentliga sektorns press pÃ¥ den övriga samhällsekonomin och att Ã¥ter göra USA till världens starkaste nation. Inte sedan president Roosevelts New Deal1932 har USAs ekonomiska politik genomgÃ¥tt en sÃ¥ kraftig kursändring skriver direktör Sture Eskilsson. Ronald Reagan har genomfort enframgÃ¥ngsrikfÃ¥rsta rond i sin kamp for att räta upp den amerikanska ekonomin. Hejdas inflationen i USA kommer det att fÃ¥ stor och positiv inverkan pÃ¥ hela världsekonomin. Är det de fattiga lÃ¥ginkomsttagarna som gänar pÃ¥ inflationen? Kan höga marginalskatter ge en sÃ¥dan omfördelningseffekt att den rättfärdigar frÃ¥nvaron av ekonomisk tillväxt i ekonomin? Ronald Reagan svarar ett emfatiskt nej pÃ¥ bÃ¥da dessa frÃ¥gor. Kampen mot inflationen och ett bortlyftande av den offentliga sektorns press pÃ¥ den övriga samhällsekonomin är hörnpelare i hans politik. En tredje är strävan att Ã¥ter göra USA till världens starkaste nation. Det betyder uppbyggnad av den militära slagkraften som förutsätter en stark ekonomi. Därför är ekonomin Ronald Reagans prioritet nr ett. Bakgrunden USA har liksom flertalet industriellt utvecklade västländer gÃ¥tt in i 80-talet med ett ekonomiskt dÃ¥ligt decennium bakom sig. Svag produktivitetsutveckling, hög inflationstakt har gett dÃ¥lig levnadsstandardutveckling och hög arbetslöshet. Som en följd därav har de federala utgifterna för olika sociala program stigit snabbt. I än snabbare takt har den federala byrÃ¥kratin tillvuxit. TvÃ¥ orsaker till detta kan iakttas framför andra: lagstiftning som reglerar företagens liv och kräver stora offentliga organ; automatisk tillväxt av byrÃ¥kratierna till följd av den " nya klassens" egenintresse. Det sistnämnda fenomenet är pÃ¥tagligt i alla utvecklade länder (dessvärre ocksÃ¥ i mÃ¥nga u-länder) men 438 har studerats speciellt i USA av "public choice"-skolan. Medvetenheten om dessa problem i det amerikanska samhället är inte nÃ¥gon senpÃ¥kommen insikt. Jimmy Carter vann 1976 Ã¥rs presidentval pÃ¥ en anti-Washington-propaganda som inte saknar likheter med Reagans förkunnelse fyra Ã¥r senare. Carter misslyckades som president därfÃ¥r att han i alla frÃ¥gor hade svÃ¥rt att bestämma sig men framfÃ¥r allt därfÃ¥r att hans regim saknade ett sammanhängande ekonomiskt program som tog hänsyn till problemens faktiska natur. Carter gjorde insatser i frÃ¥ga om avregleringen (viktigast luftfarten) men han gjorde halt inför politiskt känsliga omrÃ¥den (prisregleringen pÃ¥ olja) och han sÃ¥g ingen annan väg än att lÃ¥ta det kostnadsslukande sociala programmet fortsätta. Trots önskemÃ¥let om en balanserad budget - nÃ¥got som närmast tillhör ekonomisk konvenans i USA - stod hans regim fast pÃ¥ keynesiansk grund. UngefÃ¥r som fn i Sverige framförde ekonomer och samhällsdebattörer i USA krav pÃ¥ en radikal kursförändring: stram penningpolitik fÃ¥r att hejda inflationen och en radikal nedskärning av skatterna för att fÃ¥ igÃ¥ng produktionsutvecklingen i privata sektorn. ldeerna mötte samma öde som i Sverige: protestrop, föga motargumentation, endast ett konstaterande av den "politiska omöjligheten". PÃ¥ detta sakernas tillstÃ¥nd har Ronald Reagan gjort ett radikalt slut. Att göra det politiskt omöjliga möjligt Reagan vann presidentvalet pÃ¥ fÃ¥rslag om kraftiga skattereduktioner, besparingar i den federala verksamheten men ocksÃ¥ ökade militärutgifter fÃ¥r att Ã¥ter göra USA starkt i fÃ¥rhÃ¥llande till Sovjet. Därtill utlovade han att det stora budgetunderskottet skulle vara borta till 1984. Ett omöjligt program menade mÃ¥nga storpolitiska observatörer. PÃ¥ ett sÃ¥dant vinner man inga val. skeptikerna fick fel, men tröstade sig med att säga: när han kommer till makten kommer han att ändra sig. är Reagan installerat sig i Vita Huset och det visat sig att han inte ändrat sig blev kommentarerna - han kommer aldrig att ha en chans att fÃ¥ detta genom kongressen. Historien är full av presidenter med högtflygande planer, de har alla blivit varse att den lagstiftande makten tillhör kongressen och deras radikala ändringsfÃ¥rslag har i praktiken blivit marginella justeringar. Speciellt omöjligt har det visat sig vara att genomdriva budgetnedskärningar. Kohandel med olika utgiftshöjningar till fÃ¥rdel fÃ¥r vissa grupper eller landsändar gÃ¥r fÃ¥r sig men inte att medverka till fÃ¥rmÃ¥nsnedskärningar som drabbar de egna väljarna. Republikanerna kontrollerar senaten men däremot har demokraterna majoritet i representanthuset. Detta gör givetvis livet svÃ¥rare fÃ¥r en republikansk president Det visade sig dock att den konservativa vinden över USA i hög grad pÃ¥verkat ävea demokraterna. Deras alternativa budgetförslag kom därfÃ¥r att ligga ganska nära Reagans. Han avvisade trots detta möjliga kompromissalternativ under vÃ¥rens budgetbehandling och utkämpade i stället en rad framgÃ¥ngsrika voteringsstrider. I den sista, och som den i fÃ¥rväg bedömdes svÃ¥raste, omröstningen om skattesänkningen i representanthuset röstade 48 demokrater pÃ¥ det republikanska forslaget. Reagans seger över hela linjen var därmed ett faktum. Under valkampanjen hade Reagan ofta jämfört sin önskan att ge USA en ny start med Franklin Roosevelts "New Deal". När kongressen skildes fÃ¥r sommarferier och Reagans budgetnedskärningar var beslutade var det mÃ¥nga kommentatorer som använde sig just av den jämförelsen. Inte sedan 1932 hade den amerikanska ekonomiska politiken genomgÃ¥tt en sÃ¥ kraftig kursändring, inte sedan dess hade en amerikansk president sÃ¥ lyckats samla folk och kongress bakom sig. Budgetpolitiken Sommaren 1981 tillhör nu historien och det har visat sig att Reagans dramatiska fÃ¥rsta politiska triumf endast var en fÃ¥rsta rond i en lÃ¥ng kamp fÃ¥r att genomfÃ¥ra det som har döpts till Reaganomics. Kritikerna har samlat näring frÃ¥n det faktum att budgetunderskottet nu beräknas bli större än tidigare och att räntan ligger kvar pÃ¥ en rekordhög nivÃ¥. LÃ¥t oss se litet närmare pÃ¥ de centrala problemen i den amerikanska ekonomiska politiken och pÃ¥ de Ã¥tgärder Reagan hittills vidtagit. MÃ¥let fÃ¥r Reagans budgetpolitik är dels 439 att fÃ¥ fart pÃ¥ den ekonomiska utvecklingen, dels att Ã¥stadkomma balans i den federala budgeten. Innan vi redovisar de konkreta beslut som hittills tagits bör det understrykas att samtliga avser det budgetÃ¥r som börjar den l oktober 1981. De som redan före detta datum efterlyst resultaten av Reagans politik har alltsÃ¥ varit ute väl tidigt. Den strama penningpolitiken pÃ¥gÃ¥r men de expansiva effekterna frÃ¥n budgetpolitiken kan inte slÃ¥ igenom fÃ¥r fullt fÃ¥rrän 1982 även om redan ändrade förväntningar har sin roll i den ekonomiska händelseutvecklingen. Jimmy earters budget fÃ¥r 1982 omfattade utgifter om 729 mrd dollar, varav militärutgifterna uppgick till 182 mrd. Inkomsterna beräknades till 702 mrd och budgeten hade alltsÃ¥ ett underskott pÃ¥ 27 mrd dollar. Reagans budgetfÃ¥rslag innebar en nedskärning av de civila utgifterna med 38 mrd, en ökning av militärutgifterna med 5 mrd och skattesänkningar pÃ¥ sammanlagt 50 mrd. Den sammanlagda effekten av dessa fÃ¥rändringar innebär ett beräknat budgetunderskott om 45 mrd. Det bör understrykas att nedskärningarna är beräknade i fÃ¥rhÃ¥llande till den tidigare antagna, preliminära budgeten fÃ¥r 1982. I jämfÃ¥relse med 1981 är det även i den bantade versionen frÃ¥ga om en viss fortsatt ökning av de federala kostnaderna. De ovan redovisade siffrorna var de som presenterades i mars mÃ¥nad och de stod sig i stort sett oförändrade under budgetbehandlingen. Den senaste prognosen över utgiftsutvecklingen har emellertid gjort att budgetunderskottet i september 440 kan uppskattas bli ca 15 mrd större om inte ytterligare nedskärningar vidtas. Reagan har därför startat kongressens höstsession med att framlägga förslag om ytterligare prutningar om sammanlagt 13 mrd dollar. Det kan här vara pÃ¥ sin plats att skjuta in en erinran om den relativa storleken pÃ¥ de budgetproblem som diskuteras i USA resp Sverige. Det amerikanska underskottet, som med rätta vÃ¥llar stor oro, är alltsÃ¥ av storleksordningen 6-7% medan det svenska är 70 mrd kr av en totalbudget om 210, alltsÃ¥ 30%. När detta skrivs pÃ¥gÃ¥r en debatt om vilka ökningar av de svenska statsutgifterna som är mest angelägna, momshöjning eller ökade pensioner och barnbidrag. Detta som en uppföljning av en devalvering som i sig ökar ränteutbetalningarna till utlandet med nÃ¥gon miljard. skattesänkningarna Den största debatten har Reagans skattesänkningsprogram vÃ¥llat. Under valkampanjen anslöt sig Reagan till ett lagförslag av kongressmännen Kemp-Roth som innebar sänkningar av den personliga inkomstskatten med 10 procent per Ã¥r under tre Ã¥r. Under intryck av den försvagade budgetsituationen som förelÃ¥g när han tillträdde som president ändrade Reagan sitt förslag till 5+ lO+ 10. Det blev ocksÃ¥ det som beslutades av kongressen tillsammans med skattesänkningen för företag och pÃ¥ kapitalavkastning. Sammantaget innebär förändringarna en kraftig minskning av gällande skattesatser, men likafullt är den sannolika sluteffekten inte skattesänkning utan endast ett förhindrande av den kraftiga ökning av skatterna som annars skulle komma till stÃ¥nd. Orsakerna till detta är givetvis effekten av inflationen som vid progressiva skatteskalor träder in som den outtröttliga och effektiva skattehöjaren. Reagans skattesänkning är närmast en motsvarighet till de svenska Haga-uppgö- relserna, ehuru mer helhjärtad. En parallell till den svenska skattepolitiken finns även sÃ¥tillvida som en indexering av de amerikanska skatteskalorna skall inträda efter det att treÃ¥rsperioden avslutats. Den amerikanska skattesänkningen sker likformigt för samtliga inkomstlägen. Det innebär att större inkomsttagare fÃ¥r en större skattelättnad än lÃ¥ginkomsttagarna. Det demokratiska motförslaget innebar en omfördelning därvidlag och man fÃ¥rsökte utnyt~a detta i den debatt som föregick den slutliga omröstningen genom att hävda att det genom sin "lÃ¥glöneprofil" var gynnsammast för flertalet "vanliga inkomsttagare". Detta välkända argument frÃ¥n den svenska skattetabellen möttes emellertid frÃ¥n republikansk sida med konstaterandet att eftersom höginkomsttagare betalar mer skatt mÃ¥ste ocksÃ¥ en sänkning bli större för dem. Dessutom kommer den dynamiska effekten av skattesänkningarna att bli till fÃ¥rdel inte minst för lÃ¥ginkomsttagarna. Med Ronald Reagans ord: "Det demokratiska fÃ¥rslaget ger mest endast för den som bara tänker leva i tvÃ¥ Ã¥r till." Bakom Reagans skattesänkningsprogram ligger övertygelsen att lägre skatter och framför allt lägre marginalskatter kommer att leda till ökade arbetsinsatser, ökat sparande, till en expansion av hela ekonomin och därigenom ocksÃ¥ ökade statsinkomster. Detta är vad s k utbudsekonomer brukar hävda och främst bland dem Arthur Laffer, mannen med kurvan, som visar att staten kan höja sina inkomster genom att sänka skatterna. Debatten kring 'Reaganomics' har till stor del handlat om huruvida denna tes är rätt eller fel. MÃ¥nga har därvid uttalat uppfattningen att utbuds-medicinerna kan leda till förvärrat budgetunderskott och därmed ökad inflation. I själva verket är, som inte minst Arthur Laffer framhÃ¥llit, Reagans politik med de stora budgetnedskärningarna i grunden en ganska försiktig, konservativ politik. Gör vi Ã¥ter en jämförelse med den svenska situationen mÃ¥ste det konstateras att den föreslagna momssänkningen utgör en vida djärvare satsning i Laffers anda. Ã…andra sidan torde Sverige befinna sig betydligt längre ner i Laffer-kurvans utförsbacke än USA och vi har inte mycket annat att välja pÃ¥ än att hitta vägar att stimulera ekonomin för att Ã¥stadkomma ökad produktion. Den höga räntan Den viktigaste punkten i Reagans ekonomiska program heter inflationsbekämpning. Han är anhängare till Milton Friedmans monetaristiska syn och menar alltsÃ¥ att inflationen beror pÃ¥ för snabb ökning av penningmängden i förhÃ¥llande till den reala tillväxten av ekonomin. Botemedlet 441 heter en stram penningpolitik. Den centrala amerikanska övervakaren av penningsystemet är "Federal Reserve Board". Den är en frÃ¥n regering och kongress fristÃ¥ende instans som dock driver en politik helt i linje med Reagans intentioner. Det har inneburit en hÃ¥rd Ã¥tstramning och som följd därav ett mycket högt ränteläge. UtlÃ¥ningsräntan för alfÃ¥rslÃ¥n med fullgoda säkerheter ('prime rate') har under Ã¥ret pendlat kring 20% och ligger när detta skrivs (slutet av september) pÃ¥ 19,5 %. Ränteproblematiken har kommit som en obehaglig överraskning för Reagan-administrationens ekonomer. Det finns vanligen ett samband mellan pÃ¥gÃ¥ende och förväntad inflation och ränteläge, som nu borde leda till en avsevärd sänkning. Inflationstakten i USA har sjunkit frÃ¥n ca 15% i början av 1980 till under lO% under 1981 och en ytterligare nedgÃ¥ng till 7,5% inom kort förutspÃ¥s. Den positiva realräntan i USA är alltsÃ¥ av storleksordningen lO%, vilket torde vara ett unikt fenomen. En förklaring till den uteblivna räntesänkningen kan vara att finansmännen pÃ¥ Wall Street inte delar den förhÃ¥llandevis optimistiska bedömningen av inflationsutvecklingen. De oroas av de stora budgetunderskotten och befarar att kongressen kan komma att sätta käppar i hjulen för Reagans budgetpolitik. I sÃ¥ fall ökar inflationen igen och ränteläget är motiverat. Det har ocksÃ¥ pÃ¥pekats att den stora federala upplÃ¥ning, som budgetunderskottet medför, innebär en konkurrens om det tillgängliga kapitalet som pressar räntan 442 uppÃ¥t. Ã… andra sidan har det höga amerikanska ränteläget medfort en stark kapitalström in i landet frÃ¥n Europa och Opecländerna. Det har stärkt USA-dollarns ställning men borde ocksÃ¥ leda till en lättare penningmarknad. SÃ¥ har dock alltsÃ¥ hittills inte blivit fallet. Däremot har dollarns stigande värde betytt lägre importpriser och därmed bidragit till inflationsbekämpningen. En bidragande orsak till de penningpolitiska problemen pÃ¥ olika hÃ¥ll i världen är att penningmyndigheterna inte forfogar över de tekniska verktygen for att Ã¥stadkomma de eftersträvade resultaten. Definitionerna av de penningmängdsbegrepp som man använder sig av är ännu inte tillräckligt förfinade och störs av den dynamiska utvecklingen i kreditväsendet. Detta har i USA lett till svängningar i efterfrÃ¥getrycket mÃ¥nad frÃ¥n mÃ¥nad som Federal Reserve Board inte har kunnat prognostisera och därmed inte heller möta. Man har dock ingalunda gett upp utan avser att de tekniska problemen inom överskÃ¥dlig tid ska vara lösta. Alltjämt synes dock gälla att monetarismen fungerar bättre i teorin än i praktiken. En nedgÃ¥ng i ränteläget inom kort har varit väntad alltsedan försommaren. Den blir ocksÃ¥ allt angelägnare. Framfor allt bostadssektorn och kapitalsvaga smÃ¥foretag drabbas hÃ¥rt. En oundviklig följd är ocksÃ¥ att finansiella placeringar gynnas pÃ¥ bekostnad av produktiva investeringar. En av presidentens ekonomiska rÃ¥dgivare, Charles E Walker, anger i mitten pÃ¥ september att en ordentlig räntesänkning mÃ¥ste inträffa senast inom ett halvÃ¥r, om inte allvarliga realekonomiska effekter ska inträda. Det sannolika är emellertid att räntesänkningen kommer dessförinnan, antingen genom det marknadsmässiga trycket i den riktningen eller därfor att det politiska trycket tvingar fram en lättnad i Federal Reserves Ã¥tstramningspolitik. Ett starkt USA Reagan är otvetydig 1 sm inställning till USA som den fria världens ledare och forsvarare mot riskerna for rysk aggression. Carter sparade i sina budgetar framför allt pÃ¥ den militära sidan och det ledde till att USA förlorade sin tidigare odiskutabla ställning som världens militärmakt nr l. Detta tänker Reagan ändra pÃ¥. Han anser att endast en rysk medvetenhet om att man inte kan vinna ett krig mot USA är garanti för att inget världskrig utbryter. l den ekonomiska femÃ¥rsplanen ingÃ¥r därfor en kraftig upprustning. Detta har oroat inte bara dem som tror att varje rustning ökar faran for krig utan ocksÃ¥ de ekonomiska bedömare som menar att de ökadr försvarsbeställningarna ökar inflationstrycket i ekonomin. Givetvis forsvÃ¥rar de ökade militärutgifterna ocksÃ¥ uppnÃ¥endet av budgetbalans. Det mÃ¥ste emellertid observeras att den militära utgiftsexpansionen i själva verket tas i ganska forsiktig takt. När detta skrivs har Reagan föreslagit en neddragning av ökningen i militärutgifterna som synes betyda att kostnaderna for budgetÃ¥ret 1982 endast med nÃ¥gon miljard kommer att överstiga earters ursprungliga förslag. Reagan - politikern och ledaren Den politiska situationen för Ronald Reagan är alltsÃ¥ lÃ¥ngtifrÃ¥n problemfri - och dÃ¥ har ändÃ¥ inget sagts om de utrikespolitiska problemen. PÃ¥gÃ¥ende och kommande konflikter kan dock inte undanskymma det faktum att president Reagan har gjort en succe under sina första nio mÃ¥nader som överraskat de flesta bedö- mare och som det inte minst mot svensk bakgrund kan ha sitt intresse att försöka analysera. För det första är det uppenbart att ~caÂ- gan har fÃ¥ngat in en kraftig politisk vind. Han är en " main-stream conservative" som formulerar det flertalet amerikaner tycker är riktigt. Han är själv en "selfmade man" och anknyter till klassiska amerikanska ideal. Föga uppmärksammade är de pÃ¥fallande likheterna med John F Kennedy. Det var som bekant han som formulerade sentensen: "FrÃ¥ga inte vad USA kan göra för dig utan vad du kan göra för USA." Det var ocksÃ¥ Kennedy som genomförde den enda stora skattesänkningen i modern tid och fick uppleva att statsinkomsterna steg, inte sjönk som kritikerna varnade för. Ronald Reagan har ocksÃ¥ som Kennedy en utpräglad känsla för presidentskapets krav pÃ¥ värdighet och stil. Detta lÃ¥ter sig i praktiken väl förena med hjärtlighet i umgänget med nationens folk. Reagan har en unik förmÃ¥ga att kom- 443 municera, att föra fram sina Ã¥sikter sÃ¥ att de blir förstÃ¥dda och omfattade. Denna talang uppfattades till att börja med som mediaskicklighet, naturlig för den som haft till yrke att agera framför kameran. FramgÃ¥ngarna i Washington, förmÃ¥gan att övertala kongressmän med annan politisk fÃ¥rg har gett vid handen att den förklaringen inte räcker. Det förefaller som om nyckelordet är kommunikation, vilket som bekant är en tvÃ¥vägsprocess. Reagan har förmÃ¥gan inte bara att framföra ett budskap utan ocksÃ¥ att lyssna. Den egenskapen har gjort honom till talesmannen för det amerikanska folket och pÃ¥ kort tid skapat positiva relationer till kongressen, som hans företrädare inte var i närheten av. En del av förklaringen till Reagans framgÃ¥ng som politiker ligger i hans koncentration till ett begränsat antal centrala punkter. Hans politiska karriär började med ett TV-tal till förmÃ¥n för Barry Goldwater i valkampanjen 1964. Det innehöll samma budskap som han 17 Ã¥r senare blev president pÃ¥. Han har under hela sin karriär blivit kritiserad för förenklingar av komplicerade sammanhang. "Mina kritiker säger att det inte finns enkla lösningar pÃ¥ komplicerade problem. Mitt svar är att det finns enkla lösningar, men de är ofta svÃ¥ra, obekväma for politikerna." MÃ¥nga kommentatorer, inte minst svenska, utgick frÃ¥n att president Reagans politik skulle bli en helt annan än presidentkandidaten Reagans retorik angav. De har inte blivit besannade. Reagan har tagit itu med just de frÃ¥gor han anser 444 viktigast pÃ¥ just det sätt han hela tiden angivit. Kraftsamlingen kring de ekonomiska frÃ¥gorna har medfort en dynamik i det politiska livet i Washington som medfört en mycket pÃ¥taglig klimatförändring. En högt uppsatt tjänsteman har formulerat det sÃ¥ här: "Reagan har inneburit ett slut pÃ¥ det ändlösa beundrandet av problemen." I stället för utredningar har kommit handlingsprogram och beslut. Begränsat regerande, men effektivt regerande är mÃ¥let for Reagans administration. Reagan är uppenbarligen inte en man som lägger ner mycket tid pÃ¥ att sätta sig in i detaljspörsmÃ¥L Det betyder att han i hög grad är beroende av sina rÃ¥dgivare. Redan frÃ¥n guvernörstiden i Kalifornien omvittnades hans förmÃ¥ga att samla högt kompetenta medarbetare till effektiva arbetslag. FramgÃ¥ngarna i Washington beror till stor del pÃ¥ detsamma. Edwin Meese, James Baker, David Stockman, Murray Weidenbaum, Donald Regan har under detta Ã¥r blivit kända som ytterst kompetenta administratörer och ekonomer. Det ligger inget märkligt däri, det finns all anledning att förmoda att Vita Huset lyckas attrahera de bästa krafterna. Det anmärkningsvärda ligger i deras förmÃ¥ga till samordnade effektiva insatser mot gemensamma mÃ¥l. Reagan kan inte mest men han leder arbetet och fattar besluten. Hans framgÃ¥ng som teamledare stÃ¥r i bjärt kontrast mot föregÃ¥ngarnas misslyckanden. Reagans arbetsmetod har liknats vid styrelseordförandens i ett stort bolag. Han har hittills varit besparad internationella kriser och de ytterligt svÃ¥ra beslut som i samband därmed kan erfordras av USAs president. Det har ifrÃ¥gasatts om inte hans relativa okunskap i internationella frÃ¥gor kan vara ett allvarligt problem. I andra vÃ¥gskÃ¥len ligger just hans arbetsmetod: vanan att lyssna till kompetenta rÃ¥dgivare och träffa beslut i enlighet med pÃ¥ forhand utstakade riktlinjer. Förutsägbarhet är ett säkerhetspolitiskt nyckelord och Reagan har även pÃ¥ den punkten ett forsteg framfor sina företrädare. Om inte vi, vem? Om inte nu, när? Ronald Reagan har genomfört en framgÃ¥ngsrik fÃ¥rsta rond i sin kamp for att räta upp den amerikanska ekonomin i den rikt· ning han tror är den rätta. Resultatet av hans ansträngningar kommer att fÃ¥ utomordentlig betydelse fÃ¥r hela den utvecklade världen. Dels direkt, ekonomiskt: lyckat USA hejda inflationen fÃ¥r det stor och poo sitiv inverkan pÃ¥ hela världsekonomin. Dels politiskt: lyckas Reagan bryta dea offentliga sektorns tillväxt och Ã¥stadkomma bestÃ¥ende skattesänkningar och en tiJ1. växt i den privata ekonomin, blir det ett exempel som mer kluvna regimer i EuroJa kommer att följa. Det rÃ¥der knappast nÃ¥got tvivel om han kommer att göra vad som stÃ¥r i h makt fÃ¥r att fÃ¥ra in USAs ekonomi pÃ¥ kurs som leder till framÃ¥tskridande u inflation. När regeringen Ã¥tersamlades ter sommaruppehÃ¥llet och ställdes in&; kravet att vidta ytterligare impopulära budgetnedskärningar för att kunna klara balansmÃ¥let var hans kommentar: "Can anyone here say that if we can't do it, someone down the road can do it? And if no one does it, what happens to the 445 country? All of us here know the economy would face an eventual collapse. I know it's a hell of a challenge, but ask yourselves: If not us, who? If not now, when?" Med detta häfte följer ett inbetalningskort avseende prenumerationsavgiften 70:- kronor för Ã¥r 1982. (Prenumerationspris för pensionärer: 60:-) ~---~-J