L HERBERTS ZALITIS: Ekonomisk demokrati Det talas mycket om hur nödvändigt det är att införa ekonomisk demokrati i den meningen, att anställdafÃ¥r insyn iföretag och blir delaktiga i beslut. SÃ¥ kan det naturligtvis gÃ¥ till, men enligtfil mag Herberts Zalitis, självf d industritjänsteman, behöver det inte vara sÃ¥. Uppgifter och maktbefogenheter kan delegeras till sÃ¥dana som är särskilt lämpade att utöva dem - man kan inte heller införa teknisk demokrati om sÃ¥dan skulle innebära att de anställda i ett företagfick avgöra vilka tekniska processer som i olikafall skulle användas. Genom att pressa inför mycket i begreppet demokrati kan dettaförstöras, framhÃ¥ller han. Det gamla slagordet - ekonomisk demokra· ti - har fÃ¥tt en ny aktualitet i samband med debatten kring löntagarfonderna. Visserligen är denna skiftande beroende pÃ¥ Ã¥t vilket hÃ¥il man vänder sig. Ã…t höger är det bäst an hÃ¥lla tyst om den, fonderna är bara ett välviJ. ligt försök att tillföra svensk industri riskviJ. ligt kapital. Ã…t vänster sägs det att de är ett sätt att bryta kapitalets makt och införa demokrati även pÃ¥ det ekonomiska omrÃ¥det Utan ekonomisk demokrati är demokratin inte fullständig, emedan löntagarna förblir stÃ¥ende utanför företagsstyrelser där beslut som rör deras arbete fattas. Ekonomisk demokrati är sÃ¥lunda den sista biten i demokratins pussel. Är det verkligen sÃ¥? För att fÃ¥ svar pi denna frÃ¥ga bör nÃ¥gra statsvetenskapligt principiella saker omnämnas. Det strider ingalunda mot demokratin och är ocksÃ¥ vanligt att man delegerar (överlÃ¥ter, ger i uppdrag) samhälleligt viktiga uppgifter till enskilda personer eller grupper som man pÃ¥ vissa grunder (utbildning, erfarenhet, or· ganisationsförmÃ¥ga) anser vara bäst skicU. de att fullgöra dem, samt även ger dem tillräcklig makt för att de skall kunna handla effektivt. I vissa länder, t ex USA och Frank· rike, ger författningen pÃ¥ detta sätt mycket stor makt Ã¥t presidenten, just för att själYI statsledningen skall bli sÃ¥ effektiv som möjligt. Väsentligt är emellertid att utövandetat denna makt stÃ¥r under kontroll frÃ¥n statliga institutioners, massmedias och i sista hatiii väljarnas sida. Om näringslivet som i de demokratisb industriländerna befinner sig nästan hek 1 privata händer, kan man ocksÃ¥ säga att det rör sig om en delegering. Man lÃ¥ter den privata företagsamheten (kapitalismen) rÃ¥da därför att dess arbets- och produktions-organisation har visat sig vara mycket effektiv och därmed välstÃ¥ndsskapande. Det är frÃ¥ga om kanske mänsklighetens bästa mjölkko. Att denna mjölkko förr ofta varit elak mot löntagarna är en sak som i stort sett hör till det förflutna. I och med demokratins och fackföreningsrörelsens genombrott har detta rättats till i en sÃ¥dan omfattning, att det känns beklämmande när man även i vÃ¥ra dagar fÃ¥r höra om detta som om under de sista 100 Ã¥ren ingenting hänt. Att bankernas och företagens handlingsfrihet pÃ¥ det ekonomiska omrÃ¥det är av vä- sentlig betydelse för deras effektivitet är självklart. Likaledes är det naturligt att inskränkning av denna handlingsfrihet genom inträng av facket via löntagarfonder i företagsstyrelser ses med oblida ögon frÃ¥n det privata näringslivets hÃ¥ll. Detta befaras innebära att ett byrÃ¥kratiskt bihang skapas som inte skulle göra nÃ¥gon nytta utan bara bli en black om foten. Att leda ett företag, att följa utvecklingen för en bransch, välja produkter som kan tänkas bli efterfrÃ¥gade, välja lämpliga konstruktioner, materialet, de bästa produktionsformerna, att marknadsföra dessa produkter i en invecklad och med durk~ drivna konkurrenter överfull värld - allt detta är sÃ¥ komplicerat att endast mycket kunniga, skickliga och handlingskraftiga män och kvinnor kan klara av det. NÃ¥gra utomstÃ¥ende, vars specialitet är nÃ¥gonting helt annat, kan knappast bidra härtill med nÃ¥gonting positivt, i synnerhet inte när de vanligen till minst hälften lever i en fantasi- 123 värld - den socialistiska. Den ekonomiska demokratin är i frÃ¥ga om företagsledning lika orimlig som en teknisk demokrati, dvs att facket skulle betämma en komplicerad apparats konstruktion. Kontroll av kapitalet PÃ¥stÃ¥endet att kapitalets makt pÃ¥ det ekonomiska omrÃ¥det i i-länderna är bÃ¥de mycket stor och okontrollerad är inte sÃ¥ sant som det lÃ¥ter. Att demokratin och fackföreningarna har gjort den mycket mindre än den var förr har redan omnämnts. Löntagarna bestämmer numera i stort sett bÃ¥de sina löner och sina arbetsförhÃ¥llanden själva. Arbetstiden har minskat frÃ¥n upp till 14 timmar dagligen sex dagar i veckan för hundra Ã¥r sedan till8 timmar 5 dagar i veckan. Man fÃ¥r 5 veckors semester, betald sjukledighet, ordentlig pension. "Kapitalets makt" har inte kunnat förhindra allt detta. Vidare är alla företag skyldiga offentlig redovisning gentemot samhället. De har svÃ¥rt att gömma sig även för insyn frÃ¥n massmedias sida. Under sista tiden avkrävs dem ocksÃ¥ "samhälleligt ansvar". Avskedar de folk eller lägger ned verksamheten fÃ¥r de höra skarpa protester och mycket klander. En mycket betydelsfull kontroll är dessutom inbyggd i själva det kapitalistiska systemet - ett företag kan gÃ¥ med vinst, resp existera endast om det kan sälja sina produkter, och detta gÃ¥r endast om dessa är nyttiga, av god kvalitet och tillräckligt billiga. Konkurrensen pÃ¥ detta omrÃ¥de är som bekant benhÃ¥rd. Egentligen är det inte själva makten som är av ondo utan detta hur den utövas. Visser- -------- - 124 !igen bör man alltid misstro starka maktkoncentrationer i ett samhälle, men man är ocksÃ¥ skyldig att pÃ¥visa att makten verkligen missbrukas. För övrigt tenderar även makten hos fackföreningarna att öka i en sÃ¥dan omfattning att detta väcker oro. vid valen 1957, 1965 och 1967, samt i Chile, dÃ¥ den marxistiske Allende med liten röstövervikt blivit president Ã¥ret 1970. Anmärkningsvärt i detta sammanhang är att före demokratins genombrott framhölls frÃ¥n konservativt hÃ¥ll bl a i England och Sverige sÃ¥som argument mot demokrati att denna skulle leda till den fria företagsamhetens Den fria företagsamheten avskaffande. Löntagarmajoriteten skulle Nu kan man frÃ¥n socialistiskt hÃ¥ll frÃ¥ga: När rösta bort kapitalismen. Därför höll man var det och hur gick det till att samhället länge fast vid begränsad demokrati, med delegerade näringslivet till kapitalisterna? Svaret är att ett direkt beslut därom har aldrig fattats. Det kapitalistiska systemet har de demokratiska staterna fÃ¥tt i arv frÃ¥n tidigare statsskick. Men detta system har inte kommit till genom nÃ¥got slags usurpation, vilket ofta har varit fallet med den politiska makten, utan det har utvecklats under mycket lÃ¥ng tid med hantverket och handeln som grogrund samt som konsekvens av den privata äganderätten. Faktum är emellertid att indirekt har frÃ¥gan om den fria företagsamhetens vara eller icke vara ständigt varit aktuell i alla demokratiska länder, där det kommunistiska partiet klart framlagt och propagerat för sitt alternativ - ett samhälle där den fria företagsamheten är ersatt med kollektivt, samhälleligt ägande av produktionsmedlen. Detta alternativ har t ex i Sverige, med början Ã¥r 1918, vid 18 valtillfÃ¥llen inte kunnat samla mer än genomsnittligt 5 % av rösterna (Ã¥ret 1945 undantagsvis l l %). I andra demokratiska länder har det kommunistiska röstantalet varierat mellan 5 och 34 % (det sista vid parlamentsval i Italien 1976). Endast i den indiska delstaten Kerala har kommunisterna fÃ¥tt en klar majoritet rösträtt för enbart dem som hade en viss högre inkomst. Den politiska verkligheten efter demokratins förverkligande har emellertid kommit bÃ¥de de konservativa farhÃ¥- gorna och de kommunistiska förhoppningarna pÃ¥ skam. Väljarna har tvivlat pÃ¥ det socialistiska systemets förmÃ¥ga att mäta sig med det kapitalistiska systemets effektivitet när det gäller att skaffa fram varor och ~änsÂ- ter. De har inte velat slakta sin bästa mjölkko. Den fria företagsamhetens vara eller icke vara är en sak bland mÃ¥nga andra varom väljare har rätt att ha olika uppfattningar och att besluta. Därav följer att den inte ingÃ¥r i demokratins begrepp, att den inte är väsentlig för demokratins vara eller icke vara. I demokratins begrepp ingÃ¥r endast sÃ¥dana saker utan vilka demokratin absolut inte är fullständig. Om dem fÃ¥r inte väljare ha olika uppfattningar, om de vill ha demokratin kvar. Det väsentliga för demokratin är möjligheten att kunna välja mellan olika alternativ, mellan olika partier, mellan olika samhällssystem. Detta blir fallet när Ã¥siktsoch yttrandefrihet rÃ¥der, fri partiverksamhet är tillÃ¥ten, fria, av väljare kontrollerade val förrättas med jämna mellanrum, en human och stabil rättsordning rÃ¥der i staten, samt majoriteten tar hänsyn även till minoriteten. Dessa är demokratins pusselbitar. Försök att pressa in nÃ¥got ur sitt speciella partiprogram i demokratins begrepp är demagogi, otillbörligt missbruk av ett känsloladdat ord. Erfarenhet frÃ¥n kommunistiska länder, där kapitalet krossats och det nya systemet införts med vÃ¥ld, har visat att just med den falska pusselbitens (den ekonomiska demokratins) inpressning själva demokratins pus- 125 sel totalt förstörs. Fria val ersättes med enpartisystem, den centrala statsledningen bestämmer allt, ingen Ã¥sikts- och yttrandefrihet rÃ¥der. T ex i det kommunistiska Kina, ett land där effektiviteten pÃ¥ det ekonomiska omrÃ¥det är större nu än den var under tidigare, politiskt kaotiska förhÃ¥llanden, fÃ¥r visserligen varje kines numera "ett mÃ¥l mat om dagen", men inte nÃ¥gon rätt till "en fri tanke om dagen". Men detta är nÃ¥got utan vilket en människas liv, oberoende av vilken ras eller nation hon tillhör, pÃ¥ en högre kulturnivÃ¥ inte är fullvärdigt.