l j 136 ej heller är i stånd aLL fatta sitt eget verkliga intresse. Sådana människor företer psykiska defekter - i svårare fall rena sinnessjukdomar - och blir då enligt den marxistiska synen föremål för speciell behandling." Förföljelsen av oliktänkande i kommunistiska länder är alltså ingen avvikelse ft·ån den "sanna läran" utan i stället en logisk konsekvens av den. Marxismens auraktionskraft idag kan väl ganska enkelt förklaras med aLL det religiösa och ideologiska vakuum Väst fn upplever utgör ett tacksamt spelrum. Djupt i varje människa finns en Atlantis-dröm, längtan efter ett ursprungligt, gou idealtillstånd. Marxismen innebär en hänsynslös exploatering av denna föreställning, och i Tage Lindboms historiska facit ståt· det, aLL mat-xismen-kommunismen är det fullständigaste ullrycket för den mänskliga strävan au upprälla "människoriket" på jorden, ell Utopia där människan har gjorts till gud. Samtidigt THEDE PALM: Ålandsfrågan på trettiotalet Efter första världskriget, då Finland och de baltiska staterna lösgjort sig från Ryssland, sökte Sverige skaffa ig suveräniteten över Åland. Ålänningarna själva ville till Svet·ige, och redan delta var något att taga fasta på: folkens självbestämmanderätt var eu tidens slagord. Men därtill kom försvarspolitiska synpunkter, för vilka Hjalmar Branting med stor vältalighet redogjorde inför Nationersom hon där förutsäLLes tillfredsställa sina upphöjda, egoistiska intressen, skall hon också fungera som en altruistisk uänare till sin nästa. Della är en ekvation, som med pinsam tydlighet framstår som olöslig. Frågan är bara när deua skall gå upp för den tappra och inflytelserika skara som i väst ännu klamrar sig fast vid de marxistiska dogmerna. Man må gå till rätta med Karl Marx på en ekonomisk, filosofisk, politisk eller blott egoistisk grund, men det mest utmanande för många är när någon, som Tage Lindbom gör, angriper marxismen utifrån en helhetlig, genomtänkt verklighetssyn och på den grundvalen hävdar, all Marx huvudsakligen hade fel. Detta alldeles oavsett au den världssyn Marx präglade i hög gt·ad var tidsbunden - alltför tidsbunden för au tillåta de långtgående och allmängiltiga slutsatser han drog. nas Förbund. En fientlig främmande malt på Åland skulle genom mineringar kunna spärra svensk sjöfart ute från Bottenhavet Den skulle i den åländska skärgården kunna döUa en angreppsstyrka, avsedd au landsät· tas på den öppna svenska kusten. Även fl)· get började bli aktuellt. Från Åland kunde man nå Stockholm. NF gjorde i stället Åland till neutralt om· råde, som inte fick befästas. Ålandskonventionens signatärmakter garanterade au så inte fick ske. Moraliskt stöd fanns alltså tillgängligt för Sveriges försvar mot öster, men det var också allt. Därtill kom att Sovjetunionen, då ännu inte medlem av NF, inte ingick bland signatärmakterna. Långt senare ulnyujade Molotov deua förhållande. Han erkände inte au Sverige hade större rätt än nå- got annatland au lägga sig i hur Åland skulle försvaras, om så behövdes. Sovjetunionen hade i va1je fall inte givit några löften att hålla sig bona. l Sverige hölls frågan om Ålands försvar eller neutralitetlevande på både militärt och politiskt håll. 1927 års försvarsplan, som fastst.älldes av regeringen, förutsåg svenskt ingripande där. Enligt militär bedömning skulle eu sovjetiskt anfall mot Finland automatiskt medföra anfall också mot Svel"ige. Detta synsäLLligger bakom boken "Antingen - eller", som 1930 redigerades av Helge Jung med starkt inflytande av C A Ehrensvärd. Där framfördes meningen att svenskt försvar i eu sådant krig borde upptagas på finsk mark och redan vid Finlands östgräns. Hur denna problematik i fonsättningen behandlades på både militärt och politiskt håll skildras uttömmande av professor Wilhelm Carlgren i boken "Varken - eller. Reflexioner kring Sveriges Ålandspolitik 1938- 1939" (M ilitärhistoriska förlaget 1977, capris 45 kr). Det är en sällsynt redig och upplysande bok. Härtill bidrar au Carlgren i sin tjänst i UD kunnat utnyttja tillgängliga källor bättre än någon förut. Hittills har intresset varitmera riktat mot militä- rerna. Visserligen kan man säga att dessa var nästan fixerade vid Åland - ännu 1944 strax före sin avgång som ÖB, tog general Thörnell åter upp tanken på insats av svensk trupp på Åland. Men militärerna rättade sig hela tiden efter politikerna. Carlgrens bok har, vare sig förfaLtaren avsett det eller inte, sin tyngdpunkt i studien av utrikesminister 137 Sandlers minst sagt egendomliga utrikespolitik. Kort kan det sägas, att Sandler drev sin politik rörande Åland delvis utanför regeringen, delvis med Per Albin Hanssons begivande, men alltid på något egendomligt sätt oberoende av verkliga förhållanden. Han bonsåg från den finska misstro som fanns mot svenskarnas förmodade avsikter. Han tyckte sig kunna negligera ryssarnas uttalanden om att de inte ville ha några svenska försvarsanstalter på Åland. Han tillät sig - en fantastisk episod - att tillrättavisa ryssarna då de börjat förhandlingar med finnarna om ett byte mellan Hogland och andra öar i Finska viken mot gränsförändringar i Karelen. Denna långtgående politik drev han utan att underräua vare sig regeringen eller utri kesutskottet. Å andra sidan var det han som gentemot finnarna yrkade på att Sovjetunionen måste godkänna förändringar i Ålands neutrala status för att Sverige skulle medverka i öarnas försvar. Härmed säkrade han au inga så- dana förändringar skulle ske, samtidigt som han begärde tillstånd till dem i Moskva och förhandlade om dem i Helsingfors. Tankegångarna bakom denna politik kan inte ens Carlgren förklara. FörfaLtaren betonar flera gånger att allt detta dock bara rörde ettlandskap i Finland - det är kanske något snävt, ty inte minst ur militär synpunkt var det ju något speciellt med just det landskapet. Att Carlgren är djupt kritisk mot mannen bakom Ålandspolitiken döljer han inte. Det är begripligt. Egentligen finns bara ett fel med Carlgrens utmärkta bok. Omslagets baksida hallämnats blank. Där borde stått en presentation av författaren och en re~ume av bokens innehåll. Inte minst borde boktiteln fått en kort förklaring, för eventulla köpares skull. Kopplingen till Ehrensvärds "Antingen- eller" är långt ifrån självklar för dem som inte ens hört talas om en debattbok, som kom ut för snart femtio år sedan.