Forskning och framsteg
Det är en utbredd vanfcireställning att en massiv forskningssatsning kan lösa våra ekonomiska problem. Sambandet mellan dagens insatser
för forskning inom universitet och företag och
ekonomisk utveckling under de närmaste åren
är förmodligen praktiskt taget obefintligt. God
forskning köper man inte med generösa och
snabbt höjda forskningsanslag. God forskning
får man genom att se till att de bästa begåvningarna i var generation lockas att ägna sig åt
forskning. Dagens våldsamma ekonomiska
satsningar på enskilda opportuna forskningsfält - läs energiforskning - leder inte till god
forskning. De leder i stället till det rakt motsatta, nämligen till att även de sämsta forskarna i
den aktiva generationen får forskningsanslag.
En genomtänkt forskningssatsning måste inledas tio eller kanske Dugo år före det man kan
påräkna konkreta forskningsresultat. Den
inleds med att man genom goda ekonomiska
och karriärmässiga villkor lockar just en elit av
de universitetsstuderande till forskning. Samtidigt måste man bygga upp institutionernas resurser så att de forskarstuderande kan ges goda
materiella förutsättningar. Man vårdar också
Ömt de kvalificerade lärare man har vid institutionerna. Omsorgen om dessa måste gå före
alla upptänkliga fackliga och sociala hänsyn till
mediokra lärare som rätteligen bör slås ut från
forskningsinstitutionerna.
När väl några kullar begåvade forskare har
utbildats av skickliga lärare vid resursstarka
och stimulerande institutioner kan man börja
fundera på satsningar på forskningsanslag i
hundramiljonerkronorsklassen.
Trots att vi i dag tror oss satsa intensivt på
forskning, har vi hittills gjort i stort sett helt
tvärtom mot vad som nu beskrivits.
Vi ger de forskarstuderande ersättning motsvarande den lägsta ersättningsnivån i arbetsmarknadsutbildningen. U niversitetens resurser
låter vi gå till regionala byråkratier, statistiksystem, ettbetygskurser etc. Olika anställningsfrågor underordnas helt det närmast narkotiska
beroende som vi svenskar har av anställningstrygghet. När väl den forskarstuderande är klar
med sin forskarutbildning upptas Dänsterna på
forskningsinstitutionerna av forskare ur tidigare generationer som inte kommit vidare. U te
i samhället kan den forskarutbildade inte konkurrera får där har i det heliga MBL-andets
namn internrekryteringen satt alla rimliga
meritvärderingsregler helt ur spel.
Jan-Erik Wikström har nu chansen att visa
forskningspolitisk klarsyn när han skall skriva
proposition på lärartjänstutredningens betänkande.
LärarDänstutredningen har nämligen
även om det inte sägs i klartext - utformat sitt
fårslag från utgångspunkten att man genom
bättre villkor får forskare och forskarutbildning
måste locka bättre forskarstuderande till utbildningen, dvs en satsning på eliten.
Jan-Erik Wikström bör med detta utredningsfårslag som grund gå vidare. Den strategiska åtgärden är därvidlag att ytterligare höja
nivån på utbildningsbidragen och lönerna får
de nya doktorandDänsterna även om detta
skulle gå ut över antalet bidrag och Dänster.
Det är inte genom bredd i forskarutbildningen
som man når resultat. Det är topparna som ger
utdelning. Och intresset att värna eliten måste
regeringen stå får. Den breda medelmåttlighetens intresse i svensk forskningspolitik kommer
att fårvaltas och fårsvaras väl av de fackliga
organisationerna.