CARL-JOHAN KJELLANDER: Partierna och TCO Socialdemokraterna har redan iflera decennier arbetat hÃ¥rtför att fÃ¥ ut sitt budskap till tjänstemännen. Partiet har nu nÃ¥tt inflytande i den centrala tjänstemannaorganisationen och har ett gott grepp om TCO viaförtroendemän och funktionärer, konstaterarfil kand CarlJohan Kjellander, politisk sekreterare i Moderata Samlingspartiet. Han redogörför hur detta arbeteförsiggÃ¥r med arbetsplatsombud, informationsmaterial, studiecirklar och konferenser. De ickesocialistiska partierna har emellertid inte passivt kunnat Ã¥se den stora socialdemokratiska offensiven utan har nu ocksÃ¥ gett sig ut i striden om tjänstemännen. Socialdemokraterna och LO har med ironi och skadeglädje konstaterat att centern haft pÃ¥tagliga svÃ¥righeter att vinna insteg pÃ¥ arbetsplatserna och inom den fackliga rörelsen. Samma kommentarer kunde ha lämnats till folkpartiets försök. Moderaterna har först inför valet 1979 pÃ¥ allvar startat arbetet med att nÃ¥ ut pÃ¥ arbetsplatserna. Bakom den socialdemokratiska attityden finns emellertid en allvarlig oro. Det som länge framförts som hypoteser av valkommentatorerna har i de statsvetenskapliga eftervalsundersökningarna kunnat vetenskapligt beläggas: LO-medlemmarna har för varje val alltmera förborgerligats. statsvetarna uttrycker sig sÃ¥ att det finns en tendens till minskat samband mellan klass och röstning. I de fyra valen 1968-76 minskade andelen s-väljare bland LO-medlemmarna frÃ¥n 81 till 66 procent. Samtidigt ökade de ickesocialistiska partierna sin andel frÃ¥n 15 till 27 procent. Centern svarade för den i särklass största ökningen; man mer än fördubblade sin andel bland LO-medlemmarna. Även bland TCO-medlemmarna har det skett en pÃ¥taglig förskjutning av samma slag. Inom det socialdemokratiska partiet har man inte passivt suttit och iakttagit denna utveckling. Till de defensiva motÃ¥tgärderna hör ett fortsatt ihärdigt motstÃ¥nd mot sÃ¥väl inre som yttre krafters försök att avveckla det otidsenliga och odemokratiska systemet med kollektivanslutning. Ett drag av defen· siv planering har ocksÃ¥ den successiva övergÃ¥ngen till fackliga storavdelningar haft. Den representativa demokratin blir än mera "representativ" i ett system med storavdelningar än i ett med en mera svÃ¥rkontrollerad lokal organisation. Offensiv och övergripande har den breda satsningen pÃ¥ det arbetsmarknadspolitiska omrÃ¥det varit. Denna har inneburit konsolidering inom LO-sektorn och pÃ¥tagliga framgÃ¥ngar pÃ¥ TCO-omrÃ¥det. Det finns anledning frÃ¥ga om det inte är denna strategi som delvis Ã¥terspeglas i de aktuella opinionssiffrorna. De borgerliga partierna har Ã¥tminstone tillfälligt förlorat en viktig marginell grupp bland TCO-medlemmarna. Konjunktursvackan tillsammans med den djupgÃ¥ende strukturkrisen inom svenskt näringsliv har givit socialdemokraterna utdelning pÃ¥ sin aktiva arbetsmarknadspolitik i förening med en skicklig missnöjespolitik. Parallellt härmed har socialdemokraterna satt in stora resurser för att etablera breda kontaktytor pÃ¥ arbetsplatser med stora ~änÂ- stemannagrupper. Huvuddragen i detta arbete redovisas längre fram. Som ett samlande begrepp och en symbol för alla dessa insatser stÃ¥r de senaste Ã¥rens slogan "löntagarpartiet socialdemokraterna". Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti önskar framstÃ¥ som Sveriges Socialdemokratiska Löntagarparti. Socialdemokraterna och TCO Försöken att etablera partiet som Löntagarpartiet hör 70-talet till. Man fÃ¥r emellertid gÃ¥ tillbaka till 1940-talet för att finna utgÃ¥ngspunkten för partiets grundläggande strategi inom ~änstemannasektorn. Det stod tidigt klart att den ekonomiska och sociala samhällsutvecklingen skulle leda till starka förskjutningar mellan de traditio- 371 nella grupperna arbetare och ~änstemän. Dessa förändringar sÃ¥gs i första hand som kvantitativa förskjutningar. Att utvecklingen i det längre perspektivet bjudit pÃ¥ ett mycket komplext mönster, i vilket integrering och u~ämning suddat ut skillnader och förvandlat begreppen arbetare och ~änstemän till statistiska begrepp med allt mindre täckning i dagens verklighet, har inte ändrat grunden för den socialdemokratiska strategin vad gäller ~änstemannarörelsen . Ansträngningarna inriktades pÃ¥ att nÃ¥ inflytande i den centrala ~änstemannaorganiÂ- sationen, att erövra den inifrÃ¥n. Via förtroendemän och ombudsmän har partiet idag ett gott grepp om TCO liksom mÃ¥nga av dess medlemsförbund. Medan TCOs miljonhövdade medlemsskara speglar valmanskÃ¥ren i stort, om än med en icke-socialistisk övervikt, är det en stark för att inte säga överväldigande socialdemokratisk övervikt inom gruppen aktiva TCO-are. Kombinationen centralt styrt rekryteringsoch aktivitetsarbete frÃ¥n det socialdemokratiska partiet Ã¥ ena sidan och en större grad av fackligt medvetande bland socialdemokratiska TCO-medlemmar Ã¥ den andra har givit resultat. En viktig bricka i socialdemokraternas ansträngningar att centralt pÃ¥verka TCO och dess förbund är de föreningar man bildat för förbundens funktionärer och förtroendevalda. l slutet av augusti bildades t ex en socialdemokratisk förening pÃ¥ Svenska hälso- och sjukvÃ¥rdens ~änstmannaförÂ- bundets kansli. l spetsen för föreningen finns anställda ombudsmän som t ex AnnMarie Wohlin, Margareta Henriksbergared och Ann-Marie Norring liksom förtroende- 372 valda som Ann Jirving, ordförande i Stockholms länsavdelning. PersonfrÃ¥gorna har givits hög prioritet. Valter Ã…man borde liksom Lennart Geijer belönats med en statsrÃ¥dstaburett, men ansÃ¥gs med all rätt spela en väl sÃ¥ viktig roll inom TCO. Trettio Ã¥rs mÃ¥lmedveten personalpolitik har givit ett resultat som kanske överträffat alla förväntningar. Det Ã¥terstÃ¥r emellertid att nÃ¥ ett större mÃ¥tt av organiserat samarbete med LO. Här är man dock pÃ¥ god väg. Endast en stark medlemsreaktion kan hejda denna utveckling. Det är i denna situation inte förvÃ¥nande att man nu frÃ¥n socialdemokratisk sida gÃ¥r till attack mot de icke-socialistiska partierna och med stark indignation anklagar dem för en fackföreningsfientlig propaganda. Vem vill stillatigande Ã¥se sina hetaste planer korsade strax före fullbordandet? Socialdemokraterna pÃ¥ arbetsplatserna Lika viktigt som att nÃ¥ inflytande pÃ¥ central facklig nivÃ¥ inom TCO och dess medlemsförbund är det att vinna medlemmar och röster bland TCO-medlemmarna. Denna uppgift har först under 1970-talet fÃ¥tt hög prioritet. Planläggning och organisation har varit föredömlig. Erfarenheterna frÃ¥n det intima samarbetet mellan partiet och LO har kommit till god nytta. De socialdemokratiska fackklubbarna, som i huvudsak bildades pÃ¥ 1930- och 1940-talen, hade som främsta uppgift att pÃ¥ arbetsplatserna informera om partiets politik och engagera arbetarna i partiets verksamhet. Sedan i början av 1970-talet ägnar partiet samma intresse Ã¥t "de snabbt växande tjänstemannagrupperna". Och för att motivera dem som skall göra förarbetet sägs det att "De framtida valen kommer i stor utsträckning att avgöras ute pÃ¥ arbetsplatserna". MÃ¥let för detta arbete pÃ¥ arbetsplatserna har varit att skapa ett finmaskigt nätverk av kontakter. Ett arbetsplatsombud för varje pÃ¥börjat 25-tal anställda. Ansvaret för denna organisation ligger gemensamt pÃ¥ de lokala parti- och fackorganisationerna. Man utser ett lokalt fackligt utskott pÃ¥ fem personer med sÃ¥väl LO- som TCO-representanter. GÃ¥ngen i arbetet följer ett i detalj fastställt mönster. Lokalt upprättas vad man kallar inventeringsprotokolL Dessa bygger pÃ¥ en kartläggning av den lokala arbetsmarknadsstrukturen. Förteckningar göres pÃ¥ företag och institutioner med uppgift om antalet anställda. I protokollet anges antalet avdelningar inom företag, verkstad, kontor etc, ungefärligt antal anställda pÃ¥ avdelningarna, arbetstider osv. PÃ¥ grundval av det pÃ¥ detta sätt upprättade protokollet utarbetas en aktivitetsplan. Denna utgÃ¥r frÃ¥n redan befintliga medlemmar. Bland dessa utväljes lämpliga kandidater som arbetsplatsombud. Dessa kontaktas för personliga samtal. Därefter vidtar information och utbildning. Denna del ägnas stor uppmärksamhet. Stora resurser vad gäller informationsmaterial, studiecirklar och konferenser stÃ¥r till buds. Viktiga nyckelgrupper, de anställda inom TCOs och förbundens kanslier exempelvis, samlas till större och mera pÃ¥kostade informations- och utbildningskonferenser. DÃ¥ hör Olof Palme, Carl Lidbom och andra förgrundsgestalter till "magistrarna". De borgerliga tjänstemännen aktiveras De icke-socialistiska partierna har länge tvekat att gÃ¥ ut pÃ¥ arbetsplatserna. En orsak till denna tveksamhet har varit att man ansett att en partipolitisk uppdelning av de anställda skulle verka splittrande. Man har ocksÃ¥ hänvisat till att det egentliga fackliga arbetet skulle kunna allvarligt försvÃ¥ras liksom att det pÃ¥ de flesta arbetsplatser tidigare rÃ¥tt förbud för politiska aktiviteter. Sist men inte minst är det en ekonomisk och organisatorisk frÃ¥ga. De icke-socialistiska partierna har inte pÃ¥ lÃ¥ngt när de resurser som socialdemokratin förfogar över. Till detta kan läggas LOs intresse och stöd. FrÃ¥n dess sida ser man fram mot ett än mera utbyggt samarbete mellan LO och TCO. De icke-socialistiska partierna har emellertid inte passivt kunnat Ã¥se den stora socialdemokratiska offensiven mot tjänstemännen pÃ¥ arbetsplatserna. Först att acceptera dessa principer var Centerpartiet och Folkpartiet. Innevarande höst har emellertid även moderaterna fattat principbeslut om att bygga upp en arbetsplatsorganisation. Härigenom skapas möjligheter att samtliga partier arbetar med samma förutsättningar. 373 I överensstämmelse med sin löntagarpartifilosofi försökte socialdemokraterna monopolisera den politiska informationen pÃ¥ arbetsplatserna. Den palmeska regeringen tilllät i valrörelserna 1973 och 1976 endast de partier som hade etablerade arbetsplatsföreningar att bedriva politisk information pÃ¥ de statliga arbetsplatserna väl medvetna om de icke-socialistiska partiernas principiella inställning och det egna partiets försprÃ¥ng. Inför 1979 Ã¥rs val har de borgerliga partierna endast en begränsad organisation med kontaktombud och arbetsplatsgrupper eller -föreningar pÃ¥ större arbetsplatser. Det är frÃ¥ga om ett lÃ¥ngsiktigt uppbyggnadsarbete med begränsade resurser. En väsentlig uppgift blir att sprida information om program och aktuella ställningstaganden i frÃ¥- gor som direkt berör de anställda. Lika viktigt är att stödja dem som önskar bli fackligt aktiva. Det är först genom sÃ¥dana insatser som en balans inom TCO kan uppnÃ¥s. De tre borgerliga partierna kan peka pÃ¥ en rad Ã¥tgärder vidtagna av regeringen Fälldin med sikte pÃ¥ att stärka löntagarnas ställning. Hit hör satsningen pÃ¥ arbetsmarknadssektorn för att slÃ¥ vakt om en lÃ¥ng rad arbetstillfÃ¥llen i utsatta branscher, indexreglering och sänkta marginalskatter i vanliga inkomstlägen samt nya regler för ett förmÃ¥nligt lönesparande.