LENA NORBERG: Kommunistisk ungdom på 60-talet Om den kommunistiska ungdomsrörelsen på 60-talet har Svensk Tidskrifts medarbetare Lena Norberg, lektor vid Journalisthögskolan i Stockholm, valt att skriva i intervjuform. Hon har intervjuat Kjell E Johanson, som var ordförande i Demokratisk Ungdom åren 1964-67. Han önskade ett radikalt ungdomsförbund snarare än ett kommunistiskt. Han var med om att bryta uppfrån en internationell kommunistisk organisation (DUV), men han och hans förbund var starkt engagerade i Vietnamfrågan och i stöd till afrikanska upprorsrörelser. För Sveriges del anslöt han sig till den nedrustningspolitik, som Lars Werner förespråkade. Den kommunistiska ungdomst·örelsen har genomgått fler organisatoriska omvälvningar än de andra politiska ungdomsförbunden. Det nuvarande KU, Kommunistisk Ungdom, räknar sill ursprung från det första socialistiska ungdomsförbundet, som följde med vänstersocialisterna vid panisprängningen 1917 och sedermet·a blev SKU, Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund. 1952 bildades en fristående radikal ungdomsorganisation , Demokratisk Ungdom. DU kom dock att framstå som en i allt vä- sentligt kommunistisk grupp och 1958 sammanslogs den med SK U. Formellt var den nya organisationen inte knuten till det kommunistiska partiet och man var inte heller representerad i partiets olika organ. 1967 bytte DU namn till Vänsterns Ungdomsförbund. :\1en den "nya" politiska linjen, som dominerade inomDU-liksom inom det kommunistiska partiet under andra hälften av 50- talet - hade inte vunnit allmänt gehör. Efter 1968 ~indrade politiken riktning och på ,·å- ren 1970 lämnade ungdomsförbundet samarbetet med VPK. De inre spänningarna ledde till att VUF sprängdes och upplöstes och ur spillrorna uppstod bia MLK (marxistiskleninistiska kampförbundet) och Förbundet Kommunist. Det ungdomsförbund - KUsom idag existerar är resultatet av ett rekonstruktionsarbete som sedan dess pågålt. Bland grundarna av DU fanns Kjell E Johanson, förbu ndsstyrelseledamot under 50- och 60-talen och sedermera ord förande i DU 1964-67. .Johanson, som också var redaktör föt· förbundets tidskrift Stormklockan och antologin nga Kommunister, tillhörde den grupp som plädet-ade för ett avståndstagande från Moskva-kommunismen och en politisk samvet-kan med socialdemokratin och andra vänstergrupper. Vi har samtalat med Johanson om de politiska frå- gor som DU drev under denna period. 1964 var vindkantringens år för de kommunistiska organisationerna. l början av .ianuari skulle partiet h ~dla sin 20:e kongress, och redan hösten 1963 tog oppositionen mot den officiella partilinjen fart. l september fick partiets cemralkommitte motta en kritisk skri,·else - "Dc 29:s brev" - från en rad ) ngrc medlemmar av partiet. l nitiatinagarc till bre,·et, d iir partiets politiska och organisatoriska linje ifrågasattes. var bl a Kjell E Johan on , Ingemar Andersson (numera redaktör l"iir N} Dag) och Lars Werner. Kongressen blev en klar framgång för den "nya·· kommunismen och C H Hermansson. Striden inom det kommunistiska partiet hade sin mots,·arighet inom ungdomsförbundet, d~ir Rolf Hagel var ordförande. Vid ett stormigt förbundsstyrelsemöte på Hotcl :\!almen i ' tockholm beslöt styrelsen med en rösts majoritet att adjungera .Johanson och Andersson. Beslutet ledde till att Hagel avgick och dc .iust ad.iunget·adc ledamöterna valdes direkt till ordförande (Johanson) resp internationell sekreterare (Andersson). Ny terminologi och samarbete Tem1inologiskt, säger Kjell E Johanson, förde vi ett resonemang, som gjorde att en del besk) lide oss för att vara socialdemokrater. Vi var motståndare till proletariatets dikta- 425 tui' både som uttryck och till innehåll och vi tyckte att en snäv ekonomisk terminologi fått överhanden. Vi menade att mimga kommunister hade ett språkbruk, som var helt obegripligt för vanliga människor. Vi försökte formulera det så, att vi inte ,·ille kämpa för au krossa det borgerliga samh ~illet och den borgerliga demokratin. Det svenska samhället har en relativt väl utbyggd politisk demokrati, och vi ville bygga vidare och skapa också en ekonomisk demokrati. Vi som ursprungligen grundade DU ville .iu ime bilda ett kommunistiskt ungdomsföt-- bund utan ett n1dikalt. Och iiven när DU slagits samman med Kommunisternas ungdomsförbund, behöll vi det gamla namnet och ,·ille på så sätt markera vi'tr självständighet. !\len fram till 1964 ,·ar vi ganska isolerade från andra ungdomsorganisationer. Vi fanns inte representerade i några samarbetsorgan och vi uppbar inga statliga bidrag. Efter 1964 skedde en snabb förändring och vi blev medlemmar i t ex Föreningen Not-den, fick bättre komakt med Sydafrikakommitteema etc. Vi deltog alltmer i diskussioner med de andra ungdomsf"öt-bunclen och vid kongressen 1965 giistades vi av representanter för SÖ och av lils Erik Brams,·id (CUF:s förbundssekreterare) som då var ordförande i Föreningen Norelens ungdomsrepresemantskap. Själv har jag alltid dt-ivit ståndpunkten att också en kommunistisk rörelse har en idegemenskap med socialelemokt-atin och iivcn med den socialpolitiska Yänstcrn inom dc burgerliga paniema. Dialogen mellan marxister och kristna iit· vikt ig. Fredsarbetet bör ocksit vara en ge- --~--------------------------------- 426 mensam uppgift för både socialister och Angola-Mo~ambique liksom Vietnam. Vi anandra. såg att en fast procentsats - på sikt 5 procent - av BN P skulle gå till u-hjälpen och att biståndet skulle kanaliseras via FN. Den Utträdet ur DUV I DU-Nytt 1966 skrev Kjell E Johanson om DUV - Demokratisk Ungdoms Världsorganisation - att "till följd av konflikten mellan Sovjetunionen och Kinesiska Folkrepubliken har arbetet inom DUV till stor del lamslagits. Representanter ... har i första hand kommit att fungera som respektive regerings företrädare i stället för att förespråka ungdomens och den internationella solidaritetens ide . . . DUV har ej vid något tillfälle förmått att fördomsfritt och kritiskt granska vissa i socialistiska stater rådande förhållanden, som icke varit i överensstämmelse med ungdomens intresse." Vi lämnade inte DUV, säger han, därför att vi var motståndare till alla delaravDUVs politiska program. Men vi var motståndare till den östeuropeiska dominansen. DUV uppträdde så attorganisationen kom att uppfattas som kryptokommunistisk. Vi sökte oss bort från den dogmatiska moskva-kommunismen och tog istället kontakt med de vänstersocialistiska rörelserna i Norden. Men där hamnade vi i en konflikt, som vi inte förutsett. Vi möttes - men på väg i olika riktningar. Vi var öppna för samverkan med socialdemokrater, men de hade just lämnat socialdemokratin och hamnade i många fall i dogmatisk leninism. Även om vi inte längre var medlemmar i DUV hade vi givetvis kvar kontakter med ungdomsrörelser i andra länder. Tidigt engagerade vi oss i frigörelsen av Sydafrikastörsta skillnaden mellan vår linje och de andra ungdomsförbundens var närmast att vi ansåg det orimligt att försöka lösa u-landsproblemen genom barnbegränsning. Barnbegränsning skulle istället komma som en naturlig följd av politiska och sociala reformer. Ekonomisk demokrati och nedrustning Egentligen hade vi, lika lite som de andra ungdomsförbunden, något väl utvecklat program för hur den ekonomiska demokratin skulle genomföras. Det fanns vissa ansatser i handlingsprogrammet - dels kravet på ett samhälleligt ägande, dels de anställdas självstyrelse av företagen. Vi var intresserade av den jugoslaviska modellen och hade också vissa kontakter med syndikalistiska strömningar och vi ansåg att enbart samhällsägande inte löste problemen utan kunde resultera i en tungrodd byråkrati. Men hur programmet skulle genomföras diskuterade vi inte i samma utsträckning; vi hade väl helt enkelt inte nog fantasi. Vi skilde oss inte heller från de andra ungdomsförbunden i vår syn på den ekonomiska tillväxten. Vi trodde på ekonomisk utveckling och höjd levnadsstandard och det föll oss inte in - på den tiden - att diskutera "vad vi får för våra pengar" och innebörden i begrepp som livskvalitet. Frågan om ensidig svensk nedrustning drev vi hårt inom DU i viss motsättning till paniel. Vid partikongressen 1967 antog man visserligen ett uttalande för ett folkförsvar, men avrustningslinjen samlade cirka en tredjedel av deltagarna. DU:s kongress uttalade sig således för en isolerad svensk avrustning under en femårsperiod med början redan under 1960-talet, och 1966 väcktes to m en motion i riksdagen av bl a Lars Werner, som tillhörde kretsen kring vår förbundsstyrelse. Våra argument för nedrustning var dels pacifistiska, dels säkerhetspolitiska. Det blev också självklart au vi kom att engagera oss för vapenvägrarna. Vi hävdade, bl a i en skrivelse till Amnesty, att de totalvägrare som dömts till fängelsestraff - och det hände många av oss - skulle betraktas som sam- 427 vetsfångar. Vi var i rörelse, säger Kjell E Johanson, och uttalandet kan gälla både DU som organisation och de s medlemmar. Vissa inom kretsen kring DU:s styrelse återfinns alltjämt inom VPK; Johanson själv är all~ämt partimedlem även om han numera är verksam som kommunal ~änsteman och därför har lämnat så gott som samtliga politiska uppdrag. Ingemar Andersson och, självfallet, Lars Werner finns också kvar inom partiet. Såväl Johansons företrädare som efterträ- dare på ordförandestolen - Rolf Hagel och Anders Carlberg - har emellertid stigit av åt vänster. Andra medlemmar återfinns idag inom socialdemokratin.