l JANERIK LARSSON: Margaret Thatcher som foredöme Skall Margaret Thatcher [vekas alt hålla samman en stark politisk majorilet for ell saneringsarbete som ger resu/lat forst om några år? Frågan ställs av chefredaktörJanerik Larsson som konstaterar alt intresset for all verkligen sälla sig in i vad den I~Ya engelska politiken innebär är s__vnnerligen litet i Sverige. Margaret Titaichers politik går ut på all det inte finns några bekväma genvägarfor all bekämpa iliflationen. Den offentliga sektorn måste krympas och lönerörelsernas kraftiga inflationsdrivande effekt dämpas. 1\largaret Thatchers politik i allmänhrt och i synnerhet den ekonomiska politiken beskrin i svenska massmedier genomgående i helt negativa termer. Inte heller Svenska Dagbladet (oberoendt" moderat) har varken på nyhetsplats eller pa ledarsidan visat Yare sig förståelse för eller ens intresse fOr den politik som den nu\·arandt" Londonregeringen bedriver. Den hakomliggande politiska fi losofin har intresserat få S\'enska samhällsdebattörer, kanske på grund a\· en mahända berättigad känsla av att ,·arje antydan av positivt intresse får Thatcher-regeringen skulle resultera i pariasmärkning i den swnska debatten. På samma sätt har nationalekonomen Milton Friedman, en av inspiratörerna till Thatcher-regeringens politik, behandlats. SvD skrev i en ledarkommentar den 24 juli 1980 att slutomdömet om Thatchers politik kanske blir den gamla frasen "operationen har lyckats men patienten är död " . Hur detta skulle kunna bli omdömet om en regeringspolitik är inte helt lätt att föreställa sig (är det landet eller regeringspartiet som är patienten?), men utan att fåsta sig alltfor mycket vid frasens tankeinnehåll (sannolikt obefintligt) så markerar den ändå den gängse attityden till Thatchers politik. Denna är i så hög grad på forhand dömd, att ens ett vaket sinnes intresse för innehåll och filosofi är otänkbart - i Sn-rige. Ett undantag från regeln om okänsligt och oresonligt Thatcher-hatiska artiklar erbjöd, det skall erkännas, Svante . ycanders artikel ··1 Thatchers Storbritannien är det Friedman som styr" (O! 2/4 -80). Detta sagt som bakgrund till det forvisso djärva forsök som här görs fOr att se om det kanske finns något i Thatchers sätt att angripa Storbritanniens ekonomiska kris som skulle kunna tjäna som fciredöme i Sverige. Bakgrunden Först några ord om bakgrunden. Storbritanniens ekonomiska problem är inte av färskt datum. Olika regeringar har i ett par decennier på olika sätt sökt komma till rätta med problem, som kanske kräver mer genomgripande forändringar än de som kan åstadkommas genom politiska beslut under ens en maximal brittisk mandatperiod (5 år). Den förra labourregeringens ansträngningar, att genom samhällskontrakt med fackfrireningarna åstadkomma en vändpunkt, fOrstärktes av fOrhoppningarna att löftet om kommande stora inkomster från . ordsjöoljan skulle kunna bidra till att skapa en mer optimistisk och konstruktiv stämning på arbetsmarknaden. Men krisen tycktes ha gått alltfor långt fcir de ··middle of the road"-socialdemokrater som haft makten i labourpartiet. En serie fOrödande strejker vintern fore valet sommaren 1979 skapade en situation där det var naturligt att Thatchers parti skulle få ett klart mandat fOr en radikalt annorlunda politik. Politikens innehåll Det är främst i fOrhållande till dels den offentliga ektorn dels fackfcireningarna som Thatchers politik skiljer sig också från tidigare toryregeringar. Det har, fOr att ett ögonblick återvända till bilden av Thatcher i svenska massmedier, funnits en tendens att framställa henne som en 329 okunnig politiker, en reaktionär som inte tänker (och som ju dessutom är kvinna!). Inget kan vara felaktigare. Föreställningen att den nuvarande regeringens ekonomiska politik skulle vara ogenomtänkt eller o ofistikerat reaktionär är helt felaktig. I själva verket grundar den sig på ett mångårigt och omfattande arbete, som engagerat en rad framstående ekonomer bl a Friedman, även om denne ingalunda dominerat den brittiska debatten så som man skulle kunna tro av publiciteten; däremot är han en mycket effektiv propagandist a\· den liberala, monetaristiska filosofin (jfr hans senaste bok "Free to choose", 1980, som även finns i en TV-version som forhoppningsvis svensk TV kommer att uppmärksamma). Varken i ansträngningarna att krympa den offentliga sektorn till en dimension som är fOrenlig med vad medborgarna är beredda och kapabla att betala fcir offentlig service, eller i strävan att få ett slut på de kraftigt inflationsdrivande lönerörelserna har Thatcher kunnat lova några snabba resultat. Detta är givetvis det som gör detta ekonomisk-politiska experiment så unikt och spännande: fOrmår Thatcher hålla samman en stark politisk majoritet for ett saneringsarbete som kommer att kunna ge de utlovade resultaten fOrst om ett antal år? Thatcher själv framträder med kraft och övertygelse. Den hittillsvarande politiken har innehållit få publikfriande inslag. Thatchers politiska budskap går ut på att det inte finns några bekväma genvägar. Att döma av opinionsmätningarna nu sena t efter budgetforslaget i mars är de brittiska väljarna så trötta på löften om snabbverkande mirakelmediciner att Thatcher formått hålla ett fast grepp över bortåt hälften av väljarkåren. l 330 Det är svårt att förutspå vad som kommer att ske på sikt med Thatchers politik. I denna artikel finns ej möjlighet att mera i detalj gå in på den ekonomisk-politiska trategins olika aYsnitt. Även om Thatcherregeringens retorik är kompromisslös, finns det politiska kompromisser inbyggda i bl a bantningsprocessen ay den offentliga sektorn. Även torypartiet har sina påtryckare till fårmån får ett urholkande av fårsöken att åstadkomma stora fårändringar på detta område. De praktiska möjligheterna att effektivt skära ner i den lokala offentliga förvaltningen är också begränsade. Bantningen av den offentliga sektorn misstänks kunna leda till att servicen får allmänheten bantas mer än antalet anställda. Detta är givetvis inte regeringens avsikt men det är en byråkratisk försvarsåtgärd, som säkert även en svensk regering på nedskärningsvägen kommer att stöta på. Att ta ställning till den monetaristiska filosofi som spelar en så central roll får Thatcher är inte helt lätt. Än så länge är det får tidigt att säga vare sig att spåren fårskräcker eller att det kommer att bli någon entydig succe. Sannolikt kommer de mest övertygade anhängarna av respektive motståndarna till monetarismen att hävda att det är något annat än denna som är fårklaringen till framtida bakslag eller framgångar. Konsekvent politik Det är svårt att isolera ett element i den ekonomisk-politiska beslutsprocessen och hävda att detta är det centrala. Thatcher ter sig som ett också efter valdagen går till verket som om dr är övertygade om vad som sades i valdebatten dessförinnan. Thatcher-regeringen är på det hela taget övertygad om att en konsehent och kompromisslös politik i fårhållande till hU\·udproblemet (inflationen) och dess orsaker är det enda rätta. Att anklaga den nuvarande svenska regeringen får att nu (eller under sina tidigare skepnader efter valet 1976) ha bedrivit en konsekvent politik vore en överdrift, även om vissa inslag i den ekonomiska politiken 1977 var tämligen helgjutna. En koalitionsregering med kort mandattid har givetvis - särskilt med Fälldin I I-regeringens minimala parlamentariska övervikt - svårigheter att bedriva en utpräglad profilpolitik. Det innebär också att takten i den ekonomisk-politiska kursomläggningen blir plågsamt trög (vilket Ingemar Mundebo vitsordat i intervjuer efter att han avgått som budgetminister} samt att oppositionens ställningstaganden utgör ett stort politiskt problem om de inte ligger ganska nära regeringens intentioner. Thatcher-regeringen är ett föredöme ur detta perspektiv. Där bedrivs konsekvent och handlingskraftig politik utan att stor hänsyn behö- ver tas till vare sig oppositionen eller andra intressegrupper (t ex TUC, som lite oegentligt kallas "Storbritanniens LO" i Sverige). Den explicita filosofin , den ofta fränt öppenhjärtiga politiska förkunnelsen från Thatcher-regeringen och dess mest aktiva sympatisörer gör Thatcher till ett intressant föredö- me. Efter att i flera decennier ha fört en politik i mitten, där skillnaderna i praktisk politik \·arit föredöme därfår att hon och hennes regering små, fårs nu i Storbritannien en klart definierad politik som har sin hrlt egna profiL ä\·en om man i andra länder am·änder sig av likartade åtgärder men utan den beledsagande politiska förkunnelsen. Fackets roll LO-ordföranden Gunnar Nilsson slog i en intenju i T \ '2:s Rapport den 22 juli 1980 fast att om ett sparprogram från regeringen drabbar LO-grupperna, " kan vi inte acceptera" det. utan kommer "då bara att kompensera oss" i den a\·talsrörelse som vi går in i om några må- nader. Sådana resonemang hos rader a\· brittiska fackliga ledare är en \·iktig förklaring till dal(ens brittiska kris och till behm·et a\· en så drastisk medicin som den Thatcher förskrivit. l Sverige som i England är en \·iktig fi)rklaring till den ekonomiska krisen att de fackliga organisaLianerna på ett oförlåtligt sätt svikit sina medlemmars intressen genom att nonchalera inflationen. Genom att bedri\·a en lönepolitik som dri\·it på inflationen på ett sätt som bl a tycks innebära att dagens LO-generation inte alls har samma möjligheter all bli t ex egnahemsägare som den föregående. Finns det något alternativ till Thatcher! l den brittiska debatten framstår labourpartiet som alltmer dominerat av doktrinära vänsterkrafter. Aven till Thatcher positivt inställda ekonomiska skribenter erkänner. att i någon elementär innebörd a\· begreppet fungera. skulle ä\·en laboun ·änsterns recept fungera: kraftig importkontroll, omfattandr förstatliganden a\· återstående privatägda industrier inklusi\·e ol- 331 Något " mittenalternati\·" existerar inte: det har försökts i 35 år och bevisats tOga am·ändbart. Detta utesluter givetvis inte att det i Storbritanniens framtid finns möjliga mittenalternati\·; men i dag är det ens s\·årt att hitta ekonomiska kommentatorer som tror på möjligheten att åstadkomma önsb ·ärda resultat genom t ex att återuppta försöken all bedri\·a statlig inkomstpolitik. Regeringens besvärligaste konfi·ontationer torde komma att stå med den offentliga sektorns fackliga organisationer. \ 'em som kommer att gå segrande från det slagfältet är kanske det allra svåraste att förutspå i dag. Inget modernt industrisamhälle är okänsligt intar massiva strejkaktioner på den otlentliga sektorn. Det som väl de flesta nu efter några må- nader minns bäst a\· den stora konflikten p:1 den svenska arbetsmarknaden i april- maj 1980 torde väl \·ara de strejker som mörklade TV-n, stängde av radion och stoppade kollektivtrafiken i bl a Stor-Stockholmsomrttdet,. Ca 30 000 i den konflikten '' märktes" mer än de mångdubbelt fler i LO-S,\F-kontlikten. Aven på hemmaplan kan man. infår de mer begränsade sparmål som är aktuella här. ställa sig frågan vilken den tackliga reaktionen kommer att bli från LO:s och TCO:s ofrentliganställda. Att det kommer att bli splittring mellan de otrentliganställda och t ex exportindustrins anställda har redan märkts (lt>daren " Heliga kor ger ingen mjölk" i Metallarbetaren nr 29- 30/80: " En helig ko är intt> produkti\·. Den offentliga sektorn får inte bli en helig ko.' ') jebolagen, omfattande ransoneringar. strikt Kommer politiken att lyckas? plan- och kontrollekonomi. Om Thatcher med sin konseb-ens och sin viii 332 genomtänkta filosofi framstår som ett föredöme kan man ändå avslutningsvis ställa frågan om det ens är teoretiskt möjligt att hon lyckas. Flera kommentatorer har uttryckt en mer eller mindre explicit formulerad skepsis inför valda politikers möjligheter att. som det politiska spelet i dag går till, sätta stopp får dm offentliga penningrullningen och allt det får med sig. Bengt Westerberg tar upp frågan i den tänk- ,·ärda artikeln " Budgetunderskottet" i Ekonomisk debatt 4/80 där han konstaterar att: "Det stora budgetunderskottet har skapat en oroande 'normlöshet' bland politiker." Milton Friedman har i sin kolumn i Newsweek Uune 23, 1980) kommenterat president Carters ansträngningar att på pappret få USA:s budget att se ut som vore den balanserad. Politiker och regeringstjänstemän skall inte angripas får att de gör sig skyldiga till dubbelmoral och hyckleri. Ty det är så vi väljare tvcks vilja ha våra politiker: " Ultimately we, not those we elect, are to blame." Med detta synsätt är det ytterst inte den brittiska regeringen politik utan det brittiska folkets vilja att acceptera denna politik som kommer att falla a\·görandet om hur lyckosam Thatcher blir. Skall man i stället använda ett något mindre filosofiskt betraktelsesätt, kan man ta fasta på de svårigheter som den pågående ekonomiska åtstramningsprocessen skapar för å ena sidan de stora löntagargrupperna och å andra sidan de företagare och nyfåretagare som gin•t,·is spelar en helt central roll får den marknadsekonomiskt troende regeringens politik. Att 11\·fåretagare en masse skulle ställa sig upp plötsligt efter alla dessa år a\· ekonomi ·ka problem (och m~jligheter att flytta utomlands. en möjlighet som många britter med företagarambitioner uppenbarligen am·änt) \"llre ,;il närmast sensationellt. Ett drygt år efier regeringens makttillträde är de ekonomiska problemen får fåretagen fortfarande hiig-st bet\· dande. Löntagarna å andra sidan har i det kortsiktiga perspektivet fortsatt att " kompensera" sig genom höga löneuppgörelser. Dessa utgör uppenbart ett växande problem får regeringen. även om man ännu tycks en god bit från det läge. som tidigare upplevts a\· både labour- och tory-regeringar. då de fackliga organisationernas tyngd krossar möjligheterna att bedri\ a t:n sammanhängande ekonomisk politik. Den diskussion som fårs i Storbritannien 0111 den ekonomiska politiken är genom sitt betonande a,· marknadsekonomin, genom den belysning som ges av de många årens politiska misslyckanden att kringgå kärnfrågorna (främst inflationen), genom sin nyskapande och djuplodande diskussion a\· penningmängdens betydelse i den ekonomiska politiken. genom sin kompromisslöshet och kon ek\-en i den politiska förkunnelsen från regeringen och genom den belysning som detta indirekt ger ,n· socialdemokratins svårigheter att lösa en 1110- dern inflationsekonomis grundläggande problem både av stort intresse får s\·ensk samhällsdebatt och även på flera sätt ett fciredöme f(ir s,·erige1