TOM SÖDERBERG: Den osynliga handen I anslutning till en bok av den amerikanske professorn och politikern John Kenneth Galbraith skriverfil dr Torn Söderberg orn arvet efter Adarn Srnith. Denne, regleringssamhälletsfiende och den fria handelnsförespråkare, talade om den osynliga handen. Därmed skulleförstås att den enskilde, då han arbetadeför ölwd produktion och sin egen vinst, utan att vela detfrämjade samhällets intressen. Nu lever vi under en annan hand, statens. Den är lätt att se, även då den gör sitt bästaför att inte synas. "Envar nations årliga arbete är elen fond som ursprungligen förser den med de livets nödvändigheter och bekvämligheter som den årligen förbrukar." Så lyder upptakten till "Wealth of Nations", den bok från 1776 som lade grunden till den ekonomiska vetenskapen. Om vi nu efter två sekel ser på den skotske tulldirektören och en tid professorn Adam Smith, kan frågan ställas: l vad mån har hans ekonomiska samhällssyn förblivit giltig? Självfallet inte i kommunistvärlden eller i u-länderna - det är nästan bara det dåtida Västerlandet som är i åtanke i Wealth of Nations. l Västerlandet blev verket den ekonomiska libet-alismens heliga skrift. Blev det genom att med talangfull skärpa vända sig mot regleringssamhället, det murknande merkantilsystemet, och genom au i kritiskt n)'- tänkande erbjuda ett annat perspektiv än de närmaste föregångarna, den franska fysiokratiska skolan alltifrån 1700-talets mitt. Vi kan gå förbi dödshuggen mot merkantilisterna - även om vår tids regleringssamhälle i början, under mellankrigstiden, kunde kallas nymerkantilism, är betingelserna förr och nu väsensskilda. Det revolutionerande steget bort från "den agrikulturella skolan•· - Smiths namn på fysiokratin - framgår redan av de anförda första orden om a r b e te t som skapande produktionsfaktor. Fysiokra- .terna lärde att vi egentligen helt lever av vad jorden ger, av produktionsfaktorn naturtillgångar. Utan att bestrida detta väljer Smith arbetet, den dynamiska faktor som ger framsteg och är kapitalbildningens källa. Jorden i fransmännens mening är en för alltid given tillgång, frånsett tex Vilda Västern och oupptäckta mineralfyndigheter; i vår tid vore friimst havsbottnen att tillägga. En avgörande begränsning i Smiths perspektiv kan inläsas i upptakten och i boktiteln. Ämnet är hur folken, länderna, vinner välstånd . Det sker bl a genom export och import. till ömsesidig båtnad genom att innebä- ra internationell arbetsfördelning. Därmed motiverar Smith frihandelsläran, låt vara inte utan undantag. Även verkets övriga grundvalar gör anspråk på allmängiltighet, är psykologiskt givna lagar för individens beteende i ekonomiskt egenintresse. Utom i individer tänkte Smith sålunda i nationer och var däri - och i åtskilligt - ett barn av sin tid. Detledde in på ett villospår. I Tyskland och i Norden fick den nya vetenkapen heta nationalekonomi, inte social- eller samhällsekonomi eller som i elen anglosaxiska världen helt kort "economics". Undantagen bekräftar regeln. Carsten Welinders akademiska grundbok heter "Samhällsekonomi", men i texten förhärskar termen nationalekonomi. Det är ju mer än en namnfråga. En mycket väsentlig del av ekonomiskt tänkande, fackmässigt och än mer i allmän debatt, har rört sig i de nationella särintressenas kategorier, sett motsättningarna som nära nog ofrånkomliga och grovt försummat den mellanfolkliga hushållningens skapande krafter. 323 övergavs seelan efter hand som "gammallibeI-alism". Den ekonomiska nationalismens portalgestalt blev uppfostring tullarnas lärofader Friedrich List med sitt" ationale S)'- stem der politischen Oekonomie" från 1841. Den nya tullskyddsepoken bröt in på 1870- talet. Den har nu i sin tur fått vika för en ny typ av mellanfolklig handelsliberalism. Vi har fått GATT-avtalets frihandelsriktlir~jer och de inbördes liberala regionblocken EG och EFTA, och i öst det på nationell planekonomi byggda Comecon. Men även den gemensamma marknaden kräver inom medlemsstaterna en stark styrning av näringslivet, och av frihet i Smiths anda är då inte mycket kvar. Man finner lätt kärnpunkten i Smiths samhällssyn. I den enskildes själviska strävan ser han elen starka hävstången för gemensam lyftning; det råder en fördolt verkande harmoni mellan privat vinningslystnad och allmänt väl. Sitt ryktbara uttryck får saken i hans "osynliga hand": Den enskilde avser i regel inte att befrämja det allmänna, vet inte ens att han gör det. Men genom att eftersträ- va högsta produktionsvärde, och på många andra sätt, leds han av en osynlig hand till något helt utanför egen avsikt. Ofta främjar han då samhället effektivare än genom att medvetet vilja det. I fransmannen Bastiats verk om "De ekonomiska harmonierna" skulle denna bräckliga lära nå sin höjd. Den osynliga handen En annan hand regisserar i vår tid på den nder omkring hundra år förkovrades ar- ekonomiska scenen, och den är väl synlig. vet från Adam Smith till övermått. Det frans- Det är samhällsmakternas, framföi- allt staka slagordet laissez faire, laissez passer - låt tens, ivriga händer. I Västerlandet svaraiske, låt gå - nådde i Västerlandet sin högsta det allmänna för en stor och ständigt stigantillämpning omkring 1800-talets mitt och de del av varor och tjänster samt driver indi- 324 rektellersätter genom ingående regleringar villkoren för en annan huvuddel. Det som blir över för en till namnet fri rörelse under konkurrensbetingelser är starkt beroende, ime minst genom hög och ständigt stigande beskattning. skattetrycket är inte likformigt utan faller tyngre på somliga sektorer, avsiktligt eller av misstag och slump. Dirigeringens grad och sätt varierar, och det gör även ekonomernas infama påpassning och själva kännedom om dessa snåriga förhållanden. I Sverige verkar de J-äu väl kartlagda. Det är dock inte alltid med öppet visir som det allmänna Higger sina kort. Förtegenheten, maskeringen , rem av vilseledningen går olika långtmen räu genomgående utöver affärshemlighetens rimliga krav. Även myndigheterna spelar gärna med osynlig hand - så långt det går. Klassisk förkunnelse - ny verklighet Adam Smith och de stora närmast efter befolkningslärans Malthus, räntelärans Ricardo- fonlever visserligen som mer än klassiker. Läroböcker och mängder av facklitteratur framställer alltjämt samhällsekonomins grunder i deras anda. Man inarbetar då de s k neoklassikerna, de riktningar från sent 1800-tal som fördjupade värdeläran och införde gränsnyttan och andra gränsbegrepp. I förkunnelsen hyllas ännu den fria konkurrensen och prisbildningen samt konsumentens makt au i ston och smått ge nä- ringslivet riktlinjer. Detta till trots att detta knappast alls gäller inom den offentliga och reglerade sektorn - och även inom formellt fri företagsamhet dåligt svarar emot Smiths utläggningar. Varför denna klyfta mellan katederliberalism och blandekonomi med avtagande roll för den fria delen? Den välkände John Ken neth Galbraith anser sig veta besked . Han kallar de två sektorerna marknadssystemet och det planerade systemet och menar att det är i det senares intresse att ekonomprofessorerna undervisar och skriver huvudsakligen om det förra. Tesen utvecklas i hans senaste bok om industriländernas struktur, "Nationalekonomin och samhällsintresset" (1973, svensk övers 1974). Han sammanfattar: Genom att se alla problem 1nom ramen för marknadsekonomi och uppfatta allt beteende såsom underordnat marknadskrafterna ger ju ekonomerna i själva verket det planerade systemet ett starkt stöd - och bidrar samtidigt att dölja den makt som detta faktiskt utövar. Men ur samhällets synpunkt är detta en tvivelaktig funktion. Detta synsätt är ytterst ärvt från Adam Smith och från en tid då det planerade systemet var nästan obefintligt. Det bör märkas att Galbraiths hemland USA främst avses och att det planerade systemet där består mindre av statliga och kommunala företag än av formellt privata storbolag. Mäktigast är de som har staten till enda eller största kund, i första hand de stora vapenindustrierna och de som på skilda sätt betjänar krigsmakten via t ex lufttrafiken. l vårt land ingår då företag som Bofors, SAAB och Hägglund & Söner i systemet. Det är sådana till namnet fristående enheter som bör vara tacksamma för att tyckas imäknade i marknadssystemet: En av de största tjänster den neoklassiska 325 ekonomin gjort det planerade systemet är som inte innebär demokratins undergång. au ge ... intrycket - det må vara aldrig så En numera ständigt och rikt varierad visa. vagt - att det är onödigt och onormalt Och ständigt överrö tad. med inblandning i privata företags beslut. Även i Sverige råder samma otidsenlighet i förkunnelsen, det kan den som i årtionden arbetat med kurs- och läroböcker i ekonomi sm fast. Här två exempel. Anders Östlind h) Ilar inför gymnasisterna "planlös planmäs- ~ighet" (den osynliga handen), konkurrensen och "konsumenten som maktfaktor". I \\'elinders "Samhällsekonomi" ägnas företaget eller marknadssektorn 5-6 kapitel av li, medan fortsältningen verkligen behandlar samhällsekonomi i trängre mening. Men ingen berör likvärdigt den offentliga sektorns ekonomi - affärsverken, statsföretagen och det allmännas ~änsteverksamhet. Och inte alls storbolagens samröre med staten eller de multinationella företagens samhällsrolL Ursäktligt nog gäller allt detta ännu mer om äldre, nu passerade handböcker. Även professorliga insatse1· för att aktualisera Adam Smith förekommer här och på andra håll. Han och socialliberalismens anfader John Stuart Mill är de stora läromästarna i Ivar Sundboms "Den ekonomiska liberalismen och vår tid" (1964). Ett system som vilar på enskilt ägande och en självreglerande marknadsmekanism låter sig visserligen inte försvaras på nedärvt sätt. Men det finns ett tarkare at·gument för den ekonomiska liberalismen . ämligen den västerländska demokratin, som varken skulle kunnat uppkomma eller överleva, om den inte kombinerats med fri marknadshushållning ... Vi känner inte till något alternativt ekonomiskt system Nu och då Svalget mellan Adam Smiths fria ekonomi och dagens blandekonomi är mycket för brett för att här medge en mer allmän jämfö- relse. Låt oss se något närmare på huvudskillnaden, den mellan helt övervägande fri konkurrens på öppen marknad och denna ordning i kringskuret skick och i samlevnad med det i storleksordningjämförliga "planerade systemet". Mot idealet lika villkor för alla står nu missgynnade och gynnade huvudgrupper, och man bör vänta sig au de senare frodas på de förra bekostnad. En sådan skevhet har enligt Galbraith genomsyrat amerikanskt näringsliv. Vapenindustrierna blomstrar. Kapplöpningen med Sovjet är en ömsesidig dårskap och utmärks av att nya vapentyper och modeller ideligen lanseras. Bilfabrikerna driver sin årgångskulL Skrotning och plats för nytt är de gynnades metod, ett lönsamt slöseri. Ett överdimensionerat - och förfulande - motorvägnät är ett nödvändigt komplement. Även storfabrikanterna av lätta märkesvaror topprider konsumenterna med sin ström av nya varianter och förpackningar. Omvänt råder svår ullderförsörjning på områden om i USA är den fria marknadens: sjukvården, barnomsorgen, bostäderna. Vanlig butikshandel, småindustri och hantverk lever knapert och kräver ändå oskäliga arbetsinsatser, "självexploatering". Galbraiths USA-bild har i mycket euro- 326 peiska motsvarigheter, men skillnaderna är stora. I länder med stor krigs- och bilindustri är kanske likheterna störst. I Sverige råder inom bergshanteringen och anknutna förädlingsindustrier åtskillig för storbolagen gynnsam samverkan med staten. Att småfö- l-etagen inom detaljhandel och tillverkning är satta i efterhand, överbeskattade och trängda av regleringar, är numera ett svårt och välkänt missförhållande. Men på stora och livsviktiga sektorer är läget här snarast det omvända mot i USA. Varför licler sjukvården och bostaclsförsö1jningen av brist och skevhet? Den förra är nästan helt förstatligad. Bostäder byggs övervägande av kommuner och gynnade kooperativa storfö- retag, medan marknadsmässiga byggbolag på flera sätt diskrimineras. Och konsumentens roll? Vi står i långa sjukhusköer. Vi vill ha fler småhus och låghus men har fått mest hyresskrapor med massor av tomma lägenheter. Det finnsju skäl för det allmännas regi av vård och bostäder. Men vi ser klart felbedömningarna och oförmågan att täcka behoven, sådana de blir vid fri eller subventionerat billig vård och vid reglerat låga hyror, lå- ga jämfört med de under systemet uppdrivna byggkostnaderna. Vid allmän företagsamhet med socialpolitisk målsättning får vi en bild med andra förvridna drag än vid samröre i amerikansk stil mellan storbolag och statsmakt. Mycket annat medverkarju till det allmännas stigande andel i blandekonomin. Au inom storindustrin lägga om och förnya är att planera på mångårig sikt, kan kräva investeringar utöver den fria kapitalmarknadens förmåga och väcker miljövårclsfrågor. Det allmänna dras då in i planering och finansiering och sätter villkor. På Adam Smiths tid var allt detta så gott som okänt. Han räknade med att företagarna kunde nä- ra nog omedelbart anpassa sig till förändrad efterfrågan och ny teknik. Det var lätt att byta tillverkningsprogram och att starta nytt. Prisernas upp och ner gav snabba och lätt tolkade besked om konsumenternas vilja, som var lag. Varken Smiths England eller den liberala värld han framställde har mycken likhet med dagens tungroelda industriländer - och än mindre med deras överbyggnad av gemensamma marknadens typ. Kvar står visserligen Smiths "lagar" om tillgång och efterfrågan och om prisbildningens vägledning. Men i vad mån tillämpas de, i synnerhet inom det planerade systemet eller den offentliga sektorn?