LEIF KRISTIANSSON: Kampen om Bohuslän "Vi skall i denna artikel något närmare granska det Bohuslän som ej blott är salta bad, stekheta klippor, makrillfiske och vila segel", skrev redaktör LeifKristiansson i Västerbygden då han lämnade oss den. I stället får vi lära något om det Bohuslän, som flertalet inte känner till. Artikeln passar väl in i den serie om svenska landsändar som drabbats av svårigheter och som Svensk Tidskrift började med StigJonssons artikel om Gotland i sista numret förra året. Detfinns - tyvärr - material tillflera sådana redogö- relser, och de skall komma efterhand. Bohuslän är ingalunda bara ett kustområde med bördiga dalgångar, omgivna av berg där skogen står grön med salta sjön där omkring. Som det står i visan. Det är dock kusten som i alla tider har geu landskapet sin ryktbarhet och glans. Dit äventyrarna samlades under de stora sillperioderna och dit sommargästerna nu sökt sig i 150 år. Där har också sagan och romantiken hämtat massor av inspiration under årens lopp. Men allt är inte saga och romantik. Inte ens i Bohuslän. Här finns också kalla realiteter att räkna med i hög grad. Levnadsvillkoren för den bofasta befolkningen har ändrats i takt med näringslivets många strukturförändringar, vilket inte minst har skapat problem för kommunalmän, samhällsplanerare, näringsidkare och riksdagsmän från landskapet. l tidningarna rubriceras detta ofta som varvskris, undersysselsättning, turistkaos, oljeutsläpp, utfiskning och miljö- hot. Bohusläningarna har av naturliga skäl sedan urminnes tider sysslat med det som havet ger. Man har fiskat utefter kusten, bedrivit fraktfart utanför densamma, brukat jorden mellan alla bergen och huggit i sten så att t o m detta har lönat sig. Men efter andra världskriget kom här - liksom i andra provinser - industrialiseringens framfart att sätta sin nya prägel. Ungdomen flydde i stor utsträckning fisket och jordbruket och gav sig till Göteborg för att arbeta i industrin. Det fanns förstås också jobb på någon konservfabrik eller textiltillverkning utefter kusten. Men stenhuggarna förlorade gatstenstillverkningen när asfalten kom på våra gator och vägar. Något måste göras för att flykten från land kapet inte skulle bli allt för katastrofal. Det var då om skeppsredare Gustaf B r horden kom på det här med att bygga bå- 181 er. Den gamla badorten tenungsund kom i blickpunkten först. Det bö1jade med att en lantgård köptes upp för miljonbelopp. sedan rullade det snabbt vidare. Det lilla badortssamhället med sekelskiftar i ddevalla. Vi skrev då l946. Tusentals tesstämningar genomgick den mest omvälmänniskor fick jobb. Det finns väl knappast något varv om har blivit så omskrivet somjust varvet vid Byfjorden, av olika orsaker. 1963 gick staten in som delägare och l97 l tog statsföretag hand om det hela. Uddevallavarvet är idag el! stort hypermodernt varv som sysselsätter 2400 arbetare och 700 tjänstemän. Man bygger båtar som är så stora som hus. Mest är det oUetankers. De senaste åren har man färdigställt en erie om tio stycken 233 000-tonnare. just nu projekteras en bjässe på 485 000 ton d w. Varvets orderbok är fylld to m i mitten av l979. Så någon akut varvskris som i Göteborg har man ännu inte känning av i Uddevalla. Att sedan många tankers har legat upplagda i olika bohusländska vikar de senaste åren på grund av fraktbrist, är en annan historia. På Orust och Tjörn bygger man också bå- tar, på småbåtsvarven. Fritidsbåten är ju nästan lika obligatorisk som bilen i vissa kretsar. Det är också stor konkurrens om plats i små- båtshamnarna i kommuner med kust, som alla kan ståta med i Bohuslän. vande industrialiseringsprocess som något svenskt samhälle upplevt. Stenung und blev Sveriges petro-kemiska centrum. "Inträdesbiljetten" löstes först av Esso som etablerade sin krackeranläggning. Runt denna har sedan industrierna Kema Nord, MoDo Kemi och Unifas kommit till, och dessutom ett stort oUekraftverk samt serviceindustrier. stenungsund är nu också påtänkt som importhamn för naturgas från Persiska viken. Det är meningen att detta petrokemiska centrum skall fortsätta att växa i den takt som nu sker. Alla berörda parter har nyligen givit sina klarsignaler. Befolkningssiffran går stadigt uppåt med åtföljande växtvärk och andra problem. Det frestar inte minst på kommunens ekonomi. Kommunalskatten har rakat i höjden och ytterligare höjningar har aviserats för att kunna hålla bostäder, skolor, daghem, idrottshallar samt annan service som vill till för folket som flyttar in från Sveriges alla hörn. Man har fått göra stor upplåning för att klara situationen. Kommunens inkomster kommer inte i samma takt som utgifterna när det gäller sådan snabb expandering som skett StenungStenungsund och Brofjorden sund. På 60-talet började plaståldern och oljan gö- Stenungsund har länge varit focus för ra sig gällande i Bohusläns näringsliv, såtillvida att internationella storföretag ville lägga sig på kusten med sina förädlingsindustrimiljödebatten, eftersom petrokemin var för landet en ny bransch. Effekterna av en etab- . lering var okända ur flera synpunkter. Ing- 182 en detaljerad miljövårdspraxis fanns att tillgå. Parallellt med uppbyggnaden har emellertid miljövårdslavinen satts igång. Industrin har hela tiden levat under ett utomordentligt hårt tryck från opinionen, samtidigt som samhället skaffat sig en uppsättning organ för kontroll och styrning av naturvårdssträvandena. Krav har ställts och ständigt skärpts. Företagen i Stenungsund har snabbt svarat på dessa. Man var förutseende nog att i god tid innan fabrikerna körde igång starta en rad ingående undersökningar av fjordarnas vatten, bottenfauna och fiskliv. De har under årens lopp föUts upp och kompletterats med luft- och bullerundersökningar. Dessa har blivit Stenungsunds verkligt starka miljökort och alibi. Miljösituationen torde vara den grundligaste kartlagda i Sverige. Som ett parallellfall till Stenungsund kom sedan etableringen av raffinaderi vid Brofjorden i Lysekils kommun. Man skrev spaltkilometrar om seglationsleden och Scanraff som nu är igång. Mycken kritik har kommit från miljövårdsfolket om etableringen i Brofjorden. Många av kommunens innevå- nare var också svalt intreserade för ytterligare raffinaderier här. Nu vet vi att Statsraff inte kommer till denna bohuslänska kust. Beslutet fattades i februari. Många drog sä- kert en lättnadens suck när de fick reda på detta. Man menar att raffinaderier bara ger många arbetstillfällen under uppbyggnadsskedet. Men många intressen kämpar också för att Statsraffs plats blir vid Brofjorden. Ännu är det säkert inte för sent att sätta spaden ijorden för detta projekt. Sämst beställt med arbetstillfällen är det nu i nordligaste Bohuslän. I Tanums och Strömstads kommuner. Avfolkningen var stor här under 50-talet och 60-talet. Befolkningstalet har nu stabiliserats, men åldrarna är höga. Ungdomen har dock återvänt till sin bygd i stor utsträckning eftersom det finns en hel del småindustrier. Men kommunalmännen är ändå ute och försöker få en ordentlig basindustri till denna något otursförföljda landsända. Strömstad har haft att brottas med företagsnedläggelser. Bygden hade för några år sedan goda förutsättningar för att bli e11 centrum för byggandet av oljeplattformar. Denna tillverkning påbörjades också i Kebalviken. Men det blev bara en plattform byggd. Nu är denna verksamhet ett minne blott. Det blev andra planer med oljeletandet. Har fisket en framtid? Fisket har sedan gammalt varit en stor nä- ring i Bohuslän mer än i något annat svenskt kustlandskap. De många vita fiskebåtarna gick ut och kom igen med havets vita silver som det hette. De försåg det svenska folket med sådana läckerheter som färsk torsk, kolja, långa, hälleflundra, rödspotta, makrill, krabba och räka_ Fiskarkåren har decimerats kraftigt på senare år i Bohuslän. Idag är det blott l 500 kvar. Det är särskilt prekärt eftersom det har drabbat Strömstad, Tanum och Lysekil som har ont om jobb för övrigt. Vad som idag intresserar yrkesfiskarna är räkfisket samt storsjöfisket. I det senare fa~ !et vill det till båtar i miljonklassen. Fiskarna ~älva slår sig ihop och blir ägare till dessa dyra båtar. Det medför stora ekonomiska risker att göra dessa investeringar. På senare år har tisket blivit sett över axeln av regering och myndigheter. Fiskarna 1ill nu ha samma subventioneringssystem av ina produkter som finns på vissa jordbruksprodukter. Importen av fisk har gjort skada. Beskattning och andra avgifter har slagit nä- ringen orättvist, heter det. Ett annat stort övergripande problem för fiskarkåren är att man ständigt har utfiskningshotet över sig. Man har att ta hänsyn till fiskekvoter. u har det blivit sillfiskestopp i Nordsjön. Men de bohuslänska fiskarna hoppas nu i stället på hyggliga kvoter på andra fiskslag i Nordsjön. Visserligen pågår det svenska räkfisket i egna vatten men man har övermänskliga konkurrenter i de liberala bestämmelser som tillåter ohejdad, fri import av räka från andra länder. Vi kan dock notera ett plus från fiskarnas sida sett - priset på konsumtionsfisk kryper uppåt så sakteliga. Jordbruket och skogen De naturliga förutsättningarna för jordbruk är varierande i Bohuslän. Det är en utpräglad småbrukarprovins. Det är svårt att urskilja någon särskild del av länet som speciellt lämpad för jordbruk. Men länets stora skola för lantbruket ligger i Dingle. De allmänna förutsättningarna för trädgårdsodling är mycket goda i länet. Efterfrå- gan från den stora och alltmer ökande befolkningen i mellersta och södra delarna av länet har medfört att Göteborgsregionen 183 och mellersta Bohuslän är underskottsområ- de i fråga om trädgårdsprodukter. Till detta kommer den ökande ström av sommargäster under några få månader som förstärker efterfrågan. Under de enaste åren har intresset för frilandsodling ökat. Skogen i Bohuslän befinner sig i en uppbyggnadsperiod under vilken ej hela tillväxten avverkas. De klimatiska förhållandena är, bortsett från de hårda vindarna i kustbandet, mycket gynnsamma för skogsproduktion . Den höga nederbördsmängden gynnar särskilt granens tillväxt som utgör 46 procent av skogsbeståndet i länet. Vid sekelskiftet utgjordes över hälften av länets nuvarande skogsmark av kala ljungmarker. Idag är de så gott som fullständigt skogsbärande. Här avverkas det nu till både virke och pappersmassa. I Bohuslän är idag ca 5 000 människor helt eller delvis sysselsatta med skogsarbete. Den teoretiska skogsutbildningen meddelas till tor del på länets skogsbruksskola i Hensbacka, Munkedals kommun. Turism, trafik och broar Under tre hektiska sommarmånader mångdubblas Bohusläns befolkning, med allt vad det"innebär av gott och ont. Då kommer turisterna, inte bara från vårt land utan från hela Europa. Mest är det tyskar, danskar och holländare. Turisterna kommer för det mesta i bil numera. Detta ställer stora krav på vägnätet och man tänker då i första hand på E6-an s_om löper längs vårt avlånga landskap. Denna led är på många avsnitt underdimensio- 184 nerad för detta tryck. Visserligen har man nu hunnit från Göteborg till Stora Höga med motorvägen, men från Stora Höga upp till norska gränsen är det bedrövligt smalt och livsfarligt på många ställen. Nu går diskussionens vågor höga var man skall lägga motorleden förbi Uddevalla. Det har hänt en hel del positivt ur trafiksynpunkt i Bohuslän på senare år också. Det har lagts broar. Först kom Tjörnbron, sedan bron till Orust. Nu har också Smögen fått sin länge efterlängtade bro. Men än fattas det broar i länet. Bron mellan Orust och Tjörn skall byggas om eller rättare sagt: man vill ha en ny. Det är också förslag om att lägga en bro över Åbyfjorden. Många svenskar har säkert också önskat sig en bro över Instö ränna, när de stått timmar i kö för att komma med färjan över till Marstrand på sommaren. Åtskilliga tusen fritidshus har byggts i Bohuslän på senare år, s k sommarstugor. Dessa har kommit upp i sådant antal att de skapar vissa problem för kommunerna. De ägs i regel av folk från andra kommuner. Under stor del av året kräver de service i "sommarkommunen". De har blivit bettmgande för dessa kommuners ekonomi. Många förslag till lösningar av dessa problem har dryftats. Ett av de bästa förslagen är att tilllämpa den danska modellen att sommarstugeägarens kommunalskatt tillfaller "sommarkommunen" under den del av året då denne bor där. Men någon lagstiftning om detta finns inte ännu. Kanske den kommer. Annars är säkert turisterna alltid välkomna till Bohuslän. Tack vare dessa sommarmånaders omsättning kan många köpmän ge bofasta befolkningen service året om. Ett annat nytt bevis på att turisterna är välkomna är att Folkhögskolan i Grebbestad skall inrätta en linje där man skall ge grundutbildning åt turistnäringsidkare. Sammanfattningsvis kan sägas att Bohuslän av idag är föremål för mångas intressen. För att skaffa stoff till denna artikel har man fått många människors syn på saken. De tycks vara ense om en sak: Man tror att här finns plats för både badgäster, industrier, fiskare och jordbrukare samt servicefolk av alla de slag.