Makt I den politiska debatten odlas föreställningen att regeringen - eller möjligen riksdagsmajoriteten - har Makten. Om något brister i samhället anses det helt bero av felaktiga åtgärder från Makthavarnas sida. Samhällets ofullkomligheter rättas till genom utbyte av Makthavarna. Låt oss slå fast att detta är en totalitär uppfattning. Varken mer eller mindre. Den är lika totalitär oavsett om det är Olof Palme som skyller de ekonomiska problemen på de borgerliga regeringarna efter -76 eller de borgerliga statsråden som skyller problemen på de socialdemokratiska regeringarna som satt f<.ire -76. I likhet med varje annan totalitär samhällsuppfattning hotar denna det fria samhället - i detta fall genom att väljarna ges en orealistisk bild av vad politiker kan åstadkomma. Klyftan mellan förväntningarna från människorna och förmågan hos de politiska makthavarna växer kontinuerligt fram till den tidpunkt då klyftan blir uppenbarad. De svikna förväntningarnas revolution står då får dörren. Den revolutionen hotar inte bara den sittande regeringen. Hela det demokratiska samhällssystemet som sådant hotas. Detta är inte bara abstrakta teorier eller en målning av hin på väggen. I stället är det den bittra erfarenhet som faktiskt finns i de länder där demokratin har avlösts av diktatur eller åtminstone varit starkt hotad - Argentina, Uruguay, Chile, Tyskland och Finland även om det i vårt broderland slutligen gick rätt. En annan - och närbesläktad - synnerligen viktig erfarenhet är att oppositionen spelat minst lika viktig roll får utvecklingen under n1 beskrivna processer som den sittande regeringen. Det är till och med så att det ofta vari oppositionen som genom graden av överbud. politik avgjort om en regering i ett svårt !ägt skulle kunna skapa underlag for åtgärder s011 åtminstone skulle kunnat bidra till att reda upp en besvärlig situation - vilken for övrigt ofta varit en galopperande inflation. I ett så forhållandevist fritt samhälle som det svenska finns inte Makten. Det finns i stället ett oändligt komplicerat samspel mellan 8 miljoner enskilda människor. Tron att ett uugotal statsråd eller 349 riksdagsledamöter skullr kunna domptera dessa människor i deras samspel är av närmast mystisk-religiös karaktär. En realistisk tanke om politikerna och sa~~o hället är att regering och riksdag kan undetstödja de fria medborgarna när de gör någt~ som är bra for landet och i någon mån motret' ka när de gör något som är dåligt får landet Regering och riksdag kan forstärka eller forsvaga olika verksamheter, tendenser eller betecaden. Men i grunden finns ändå alltid de enskiJ. da människornas egna göranden och låtandta. Detta innebär att medborgarnas personliga atsvar - denna for en regleringsvänlig politiker så svårffingade företeelse - är viktigare tir samhällets fortbestånd och utveckling än aldf1 så många regleringar. Men det innebär ocbl att man aldrig kan hindra människor att gön vad de anser vara rätt får sig och de sina. O. man inte forst realiserar det totalitära samhillet.