C G EKLUND: Funderingar kring OB 80 Uppgifter och resurser}örförsvarsmakten stämmer inte alltid överens. ÖB har därfor i sin perspektivplan ÖB 80 presenterat_vllerligare en ekonomisk nivå utöver de två som regeringen anvisat. Chefenfor Östra militärområdet, generallöjtnant C G Eklund, kommenterar planen och konstaterar all forsvarsdebatten ofta visat en brist på överblick ochfastnat i enskildheter av teknisk eller utbildningskaraktär. ÖB perspektivplan del 2 ÖB 80- kom ut strax före semestern i år. Perspekti,·planerna är grundstenar i det ständigt pågående utredningsarbetet om totalforsvaret. Eftersom får· svarsbesluten fattas med fem års mellanrum är det naturligt att också perspektivplanearbetet har samma rytm. ÖB perspektivplan del l, som lämnades till regeringen i februari 1979 ,·ar inriktad på att ta fram ideskisser till foi'S\·arsmaktens framtida utformning på tre a\· regr· ringen anvisade ekonomiska nivåer. l dessa sk strukturer ingick nya ideer om enskilda fårband och vapensvstem liksom olika principer for deras användning. Man gjorde sig Ii-i från den befintliga organisationen och hade därför studietidpunkten 15-20 år fram i tiden. Underrubriken på utredningen \'ar därfor fåljdriktigt "Utblick mot sekelskiftet''. Den nu framlagda delen 2 av perspektivplanen har hafi som riktpunkt att redovisa hur fors,·arsmakten bör avvägas och utvecklas under 10-årsperioden fram till början på 90-talet. Det studie- och utredningsarbete som ÖB har att presentera infor den sittande fors\·arsutredningen avslutas med att han hösten 1981 lägger fram ÖB programplan 1982-87. Försvarsbeslutet är planerat till 1982. Som grund for perspektivplanearbetet ger statsmakterna omfattande direktiv både beträffande inriktningen i stort och ekonomin. Andra underlag som ÖB också tar hänsyn till är det delbetänkande som forsvarsutredningen gav ut i juni 1979 om svensk säkerhets- och fors\·arspolitik samt de hemliga operativa direktiv som regeringen tidigare utfårdat får forsvarsmaktens användning. Debatten om ÖB 80 har trots semesterperioden varit relativt livlig. Vissa inlägg har egent- !igen varit en diskussion om de av regeringen givna utgångsvärdena - låt vara att ÖB har fått klä skott för en del av den kritik man riktat mot dem . Det råder stor enighet om den principiella säkerhetspolitiska och fårsvarspolitiska inriktningen. Remissbehandlingen av försvarsutredningens delbetänkande för ett år sedan visar klart detta. Det finns ingen väsentlig skiljaktighet häremellan och ÖB perspektivplan del 2. ~lan kan sålunda med fog säga att ÖB 80 bygger på solid grund . Alla ansvariga torde dela uppfattningen att " Utvecklingen i världen pekar inte mot avspänning. Vi måste tvärtom räkna med att 1980-talet kan bli ett säkerhetspoli tiskt mycket svårt årtionde. l många a\· ,·ärldens stater - inte minst i Europa - har denna oro inför framtiden lett till ökade sa tsningar på försvaret. (ÖB 80 sid 140). De slutsatser som ÖB dragit och konseh enserna härav har visat att uppgifter och resurser för försvarsmakten inte alltid stämmer Ö\·erens. Det är därför inte förvånande att ÖB, forutom att han följt gima direkti,·, också har presenterat ytterligare en ekonomisk nid utö,·er de två som regeringen am·isat. 347 80. Detta jä mte direktiven från regeringen samt erfarenheterna från perspektivplanens del l ger en grund för hur försvarsmakten bör av,·ägas och ut,·ecklas till början a,· 90-talet. ÖB konstaterar att vi sedan slutet a\· 1960- talet minskat våra försva rsansträngningar och att detta har skett mot bakgrunden a\· förhoppningarna om positiva resul tat a\· avspän ni ngspolitiken och minskning av de mili tära styrkorna i omvärlden. Dessa förvänt ningar har som bekant inte infriats utan utvecklingen har sedan några år snarast gått i motsatt rik tning. Inte heller har nedskärningarna a,· vår försvarsmakt verka t som exempel som givit efterföljd ens i vår närmaste omvärld . Vårt försvar av idag tillförs modern materiel som resultat av de beslut som fattades under 1960- och 70-talen. Krigsorganisationen är ef- · fektiv och till huvuddelen utformad för att kunna möta nuvarande stridskrafter i vår om,·ärld men det föreligger också brister i delar a\· organisationen såväl beträffande utbi ldning som ifråga om materiel. Enligt den nu gällande programplaneringen blir dra stridskrafter så,·äl kvalitativt som kvantitati\·t svagare i förhållande till om,·ärlden än ,·ad som a\·sågs med 1977 års förs\·arsbeslut. Det är uppenbart att man noga följ er upp förändringarna i vårt fOrs\·ar Vårt nuvarande försvar såväl i stormakterna som i våra grannländer. Dagens krigs- och fredsorganisation for fOr- Reaktioner och runderingar kring detta ha r re- \·arsmakten är en av utgångspunkterna for ÖB dan förmärkts. J 348 Innebörden av perspektivplanens tre handlingsvägar Handlings1·äg l Krigsorga- Reduktion a1· Yiktiga forband nisalionen bromsas. Bämc k1·alitet på krigsforband (grund- och reputbildning ökas) . Anska ffning 1982-87 a1· be- ,·äpnade hkp, robotbåtar, ubåtar och lätt pansarYärnsrobot sa mt ytterligare 2 diY Viggen. U tvcckling startar a1· JASOvg planet, tung kustrobot, lätta stridsfordon och nya ubå tar. Vämplikt Som nu. Fredsorga- 3 fi)rband läggs ned 82-87 nisationen 3 förband läggs ned 87-92 3 800 anställda bort. Försvars- Bibehå llen utl·ccklings- och industri tillwrkningska pacitct. Säkerhetspolitiska konsekunser Statsledningen får goda mollighcter att motstå påtrvckningar och hot sa mt att hålla oss utanfor konlliktcr. H andlings\"äg 2 Lägre kYalitct hos kri,gsforbanden. Färre jaktOYgdiYisioner. ubå- tar och brigader än i handlings,·äg l . Anskaffning m· 1·iktig materid i stort som i handlings1·äg l. men i mindre omfattning. Tung kustrobot anskaffas inte. Allmän ,·ärnplikt. med reservationer mot periodens slut. l l förband läggs ned 82-87 5 forband läggs ned 87-92 5 400 anställda bort. Fortsatt krympning aY gemensamma ledningsorgan m m. Utwcklings- och tillnrkningskapaciH·t ungrf:-ir som II U . Förs1·arsmaktrn kan s1·ara endast mot dr mest angelägna säkerhetspolitiska krawn. Den liJrtsatta urholkningen a,· forsvaret kan bli ett osäkerhetsmoment i Nqrden. HandlingsYäg 3 Sämre utbildningskntlitet. Ingen anskalfning a1· JAS· llvgplan. swnskt stridsfurdon eller tung kustrobot. An skanitin,~; aY bc\"äpn.tdr hkp. ub.'itar och lätt pansar· Yärnsrobot . Utländskt 11mplan anskaiTas mot mitt en aY <JO-talet. :\yrn annan 1·iktig materiel kiips utomlands. :\linskad krigsorganisa tion. främst brtr k\-alilin·racle armeförband. torpcdbåtscliYi· sioncr samt på sikt Ovgdi1·isioner. Små möjligheter att lika kngs· organisationen. Katcgoriklyntin~; . 25% 1-pl inkallas inte till det mili tära f0rs1·aret. 18 fOrband lä,ggs ned H2-87 7 forband läggs ned efter 87. lO 000 anställda bort (a,·skcdandcn och omplaceringar). Nedläggning a1· s1·•·nsk utvecklande n,·gindustri. Kra!iig minskning aY un-rcklings- och tilln-rkningskaparitetcn. Försvarsmakten har ini (' dr eg;enskaprr uch funktioner som iir grunclliiggandc fiir dr säkerhets- och fiirs1·arspolitik. TroYärdighetcn i dr 1·il,ia att liirsYara neutralitetspolitiken kan ifrågasiittas .<>Ch leda till ncgatint f()riindringar a1· det säkerhetspolitiska SI'St!'lTI('t i !'<orden. 349 Operativa Åonsekvenstr Små möjligheter till framgångsrikt överraskande anfall mot oss. Större forluster ,·id Ö\Trraskande anfall. Ökade möjligheter till Ö\Trraskande anfall mot oss, ,·arvid mobiliseringsförmågan minskar. Luckor i fors,·aret a\· \·issa delar a\· landet. Försvarsmakten kan i de nesta lägen tidigt hejda angriparens utbredning med måttlig risktagning i andra riktningar. Risk for forsenad mobilisering. Kustinvasion kan fordröjas länge. Små möjligheter återta förlorade områden Vid kustin,·asion kan angriparen snabbt tränga långt in i landet.Genom koncentration till norra SHrigc kan en gränsinvasion där hejdas. Vi blir då S\·aga i andra områden. \ 'id gränsim·asion i norr risk får att förbindelserna dit brvts. Koncentration a\· våra st;idskrafter norrut innebär stora risker i andra områden. Bättre ber<-dskap än nu. Dock inte tillräckligt. Försvarets kostnader ÖB har fått direktiv om två ekonomiska ramar att arbeta med i perspektivplanen samt att kompensation fOr ändringar av pris- och löneläget som hittills skall ske med det s k nettoprisindex (NPI). Frågan om priskompensationssystem har behandlats tidigare, bl a i arbetet inför 1977 års f<irsvarsbeslut. Efter 12 års erfarenheter av hur det nuvarande systemet fungerar under olika konjunkturer kan man nu klart se effekterna av det. ÖB konstaterar "att gällande prisregleringssystem är synnerligen olämpligt fOr försvarsmakten" . ÖB framhåller också i perspekti,·planen att " Den nedskärning som försvarsmakten upplevt sedan 1968 är i lika hög grad en följd av ett orimligt priskompensationssystem som en följd av direkta statsmaktsbeslut". För att belysa sina påståenden har ÖB gjort ett exempel. Inflationstakten antas i ena fallet bli 2% lägre och i andra fallet 2% högre än i ett bedömt, troligt värde. Spännvidden mellan dessa värden är måttlig i förhållande till vad som kan tänkas förekomma. Den skillnad som uppstår mellan kompensationen enligt nettoprisindexsystemet och fOrsvarets egentliga pris- och löneutveckling måste mötas genom att man avsätter reserver inom de tilldelade ekonomiska ramarna. I de båda nämnda fallen blir dessa reserver stora, 6-8 miljarder under perioden 1982-92. I själva verket är de ungefår lika stora som de ekonomiska skillnaderna mellan handlingsvägarna. Det blir alltså den ororutsebara inflationstakten och den ekonomiska utvecklingen i landet som till stor del bestämmer vilken handlingsväg vi hamnar på oberoende av vad fOrsvarsbeslutet innehåller. Det är inte nog med detta utan det förhåller sig också så, att en stark samhällsekonomisk utveckling, dvs lägre inflationstakt, leder automatiskt till svagare försvar och vice versa. l långa loppet kommer kompensation enligt NPI inte att helt motsvara fOrsvarets pris- och löneutveckling. Det är rimligt att man till del skall kunna möta detta genom rationalisering och allmänt ökad effektivitet. Men variationerna mellan kompensationen under olika år är stora och dessutom omöjliga att förutsäga. Som nyss nämndes har dessutom variationerna en omvänd verkan så att försvaret " tjänar" på en dålig samhällsekonomisk utveckling och omvänt. 350 Kanske hade det varit taktiskt av ÖB att inte · kan av detta inte dra den slutsatsen att ÖB 80 ta upp detta problem just nu då man väntar innehåller så många osäkerheter att det spelar sämre konjunkturer och därmed bra kompen- mindre roll vilken handlingsväg ~an väljer. sation till forsvaret. Men ett sådant forfarings- Eller att man infor stundande konjunkturnedsätt hade knappast varit forenligt med sam- gång kan välja en låg handlingsväg eftersom hällsansvar. kompensationen med NPI gör att det blir bärtFörsvaret har ett fornämligt planerings- och re utfall i verkligheten. Det forefaller också ekonomisystem, tro.ligen det främsta i vårt långsökt att begära ytterligare alternativ av ÖB samhälle. Genom det priskompensationssy- som skulle ligga på en sådan nivå att de blir stem som vi hittills haft kan man emellertid mindre känsliga for osäkerheter i stället fcir att inte ta vara på de goda effekterna av plane- skapa ett bättre och rimligt priskompensationsrings- och ekonomisystemet. system. Det är lätt att klaga på NPI-systemet men svårare att ta fram ett bättre. ÖB har i perspektivplanen angivit vissa grundkrav som borde kunna vara en utgångspunkt for ett forutsättningslöst arbete med detta problem. Det har varit nödvändigt att under de senaste åren skära ned såväl utbildning som materielanskaffning därfcir att den del som går till den administrativa ledningen samt löner och formåneråt 'Inställd.personal och värnpliktiga, har vuxit. Denna oformånliga utveckling har uppstått trots nedläggning av forband, betydande minskning av den anställda personalen, en obestridlig effektivisering av verksamheten och en allmänt sett helhjärtad och mycket lojal satsning av personalen. Försvarsmakten har ibland anklagats for att planera dåligt. I själva verket har forsvaret planerat bättre och sparat mer än många andra samhällssektorer. Uttalanden om nödvändigheten av att även forsvaret "drar sitt strå till stacken i det allmänna sparandet" är att slå in öppna dörrar (NSD 26/6). De ekonomiska forutsättningar som forsvarsmakten hittills haft har medfort att innehållet i 1977 års forsvarsbeslut inte kan uppnås. Man Försvarsdebatten Försvarsdebatten har under långa tider inte haft den omfattning som dessa viktiga frågor fortiänar och den har ofta visat en brist på överblickar och grundläggande sammanhang. Diskussionen har alltfor ofta gällt enskildheter av teknisk eller utbildningskaraktär. t ex värnpliktens längd, flygplantyp, olika slag av robo-. tar m m. Otvivelaktigt har debatten varit intensivare och lyfts upp på ett högre plan under det senaste året. Som nämnts ovan råder det stor enigh<:>t om inriktningen av målet for säkerhets- och forsvarspolitiken. Röster har visserligen höjts att det inte är ÖB:s utan politikernas sak att göra sådana bedömningar. Detta är helt riktigt men ÖB har inte gått utanfor de grunder man är ense om. Han har dragit slutsatser for forsvarsmakten och tagit fram konsekvenser i olika situationer vilket är hans skyldighet att göra. Det har väckt forvåning att militärledningen är enig om ÖB 80. Det har sagts att detta skulle bero på att ÖB undvikit att ta ställning till frågan om vi skall ha ett s k skalforsvar eller djupforsvar. I själva verket har den operati\·a planeringen sedan ganska många år varit inriktad på att möta en angripare så tidigt som möjligt vid gräns och kust men också att fOrsvaret i ogynnsamma lägen skall kunna verka under lång tid på djupet av vårt territorium. Denna Både-Och-princip är en av grundstenarna i vår planering och ligger helt i linje med statsmakternas intentioner. Det skulle innebära en drastisk omläggning av våra fors,·arsprinciper om vi skulle välja en helt annan väg. ställningstaganden i forsvarsfrågor är inte lätta. Samhällsekonomin är kärv, den a\·spänning som man hoppats skulle vara grund for en nyanserad minskning av forsvaret har kommit av sig for ö,·erskådlig tid. forsvarsfrågorna är i sig själva komplexa och det är svårt att direkt uppleva den ökade trygghet mot vttre hot som f<im·aret skall åstadkomma. Det är betydligt enklare att direkt utläsa behovet av social om- ,·årdnad, hälso- och sjukvård, skolväsende, trafiksäkerhet m m. Det är naturligt och viktigt att olika meningar kommer till tals i forsvarsdebatten. Men en seriös debatt tål inte vilka trollkonster som helst med grundläggande begrepp. Att kalla ÖB forslag i perspektivplanen fOr upprustning är ett sådant trolleri. Det faller knappast någon in att tala om att standarden for en familj ökar av det skälet att hushållskostnaderna blir större. Än mindre att det går att få ut väsentligt mera av en sparsam hushållsbudget som inte foljer med prisökningarna. Det har sagts i forsvarsdebatten att "ÖB rekordupprustningsforslag måste stoppas" (Värmlands Folkblad 26/6). Det gäller att lösa ökade uppgifter med minskade resurser (ordforanden 351 CUF i Marinnytt) och det har rareslagits en omstrukturering av forsvaret så att det också bör "vara möjligt att efter hand hålla tillbaka forsvarskostnaderna. utan att effektiviteten därmed minskar" (Arbetet 26/6). Uttalanden a\· denna typ förenklar forsvarsproblemen på ett lika onyanserat sätt som de nämnda synpunkterna på hushållsbudgeten. Det kan synas som en petitess att påpeka missbruket av ordet rationalisering i fOrsvarsdebatten. Minskningen av utbildningstid , indragning av forband , omorganisation m m kan till del vara rationalisering, dvs om samma resultat som tidigare kan nas till lägre kostnad eller bättre resultat kan nås till ororändrade kostnader. Huvuddelen av de stora forändringar som görs i forsvarsmakten har emellertid rent ekonomiska utgångspunkter och får betalas med ambitionssänkningar i olika avseenden, dvs i de flesta fall en lägre fOrsvarseffekt vilket är något helt annat än rationalisering. Försvarsviljan Beredskapsnämnden utfOr sedan lång tid opinionsmätningar av forsvarsviljan. Aven internationellt sett måste denna betecknas såsom hög. Variationerna från gång till gång och mellan olika grupper i samhället är måttliga. Det är också intressant att konstatera att man anser att Sverige i stort sett är ett bra land att le\·a i även om man naturligtvis har synpunkter på hur det skulle kunna bli bättre. De värnpliktiga, både de som fullgör sm grundutbildning och i synnerhet de som är inne på repetitionsövning, har en Ö\·ervägande positiv attityd till forsvaret trots att det är en 352 tvångslag som reglerar värnpliktstjänstgöringen och att en del av de värnpliktiga under grundutbildningen har ekonomiska problem. Ett intressant konstaterande är att de värnpliktiga som fått sin utbildning förlängd till 15 månader och nyligen avslutat kadettskolan har visat en mycket positiv inställning och haft god motivation för sin tjänstgöring. Försvarsviljan uppenbaras också genom anslutningen till hemvärns- och frivilligverksamheL Vi har aldrig tidigare - inte ens under 2.världskriget - haft så mycket folk i hemvärnet som fn. Tillströmningen till frivilligorganisationerna är så stor att man på många håll inte kan ta emot och utbilda alla som vill komma. En stor del a1· de människor som skall leda verksamheten i totalförsvarets krigsorganisation är högt kvalificerade personer i det civila fredstida samhället. Det är en klar erfarenhet hur intresserat och villigt dessa ställer upp vid de övningar som regelmässigt försiggår i totalförsvarets ram, många gånger med åsidosättande av ordinarie verksamhet och stor insats av fritid. En söndag under hösten 1979 anordnades på Karlberg i Stockholm en försvarsutställning a1 det frivilliga försvaret med cirka 15 000 besökare. En annan höstsöndag firade Västmanlands flygflottilj 50-årsjubileum. Cirka 30 000 människor kom trots ett miserabelt väder. De nämnda exemplen kan mångfaldigas orh visar att det finns en stark fOrsvarsvilja och rtt stort intresse för försvaret på bredden och djupet av Sveriges folk. Med ÖB perspektivplan del 2, den positi1·a attityd till försvaret som finns hos hu1·uddelen av vårt folk samt den anda, lojalitet och goda insatser som görs av de anställda borde det finnas en god grund för att fatta politiska beslut om försvaret som är väl förankrade i de säkerhetspolitiska realiteter som vi måste räkna med under 1980-talet. Försvarsmakten måste ges rimliga förutsättningar och resurser å att den kan lösa sina viktiga uppgifter även i framti· den. Inte ens i den av ÖB föreslagna högsta nil"ån i ÖB 80 kommer försvaret att ta en större andel än hittills av samhällsekonomin. Sanningen är att totalförsvarets del av statsbudgeten hah·erats sedan 1960-talet.