HÅKAN WINBERG: Samhällets makthavare Det blirfackets förtroendemän som blir samhällets verkliga makthavande om de förslag går igenom, som den nya arbetsrättskommitten lagt fram. Kommitten tillsattes under regeringen Palmes tid med betryggande socialdemokratisk majoritet. Tyvärr, menar riksdagsledamoten och hovrättsrådet Håkan Winberg, ändrade den nya regeringen inte på detta. Nu kan förslagen inte läggas till grundför en proposition. Winberg sitter själv med i kornitten och har reserverat sig mot sådana förslag som att arbetstagarsidan skallfå tillsätta 4 000 nyaförtroendemän inom företagen och betalda av dessa! Det vore naivt att tro att fri företagsamhet skulle kunna utvecklas i Sverige om det uteslutande skall ske påfackets villkor. Det finns anledning anta att 1970-talet kommer att i hög grad framstå som förändringarnas decennium på det arbetsrättsliga området. Regler har tillkommit som gäller t ex statlig lönegaranti vid konkurs, anställningsskydd, rätt tillledighet för utbildning, medbestämmande i arbetslivet (MBL), facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och nya principer för rätten till semester. Diskussionen om kollektiva löntagarfonder i företagen ligger väl vid sidan av de arbetsrättsliga frågorna men berör arbetsmarknaden i hög grad. Den viktigaste arbetsrättsreformen under 70-talet är medbestämmandelagens tillkomst. Den hade under åren 1971-1975 förberetts av den s k arbetsrättskommitten, som under större delen av sin tid hade framlidne landshövdingen Kurt Nordgren som ordförande. Även sedan det lagstiftningsarbete som gällde MBL hade avslutats våren 1976, fanns det ytterligare frågor inom arbetsrätten som skulle vidare utredas. Dåvarande arbetsmarknadsministern Ingeround Bengtsson ansåg för övrigt att MBL endast utgjorde inledningen till genomgripande förändringar på arbetsmarknaden. Sommaren 1976 tillkallade därför Ingeround Bengtsson den s k nya arbetsrättskommitten med uppgift att "utreda vissa frågor på det arbetsrättsliga området". Ordförande blev f d förbundsordföranden i Metall Åke Nilsson, som under slutet hade fungerat som ordförande även i den tidigare arbetsrättskommitten. De närmare uppgifterna för denna nya kommitteskulle vara att mera allmänt följa introduktionen och tillämpningen av MBL. Här låg också frågor som 274 krav på arbetslagarinflytande andra betänkandet kan nämnas inom nunen för former och med längre gående befogenheter för de anställda än som följer av MBL. Riksdagen hade också - mot socialdemokraternas och kommunisternas röster - uttalat sig för fortsatt utredningsarbete rörande den s k negativa föreningsrätten och fö- reningsrättsskyddet för arbetssökande. Kommitten skulle ta upp även dessa frågor liksom belysa utvecklingen av rättspraxis på det arbetsrättsliga området. Vidare fick kommitten till uppgift att med förtur behandla vissa frågor om ändring i förtroendemannalagen, arbetslivsforskning och facklig information på betald arbetstid. I oktober 1977 avlämnade kommitten ett delbetänkande kallat fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning. Kommittens arbete hade inte kommit i gång före valet 1976 och dess arbete har alltså ägt rum under den borgerliga regeringens tid. Kommitten var emellertid tillsatt under den socialdemokratiska regeringstiden, och dess direktiv var utfärdade av ministären Palme. Av dess elva ledamö- ter är sju socialdemokrater. Någon ändring i sammansättningen eller av direktiven vidtogs inte av den nya regeringen. Detta måste ur borgerlig synpunkt anses vara mycket beklagligt. Kommittens förslag skulle i dessa delar, om det genomfördes, få långtgå- ende och kanske oöverskådliga konsekvenser för den fria företagsamheten. Få kommineförslag torde också ha mött så mycket förbittring bland företagarna som detta. 4 000 fortroendemän Enelast några förslag i det 270 sidor digra denna artikel. Förslaget innebär att den nuvarande lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen ersätts med en ny och betydligt utvidgad lag om fackliga förtroendemän m m. En av huvudpunkterna i den nya kommittens förslag gäller rätten för förtroendeman som inte är anställd på viss arbetsplats att bedriva facklig verksamhet där. Nu gällande förtroendemannalag behandlar förtroendemans verksamhet på den arbetsplats där han själv är anställd. Det fackliga uppdraget skall direkt röra arbetstagarnas intressen gentemot arbetsgivaren. Enligt direktiven till kommitten har förtroendemannens ställning på arbetsplatsen väsentligt förändrats genom de senaste årens utveckling inom det arbetsrättsliga området. l många fall utförs fackliga uppgifter av andra än fackliga förtroendemän som är anställda på arbetsplatsen. Det gäller särskilt de små arbetsplatserna. Fackföreningen skall själv ha rätt att bestämma vem som skall företräda den i det fackliga arbetet på arbetsplatserna. Kommitten vill nu införa möjlighet för den som inte är anställd hos den arbetsgivare som berörs av uppdraget att vara facklig förtroendeman vid dennes arbetsplats (-er). Sådan person kallas regional förtroendeman. För att få veta hur stort behov arbetstagarorganisationerna anser det finnas av dessa förtroendemän har kommitten begärt att de skall uppskatta antalet. Det är verkligen inget litet behov som skulle föreligga enligt arbetstagarorganisationernas uppgifter. LO menar att det saknas effektiv facklig bevakning på cirka 80 000 arbetsplatser mom LO-sektorn. TCO hävdar att det för dess del rör sig om 60 000-70 000 arbetsplatser, medan SACO/SR menar att organisationen saknar lokal representation på 2300 arbetsplatser på den enskilda sektorn och vid ett 80-tal kommuner. Organisationerna har också räknat med au en heltidsanställd förtroendeman skall kunna klara av 40 arbetsplatser. Det betyder att när systemet med regionala förtroendemän är helt utbyggt, kommer det att finnas cirka 4 000 heltidsanställda sådana, varav 2000 inom LO-området, l 750 inom TCOområdet och cirka 250 för SACO/SR:s del. Kommitten har uppskattat kostnaden för varje sådan förtroendeman till cirka !50 000 kronor eller totalt cirka 600 milj kr. Det är risk att det är ett för lågt belopp. Visar det sig att kostnaden blir t ex 200 000 kronor för varje år stiger genast den direkta kostnaden till 800 miU kr om året. Kommitten anser att kostnaderna för de regionala förtroendemännen skall betalas av "produktionen", vilket närmast betyder arbetsgivaravgifter efter det sedan några år ganska sedvanliga mönstret. För de två första budgetåren, som eftersom systemet då ännu inte är fullt utbyggt beräknas dra en kostnad av 150 resp 300 milj kr, föreslås anslag över statsbudgeten. Vad facklig verksamhet är Såväl i den gällande som i den föreslagna förtroendemannalagen används begreppet "facklig verksamhet". Kommitten vill emellertid ge begreppet en betydligt vidare tolkning än det har nu. Till facklig verksamhet 275 skall t ex räknas interna föreningsangelägenheter som styrelsearbete, inkassering av avgifter, val, värvning av nya medlemmar o s v. Centralt fackligt arbete och engagemang i olika samhällsfrågor kommer också att omfattas av lagen. Utanför faller endast frågor som rör ren partipolitisk verksamhet och verksamhet som uteslutande rör medlemmarnas fritid. Fackförening skall också få rätt att som det heter "i skälig omfattning" samla anställda till möten på betald arbetstid. Dessa mö- ten får behandla allt som har samband med facklig verksamhet i den vida betydelse som har behandlats ovan. Bedömningen av om möten sker i skälig omfattning kommer att ligga hos fackorganisationerna, eftersom dessa har s k tolkningsföreträde. Kommitteförslaget innebär vidare att rätten för facklig förtroendeman att vara ledig med bibehållen lön utvidgas och att arbetsgivaren kan åläggas att betala kostnader i samband med fackliga kurser för förtroendemännen. Forskning på arbetsplatsen kan äga rum även mot arbetsgivarens vilja om vederbörande centrala arbetstagarorganisation har godkänt den. Vad kommer då nya arbetsrättskommittens förslag faktiskt att kosta? Man kan med en försiktig beräkning uppskatta att om förslaget blir genomfört i sin helhet kan det medföra en ökad arbetskraftskostnad på cirka 2 procent, vilket motsvarar cirka 4 miljarder kronor i 1978 års penningvärde. Verkningarna Nya arbetsrättskommittens förslag är up- 276 penbadigen mycket långtgående och förändrar i väsentliga delar den balans mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas rättigheter och skyldigheter, som länge varit ett utmärkande drag för svensk arbetsmarknad. Det är därför i hög grad omstritt. Både SAF:s representant och företrädaren för Moderata samlingspartiet har i utredningen i var sina reservationer tagit avstånd från de väsentliga delarna av majoritetens tankegångar. Under remissbehandlingen har från olika håll stark kritik riktats mot förslaget. Det finns därför fog att påstå att en omfattande opinion menar att kommittens betänkande inte kan ligga till grund för ett lagförslag. Det är nu regeringens uppgift att se till att så inte blir fallet i den proposition om förtroendemannalagen som avses komma hösten 1978. Skulle förslaget mot förmodan komma att genomföras och dessutom förenas med socialdemokraternas och LO:s tankar om kollektiva löntagarfonder, kommer förutsättningarna för enskild företagsamhet i Sverige att fullständigt förändras. Den som tror att i det läget enskild äganderätt och fri företagsamhet kommer att kunna vidareutvecklas här i landet måste minst sagt betecknas som mycket naiv. Då står i stället för det öppna demokratiska samhället det slutna korporativistiska för dörren, där fackets funktionärer blir samhällets verkliga makthavare.