Dagens frågor President Reagan Det är ett märkligt fenomen att så många svenska tidningar på vänsterhållet i sina kommentarer till utgången av presidentvalet i USA suckat och klagat som om en stor olycka drabbat dem själva i fårsta hand och världen i den andra. Deras medkänsla med det amerikanska folket i dess prövning kommer något oväntad. USA har på senare år inte stått högt i kurs hos radikala skribenter. Det verkar nästan som om de tror att själva namnet, demokraterna, skulle göra president Carters parti mer demokratiskt än något annat. I själva verket har presidentvalet fårsiggått mellan kandidater från två lika mycket demokratiska partier, i laga former och med en utgång, som tydligen tillfredsställer en avsevärd majoritet av de röstande. Att valdeltagandet i jämförelse med val hos oss - får att inte tala om val i kommunistländer där 99% av de röstberättigade som bekant tågar till valurnorna utan påtryckningar i något avseende - är lågt är beklagligt men sammanhänger med en tradition i fråga om amerikanska val som tydligen är svårt att få ändring på. l Sverige gjorde utrikesminister Ullsten ett sursött uttalande om valutgången, medan hr Palme inte gjorde något offentligt uttalande alls. Det kanske var lika bra. Han har som bekant en gång satt ett oslagbart rekord då han jämförde en misshaglig amerikansk president med Hitler. Att det behövts ett regeringsskifte mer än ett partiskifte i USA har länge stått klart , och sedan senator Kennedy fallit igenom som kandidat utnyttjade de amerikanska ,·äljarna den enda möjlighet som stod dem till buds f(ir att ta en ändring. President Carter kom till sitt ämbete med uttalanden om den moraliska forhättring han skulle genomfåra i Washington. !\len kongressledamöterna där är med ta undantag hårt arbetande och kunniga personer, som man inte leder med vackra fraser. Det behövs en kraftfull personlighet på presidentposten fUr att de skall låta sig övertygas a\· honom, och han måste omge sig med en duglig regeringsapparat. I båda dessa fall räckte Carter inte till. Hans kontakter med kongressen togs upp genom medlemmar a\· den s k Georgiamaffian. som han medfort fi·ån sin hemstat, och den gjorde sig snabbt omöjlig. Vad beträffar regeringen \·ar den avpassad efter presidenten sjåk. som är en detaljernas man utan större personlig resning och känd fOr sin obeslutsamhrt. Han kom att stödja sig på mer eller mindre anonyma rådgi,·are inom Vita Huset, och detta är i längden intolerabelt både för regeringen och for kongressen. Typiskt är att utrikesdepartementet anses ha blivit alldeles demoraliserat under Carters regim. Dennes privata utrikespolitiska rådgi,·are \·ar inte av Kissingers St\Tka, och earters förste utrikesminister a\·gick i ren protest. Inom utrikespolitiken hade C:arter td fi·amgångar, med Panamaa\·talet i regimens biirjan och med Camp Da,·id-avtalet mellan Israel och Egypten. Den senare framgången kunde han inte fuli!Oija, och i alla andra frågor led han nederlag. Gisslanärendet i Teheran är bara tänkbart gentemot ett svagt land - man kan reflektera Ö\·er hur många dagar en smjetrvsk gisslan skulle setat fången - och C:arters personliga ledning av fritagningsfårsöket var både underhaltig och förvirrad. För den nye presidenten kan Carters regim tjäna som negati\· \·ägledning. Han måste eta- 414 blera sig med en kraftig regering, som forstår att sätta sig i respekt. Då finns åtminstone forutsättningar for att brännande inrikespolitiska frågor kan foras framåt, särskilt bekämpningen av inflationen. På utrikessidan krävs en enhetlig och bestämd ledning, utan all Carters ryckighet och ständiga vacklan. Att ryssarna genom forsvarsminister Ustinov gjort hårda uttalanden om amerikansk imperialism betyder ingenting annat än att de slår vakt om sin egen. Afghanistanäventyret hade de knappast gett sig in i med en stark president i Washington. Klagande stämmor i press, radio och TV i Sverige har också meddelat att Reagan är mindre intelligent än Carter. Det är möjligt. Men den nyvalde presidenten verkar, i motsats till den avgående, vara tillräckligt intelligent for att se verkligheten i ögonen, en inte oäven fårutsättning ror att han skall kunna bli en bra president. EG igen Vi har fått en ny debattomgång i EG-frågan. Flera framstående industriledare har i massmedia framfort sin åsikt att Sverige borde gå med i EG. Samarbetet i den gemensamma marknaden är alltfor betydelsefullt får att Sverige skall stå utanför, menar de. Vår pappers- och stålindustri drabbas och de icke-tariffara handelshinder som kvarstår även efter en tulla\·veckling är besvärliga ror många andra branscher. Det är bra att Sveriges fårhållande till det europeiska samarbetet återigen aktualiseras. EG-frågan har kommit att tillhöra de "onämnbara" frågorna i svensk debatt. Sedan ett svenskt medlemskap i gemenskapen avvisades med hänvisning till den svenska neutraliteten har det inte ansetts riktigt rumsrent att ta upp en diskussion om EG. De som vill ifrågasätta det ändamålsenliga i Sveriges nuvarande relationer till EG och till äventyrs även vill ge uttryck ror en positiv inställning till europeisk samverkan stämplas lätt som inte helt pålitliga i utrikespolitiska sammanhang. Till den svenska låsningen bidrager säkert också den negativa utgången av EG-folkomröstningen i _ arge och dess inrikespolitiska konsekvenser. De påfrestningar på bl a den inre sammanhållningen, som det EG-vänliga norska Arbeiderpartiet fick upple\·a, har ytterligare understrukit svenska politikers uppfattning att EG-frågan inte är politiskt " matnyttig" . Men omvärlden står inte stilla i \·äntan på svensk inrikespolitik. Integrationen i Europa fortsätter. Ett av Europas folk direktvalt parlament har börjat sitt arbete. Grekland och Spanien ansöker om medlemskap. Regionaliseringen av världshandeln fortsätter. Särskilt intressant från svensk synpunkt är de handelsfårhandlingar som är på väg att inledas mellan .Japan och EG och som syftar till olika former a\· frivilliga handelsbegränsningar och handelshänsyn. Sverige bör välja sin egen väg, i Europa som i andra sammanhang. Men vi bör göra det med öppna ögon, i klart medvetande om får- och nackdelar. Vi måste kunna och våga tala om utvecklingen i vår omvärld och vårt stora beroende gentemot denna omvärld. Vad näringslivets folk nu ger uttryck ror är deras vardagliga upplevelse av hur beroende svensk utveckling är av de beslut som fattas i EG vare sig \·i är medlemmar i EG eller inte. Skillnaden är att som medlem i EG kan Sverige vara med och påverka besluten och därmed Europas och Yår egen utveckling. Fondfrågan Sanningens minut närmar sig för de inblandade i fondfrågan. I takt med att a,·görandet i utredningen närmar sig forsöker man från olika håll att byta position. En viss förvirring har blivit resultatet. Vännerna av fondsocialism inom TCO-ledningen har fått göra en taktisk reträtt och deklarera att individuella andelar - som man hela tiden har motsatt sig, och som TCO:s man i utredningen , Karl Erik Nilsson, fortfarande anser förkastliga - är något som man skall ha mr att medlemmarna vill det. Att medlemmarna inte ,·iii att facket skall ta över kontrollen av företagen är dock något som TCO-lednin~cn även fortsättningsvis tänker bortse från och det är faktiskt allvarligare. Det viktiga med lundfrågan är ju inte om det blir individuella andelar utan om det blir socialism. LO och socialdemokraterna har däremot ii\·ergivit tanken på facklig makt. Åtminstone formellt. l stället skall det bli länsvisa funder 415 med styrelser valda av medborgare med ATPpoäng. Nulortiden heter medborgarrätt inte pengar utan ATP-poäng. LO:s och socialdemokraternas reträtt från drn fackliga socialismen betyder att man åter- ,·ändrr till den trygga statssocialism som , ·j har exempel på i verkligheten endast från statrr som SO\jet, Polen och Östtyskland. l\1ittenpartisterna tror att de kan ha medborgarfonder utan socialism. Det är vackert tänkt men tyvärr fel. I själva verket tUreslår mitten ett gigantiskt tvångssparande som ä\·en om det har de bästa avsikter kommer att leda tilljättelika fonder som politiker och fackliga ledare kommer att ha svårt att motstå att skalla sig kontrollen Ö\·er. Näringslivet har föreslagit tdngssparandr i fonder beslutat inte a\· Sveriges riksdag utan a\· SAF och LO. ! är det blev känt bland tUretagarna i landet blev dessa vreda. Näringsli\'Ct backade då såtillvida att man skrev till utredningen och sade att man inte ,·ille att deras mrslag skulle presenteras som ett alternati\·. Dock ändrade näringslivet inte inställning i sak. vilket är att beklaga. -------------------------~-- 416 1973 års riksdag beslöt, att medel ur APfonden skulle få användas fOr aktieköp. I motion hade vi yrkat avslag på regeringens fOrslag härom. Vi har fortfarande den uppfattningen att AP-fonden ej bör äga aktier. Bortsett från att de spekulativa drag som fondfOrvaltningen därigenom ges strider mot fondens syften kan starka principiella skäl anforas mot det slags maktkoncentrationer i det allmännas hand som därigenom uppkommer och vilken vid AP-fondens tillkomst uttryckligen fOrklarades icke vara åsyftad. Vi delar alltså kapitalmarknadsutredningens åsikt att aktieköp for AP-medel innebär en principiell ändring i fondens placeringspolitik, som kan få "vittgående konsekvenser for inflytandet inom näringslivet och for den ekonomiska utvecklingen över huvud taget". Vi anser att AP-fonden skall behålla sin ställning som kapitalplacerande institution och att näringspolitiken skall drivas genom andra instrument, som handhas av politiskt ansvariga instanser. Aven praktiska skäl kan anforas mot aktieköp for AP-medel. Visserligen leder sådana till att utrymmet for nyemissioner ökar på börsen. Men samtidigt minskar utrymmet på kreditmarknaden med samma belopp. De foretag som får sin finansieringssituation förbättrad är i fOrsta hand de stora hörsnoterade lönsamma fOretagen, som ändå skulle ha haft goda möjligheter till finansiering. l allmänhet torde det emellertid \'ara dr mindre foretagen som under senare år fått allt större finansieringssvårigheter. AP-fondens aktieköp är således inte ett effektivt medel fOr att höja investeringsbenägenheten inom näringslivet som helhet. AP-fondens aktieköp är heller ingen långsiktig lösning for näringslivets finansiering, om man inte är beredd att låta AP-fonden köpa aktier regelbundet även i framtiden. Starka principiella skäl talar, som vi ovan anfort, häremot ... I budgetpropositionen fOreslår finansministern, att AP-fondens fjärde lundstyrelse skall få disponera ytterligare 500 milj kr fOr aktieköp. Vi finner ingen anledning frångå vår ovan angivna principiella uppfattning i denna fråga. Vi yrkar således avslag på [('geringens rorslag på denna punkt. Ur Moderala Samlingspartiels partimotion 1976